torsdag 20 november 2008

dag åttioåtta -allt normalt

Besöket till BM är över för den här gången. De gamla vanliga proverna togs och livmodern mättes och vi ligger på mittkurvan precis som sist. Blutsaft måste åter köpas in då blodvärdet åkt hiss ner ett par våningar och mer mjölk ska lapas för D-vitaminets och kalciumets skull (eftersom jag varken rör mig eller är ute något). BM tyckte inte det lät alarmerande med ondare SD, för till viss del är det ju helt normalt, men tyckte ändå det är bra att jag snart ska kolla tappen. Man kan säga att det var ett lyckat besök på alla plan men att andas ut för den här veckan, det gör jag efter läkarbesöket imorgon bitti.
Hoppas jag kommer hem för att rapportera glada nyheter efteråt.

Jag vet egentligen mycket väl att det är/kan vara fullt normalt att få mer kännbara och fler sammandragningar (även om mina började lite väl tidigt den här gången) ju längre in i graviditeten man kommer och också för varje barn man väntar, Mini är mitt tredje och det känns, men jag är tyvärr, med den erfarenheten jag har, inte alls så mottaglig för den "lugnande" informationen om sakernas normalitet som jag skulle önska.
Minns så väl min första barnmorskas ord om allt som var så normalt, ingen fara, sluta oroa dig etc, bara för att jag veckan efter hamnar på sjukhus och två veckor senare liggr där och tvingas föda fram mitt barn till en säker död.
Så nej, normalt existerar inte för mig, inte just nu. Men så länge jag håller oron någorlunda i chack och går på kontrollerna, går också tiden framåt, veckorna blir fler och Mini större och vi närmar oss sakta men säkert något som kan vara drömmen vi så länge längtat efter att få vakna upp i.

Det häftigast idag var när BM frågade -Vågar du?
-Jaa, det gör jag väl, sa jag och hon förde mina händer försiktigt ner på sidorna av magen nära blygdbenet. Där inne kunde jag ana något runt, hårt, men ändå mjukt, levande och rörligt, det var min bebis huvud jag kände! Vi höll inte hand som i drömmen härom natten men jag fick åtminstone smeka mitt barns lilla huvud! Mamma älskar dig!

16 kommentarer:

Anonym sa...

Det är betydligt högre koncentration av kalcium etc i ost. God lagrad hårdost innehåller mest. Parmesan?
//Ann-Katrin, laktosintollerant. Men lagrad hårdost innehåller ingen laktos. Smaskens, jag får mitt kalcium!

Anonym sa...

Wow vilken häftig känsla!
Lycka till även imorgon.

/ Joanna

Anonym sa...

Jonna, jag får tårar i ögonen när jag läser sista atycket. Du skriver så fint.
Kram från Ditte

Anonym sa...

Räkor innehåller också mycket kalcium. Jag tänker att massa mjölk kan sänka järnvärdet men det är klart - om man inte dricker det i anslutning till maten går det nog bra. Inte heller kaffe eller te direkt efter maten men det vet du säkert redan!
Kram Ulrika

Anonym sa...

Åh, vad jag vill att allt ska gå bra för er! Kärleken till ett barn (ängel, levande eller ofött) är det största som finns, och jag önskar, hoppas och tror SÅ att Mini får uppleva din även utanför magen.

KRAM!

Anonym sa...

Härligt att läsa! Främst sista stycket!

Kram

Unknown sa...

ååå. jag får tårar i ögonen! du har kunnat känna på ditt barns huvud. stort!
och jag kan bara fortsätta hoppas och önska och skicka tankar upp i luften i hopp om att någon hör och ser och gör (!!!) så att Mini snart kan komma ut som världens finaste och friskaste lilla barnunge.
jag känner inte dig egentligen och du känner framförallt inte mig alls men din blogg går rakt in i hjärtat på mig.

Katrin sa...

Hej:) Ville bara skriva..."önskar er all lycka i välden"!
Läser ofta din blogg och håller tummarna så för er, var lycklig så känns det i hela kroppen och det gör inget annat än gott;)
//Katrin

Anonym sa...

Hej Jonna.
Tänker på Er Vi sågs när Marcus fick Dan Andersson priset.
Och ett flickebarn tror jag bestämt det blir en riktig marcusinna
Hälsningar från oss i skogen
Skogstrollet.

Anonym sa...

ååååhhhh! va coolt att du fått känna på bebis! stort gumman.Kram!

Mia sa...

Ååååå vad vackert! Det kommer att gå bra, det ska gå bra. Följer er varje dag på vägen här via bloggen och sänder er all lycka och positiv energi genom tanken.... Lycka till imorgon. Kram

Anonym sa...

Hej Jonna! Skrev till dig för ett tag sedan och har nu varit på en längre semester. På semestern träffade vi ett par som fick en flicka i 24:e veckan, hon vägde 800gram men var nu 3 år, helt frisk och pigg. Då tänkte jag på dig från andra sidan jordklotet och höll tummarna och det verkar ju gå fortsatt bra vilket glädjer mig. Kramar till er alla tre! /Sarah

Anonym sa...

Tjao Jonna !!

Roligt allt är bra , du är sååå duktig som pallar att ligga så mycket , du ska se att det blir bra denna gången . Håller tummarna för morgondagens tappbesök .

Kramen till er båda o jag kollar in i morgon på din blogg .
Natti Natti från Åse

Anonym sa...

Sitter med ögonen fyllda av tårar. Dels för att jag minns den underbart fantastiska känslan och dels för att jag är så otroligt lycklig för er skull!

Det ska gå vägen nu. Det måste det..

mrsjones sa...

åh blir tårögd, tänk att du har klappat på mini på riktigt redan. Säker på att mini älskar dig med!

kram

Anonym sa...

Lillalilla Mini...glådjetårar faller för er!!
Jag har precis fått träffa min Mini, han är en vecka gammal nu och när vi vaknar på natten och ammar och han tittar på mej med de vackraste av ögon så finns det inget så vackert. Magiskt! Snart sitter du där i natten och överväldigas av detta stora!! Du starka, snart ses ni!! Linda