fredagen den 28:e september 2007

jag vann!

Har firat synen med att sova och sedan se på massa skit på TVn hela dagen, har bland annat slötittat på nån sorts ordjakt och till och med ringt in två gånger varav jag den andra kom fram och nedbäddat förvirrat gissade eka som var fel. Jag som aldrig kommer fram i nåt! Jippiee liksom. Ser det som ett tecken på att nåt bra är på gång.
Att jag inte vinner nåt på riktigt (jag menar eka, hallå?) är sedan länge ett konstaterat faktum och därav är själva komma-frammandet en ännu större icke vinst men alltså ändå en vinst på nåt sätt. För mig. Och det här kanske är början på en icke vinst men ändå vinst regn?
Och jag vet vad jag vill vinna!
Ho ho ho. Det slumrande hoppet är åter väckt.

torsdagen den 27:e september 2007

redan tillbaka

Jo för det blev nämligen inget. Har tydligen nästintill perfekt syn igen! Helt obegripligt (eller ja, hur man nu vill SE på saken), men synen har blivit bättre sen mars och är åter så bra att man kan inte lasra till nåt mer och rent skitglad för det är jag! Även om det blev lite av en antiklimax-känsla att återvända hem utan ingrepp i bagaget, hade ju laddat så i veckor inför detta och urladdningen som följde blev bara till ett pyyyyyys på nåt sätt och det kändes konstigt där ett tag. Men nu känns det bättre ur SYNvinkeln. För jag ser ju faktiskt bra nu!

Att jag i övrigt ser überjäklig (måste passa på eftersom det så sällan så här efter VM finns anledning att använda tyskt ü) ut och är ett bölande vrak skyller jag mellan hulkningarna på den bekanta PMS-"kompisen" tillika monstret som likt gevalia är på oväntat och ytterst ovälkommet besök. Igen.

Hrmph.

onsdagen den 26:e september 2007

men hemma bäst

För så är det. Älskar mitt hem just nu. Framförallt när en älskling gått omkring och småstädat här helgen jag var och såg storstaden.
Det är bra att jag är så förtjust i hemmet just nu för mitt hem kommer vara min borg och det enda jag upplever kommande dagarna. Ska göra ytterligare en laserkorrigering imorgon då synen gått tillbaka lite och det lämnar mig helt handikappad och i princip synlös i ett par dygn så jag kommer verkligen få vara hemma i sängen ett tag nu. Och som jag har längtat! Fast jag skulle gärna vara utan den jäkla smärtan som jag minns från sist. Aj aj aj aj var min förtvivlade melodi tills jag slocknade av tabletterna för att sedan vakna till ytterligare aj aj aj aj.
Smärtan i sig är egentligen inget problem för mig, såga mig lite i armen och jag biter finskt ihop med ett perkele som enda stöd, men när den, smärtan, sitter som en kniv eller två i ögonen, ja då är det nåt annat.
Då finns det inget stöd.
Bara aj aj aj aj.

Syns efter helgen.

borta bra

Ja, det var fint i London. Eller fint kanske är fel ord. Det var trevligt, skoj, intressant och roligt.
Ricky var som det geni jag alltid har tagit honom för. Så himla kul att se och höra honom live! Det var klart resans höjdpunkt.
Vi gick även runt på flera museer (berättar mer sen) och konstgallerier och satt på mängder av pubar och testdrack den ena pinten efter den andra. London är en kanon weekend! Men både bil och människotrafiken är ett helvete där så när helgen är slut är det skönt att komma hem till glesbygden igen. Tur man har två friska ben (och vett nog att denna gång packa ner sköna skor) och att regnet höll sig borta, så det blev många mil av ren vandring längs gator och genom de enorma parkerna. Och eftersom det slank ner ett par baconskivor mellan äggen och att jag numera är helt såld på sub (fylld med allt) så var det helt perfekt med lite promenad. Men varför är Norrköping ett litet stjärthål på kartan? Till och med Gävle har subway! Ja ja, man kan inte få allt.

Nu är det jobb jobb jobb som gäller. Blir till att slita dubbelt varje gång man varit borta. Helt rätt, fast det tär på den lilla kroppen och knoppen. Är helt slut nu, igen. Fast ändå glad. Bra att se och uppleva annat. Att bli en insnöad liten pekingbo (peking som inte i riktiga peking ens) är inte min plan. Snart ska jag kila iväg på möte.
Bye.

onsdagen den 19:e september 2007

god save the queen bla bla bla...

Imorgon bitti lämnar vi detta gråa land för ett annat. Förhoppningsvis kan jag lämna paraplyt i väskan hela trippen, men med ska den. Har besökt London förut om man säger så.

Jag borde ju sova nu för länge sen. Klistertrött som jag är. Och med klockan satt på 0320. Men sova och jag är ju fortfarande inte det bästa av vänner.
Fast den relationen tar jag tag i nån gång senare i höst, säg oktober-novemberish. Nu skrapar jag ihop delarna av mitt jag och mobiliserar molekylerna i mig inför attack och helgen kommer bli kanonfin! Det finns museer att besöka och kyrkor att beundra och cafeer och barer att bara ta det lugnt i. Och på fifth floor vill jag mumsa sushi, som en fantastisk människa tipsade mig om.
Dessutom ska vi ju möta kungen imorgon kväll!

http://www.youtube.com/watch?v=NaEj3g5GOYA

http://www.youtube.com/watch?v=OIcrCZQkSlg&mode=related&search=

Från tidigare föreställningar. Imorgon blir det en ny variant FAME!

God natt och ta hand om er så länge.
Nu flåsar sova i nacken på mig så jag ger mig med ett leende och bäddar snällt ner artilleriet, för nu.

måndagen den 17:e september 2007

finnjonnas "ta-det-du-har-och-rör-om-panna"

Just så. Och jag hade nötfärs, lite taco-kryddmix, majs och kikärter. Detta blandades i en panna och serverades med det godaste av gott, en koriandersallad (nån som missat mitt livs absolut hetaste kryddpassion?) med tomat, gurka och balsamvinäger. Och det smakar gudomligt! Ett glas öl att svälja ner härligheten med och så var lyxmiddagen ett faktum.

Nu blir det CSI.

att göra London

Så var hotell äntligen fixat i London! Trodde aldrig jag skulle säga det men fy fan vad trött på hotell jag är! Har inte gjort annat än letat och kollat och kollat och letat senaste månaderna. Tyckte förut att det var höjden av nätsuring att leta hotel runt om i världen, men nu kräks jag på det. Aldrig mer. Efter september ska jag stanna hemma.

Men på torsdag ska vi, ena brorsan och jag, först landa i London och bo några nätter på ett klassiskt två-stjärnigt brittiskt B & B, med full engelsk frukost inkluderad. Så det blir bönor, flottiga korvar, tomatkross och en skiva bacon varje morgon. Eller inte. Bror har inte pratat om annat sedan förra Londontrippen, så nu ska han få svulla! Jag kör nog en lite lättare variant men lite gojs ska det väl slinka ner i mig också.
På torsdagkväll blir det sedan humor! Med stot U. Ricky Gervais bjuder på skratt och vi kommer finnas där och tacksamt ta emot. Blir hur kul som helst. Trist att inte min M kunde följa med, men måste man köra Lappland runt just nu så får man skylla sig själv, nästan. Men trist är det. Fast jag kommer garanterat återberätta allt på mitt alldeles speciella finnjonna sätt och fram emot nästa höst nån gång beräknas jag vara klar.

söndagen den 16:e september 2007

röda-vita-rosen

Dagarna går ju inte direkt fortare ju mer man räknar dom, så varför håller jag på?
Flera gånger om dagen kikar jag i kalendern, som om nåt hade hänt. Samma dag fortfarande, varje gång och alltid lika många dagar kvar än. Inget nytt under solen eller nåt annat för den delen heller således. Men ändå är jag där och bläddrar snart igen.
Morgontimmarna är ändå de bästa. Då har det ju faktiskt hänt något. En natt till har passerat och jag kan lyckligt och på riktigt betrakta dagen D lite närmare. Just dessa timmar tänker jag inte lika mycket på besvikelsen som med min tur sakta och osynligt kliver fram steg för steg, dag för dag som i en mardröms röda-vita-rosen lek. "-Tagen" och så kommer hoppet vara ute igen.

stjärnglans och lite diarré

Halva av den veckan vi var i Venedig var ju även världens filmstjärnor där på festival.
En kväll gick vi lite på jakt efter dom, eller jag åtminstone, tror inte Marcus eller pappa B var så intresserade egentligen men snällt hängde de på kartfascisten (som annars hela dagarna guidade de till en mängd olika svårfunna platser) på båtutflykt till Lido där festligheterna hölls.

Jag hade nånstans i mitt huvud hoppats få syn på Angelina J och Brad P, kanske få en glimt av Scarlett J och Keira K och möjligen en liten hägring av Johnny D, men inte. De höll sig alla envist borta ur min åsyn.
Den enda som kan med viss tvekan läggas till de kännigendas lista som vi träffade på vår utflykt var vår egen filmkrönikör Gunnar Rehlin. Inte direkt Angelina, men ändå. Han var faktiskt trevlig. Stod och pratade länge med oss. Kanske var han lite ensam där bland en massa som det heter branchfolk? Och vi såg nog trevliga ut där vi kom längs gatan, tripp trapp trull. Han gick sedan åt andra hållet och vi skulle nog ha följt efter för det enda som väntade där vi sedan hamnade var tomma röda mattor, en doft av försvunnen stjärnstoft, inga toaletter och magknip som senare resulterade i ett diarréanfall utan dess like som fick avsluta kvällens jakt.
Stjärnmötena uteblev och hägringarna bestod mest av toasynvillor tills en riktig hittades.
Men jag gjorde vad jag kunde och nu har jag åtminstone sett mattan vilken det har trampats på med läckra designerskor.
Och det är en matta mer än innan.

fredagen den 14:e september 2007

klister på golvet

Så känner jag mig. Som en fläck. En riktigt utsmetad sådan. Omöjlig att få bort. Är så trött. Ligger i och för sig inte på golvet, även om det faktiskt känns just så just nu. Flera gånger om dagen måste jag nypa mig i kroppen för att kolla att den hänger med så att det inte är en utomkroppslig resa jag gett mig ut på.
Den väntar jag gärna ett tag till med.

Venedig var hursomhelst helt underbart! Igen. Men också en anledning till fläckfeelingen. Kan ju inte ta det lugnt. Tror det där. Lallar runt glad och full av energi. Går, tittar och njuter av det jag ser och inte ens en aning av det som komma skall, fastän jag gjort det så många gånger förut. Och nu sittligger jag här, flåsande, tung, utsmetad. Men ack så lycklig. För Venedig är en dröm. Varje gång. En fantastiskt vacker dröm som är värd all fläckighet efteråt.

Nu ska jag sova.

Te får älsklingen koka själv sen.

onsdagen den 5:e september 2007

feber

Har nästan hundragradig resfeber just nu. Försökte verkligen jättehårt somna efter skojig underhållning md topmodellerna och S U T Y C Dansarna men det gick alltså inte.
Allt är packat och klart. Imorgon flyger vi, men först måste jag sova.
Försöker igen.

God natt.

måndagen den 3:e september 2007

besök hos kurator

kurator kurator i stolen där
säg vem av oss som knäppast i världen är?

Skönt ibland att få ordbajsa ut sina känslor och tankar, i en fullständigt osammanhängande följd och till svar få, upprepade gånger, ett bejakande och ickedömande "ja de ÄR jobbigt just nu Jonna". Ja det är det, kurator, mycket jobbigt just nu.
Men sen känns det bättre ett tag.
Min kurator är snäll. Jag vill helst hon ska fixa mig helt så jag trallande går därifrån för att aldrig återvända, men just nu räcker det att hon lyssnar och sedan pratar med läkarna och översätter delar av mitt ordbajsande till det det egentligen betyder, att jag vill ha vissa prover tagna, att jag vill ha en vårdplan skriven och att jag behöver vad det nu är jag tror att jag behöver. Och eftersom det är så svårt att prata med läkarna (varför ska det vara det?) så är det bra att ha en kurator som mellanhand tills man snart själv ska dit på riktigt och tiga.

söndagen den 2:e september 2007

guld till Tero Pitkämäki och Finland idag

Hip hip hurra! Jag är så glad!

Det har varit en lång helg som gått fort men bara blivit bättre. Smaken av guld är god och jag börjar äntligen kika upp ur grå töcknet och faktiskt se nåt också.
Bara tre dagar kvar nu tills vi ska till världens vackraste stad igen. Känns underbart och helt nödvändigt. Lite tvättning, strykning och packning bara, en tur till kuratorn och lite jobb som måste göras klart och sedan bär det iväg.

Glasen fylls på igen och jag greppar hoppstråt.
Tänk bra saker och bra saker händer.
Se på spjuttävlingen. Jag tänkte guld och guld blev det!

Det är en bra dag idag.