fredag 25 juli 2008

fast...

Kommer nog ringa idag i alla fall. Kan inte tänka mig ett bättre sätt att gå på helg och resterande semesterdagar. Laddar inför det nu. Mellan fakturor och bokföring. Jag får testa henne som erbjuds och hoppas att det klickar. Jag hoppas de ju ge mig någon som har lite erfarenhet av riskgraviditeter och elände om jag berättar hur läget är.
Jag vet att det finns helt underbara barnmorskor. Under min två veckor (kändes som år) långa sängvistelse på sjukhus i Finland med Dante i magen låg jag på en specialavdelning för sådana som mig, och där jobbade bara barnmorskor, förutom en och annan läkare och sköterska som tog prover och annat. Dessa barnmorskor var alla superfina! Det var ju strax efter att jag träffat på ett par usla här i stan så kanske de därför kändes extra bra, men de hade varenda en det där som jag önskar hos alla barnmorskor, ett genuint intresse i hur jag och bebis hela tiden hade det kombinerat med tålamod och empati. Jag var en sådan som ringde i klockan väldigt ofta av diverse olika anledningar mest var jag bara allmänt orolig och aldrig att de fick mig att känna mig tjatig eller besvärlig. Allt togs på allvar. Och när en av dom för fjärde gången kom in för att jag var just orolig och svara på exakt samma frågor som hon redan svarat på satte hon sig vid en stol bredvid och klappade min hand tills jag hade lugnat ner mig. Så nog finns det fantastiska barnmorskor, även i min värld. Den utskrivande läkaren sa efteråt att barnmorskorna hade tyckt att jag varit så tapper och aldrig en endaste gång hade gnällt, något som jag tills dess trodde att jag konstant hållt på med, fast då kom jag från en erfarenhet att varje oro som uttrycktes till BM var bara hysteriskt gnäll "Sluta oroa dig, gå hem och var glad"
Trots att förlossningen den gången slutade som befarat i katastrof med dött barn minns jag Päivi, hon som förlöste mig den morgonen med bara värme. När jag fick tillbaka Dante i lådan några dagar senare hade hon satt fast en vacker ros på den. En ros som följde med hem och dit Dante nu är.
Så det är dess barnmorskor bland annat jag ska minnas när jag ska ringa till mottagningen i eftermiddag.

3 kommentarer:

Kattmamman (a.k.a. Bridz) sa...

Jag har två gånger på två olika mottagningar fått två undebara kvinnor tilldelade mig. Särskilt min första barnmorska var helt fantastisk. Hon gjorde hembesök eftr att jag förlorat min första graviditet, för att kolla hur jag mådde, eftersom jag inte kände mig bekväm på MVC bland alla magar.

Hon finns dessvärre inte i dina trakter, men lite naivt inbillar jag mig att många barnmorskor faktiskt har som ambition att vara som hon.

Hoppas att ni får en bra barnmorska den här gången, och annars ska du byta!!!

Anonym sa...

Du måste stå på dig, och våga byta bm om du inte känner att det "klickar". Det här du går igenom nu och några månader framåt är för stort för att du ska känna att du "trampar någon på tårna"!. Jag vet, det är skitsvårt, men du måste. Jag lovar att du till slut hittar någon som kan förstå vilken situation du är i, dvs kan känna EMPATI. Jag mötte många sådana bm när jag låg i sjukhussängen i nästan tre månader. Jag gnällde och grät varje dag, ändå sa de att jag var så stark och positiv;-) Säkert lite ljug från deras sida..haha..men åå vad jag sög åt mig.
Kram & Lycka till med liten och i utprovningen av den perfekta barnmorskan!
//AnetteJ

Elin i Björken sa...

Det är svårt att klaga, men jag har lärt mig vissa trix när jag inte tycker jag är så bra bemött. Exempel på frågor kan vara:

"Jag förstår att du vill göra så här, men för mig känns det inget bra. Jag vill hellre..."

"Tycker du det är OK att göra så här så att jag känner mig XXXX?" (Då får man oftast igång en kreativ diskussion kring situationen man mår dåligt av. Det kan vara svårt att öppna annars.)

Nä, det är inget kul att klaga på folk även om de förtjänar det. Jag har lärt mig en hel del med alla kontakter med LSS, habilitering och försäkringskassa. Smör funkar bättre som smörjmedel än surt. ;o)

Hoppas det var lite tips på vägen.