onsdag 1 augusti 2007

åter i flickrummet

Är just NU i det som kallades hemma . Hos mamma och pappa. I mitt gamla flickrum.
Fast det var väldigt länge sen! var det aprikosa väggar och vita möbler och en massa tonårsångest som låg som ett moln över hela härligheten och kletade sig fast i det gyllene sängstolparna.
Efter det blev det först blått när lillebrorsan flyttade in och nu syns knappast nån vägg alls efter att pappa gjort om allt till sitt kontor.
Kan om jag anstränger mig riktigt hårt ana känslan av , men det gör jag inte. lockar inte alls. Även om det var ett väldigt fint och lite lyxigt tjejrum med faktiskt många fina minnen också så är det nåt med mig som gör att jag inte vill gå tillbaka dit. '
Känns bra att sitta i detta rum NU och vara jag idag. var då och så får det förbli.



Det absolut läskigaste är att jag satt på denna plats och skrev på min sprillans nya SKRIVMASKIN . Fatta gammal jag måste vara NU!


Iiiiiiiik! (åldersskrik, reds anm.)

5 kommentarer:

Anonym sa...

Som 51-åring kan jag bara säga - det blir stadigt bättre. Aldrig då, bara nu.

Anonym sa...

I know that feeling... Har ni fått inbjudan?

finnjonna sa...

ann christin: Aldrig då, bara nu -blir mitt nya ledmotiv! Tack.

Annapanna: Ja tack! Underbart med 25-årskalas! Det måste innebära att jag bara är 28 då...? Inte helt fel även och NU är det enda som räknas. Vi kollar kalendrarna flitigt. M har nåt i Gbg de dagarna. Återkommer. Men tackar ödmjukast redan! Kram.

Anonym sa...

Såg att du bor i Norrköping. Då måste jag erkänna något pinsamt(Nej, det var INTE jag som gjorde det där för 1650 spänn!) Jag har lyckats med något annat. Att gå vilse i två städer. Ena staden är Rom, inte så konstigt kanske. Den andra staden är , just det, Norrköping. Båda gångerna slutade med poliseskort till hotellet! Jag är övertygad om att dessa två städer är exakt lika stora, fast ingen upptäckt det ännu.

Anonym sa...

Min 30-årskris känner jag kommer smygande. Fyller nästa år och jag ville ha så mycket gjort till den dagen. Högst på önskelistan står ett fast jobb, men det verkar ju vara stört omöjligt. Det är väl bara att gilla läget antar jag.