fredag 31 augusti 2007

alla glas är halvtomma, även de fulla

Det är inte så roligt just nu. Det är en sån tid av månaden då allt bara känns åt skogen fel och mina misslyckanden skrattar mig rakt i ansiktet. Inget är rätt eller bra och minsta lilla gör allt ännu värre.

För att inte tappa bort mig helt bland felen går jag runt och låtsas vara normal. Jag går till frisören och fixar ny frissa, köper kläder och skor som jag inte behöver, tittar på och skrattar avundssjukt åt snygga våp på trean och lagar mat med färska örter.
Men det är en lek. Ingenting är normalt.
Jag letade efter någonting i mina lådor och "hittade" min sons obduktionspapper. Det är inte ett dugg normalt att ha sånt liggandes i lådan (skulle ha sorterat allt sånt i en pärm för länge sen, även om det inte är så mycket mer normalt, ingen borde någonsin behöva läsa sitt barns obduktionsprotokoll!). Han hade lunginflammation vår lille kille, annars var han perfekt, om än alldeles för liten och för död. Men ändå, precis som sin ännu mindre lilla syster, helt perfekt!

Nej det är inte roligt just nu.
Min hud känns för trång och insidan vill liksom krypa ut. Jag känner mig sjuk och dålig. Hjälper inte ett dugg med ny frissa och läckra skor idag.

Men, och det här kan du fråga Christer Björkman om -Imorgon är en annan dag.

torsdag 30 augusti 2007

finsk musikvideo från, ja, förr

Mycket var bättre förr enligt dom som vet. En tolkningsfråga kan tyckas.

Här kommer i ala fall ännu en anledning för mig på något konstigt sätt vara tokstolt över mitt fantastiska blåvita ursprung. Heja Suomi!

Jag ger er Danny och Armi:

http://www.youtube.com/watch?v=31x2WpuSAkA&mode=related&search=

måndag 27 augusti 2007

självplåga

Det var ju typiskt.
Min sköna måndagkväll efter en rätt krasslig dag fick sig ett plötsligt slut när jag efter CSI råkade byta till tvåan och den danska dokumentären om livet. Givetvis är det en liten nyföding i bild. En rund och god lite kille har precis kommit till världen och sina föräldrar. Han ska mätas och vägas. Farmor och farfar måste underättas, farmor gråter av glädje och föräldrarna snyftar stolta ikapp. Och allt är regelboksmässigt kanonbra. Det är så vackert livet när det börjar så där. Så oändligt vackert, nästan rosablommigt i all sin skönhet och samtidigt, en fullständigt grym och iskallt blå påminnelse om död för mig.
Jag vet att jag inte borde titta. Jag vet att jag är lite labil eller åtminstone inte den starkaste av människor just nu och när en bebis dyker upp framför mig, vet jag egentligen, praktiserar ju detta dagligen, att vända på huvudet eller ännu enklare byta kanal, men ändå sitter jag bara där. Stirrar på det lilla livet och lyckan som utspelas i rutan. Ögonen översvämmas och tårarna rinner nerför mina kinder och jag känner en smärta i bröstet så stark att den lätt skulle knocka mig eller vem som helst i min närhet om den kom utifrån, men ändå sitter jag kvar och stirrar.
Min sköna måndagkväll är slut och den andra har precis börjat.

söndag 26 augusti 2007

så trött på Kl(tyskt y)ft

Gillar friidrott massor. Är en sån som gärna vakar på natten för att se stora starka tyskor stöta kula för sitt liv, framförallt när det handlar om större mästerskap som VM, OS eller EM.
Men precis lika mycket ogillar jag när svensk media förvandlar dessa mästerskap till att bara handla om VM i sjukamp med ton av SM i andra grenar. Det är bland annat Jacob Hårds fel att jag nästan kräks på åsynen av "Carro".

Visst förstår jag att de svenska kommentatorerna och sportjournalisterna håller på och har en stark förkärlek till just de svenska utövarna i allmänhet och sjukampen i synnerhet med guldkalven "Carro" i spetsen, men att konstant glömma och nonchalera att det är ett VM med väldigt många andra deltagande länder och framförallt grenar som pågår tycker jag är att inte sköta sitt jobb.
Att mitt i herrarnas kulfinal tjata för femtonde gången om hur "Carro" svävade över 1,95 är inte intressant eller ok. Att mitt i en medaljutdelning, välja att zooma in och kommentera "Carro" när hon bläddrar i protokollen (att hon är ointresserad av nåt annat än sig själv känns inte alls förvånande), det är inte heller ok tycker jag.

Som den finne jag är håller jag ju givetvis på Finland alltid. Även när vi inte är med. Vilket inte är det lättaste, delvis för att Finland suger rätt mycket när det kommer till friidrott, men också för att man aldrig får höra om nåt annat än Sverige i Sverige. Tom spjuttävlingen får man det till att handla om svenskar och sjukamp på nåt konstigt vänster.
Det skulle vara så lätt för mig att, åtminstone litegrann, heja på "Carro" och de andra blågula. Och gud vet att jag under min livstid har försökt. Jobbar fortfarande ständigt på det. Inte bara skulle jag säkert må bättre under en vecka som denna, jag skulle ha roligare, vara gladare och hmm ja svenskare.
Men sen hör jag åter herr Hård nasalt tjata om sjukampen mitt i 100 meterskvalen och jag inser att jag i denna fråga är förlorad för alltid och faktiskt extremt nöjd över det faktum.

Skulle kanske ta och åka hem till Gävle över kommande helg. Där är SVT sedan ett antal år förbjudet under alla idrottsevenemang. På finsk TV som istället är på visar man nämligen friidrotts-VM och det är VM man under VM vill se!

lördag 25 augusti 2007

Serie A

Så var det dags igen. Italienska ligan har rullat igång och fotbollen har helt tagit över min man. Och så här kommer det hålla på i nio månader till, hur mycket han än försöker intala mig om att det bara är nu, första helgen som det bara blir boll och ingenting annat. Mmm visst.
Frustrerande för mig nu att behöva sitta i ångestrummet och se mina program om jag har turen att de går i den antika lådan som bara tar in ettan, tvåan och fyran. Och inte jätteinspirerande att få och höra information och analyser om Totti, Totti och Gattuso i var och varannan mening resten av detta år och lite till. Fast det får jag ju lyssna till jämt ändå.
Men jag ska inte klaga, för mycket. Det är serie A bara en gång om året, även o den gången är lång (läs nio månader) och det finns ju tristare saker att göra en (varje) lördagkväll än att sitta i varsitt rum och se på varsinna tvapparater varav den han kollar på är ljusår bättre än "min". Eller finns det?

Men kanske är det, som han säger, så här bara denna första helg?
Nästa sitter vi förhoppningsvis och myser ihop i soffan och ser bra film till en bunke popcorn och hans händer vilar på mig istället för den trygga plats skrevet verkar utgöra när det är sport på TV, samtidigt som Totti sparkar boll bäst han vill i grannkanalen.

god natt


Finns inte så mycket mer att säga. Min man är på väg hem. Tevattnet kokar snart och sen ska vi sova.
Så good night sweden where ever you are.

fredag 24 augusti 2007

Tips! ugnslax med koriandersallad och jonnas remoulad


För en timme sen hemkommen från middag (som var god och sällskapet ännu bättre) och det jag tänker på är laxen jag åt igår.
Så här gör du:
1. Lite innan fixar du iordning den kalla remouladsåsen. Blanda matlagningsyogurt (jag använde turkisk 3%, går bra med 10% också), gräddfil eller creme fraiche med bostongurka och senap(helst dijon, men jag tog slotts vanliga i brist på bättre) sedan saltar och pepprar du en aning. Ingredienserna blandas i efter smak och känsla.
2. Laxfilén ska in i ugnen i 200 grader i ca 15 minuter. Beror på hur tinad den är. Krydda med salt, peppar, lite persilja från frysen och några skvätt citron. Ha i vatten i glasformen så laxen inte fastnar.
3. Under tiden gör du en sallad av tomater, gurka, lite purjolök och rätt mycket av den underbara färska örten koriander. Salta och peppra och häll på lite balsamvinäger. Blanda.
Bäst reslultat får du med flingsalt, men vanligt funkar utmärkt också.
Vill du ha lite matigare variant, koka potatis till.
Och glöm för guds skull inte att andas ut genom näsan när du tuggat koriandern!
Smaklig måltid!

torsdag 23 augusti 2007

yäk!

Efter dagens korianderorgie smakar min kvällsdrink extra illa.
Jag gillar tranbär och tranbär är bra för mig (motverkar ju bland annat urinvägsinfektion som dödade min förstfödda son), men i denna koncentrerade brusdrycksform är det inte ett kalas att få i sig det.
Men vad gör man inte för hälsan och sina framtida barns skull?

aaah, koriander!

Var tvungen att avbryta allt och anförtro åt er en passion jag har. Koriander. Jag älskar det!
Efter veckor av längtan hittade jag äntligen en kruka med färsk koriander idag och har sedan dess mumsat på det som en tok. Helt sanslöst gott är det! Som frisk luft i ett knippe! Eller färskt vatten direkt från källan när man är som törstigast! Aaah! Får en salig upplevelse och börjar mumla i tungor varje gång jag stoppar ett blad i munnen. Så gott är det.

Och glöm inte att blåsa ur näsan med munnen stängd när du svalt en tugga, det förhöjer upplevelsen av liv. Jag lovar.

Nu ska jag laga färdigt maten.

hippiejeans och jag

Sitter här igen och känner hur det snör ihop sig i bröstkorgen. Varför ska det vara så himla svårt att andas just nu?
Alldeles för trånga jeans har jag på mig också, gör ju inte saken bättre att det snör ihop sig ännu mer nere i fortplantningssystemet, men jag blev ju så glad att jag kom i dom, mina gamla hippiejeans från 90 talet! Att jag sedan inte kan fungera normalt sittandes kändes som en petitess imorse, men nu ojar jag mig och förbannar lufttrumman mellan öronen. Kunde ju ha tänkt till lite. Ska ju t.o.m fika med Jess senare. Aj aj.
Fast till min glädje känner jag hur saker och ting sakta börjar domna bort, så det ska nog gå vägen.
Bara jag kommer upp ur stolen.

onsdag 22 augusti 2007

sorg

Mitt på min halvdana jobbdag idag lade sig en tjock stickig filt av olust över mig, en större och mycket stickigare än den jag alltid har som en sjal runt axlarna och jag var tvungen att ta en tur till minneslunden för att gråta och andas lite.
Jag hade suttit där ett tag och tittat på två getingar som idag fick axla rollerna som Dante och Liten på flygtur när en gammal farbror kom och satte sig på bänken brevid. Jag har sett honom förut. Hans fru är också spridd i lunden sedan ett drygt år. Vi brukar sitta tyst på varsin bänk, heja när vi kommer och heja när vi går. Båda gråter vi, tror jag. Jag tyst och gömd bakom solglasögonen och han snörvlande som om han försökte låtsas att det bara vore en förkylning, men då har han varit förkyld länge den gamle farbrorn.
Han sörjer sin livskamrat som lämnat honom ensam kvar och minns det som en gång var och jag sörjer mina barn som aldrig fick bli och tänker på den tid som nu aldrig kommer.
Två sorger. Så lika, fast så otroligt olika.

arrgh

Det är en tung dag idag. Självömkande sitter jag här efter en halvdan jobbdag och har precis tagit sista tuggan på wienerbrödet jag köpte till mitt koffeinfria eftermiddagskaffe. (Jag äter bara wienerbröd och bullar när det är tungt.)
Känner samtidigt ett annat missbruk tränga sig på men orkar inte avvärja mig. Glamour. Om en dryg halvtimme börjar det första av två snuskigt såpiga avsnitt och jag är på väg till soffan som det sinnessvaga våpet jag är (just nu). Jag som genomgick en ytterst påhittad men, trodde jag, effektiv avgiftning för inte mer än tre veckor sen och sedan dess har hållit mig ren, men nu lutar det alltså bokstavligen åt soffan igen. Och hamnar jag där idag, kommer jag sitta där imorgon också och dagen efter och dagen efter det... Var är karaktären?

straff

Vaknade imorse med en sådan aj-känsla i bröstet. Våra håriga bebisar satt vid mitt ansikte och ville ha mat, och jag älskar dom så, men just imorse hade jag velat bli väckt av en skrikande riktig liten bebis. Längtar efter babyskrik så det gör ont.
Jag vill hålla och skydda min bebis i famnen, nynna trygghet och viska tröst.
Har försökt göra detta med katterna men de gillar inte att bli vyssjade och mitt mammahjärta gråter. Vill ju bara hålla en liten en, min lilla.
Varför får jag inte det? Varför ska jag misslyckas med det som alla alltid (med viss modifikation) har lyckats med?
Att jag inte kunde skydda mina barn i magen känns som brott och straff på samma gång.
Kommer jag få fler chanser? Kommer jag lyckas då?

tisdag 21 augusti 2007

min namnsdag idag, hip hip hurra!

Jonnas dag idag. Så trevligt.
Minns en tid då Jonna inte gick att hitta i kalendern, men nu finns jag där! 21 augusti varje år härskar jag. Åtminstone tills jag inte längre gör det.

Annars har det varit en rätt trist dag.
Kvällen var väl trevlig, men nu har det trevliga gått och lagt sig (han är trött min älskling) och ensam är jag kvar med katterna och inväntar dansen på TV, som jag "bara måste se" enligt min vän som gråter till wienervalsen. Och det ska faktiskt bli skoj. Kanske att jag dagen min till ära öppnar lilla flaskan Chianti (här följer ett obligatoriskt Hannibal Lecter-slörp) och tar mig ett glas gott tillsammans med en bit dinkelbröd?

måndag 20 augusti 2007

bokbord och solsken

Ibland tycker jag om Stockholm väldigt mycket. Som igår.
Jag var där med min M som skulle läsa lite på en uteservering i samband med kulturfestivalen och det enormt långa bokbordet som stod uppdukat på Drottninggatan.
Det var mycket folk och solen sken.
Han var så bra där han stod vid micken! Riktigt ruskigt bra.
Och även om det alltid är fruktansvärt jobbigt att höra texterna om våra förlorade små upplästa så kan jag inte låta bli att lyssna, för han gör det med sådan värdighet, styrka och sånt mod! Jag blir helt paralyserad, gråtfärdig och stolt så jag nästan lyfter ur skorna!
Ofta lyckas jag distansera mig rätt ordentligt, fast aldrig så mycket att inte påminnelsen lyckas rispa några ytterligare sår i hjärtat. Men jag tänker -terapi- och står kvar.

Det blev inga böcker köpta för min del. Lite för stressande det där att trängas med de bokhungriga gamarna (läs Marcus & co) runt lådorna så jag nöjde mig med att bara titta på spektaklet.
Det var en fin dag i Stockholm igår.

lördag 18 augusti 2007

middagstips


I dessa tipstider så kommer härmed kvällens vackra skapelse att presenteras.
Nötfärsspett a´la finnjonna inrullad i parmaskinka och till det mozarellagratinerad ris och bulgurröra i ugnsgrillad bifftomat. Mums!
Om intresse finns så gör så här:
1. Koka upp ris och bulgur som vanligt.
2. Skär bort locket till en stor bifftomat. Gröp ur allt innehåll ordentligt och lägg i en skål.
3. Innehållet ska mosas och blandas med hackad bladpersilja, vitlök, salt och lite peppar.
Häll i en skvätt balsamvinäger och olivolja.
4. Rulla en parmaskinka runt spettet (färdiga finns att köpa på Ica tex) oh stoppa i ugnen 220*.
5. När riset och bulguren (säger man så? ja kl. nästan tolv säger man så) kokat blandar du
detta med tomaturgröpet i skålen.
6. Fyll sedan den nu tomma bifftomaten med blandningen, hela vägen upp och skär en tunn
mozarellaskiva som läggs på som ett semilock.
7. I en glasform ställer man så den fulla bifftomaten och dess riktiga lock som kan ligga lite vid
sidan. In i ugnen med allt tills osten fåt lite färg. Och då bör också spettet vara klart!
Garnera med en bit bladpersilja och ät med en god sallad.
Buon appetito!
obs! tomaten i bilden var inne en stund för länge i ugnen och kollapsade därmed aningen. Men det var lika gott för det.

filmtips

Igår fortsatte vi vår date i soffan med filmen Little miss Sunshine och har du missat den som jag helt hade, gå och hyr!
Den var otroligt bra! Välspelad, sköna karaktärer och bra dialog. Satt och skrattade ikapp på slutet, jag och Marcus, så tårarna sprutade. Den här är ett måste, annars får man skylla sig själv om hösten känns grå.

så har jag väntat klart







Lägenheten med takterass är våran!
Inte 17 behöver man TV med utsikt 360 grader över Venedig och med äkta konst på väggarna.
Läget är helt toppen det med och tre nätter kostar inte så mycket heller. Detta blir perfekt!
Manin har tagit sig en paus.


väntar på nåt jämt

Snart är det klappat och klart. I en lättare dimma av mani har jag de senaste veckorna letat efter boende i Venedig. En del av veckan har varit klart ett tag och nu eller ganska snart i alla fall verkar de tre första nätterna vara fixade också. Väntar bara på bekräftelse.
Det blir nåt utöver det vanliga tror och hoppas vi, det vet jag faktiskt egentligen, fast smtidigt är jag lite orolig över om det är rätt val, blir det bra? är det inte för dyrt? skulle man inte haft TV ändå? kanske ligger det för långt borta? men det vågar jag inte säga till Marcus som helst hade sett att lägenheten skulle varit bokad och nycklarna i hans hand förra året någon gång, så nu väntar jag på att Vanessa ska skriva och säga att "roof top apartment" är vår!
Ni ska få se bilder sen. Och vem behöver TV med roof top terrass?
Får lägga ner den där manin nu.
För ett tag.

fredag 17 augusti 2007

fredagsdate

favoritjonna/finnjonna - tomaato/tomejto...
Men nog tjatat om det :-)

Ikväll har vi varit på date eller på sätt och vis är vi på den fortfarande, även om det just nu är en paus mitt i allt och jag sitter här och pekfingervalsar över tangenterna och min kavaljer är vid sin dator och antagligen rasar en sväng till över gårdagens möte med SJ eller nåt annat. Inget pekfingrande där inte. Det rasslar som vore det för sista gången. Han är så söt där han sitter och rycker (ur min synvinkel) bakom skärmen.

Tidigare blev det i alla fall en helt underbar middag på Pappa Grappa.
Det började med antipasti misto av grönsaker, salami och parmaskinka och sedan en god mejramkryddad pasta med finskuren filé för mig och lammkotletter med tre olika senapsdressingar för min M. Oj oj oj vad det smakade gott! Är som en mätt lite gris just nu men ändå börjar det vattnas på tungan när jag tänker tillbaka. Det blir date snart igen!
Först ska vi bara avsluta denna.

torsdag 16 augusti 2007

jag -en favorit?

Idag upptäckte jag till min oerhörda lycka att min lilla vanliga blogg är favotitlistad hos två fantastiska tjejer!
Har inte tänkt på det tidigare när jag är och pingar inlägg på portalen, har läst där att man ska göra det så jag pingar på även om jag inte vet vad det betyder, men nyss såg jag alltså att jag är en favorit. Hejja mig!
Och just det faktum att det är två stycken som har valt mig betyder ju att de är, ja, nästan flera, en liten, liten lista av personer. Två är liksom 100 % mer än en. Börjar nästan gråta. Känns så stort. Kommer ihåg för ett tag sen känslan när jag upptäckte att jag hade haft 45 unika besökare. Det här påminner om det, fast detta är bättre, för jag är en favorit!
Huvudvärken är ett minne blott nu.
Tack Madde och Anna!

allergier och eksem

Så trött, så trött.
Hemma idag då jag lider av en djävulsk huvudvärk kombinerat med lite andra förkylningssymptom, som kan vara nån sorts allergireaktion då diverse jobbiga grässorter brukar vilja börja restas så här i slutet av sommaren och framförallt när det är regningt.
Jäkla växter.
Huvudvärken kan också vara koffeinabstinens, då jag i min desperation efter den fertilaste av kroppar testar avhållsamhet från min gamla kära vän. Som tur är hittade kofeinfritt kaffe på hemköp så nu sitter jag här och låtsas att allt är som vanligt. La la la.

Min minsta bebis, katten Akilles, har fått nåt eksem runt ögonen så han tappar hår där.
Igår var vi till tant veterinären och fick recept på kortisontabletter och under två plågsamma veckor ska han nu få äta dessa mastodont puckar. Lilla killen! Fast jag kommer nog mosa de till pulver och ge i nåt gott, för gott tycker han om så gott ska han få.
Sen blir det till att banta igen.

tisdag 14 augusti 2007

morgoncocktail

Vitaminer och mineraler. Och så nåt litet hokus pokus piller. Så börjar min dag. Det här är bara mogonkvistens coktail. Nästa näve trycks i och ned vid läggdags.



Alla dessa ska på sitt sätt hjälpa mig att vara så på och igång inför det magiska mötet mitt guldägg en vacker dag kommer ha. Skål.

måndag 13 augusti 2007

överförfuktigad

Jag orkar ingenting. Är vad man i dagligt tal kallar för slut.
Hjärnan skvalpar omkring i fukt precis som resten av mig. Går med onda ben till jobbet, sitter och jobbar så mycket och hårt jag bara orkar, vilket varken är särskilt mycket eller hårt just nu, innan jag med samma, fast aningen ondare ben släpar mig hem igen.
Hemma blir det sen till att sitta i soffan så stilla jag kan för att inte klibba ihjäl helt.
Och när äntligen kvällen går över i nattbörjan är det dags att försiktigt vika ner sig i sängen för att inta ytterligare en natts sömnlöshet i sitt överförfuktigade tillstånd.
Morgonen efter vaknar jag med onda ben.
Men jag klagar inte.

fredag 10 augusti 2007

Stella, Akilles och jag

Vi hade det riktigt mysigt på toa kattmamman och bebisarna ikväll medans det läskiga fyrverkerikriget höll på därute. 20 minuter satt jag där med mina små. De lekte, åt mat och verkade trivas och så hade jag min sprillans nya Nokiatelefon med mig (med kamera och musik i) så det fanns att göra, även om 20 minuter sittandes på toagolvet kan vara riktigt långa minuter.
Ute på stan är det fest. Man hör det hit. Men jag hör inte dit.
Inte just nu.
Kanske att min älskling och jag imorgon tar oss en terapeutisk tur genom folkhavet på marknadsgatan. Eller kanske inte. Vi får se.
Man kan ha kul hemma också. Framförallt med en sprillans ny Nokia 6300 i sin hand.
Ack vad vi finnar kan.

äntligen fredag

Sitter åter på jobbet och funderar på vad jag ska göra. Jobba är ju ett alternativ som dyker upp någonstans i periferin av mina tankar och det lutar nog åt det, även om jag inte kan finna motivationen hur jag än letar. Även lusten har ju sedan en tid gömt sig.
Ensam och tom sitter jag nu här och försöker veva igång maskineriet mig. Fast det är svårt. Veven har rostat och jag skulle behöva oljas.
Tur det är fredag iaf.

torsdag 9 augusti 2007

Hatar raketer!

Visst är det skoj med färg, discomusik och pang pang. Framförallt när allt kommer samtidigt. Men inte så roligt!
Att bo några meter från Norrköpings årliga SM-fyrverkeri-skit har sina nackdelar, hur fina takstuckaturerna än är. Framförallt om man har två älskade katter.
Våra bebisar sprang igår, när idiot-spektaklet startade, i ren panik runt i lägenheten under de tio minuterna hej och hå't höll på. Stackarna letade efter en trygg plats men det smällde överallt! Det tog sedan timmar för den lilla att återhämta sig och våga vara still. Fortfarande i morse när jag råkade hosta till var han så skrajsen att han stack iväg och gömde sig. Det finns säkert massa älskade husdjur som mår dåligt nu, minns vår collie Lissu som fick bedövas med lugnande varje nyår. För att inte tala om barnen! Hur ska man föklara för små barn som t ex. kommer från krigshärjade länder att här i Sverige tycker vi det är skoj med bomber och raketer. Har sett en liten kille skrika av skräck under en augustifest och där någonstans tog festen slut för mig.

Tre dagar till får vi stå ut. Katter ska tack och lov ha kort minne säger dom som vet. Hoppas det stämmer. Lagom till nästa år har de glömt...

onsdag 8 augusti 2007

det är en sorg

Fick för mig idag att jag skulle ha en liten hamburgare. Det händer sällan men idag högg det till av suget och jag offrade mitt bättre vetande och ställde mig i kön, som ALLTID är hur lång som helst. (Hur mycket hamburgare äter folk egentligen?) Framför mig i långa kön stod en grimaserande höggravid kvinna och gnuggade sig frenetiskt över enorma magen. Antagligen fick hon sig en släng av förvärkar. Hon gnuggade på samtidigt som hon småfnittrande väntade på sin tur. Allt var frid och fröjd. Hon var gravid och ska säkert snart ha sin bebis, som kommer ut i denna värld lika skrikande som levande. Inga moln på hennes himmel. Och så ska det ju vara!
Så var det för mig också en alldeles för kort stund förra våren. Jag bredde ut mig på cafeér och i affärer, klappade magen och mådde som en drottning, himlen var hur blå som helst och solen sken. Tills allt brakade ihop och spöregn blev min melodi.

Jag insåg idag igen att jag aldrig mer kommer få uppleva den underbart naiva glädjen i att vara gravid, något som jag verkligen unnar alla!
Aldrig mer kommer jag kunna gå omkring med värsta magen och småfnittra mig igenom en liten sammandragning. Jag får vara glad om jag lyckas bli gravid igen och om jag då får gå, punkt.
Det är en jättesorg. Jag som älskade min mage, att handla mammakläder, att gunga fram på gatorna och bara vara gravid och lycklig.
En nästa gång kommer jag precis som sist vara redo med tandborsten nedpackad ifall nåt går plötsligt fel. Jag kommer antagligen bo halvvägs till sjukhuset och leva helt på hoppet.

Lika bra köa nu för hamburgare.

jobbigt

Så sitter man på jobbet andra riktiga jobbdagen efter en inte lika riktig semester.
Det finns att göra, även om ingen senaste veckan har bajsat i korridorerna, så det är inte därför jag hänger här på bloggen.
Det är bara det att jag inte orkar. Har ingen lust och tycker att allt annat skulle vara roligare just nu. Antar att många känner igen sig i denna post-semester-blues men det gör ju inte saken lättare.
Egentligen så skulle jag vara mammaledig just nu. Eller precis kanske vara på väg tillbaka efter mammaledigheten om allt hade gått som det var tänkt från första början. Men istället är det bara jobb jobb jobb. Och allt prat om föräldragadar och annat relaterat känns nästan som ett hån.
Jag har lite svårt att ta tag i saker att börja på nya grejer just nu, för jag går ju runt och hoppas och ber om en graviditet som tyvärr med största sannolikhet efter en tid kommer leda till sängläge för min del och därmed full sjukskrivning innan den efterlängatade ev mammaledigheten tar över när väl en liten levande bebis är född, vilket ju gör hela sänglägespärsen till ett billigt pris att betala!
Men hur ska jag i det här låsta läget nu kunna sköta mitt jobb på ett tillfredställande sätt när det till viss del handlar om att planera och se framåt?
Har egentligen mängder av ideér som jag skulle vilja försöka förverkliga samtidigt som jag inte vågar/känner att det är någon mening att köra igång med något som jag kanske inte kommer kunna fullfölja. Men tänk å andra sidan om det inte vill sig och jag sitter här om ett år eller fullständigt hemska tanke, två år, fast i precis samma nu och inte har gjort någonting?
Känns inte så uppmuntrande att tänka i dessa banor, men vad gör jag när det är i dom jag snurrar?

måndag 6 augusti 2007

lördag 4 augusti 2007

kalas

Gott med smörgåstårta. Mamma fyller år idag så det är kalas. Eller en antydan till det. Smörgåstårta och jordgubbsvariant har vi ätit iaf.
Snart bär det iväg till bror (den ena) med tjej som har inflyttnignsfest.
Hå hå ja ja vad det blev en partajernas lördag.

fredag 3 augusti 2007

fria lungor låter inte

Sitter här och väntar på kvällens bastu. Finns inte så mycket annat att göra i Gävle även om countryfestivalen gnisslat igång några kilometer bort. Men country är inte riktigt min melodi så jag sitter hellre här och väntar på att bastun ska bli varm.

Mina muskler och arma leder fick sig en rejäl omgång idag. Jag var på helkroppsmassage och aj vad det kändes, fast ont på ett bra sätt! Nu är det som om ett antal kilo plockats bort från vardera axel, mycket lättare allting och jag andas igen från fria lungor.
Hör ni?
Nä just det.

...den gjorde inte det

Så nu är man uppe och häckar igen.
Men det blir det ändring på snart. Ska ta lite hjälp från mina vänner, det är jag värd.
För sova bör man, annars dör man.

God natt.

torsdag 2 augusti 2007

muumin grillar korv

Ja då har jag mumsat grillad finsk korv igen. Och det var precis så gott som det brukar vara. En toppen tripp hem till muumin-familjen har det hittills varit, även om mina älsklingar hemifrån saknas, bastu, bingo och lenkkimakkara, kan inte bli mycket bättre!
Nöjd, mätt och belåten ska jag snart med en kopp kvällskaffe (te är för mesar, he he) sätta mig framför Tv:n en stund. Sen blir det kojs om drycken tillåter.

bingospel

Spelat riktig bingo för första gången i mitt liv. Vann inget. Men då vinner jag ju aldrig nåt heller. Fast det var rätt roligt på ett lite skrämmande sätt. Det var jag, mamma och så ett gäng riktiga proffs. Kände speldjävulen kittla mig i armhålorna och hur handflatorna fuktades allt eftesom bertil 3, enkel trea och allt vad det var som utropades.
Men som sagt, vann inget och en halvtimme senare lämnade vi lokalen och den erfarenheten 40 kr fattigare.
Men det var det värt.

onsdag 1 augusti 2007

och därmed sauna... eller nåt

Fy vittulainen så skönt det var! Har drömt om att basta. Längtat och haft mig. Och äntligen blev det av!
Även om mormors och morfars vedeldade med sitt knaster är det absolut bästa så är mammas och pappas inte helt fel och det enda jag får tag i denna strumpa kallad Sverige.
Jag tog rejält med löyly och riktigt kände hur smutsen rann av. Uppväxt med bastu fattar jag inte hur jag klarar mig med bara dusch nuförtiden, men man vänjer sig väl vid allt. Även fyra månader av paska på kroppen, pardon my finnish.

Nu efteråt finns det inget godare än den kalla ölen jag sörplar på. Även om den är tysk.
Aaah.

åter i flickrummet

Är just NU i det som kallades hemma . Hos mamma och pappa. I mitt gamla flickrum.
Fast det var väldigt länge sen! var det aprikosa väggar och vita möbler och en massa tonårsångest som låg som ett moln över hela härligheten och kletade sig fast i det gyllene sängstolparna.
Efter det blev det först blått när lillebrorsan flyttade in och nu syns knappast nån vägg alls efter att pappa gjort om allt till sitt kontor.
Kan om jag anstränger mig riktigt hårt ana känslan av , men det gör jag inte. lockar inte alls. Även om det var ett väldigt fint och lite lyxigt tjejrum med faktiskt många fina minnen också så är det nåt med mig som gör att jag inte vill gå tillbaka dit. '
Känns bra att sitta i detta rum NU och vara jag idag. var då och så får det förbli.



Det absolut läskigaste är att jag satt på denna plats och skrev på min sprillans nya SKRIVMASKIN . Fatta gammal jag måste vara NU!


Iiiiiiiik! (åldersskrik, reds anm.)