fredagen den 29:e februari 2008

fredagstur

Har hyrt bil idag inför Göteborgstrippen imorgon då vi ska träffa ena halvan av familjen och samtidigt fira Marcus käre morfar på hans 90-års dag. Blir jättetrevligt!
Det kändes så bra att köra igen efter två månader av promenader så istället för att parkera bilen efter hämtningen tog jag en tur bort och hamnade mitt i köprushen på city-gross. Men jag hade inte bråttom, så jag strosade lugnt omkring i de enorma gångarna hur länge som helst, tittade på varor jag sett hundra gånger förr och skojade med folk som körde på mig. Fredag betyder också smakprov och det fanns det gott om. Det var jag och de andra tanterna som trängdes framför diskarna för en gratisbit korv och allt annat som det bjöds på. Mycket trevligt hade vi. I alla fall jag.
Hemåt körde jag brett leende med radion på högsta volym och bilen full av varor som inte var ett dugg billigare. Jag var på ett väldigt gott fredagshumör och hade fortfarande ingen brådska, inte så som de andra bilförarna. Så istället för att tränga mig före släppte jag fram folk åt höger och vänster och mottog mängder av glada, tacksamma vinkningar, vilket fick mig på ännu bättre humör. Helt otroligt hur lycklig man kan känna sig av att få för sig att man gjort någon annan lite gladare. Jag tror inte de kom hem fortare än jag, men de tror säkert det och det är gott så. Ska göra det till en vana att ge mig ut i fredageftermiddagsstrafiken varje gång tillgång till bil finns och bara vara vänlig och leende. Kanske smittar det.
Nu är det fredagkväll och dansen hägrar. Blir skoj. Min mage har varit ond idag så nu ska det liggas i soffa och inte göras nånting mer.

torsdagen den 28:e februari 2008

bikinibalett

Aldrig vill man spola så mycket vatten som när vatten inte finns. Vi var utan ett tag nu på kvällen, som många andra stackars norrköpingsbor, på grund av nåt rörläckage som skulle fixas och i panik gick jag och släpade hem ett antal liter från bajskonsum ifall det skulle hålla i sig över natten. Nu har det börjat rinna till igen så ordningen är någorlunda återställd.
På tv njuter vi av nyinköpta italienska rai. Helt underbart usel är låtkvaliteten på årets San Remofestival och precis lika underhållande. Som vi skrattar! Det är mycket som är kul med italiensk tv. Spontant och fullständigt oprovocerat dyker t ex, i vilket program som helst, bikinibaletten upp och snurrar förföriskt några varv. Fantastiskt och fullständigt politiskt icke-korrekt. Men så roligt. Än så länge.
Nu låter någon stackare i San Remo igen, måste gå och kolla.

onsdagen den 27:e februari 2008

fotbollen vann

Totti och serie As viktigaste match är t o m viktigare än nästan(inte i närheten egentligen)opererad flickvän. Fast jag fick se början och ska se slutet. Appropå talangen att utse vinnare i första programmet eller rätt snabbt i alla fall; den talangen är i ide. Har ingen aning just nu. Ger det till efter make overn och kommer inget vettigt ur mig då oberopar jag tillfällig talangförlust. Kanske är just de molekylerna av mig upptagna med viktigare saker.

Min ena älskling, Stella-killen, har öroninflammation. Igår var vi till veterinär och fick droppar. I 14 långa dagar ska fem droppar droppas två ggr varje dag i vardera av stackarens öron. Och detta medel svider. Det har ändå gått rätt bra hittills. Han är så snäll. Men vad ont det gör i mitt mammahjärta att hålla fast hårbollen så. Som tur är ska katter ha dåligt minne.
På bilden gosar han med min 31 år gamla Nalle.

nyspolad

Vilar i soffan efter dagens prövningar. Det har gått väldigt bra allting och det enda som känns nu är lite ont mellan panodilen. Det hela gick väldigt fort. Narkos känns alltid väldigt fort även när det håller på en längre tid. Sista jag minns att jag sa när paniken kom smygande var,
"Tänk om jag inte somnar"
Narkossköterskan (som om hon hört det tusentals gånger): "Jo då. Det gör du."
Jag: "Men tänk om jag stretar emot så det inte tar på mig."
Ns: "Jo då. Det gör det."
Nästa minne är,
J: "Hallå. Det funkar tydligen inte. Jag är fortfarande vaken!"
Ns: "Du har precis vaknat. Det är över nu."
Jag sov, vaknade och segrade. Inga konstigheter nånstans. Livmodern finfin och äggledare i topskick. Känns ju jättebra även om man hastigt men inte lika lustigt hamnar i facket för oförklariga. Fast vi har ju vår IVF plan i rullning.

Nu är det laddning inför top model som gäller om jag bara lyckas lura bort Marcus från TVn. Kan bli svårt då det är käre Totti i Roma som ska springa efter boll. Men jag ska klara det. Får kvida lite om narkos och synd om mig. För det e det ju. Kvid kvid.

tisdagen den 26:e februari 2008

besök

Igår var min mamma och pappa här på besök och det var skoj. Vi var på restaurang och åt värsta middagen och sedan kollade vi på någon dokumentär på tv. Det går så himla fort bara och i förmiddags åkte de hem mot Gävle igen. Jag skulle önska att det var lite kortare avstånd. Så där att man utan flera veckors planering kunde kila över och ta en snabbfika och snacka oväsentligheter. Men så är det inte. Och så blir det nog inte heller. Trist är det. För min mamma och pappa är superföräldrar och fina människor som jag gärna skulle vilja fika oftare med.

Imorgon gäller det. Känner mig lugnare idag. Har pratat med läkaren som ska göra själva ingreppet och fått svar på frågor. Det blir bara spolning, således inga knivar och finne som jag känns det lite torftligt att ligga under narkos utan inblandning av vassa saker, men lika bra är nog det. Onödigt att börja skära innan man vet om det behövs och efter imorgon vet vi mer. Att jag ska sövas beror just på att jag inte är den lättaste att göra saker på därinne efter allt som skett och sedan sitter ju mitt cerklage på plats vilket gör det bökigare att komma in i livmodern med slangar och ballonger och allt vad det är så det kommer dras och slitas i lilla minitappen mer än vanligt, vilket kommer göra ont, så att knocka mig är enda rätta.
Hoppas bara jag vaknar sen också.

måndagen den 25:e februari 2008

cerklage och annat

Det är så roligt att se hur vissa har hittat till mig. Oftast går det såklart via andras bloggar som vänligt länkat hit eller så googlas det på mitt lilla namn (som måste av någon anledning ha memorerats, hi hi vad stort det känns!) och ibland händer det att någon främling googlar på något helt annat och får upp denna min fina finnjonna-blogg som ett alternativ. Och jag bara undrar, hur häftigt är inte det?
Bland annat har "koriander" googlats ett par gånger varefter den koriandersugne har hamnat här. Inte så konstigt kanske då koriander är relativt ofta förekommande i mina recept och andra texter, då jag fullkomligt älskar den gröna växten. Och en gång hade någon googlat på "graviditet och ridning" varav det första inte är så konstigt att det leder till mig, men ridit har jag i princip aldrig gjort så lite kul att den ridsugne också landade här.
Idag ser jag att någon har googlat på "cerklage" och fått upp mig. Vilket gör mig extra glad. Kanske fanns det något jag skrivit om denna livlina som på något sätt hjälpte den undrande. Och är det något mer du/ni undrar om bandet får ni gärna fråga! Har blivit lite av ett ofrivilligt proffs vad gäller det och kan mitt kunnande stötta någon annan så är min dag gjord.

Mitt cerklage är av det ovanligare slaget så jag passar härmed på att undra om någon annan har samma? Har ännu inte lyckats lokalisera någon annan med denna variant.
Det är alltså ett (trans)abdominalt cerklage jag har i mig, något som sätts i genom en bukoperation i förebyggande syfte. Ett vaginalt vanligt är ju det som sätts på plats efter att en graviditet börjar runt v 13-15.
Cerklage får man som ett stöd (bokstavligt talat) inför en graviditet, om man har cervixinsuffiens, dvs försvagad livmoderhals. Något som oftast upptäcks efter att den drabbade råkat ut för flera sena missfall eller fått förtidigt födda barn på grund av att livmoderhalsen öppnat sig "tyst" utan förvarning/smärta. En försvagning kan man t ex. ha medfött, eller få efter förlossning (ovanligt), eller om man gjort konisering eller andra ingrepp i livmoderhalsen efter cellförändringar.
Anledning till att jag fick ett abdominalt cerklage var att jag ansågs vara infektionskänslig "där nere" (graviditeten med Dante slutade pga av det) och ett vaginalt band kan vara lite av ett kalas för bakterier. Annars är det vanligast förekommande med väldigt gott resultat!
Så där. Ifall någon mer är ute och googlar kring detta.

nojjar ihjäl mig

Så var det måndag igen. Det är alltid måndag. Men det är inte måndagens fel.
Jag sitter här denna måndag och laddar nervöst inför onsdag då jag åter ska under kniven. Eller nä, det ska jag inte. Tror jag. Blir nog bara röntgen. Men med narkos. Så ladda måste jag. Narkos känns som himmelriket mot vad det hela annars skulle kännas som, men bara tills det ett par dagar innan, då börjar jag stressa upp mig inför uppvaket, eller ickeuppvaket. Tänk om jag slocknar för gott? Fast nej, nog vaknar jag allt. Brukar göra det. Jag är ju egentligen en toppkandidat för narkos, lågt blodtryck, röker ej och är inte överviktig, snarare skitviktig (för mig själv åtminstone och mina framtida barn), så nog borde jag vakna även denna gång.
Men ändå. Hjärtat slår hela tiden oroligt som vore varje slag det sista. Jag är kungen av noj. Måste skärpa mig. Snart är det torsdag och det hela är över.
Men just nu är det måndag, dagen efter oscarssöndagen och jag måste kolla vem som vann vad. Själv var jag inte nominerad detta år.

lördagen den 23:e februari 2008

oh nej

Hade fel. Fick en sådan säker segerkänsla av operan ju. Men men andra chansen är inte fy skam det heller. Ha ha. Peps Persson lighten direkt till globen är väl lite av en skräll det med! Ingen mer Isaksson. Så jag är rätt nöjd med kvällen och hur den utvecklade sig. Han är så fisig, som en kompis till mig poetiskt uttryckte det för många år sen.
Marcus sitter chockad i soffan och glor. Vad hände med Ainbusk?

lite av en skräll igen

BWO (såklart) och operatanten (här är skrällen) går direkt vidare. Kom ihåg var ni hörde det först.

melodifestival

Så då är godiset i skålen och dippen blandad. Snart dags för årets första melodifestivalkväll i casa vecchia-Birro. Marcus sitter laddad i bästa soffhörnet och mumsar vindruvor. Måste kolla in utbudet i kvällstidningen innan det kör igång så jag vet vad eller vem jag ska vänta mig. Vill inte få oväntade chockskador. Hoppas det blir kul. Bra tror jag knappast på, men tillställningen har potential att bli hystriskt rolig om det bara är artister med som inget har att förlora. Även om det kanske inte förklarar Christer Sjögrens pekoral från någon vecka tillbaka (såg den i repris), eller så gör det just det.
Snart börjar det! Hi hi.

konsum forts.

Så har man satsat pengar på svindleri igen.
Varje gång synar jag bland påläggen för att hitta bluffen innan den hittar mig. Har satt i system att jag varje gång på konsum ska handla något som skyltas med gammal skylt för att sedan ställa till en mindre scen vid kassan.
Idag köpte jag scans skivade skinka. Gourmet. Enligt stora fina skylten skulle den kosta 19:90 men bara till 17 februari kunde man läsa på snedden. Nu när jag vet var och hur läsa. Ingen normalt funtad handlande människa gör det.
Det värsta med dagens läcköskinka var att den inte alls var utskyltad när erbjudandet väl gällde, dvs förra veckan. Helt andra varor låg där och lurades i söndags. Alltså har konsum hängt upp skylten och lagt i skinkan efter att erbjudandet och löftet gått ut. Detta var mitt bevis. Nu ska jag fundera på vad och hur jag ska göra. Jag kan inte göra inget. Blir så arg att hela min tillvaro förstörs. Samtidigt är jag ett litet fegt kräk som inte vågar gå och prata med dom på riktigt utan bara gör små scener inför kassapersonen. Och jo jag fick skinkfan för 19:90 även om han först ville ha 25:00 för den.

norrköping drabbat

Ja, eller en viss jag här i staden i alla fall. Solen skiner visserligen och det ser riktigt trivsamt ut på torget utanför med det tre torghandlarna. Men samtidigt lyser Marcus härinne med sin frånvaro då han ännu inte kommit hem.
Stormen såg till att han fick stanna kvar i Alvesta som en av de lyckliga få som fick sig ett hotellrum och nu är han på väg i buss för att förhoppnigsvis hitta ett tåg som så småningom kan ta honom hem till mig. Luktar riskprojekt lång väg, men jag hoppas hårt som den inbitne optimisten jag är.
Knäckegott med kardemummakaffe (favorit fortfarande) blev det till frukost. En rutbit med fetaolivkeso och äggskivor på, toppat med klippta sockerärtsspröt (en ny passion, då koriandern just nu får vila). Fantastiskt gott!
God morgon!

fredagen den 22:e februari 2008

kidnappad

Just ni sitter Marcus och ett antal andra stackare på ett tåg som backar efter en dryg timmes stillastående. Ingen information från någon om vad som händer eller kommer att hända, mer än att det kanske går bussar eller att de kanske måste bo på hotell i Alvesta dit backen är riktad. Jeah right, hotell till 350 pers i Alvesta. Lycka till. Dessutom är vattnet på toan avstängt lite lagom lägligt.
SJ är så jävla stört! Jag försökte ringa och få reda på något eftersom det inte finns information på nätet ens. I luren möts jag av en hysteriskt babblande Magnus Härenstam (nu säljer de evenemang tydligen, inte konstigt att inte det som ska skötas sköts då) och jag har aldrig varit så nära som nu att kolla in nätsidorna om hur man gör diverse bomber. Magnus var den enda jag kom i kontakt med. På alla knappval var det 20 minuters väntan. Det är väl många som undrar vad som sker deras anhöriga.
Ja ja. Marcus kommer väl hem så smånigom. Konstigt nog är han relativt lugn i stormen (något jag INTE är), om än förbannad för att han inte kommer hinna till jobbet. Någon annan får panik-hoppa-in och köra Karlavagnen ikväll.
Satans Järnvägar ska få sig en saftig stämning för förlorad arbetsinkomst. Inte för att det är deras ansvar, det är det ju aldrig. Men tids nog tvingas fanskapet ta sitt ansvar om bara tillräckligt många visar sitt missnöje.
Vad är det för sätt att transportera människor först fram och sedan tillbaka i ett trångt tåg utan vatten och inte berätta varför eller vad som kommer hända härnäst!? Det är ju inte första gången ett träd blåser omkull.

torsdagen den 21:e februari 2008

kung Mackan

Jag blir svettig, helt genomblöt, varje gång Marcus är på TV. Inte för att jag är orolig, han kan det där, jättebra kan han det och jag vet det. Men ändå rinner svettpärlorna längs nyduschad armhåla. Jag står alltid upp. Engagerad, och redo till flykt ifall döda barn kommer på tal. Men det gör de inte, inte ikväll.
Marcus var med i debatt på ettan och skulle prata med försäkringskassan om hetsjakten på sjuka och som han regerade i den diskussionen! Han är bäst min Marcus! Trist att det var så kort bara. För kort. Hade kunnat lyssna och se länge till trots svetten.

Nu ska jag fortsätta se Death Proof av en annan kung, Tarantino.

onsdagen den 20:e februari 2008

vill bli med bebis

Gud så jag vill bli med min bebis. Ska det vara så svårt?
I ett av scrubsavsnitten var dom alla med bebisar och det föddes en sötnos och allt var bra. Precis allt var så bra då. För när en bebis föds så kan ju inget vara fel eller dåligt eller ont, utan bara BRA och GOTT. Ja så länge barnet lever då... och det gör ju alla andras. Nästan.
Varför kan inte jag få bli med en liten en? En liten som levande kunde komma till mig om åtta-nio månader? Jag är en snäll flicka. Äter mina morötter och vitaminer, värnar om medmänniskorna och miljön, försöker jobba på, hjälpa andra, ha kul själv.
Jag klappar mina älskade katter och viskar trygghet i deras lurviga öron.
Mamma älskar er, viskar jag men får inget svar.
Jag är en mamma utan barn.
Gud så jag vill bli med min bebis nu!

jag har en talang

Äntligen är det dags för top model igen! Missade denna säsongs första avsnitt (förutom precis slutet av reprisen) så nu ska jag titta ännu intensivare på del två. Jag är bra på top model. Rent ruskigt bra. Ett par gånger har jag faktiskt redan i första programmet och ett antal till i någon av de nästkommande vetat vem som kommer vinna. Bra va. Har näsa för top modellandet. Jättekonstigt då jag egentligen är väldigt ointresserad av mode och catwalkskönhet, men det har bara känts rätt och rätt har det tydligen blivit. Eva, Naima och förra årets latinobrutta Jaslene visste jag t ex. på studs. Sedan sa jag iofs Melrose i det allra första avsnittet året innan, men rätt nära kom jag ju även då och Adrianne och Joanna för ett antal år sen var favoriter som vann, så ja, näsa har jag ju som sagt.
Fast pressen ökar för varje år. Vännerna vill veta. Jag känner mig osäker. Är inte riktigt i form, annat tar min tid och då är det inte lätt. Ska göra mitt bästa och glo som klistrad nu och se om jag kan komma med några visdomsord och tips efteråt. Vet dock inte riktigt vad jag i förlängningen ska göra med denna talang. Känns ju inte direkt som en talang att rädda världen med, sig själv eller något överhuvudtaget. Men kul är det.
Återkommer med vinnaren.

tisdagen den 19:e februari 2008

bara kd säger blankt nej

Läser lyckligt att mina vänners längtan efter barn och förverkligandet av den längtan snart kan bli laglig även hemma i Sverige. Läs du med här!

Stackars kd. Kan inte vara lätt för dom i dessa dagar. Inte bara det att kärleksfulla ensamstående kvinnor inom kort lagligt kommer kunna insemineras i moder Svea för att föda barn åt henne, dessutom ska ju även homosexuella börja få manifestera och celebrera sin kärlek inför Gud och hela församlingen. Uj uj uj. Vilken hemsk framtid det är som väntar oss!
Nej, kör hårt femmis!
Mer kärlek och fler barn födda till kärlek behöver och vill vi ha!

en liten bok om IVF

Den fick vi på posten idag. Dags att gå på pratstund i Linköping på RMC snart alltså. Mycket snack blir det. Får se när det börjar vankas lite action också. Ser både fram och bak emot det eller nåt. Är upprymd, förväntansfull och heltigenom livrädd exakt samtidigt, både för behandlingen i sig och resultatet därefter om det inte blir vad jag önskar. Vågskålen för misslyckanden väger mycket tungt just nu och snart slår den i backen. Men jag ska tänka positivt, på blommor och vackra ting. Det ska gå nu. Det bara måste det göra (men om inte så vet jag inte vart jag ska ta vägen).
Nästa vecka ska ju först mina rör röntgas. Det blir ett ingrepp lätt som en plätt eftersom lilla hysterikan, som i jag, får sova sött under tiden. Har lärt mig gilla narkos. Gimme more gimme more som Britney sjunger och jag är helt med på noterna. Vill aldrig mer bli pillad på därinne utan kanyl i armen. Sova -ja a tack!

måndagen den 18:e februari 2008

konsums bedrägeri

Kommer till det. Först måste jag bara få ge mig själv en eloge för att jag slitit som ett litet djur idag trots feber och sjukdom, för nej, ingen annan tackar mig.

Konsum då. Så här är det. Jag är en latmask. En gnällig latmask. Gnällig med rätta, latmask för att jag inte orkar annat. Dyrt och dåligt var ett omdöme jag tidigt gav affären mitt emot när jag började anse mig som tvingad (lat) att med motsträviga fötter släpa runt på deras blöta golv sedan vi flyttat hit. Det var ju så nära och personalen verkade trevlig. Men. Och ett stort sådant. De luras! Medvetet lurar de mig varje dag. Och det handlar inte om några finska korvar nu utan om misstänkt bedrägeri på låg nivå.
Överallt i affären hänger skyltar om veckans medlemsvaror och veckans det ena och det andra. Såklart plockar jag som medveten och ekonomiskt begränsad kund ner just dessa varor i min korg så fort jag kommer åt och tror varje gång att nu har jag gjort ett kap minsann. När det sedan blir dags att betala har jag alltid räknat fel. Det stämmer ju inte. Men jag vill inte börja tjafsa, många stampar bakom i kön och har bråttom hem till sitt. Så jag biter mig i tungan och och går hem med kassen full av förra veckans varor.

För en dryg vecka sen var det nära att jag gick på bluffen igen. Kalles randiga för 19:90 kr! Det var ju rätt nyligen jag plockade på mig en tub och märkte till min besvikelse hemma att den inte alls kostat 19:90. Jag måste ha sett fel. Men nu, med stora röda rabattsiffror nitton och nittio! Heja mig! Ett fynd och jag sparar fyra kronor. Fast sen börjar jag titta nogrannare. Vänder mig i princip upp och ner för att se det finstilta längst ut i hörnet och där, med liten vertikal text ser jag gäller v.3 till den 21/1-08. Vad? Nu är ju februari. Jag blir arg och inser att skyltet hängt där hur länge som helst och lurat oss. Sliter ilsket sönder skyltfanskapet (är lite labil) och slänger in det längst bak i hyllan. Inget mer båg! Känner mig nöjd. Går hem och tilkännager där stolt mitt tilltag. Inga mer felpriser.

Så var jag tillbaka från Rom igår, gick in på konsum med korgen och såg skylten igen. Samma skylt! Gäller v 3! Den stod lutad mot hyllan och log falskt mot mig. Voi vittu, tänkte jag, tog tuben och slängde ner den i ren protest. I kassan ville hon som väntat ha 24 kronor för den. Så fan heller.
"19:90 stod det på skylten", säger jag.
"Nää.." säger hon.
"Joo..." säger jag.
"Anna. 19:90?" frågar hon kollegan i andra kassan.
"Nä jag vet inte" säger Anna. "Men ta det"
"Ok. Vi säger 19:90" går hon sedan med på och jag betalar.
"Jo, för det stod så" avslutar jag.
Mer orkade jag inte igår. Gick hem, muttrade om exil och att sätta eld på hela skiten till saluhall (är lite labil) för att sedan nästan glömma bort det igen. Kan ju inte gå och bli rättshaverist över Kalles randiga tänkte jag. Tills idag.
Jag var tvungen (lat) att gå och köpa det lilla sista, kattmat och toapapper innan skiten stängde och vad är det jag åter ser? Skylten! Nu hänger den uppe till och med. I en hel klämma hänger den från hyllan. Jag hade ju sönder en exakt likadan för en dryg vecka sen och nu har de hängt upp skylten med en ny. Säkert den där Anna. Veckans vara, med bautatext. Gäller v 3, med pytteliten. Vi är i v 8 och lurendrejeriet bara fortsätter. Jag går runt och tittar noga på de andra veckans varor-skyltarna. I ett litet område på några kvadratmeter kring påläggen finner jag sju (!) skyltar som gått ut. En i december förra året! Men det ser man bara med huvudet på sned och om synen är super. Veckans vara å andra sidan lyser stort och starkt mot stackars lilla konsumenten som nöjt plockar ned sitt kap i korgen och bluffen är ett faktum.
Konsum lurar och bedrar!
Nu ska jag kontakta Sverker.

söndagen den 17:e februari 2008

välkommen hem

Varit en sväng till Rom. Ätit gott, andats bättre och pussats mest.
Vi var och firade alla våra hjärtan tillsammans med femhundra lätt överförsminkade men ack så trevliga italienska gothare på konsert. Det var Marcus älskade The Mission med käre Wayne i spetsen som stod på scenen. Ett kanonfint sätt att avsluta en helt underbart vacker dag i den vackraste av städer. Varje dag i Rom är hjärtansdagar. Vi tog oss också en tur upp i st Peterskyrkans topp och kunde därifrån, med darriga ben, skåda nästan hela den eviga staden. Så mycket skönhet, historia och kultur på en och samma gång, från ett och samma tak! Vet inte om det var av höjden eller den mäktiga utsikten jag skakade, men som det skallrade i lederna.
Ingen tv, internet eller tidningar gör att man hamnar på ett skönt avstånd från nuet och verkligheten under några dagar och som det behövs ibland, behövdes just nu. Rom är min medicin. För jag är sjuk. Typ.

Väl hemma läser jag i alla tidningar att Carola inte gått vidare direkt. Det är löpsedlar om chock och tårar. Tronskifte. Sanna Nielsen är i final och Carola och co får snällt kvala. Inget annat verkar ha hänt. Jag blir trött. Går till konsum och bråkar om priser och gammalt bröd. Kommer hem igen. Laddar upp bilder från kameran och låtsas att det är genom ett fönster jag tittar.
Helt frisk är jag inte än.

smakprov

























måndagen den 11:e februari 2008

korven som försvann

Jag har nog smittats av mannen min, kan nämligen inte längre läsa morgontidningen utan att bli vansinnig på något och börja spota och fräsa som ett litet bi. Nu sover jag ju inte särskilt mycket så tröttheten kan kan kanske ha något med humöret att göra, men fy fan vad sur jag är på konsum!
Det började med en artikel i NT i morse om sagostunder på bibban. Det ska nu börja läsas sagor på de vanligaste invandrarspråken där. Bl. a bosniska, persiska och kinesiska sagor står på tur att kunna lyssnas till av barnen med dessa språk som modersmål. Vilket är jättebra! Verkligen. Jag tror på modersmålet. På språk. På barns förmåga att lära sig och deras vilja att kunna kommunicera och uttrycka sig på fler sätt/språk. Så hurra för sagostunderna!
Men. Jo ett men. För var är de finska sagorna? Jag läser listan igen. Kan ju inte tänka mig annat än att finskan måste vara bland de vanligaste invandrarspråken i staden, och inte helt likt svenskan som kanske de andra nordiska språken är. Men nej. Det blir inte några finska sagor. Varför det? Varför räknas inte vi? Vårat språk? Vi har aldrig varit och kommer aldrig bli äkta svenskar men heller aldrig riktigt "invandriga". Inte sådär som de andra, de genuina invandrarna. De som verkligen och bestämt vandrat in här. Vi finnar behandlas som att vi gått vilse och nog snart hittar hem igen. Visst finns det sisu-radio och lite annat blåvitt smått och gott här och var men försiktigt blir det mindre och mindre engagemang i och på finnarna och finskan. Hemspråksundervisningen i skolan är inte vad den var och inga sagor får vi. Vi är ju för sjutton hur många som helst!
När jag flyttade hit från gävle för snart tio år sen, fanns det fortfarande karelska piroger och lenkkimakkara att köpa på konsum. Nu finns inget av det. Först smygförsvann pirogerna och nu, var är korven liksom? Fortfarande letar jag envist och lite sorgset bland kötthyllorna när det börjar rycka i korvtarmen, även om jag vet att den är borta.
Kanske är vi finnar värre än norrköpingsborna och bara finner oss i allt. Men no more! Den här finnen ska perkele också inte finna sig. Jag ska samla min sisu och sätta igång med en kampanj och orubbligt kräva lenkkins återkomst till stadens hyllor, där den hör hemma, också. Mycket kan de ta men de ska fan inte ta min korv!

söndagen den 10:e februari 2008

hårkris

Så skulle fårskallen börja greja med håret igen. Lätt att applicera, MY ASS! Apsvårt. Resultatet blev en katastrof. Och jag har bara mig själv att skylla, vilket inte gör saken lättare. Varför skulle jag där att pilla? Det dög ju det där som var?! Hade jag åtminstone som jag brukar hennat det skulle resultatet blivit bekant. Nu är det bara fel. Så fel. Tvåstegs-lorealskit. Nä det var första och sista gången. Tills nästa. Så dum är jag.
Sen skulle jag trösta mig med lite luggklipp efter färgeländet. Så jag klippte lite och lite till. Och ännu mer. Nu sitter jag här med fel färg och en lugg inte värdig att längre kallas lugg. Blä blä blä. Måste hitta en frisör att börja gå hos. Den här vanan att varje vecka byta ton är inte hållbar. Snart finns inget hår kvar att greja med ens.
Nu måste jag få mig lite rejäl och riktig tröst i form av ett avsnitt eller två av lost.
God kväll.

trött förening

Det var en lång dag igår. Med massor av intryck. Det var trevligt, absolut. Många bra snuttar, mycket man hade velat se mer av. Men ändå. Så här dagen efter känner jag en ovälkommen bajssmak i munnen. Jag är inte alls nöjd med hur det fungerar just nu. Våran, Norrköpings, Riksteaterförening går på knäna. Vi är inte som andra föreningar i länet eller landet. Med nollbudget är man inte kaxig.
Norrköpings kommun jobbar stenhårt på att bli Europas kulturhuvudstad 2014 medan stadens arrangörsförening är i upplösningstillstånd. Det finns bara så mycket man kan göra utan pengar, utan ekonomisk uppbackning. Men vi ska kämpa på. Lite till. Vår uppgift är att arrangera lättillgänglig, inspirerande och berörande scenkonst för vanliga människor i staden och tycker att vår roll som komplement för det redan befintliga utbudet av institutionsteater och stand-up är för viktig att bara nonchaleras. Frågan är hur länge vi orkar. Innan 2014 kanske Norrköping blir den enda östgötska kommunen att inte längre ha en Rikteateransluten förening. Passar sådär ihop med den kulturella satsningen det pratas om...


I vår kan ni i alla fall se Bob Hansson och Kristoffer JonzonKulturkammaren och Marcus Birros pjäs Krig hela tiden i Nomadteaterns tappning. Missa inte dessa!

fredagen den 8:e februari 2008

läser lagrådsremiss

...och mumsar på en gudomlig smörgås. Ja, ja, jag vet att det har varit mycket tjat om koriander. Men det är ju så gott. Jag kan helt enkelt inte tjata nog! Måste lida av korianderbrist eller annan för vad den örten i kombination med gurka och en nypa flingsalt gör med mig... ja gudomligt var ordet!
Till remissen.
Det är alltså lagändring på gång i Sverige. 32 år efter att Världshälsoorganisationen antagit rekommendationer om vad som ska anses med levande fött respektive dödfött barn, var gränsen för att bli kallad ett barn ska gå, börjar det hända saker i vårt land. Här kan vi snacka ÄNTLIGEN! Gert Fylkings bleknar i jämförelse. Istället för 28 veckor som varit svenska gränsen ska man börja, som andra länder, följa WHO och sänka den till 22. Ännu är det inte färdigt, men med en lagrådsremiss ska det inte dröja särskilt länge förrän det hela klubbat och klart. Vem vet. En vacker dag kanske de börjar ta urinodlingar på gravida också?!

Läs vad jag skrev om detta i somras. Gör det HÄR.

Och nej. Det här är ingen abortdebatt!
Tror i och för sig å det bestämdaste att mina läsare kan just läsa och är tusenfallt intelligentare än vissa av de som "läser" expressen och valde att idiotkommentera texten då.

utbudsdag imorgon

Ska se massor av teatersnuttar och bedöma om de är något att ha och köpa hem till hösten. Blir skoj, även om det är en hel del jobb också med alla intryck som ska samsas.
Ensamma fredagkvällarna flyter på. Jag efterlyste lite tips för några veckor sen och fick massor. Tack alla! Det blir mycket tjejgrejer som ansiktsbehandlingar, nopp av bryn och färgning av desamma, vilket är väldigt avkopplande och riktigt mysigt att pyssla med när det finns tid avsatt till det. Mycket te har slunkit ner tillsammans med fullkornsskorpor och ett hav av olika marmeladsorter. En ny last helt klart. Favoriten är den med apelsin och ingefära, även om ren ingefära också är mumma!
Såklart insups det även mängder av let's dance mellan varven. Let's not var det då, nu är det bara let's. Ikväll har jag suttit i soffan och pulat med jobbpapper och gungat till sambatakterna. Olé liksom och humöret är åter på topp. Fick tidigare ett sms av Marcus från radion att han tyckte kläderna till vår baby var jättefina och jag blev så glad att tårarna började rinna. Han är fin min M. Ska väl ta och veva in P4 och Karlis snart och lyssna till snyggingen.
Ha en skön kväll.

tanken var god

Lätt i sinnet och med ett glatt humör trallade jag efter min terapistund mot stan.
Jag trallar alltid därifrån. Känns så himla bra att få prata om bara mig, mig, mig och mina behov. Alla borde ha sin egen terapeut. Någon att plocka fram när självförtroendet tryter och humöret börjar dala. Min påminner mig varje gång bl. a om att minska på måstena och istället göra sånt som känns bra för mig.
Så när jag går därifrån är jag alltid på väg att göra det som känns bäst! Vad vet jag oftast inte förräns efter ett tag, men med inställningen att göra det bästa för en själv kan man inte misslyckas.
Idag hamnade jag alltså på stan. Rätt snabbt drogs jag till babyavdelningen och så var ju det bästa för mig denna fredageftermiddag ett faktum. Egentligen är det en nalle jag letar efter att stoppa i min låda, men idag ropade en söt body och en ännu sötare sparkdräkt på mig och jag kunde inte gå hem utan dem.
I kassakön tänker jag på min vackra baby som en vacker dag ska ha dom fina kläderna på sig. Jag ler brett och riktigt lyser, inbillar jag mig, för så roligt är det att göda min dröm. Självsäkert lyfter jag upp mina fynd på disken och tar fram plånboken. Kan det här nu. Är inte värst nervös. Ser på de andra i kön brevid och nickar osynligt i samförstånd. Jag är som de. Som alla andra. Enda skilnaden är att jag är helt annorlunda. Jag fejkar. Jag handlar kläder att stoppa i en låda. Min bebis är en fantasi. Deras, riktig och levande. Jag vet det. Men inte dom. De behöver inget veta heller och allt går bra tills kassörskan hurtigt frågar om det ska bli en present. "Va? Nej!" utbrister jag för högt och blir röd tom en kvisttomat. "Sköt du ditt!" vill jag fortsätta tills jag kommer på att det är ju det hon gör. "Påse bara. Tack." Avslutar jag lite lugnare men känner hur allt är förändrat. Skit också. Det gick ju så bra. Känner hur ordet FUSKARE väller fram i pannan och jag går skamset därifrån. Så mycket för att göra det som känns bäst för mig.
Men väl hemma plockar jag fram de mjuka kläderna och känner hur jag blir varm och lite glad igen. De kommer passa perfekt! Jag viker försiktigt ned dom i lådan, som visserligen får vila i skåpet ett tag nu, och vet att det var värt det.
För visst är dom fina?!

torsdagen den 7:e februari 2008

åtgärd

Jag menar alltså, hallå?
http://www.gt.se/1.253906

onsdagen den 6:e februari 2008

finnjonna goes skoblogg

Som ett led i att minska fixeringen och inte varje dag tjata om att-göra-barn på bloggen (som om! hallå, det är ju mer matrecept än barnalstringstjöt) presenterar jag för er mina nya skor.
Ta daa! 150 kr på rea och supersköna. Snygga med ju!

tisdagen den 5:e februari 2008

IVF

Ställde mina frågor och fick svar. Kändes bra. Läkaren var en kuf, lustig liten typ, men kunnig. IVF blir det kanske sen, som sagt. Först ska mina rör spolas, men vill det sig inte efter det kör vi på med hormoner, äggodling och allt annat som hör till. Dag 21 börjar man, alltså hade vi kunnat vara igång om en vecka om vi velat. Så snabbt går det privat. Men både vi och läkaren tyckte det vore smart att ge det ett par cyklar till. Finns ju inga uppenbara "fel" på oss och eftersom jag ännu inte är lastgammal så finns inte någon sådan brådska. Hade ju idag på UL-titten en superfin äggblåsa på 20 mm och visst vore det dumt att slösa ett potentiellt guldägg tänkte vi och gick sedan i snabb takt hem efteråt.

rapport

Svårt att koncentrera mig. Är nervös och spänd. Orolig. Blir alltid det när jag vet att inom ett par timmar ska en främling dyka in i mitt underliv och ta sig en titt. Tycker det numera går relativt bra med min läkare. Hon får fixa och dona där nere bäst hon vill. Men när det är en helt ny, då kryper obehaget upp. Men det går säkert bra. Mest ska vi ju prata. Fråga och förhppningsvis få svar. Har min lilla lista redo. Får ju inte glömma något. Tänk om han säger att vi kan köra igång närsomhelst. Imorgon typ. Shit. Är jag redo? Blir jag nånsin det? Fast imorgon går ju ändå inte. Ska in på operation om ett par veckor och göra en spolning eller vad det kallas, får ta det först. Sen kan vi börja snacka startdatum.
Skönt att vara igång iaf. På väg liksom. Är trött på att sitta och vänta på ingenting. Jag måste göra saker. Ta tag i det.

arbetsförmedlingen -god dag

Då var första delen av denna dag avklarad och jag måste nog stolt konstatera att den klarats av galant. Mötet gick väldigt bra. Marcus envisades med att följa med som stöd och det kändes tryggt. Chefen verkade vara en bra chef. Han påpekade upprepade gånger om hur mån han var om att företaget skulle lära sig något av detta misstag för att bli bättre och det lät både uppriktigt och lovande, för att inte tala om uppfriskande. Inte varje dag man hör en myndighetsrepresentant tala om egna misstag. Min handläggare bad om ursäkt också och vi ska börja på ny kula. Tror det blir bäst så, att ge honom en chans till. Men en miss till och han får sitta på bänken.
Jag ifrågasatte som planerat deras regler och rutiner vad gäller anteckningar av personlig karaktär, eller bristen av dessa, eftersom just de anteckningarna enligt mig många gånger har väldigt mycket med det faktiska ärendet man har där, dvs arbetssökandet, att göra. Dessutom är det ju den personliga informationen som gör oss till människor, enskilda individer och det får inte glömmas. Någonsin. Chefen höll väl med om att rutinerna inte riktigt höll och skulle se över dem. Så ja, vad ska man säga. Jag är rätt nöjd. Kanske kan detta, mitt möte, resultera i att någon annan blir behandlad på ett bättre och värdigare sätt än denne hade utan mitt lilla bidrag. En svindlande och vacker tanke.
Men man kan ju hoppas.

måndagen den 4:e februari 2008

imorgon är en annan dag

Ett möte med arbetsförmedlingens chef och min käre handläggare är planerad till kl tio imorgon. Jag känner mig taggad även om tagget lämnar en del övrigt att önska såsom ro inför natten och de potentiella timmarna av sömn. Men taggad är jag.
Vi ska ju prata om det där som blev så fel innan jul och även om en ursäkt i princip redan har kommit så luktar det som om en till är på väg eftersom han, chefen, var så himla angelägen om vårat möte. I alla fall så väljer jag tro att det är ett gott initiativ från honom.
Själv undrar jag lite saker och ska bl a ifrågasätta raderna "Vi har inte rätt att föra in privata omständigheter i de anteckningar vi gör i handlingsplaner för arbetssökande...". För det förefaller fullständigt orimligt i mina öron. Om jag väljer att berätta något om mina privata omständigheter för min handledare så gör jag det för jag vill att denne ska veta, så jag kan bli behandlad som den individen jag är. Så vadå inte rätt? Enligt vem? Antagligen följer de väl som alla andra bara lagen och har fått order uppifrån om att inte ta hänsyn. Men då rimmar resten av texten illa "...Därför kan det bli så här olyckligt när vi anvisar till lediga jobb. Det beklagar vi." För om de bara följer lagen om hänsynslöshet finns det ju inget att beklaga. Eller? Ja ja, vi får se och höra imorgon. Intressant blir det.

Sen är det också dags att träffa en IVF-läkare. Privat sådan. För att få veta lite mer. Känns spännande och aningen nervöst. Har fått ett lånelöfte från min pappa så eventuell behandlingsstart känns inte en evighet bort längre. Men först ska vi bara prata lite. För sånt gör de tydligen inte på landstinget.
Lång och en annan dag imorgon alltså.

...och så ett från idag

Så här såg det ut på tallriken idag. Jag har flow nu. Allt smakar gott! Det som syns är en limewok med räkor och lax.
Äggnudlar kokas upp för sig och blandas med kinagrönsaker, kryddor och limesaft (alternativt färdig kryddmix i påse). I med lite vatten och bitar av en laxfile som får puttra däri ett tag. Sist häller man i räkorna. Toppa med en citron eller limeskiva. Klart!

middagstips från igår

Indiska kycklinggrytan blev en succé! "Fyra stjärnor" sa Marcus uppriktigt. Jag hade nog klämt till med en halv till.
Och så här enkel var den att tillaga:
*Blanda kycklingbitar i en stek- eller traktörpanna med en garam masala eller annan kryddblandning från affären (visst fuskar jag).
*I häller du vatten och yougurt (turkisk kör jag med) och om du vill någon grönsak. Själv hade jag lite fryst broccoli som åkte i.
*Fullkornsriset, i det här fallet, kokas med en lika köpt indisk riskryddsblandning (älskar det där små påsarna!) och vips har riset blivit till mer än bara ris.
*Som gegga till papadumbrödet har jag blandat åter den turkiska yougurten och en raitamix (påse igen) och så lite annan kryddmix med mynta och persilja som jag hittade i skåpet.
*De mörka små bollarna är linser som jag värmt och blandat med chili och lite andra kryddor från hyllan (helt manuellt denna gången).
Hoppas det smakar!

söndagen den 3:e februari 2008

söndag em

Min älskling är just nu på väg hem efter fem dagar borta och bättre sätt att avluta en vecka och börja på ny finns inte.
Som vi har väntat och längtat jag och katterna. Lägenheten är för stor för bara oss. Vi är förvirrade i vår ensamhet och går nästan vilse. Det måste till en Marcus (och hans ego ;-)) för att fylla ut alla kvadratmetrarna här hemma. Katterna är speedade och springer runt som tokiga, nästan som om de är glada och fattar att snart är pappa hemma, eller så har de bara bajsat precis. Brukar bli tokspring då. De känner sig säkert ett par katt-ton lättare efter lite slaggdumpning och måste fira detta genom att som besatta fara åt alla håll samtidigt i en sjukt hög fart. Som nu alltså.
Själv ska jag sätta igång med min indiska kycklinggryta, med tillhörande papadumbröd och raitadip. Blir gott! Och känner jag mig rätt, blir det säkert en bild eller två på skapelsen lite senare.

lördagen den 2:e februari 2008

trött jonna bloggar hår och annat strunt

Det var häromkvällen slingorna kom på plats. Vet inte om jag gillar det riktigt även om jag väldigt ofta ser ut just så här. Sedan är väl inte frisyren med de små vingarna på sidorna helt klockren på mig heller. Men just nu vet jag inte vad som skulle vara det. Är kluven, inte bara i topparna, och i stort behov av en total makeover.
Märks väl att jag är ensam och uttråkad (och rätt trött av ringarna under ögonen att döma)?
Marcus gör Norrland och jag lägger ut ointressanta bilder på mig, mina tår och saker jag äter på stackars bloggen. Inte undra på att besöksantalet sjunker som Virginia Woolf i Timmarna, långsamt men stadigt. Nejdå.
Timmarna är förresten en helt fantastisk film. Såg den två gånger efter varann första gången jag såg den, ja eller andra... också. Måste se den snart igen känner jag nu.
Nyss tittade jag på Supersugen, inte som Timmarna direkt, men rolig. Myspysig med ton av underliv. Lite väl mycket emellanåt för min smak, men den gjorde det den skulle, muntrade upp sega lördagstillvaron och gav mig ett par skratt.
Nu undrar jag för mig själv hur kvällen ska fortsätta. Blir det en date med LOST-boxen eller en med SCRUBS?
Så många boxar, så lite tid.

varm fruktsallad





Fruktbitar värms i pannan med lite flytande honung (ingen olja!). Blanda i kanel och servera varm med en klick Danio mager vaniljyougurt. Smaklig efterrätt!

på smällen del 2

Det tog 39 minuter innan första gråten letade sig upp i halsen. Där bubblade den ett tag tills några blöta pärlor trillade ut. Runt 58:e minuten och sedan nånstans vid 1.03 ramlade det ur några till. Men filmen var jättebra. Rolig! Riktigt rolig. Några rejält sköna typer kryddade till det hela. Jag skrattade högt flera gånger och myste leende en massa andra. En normal människa skulle nog tycka den var toppen rakt igenom. Det var den ju faktiskt. Även om slutet var lite väl kämpigt för mig med de sedvanliga biverkningarna.
För såklart måste ju på smällen innehålla en förlossning med tillhörande lyckligt slut -ljuvlig levande bebis läggs på mamman och glada gråtande människor tindrar nöjt runtikring. En ny människa är född. Halleluja. Som vanligt triggar ett sånt scenario alltid igång tårkanalerna i mig, så även nu och jag bölar på. Kanske snyftar andra här med, för det är ju så fint allting. Egentligen. Men mina tårar fräter, lämnar brännande spår på vägen ner, för jag kan inte se det fina i det där. Förlossning är död för mig. Varje gång ett barn föds på tv dör mina. Jag kommer inte ifrån det. Tolv timmars förlossning och ut kommer en liten kille som omedelbart dör. Hur kan jag inte tänka på det. Det är det enda jag vet och kan. Fy fan vad ont det gjorde. Att ligga där och krysta ut livet som du vet kommer slockna. Mitt hjärta brast då och det brister igen och igen.

Men hursom, på smällen. Den var bra. Se!

jag är den flickan idag

http://www.youtube.com/watch?v=9KgENX5e-Nc

fredagen den 1:e februari 2008

på smällen

Filmen alltså. Hyrde den. Inte så smart antagligen. Så därför är det bra att jag ska till en vän och titta dans ikväll. För att ladda. Men sen ska jag försöka se den. Tror den är kul. Vill inte förhindra mig. Men vi får se. Ska kolla hur lång tid det tar innan första blötan kommer. För klart den kommer. Men jag ska se igenom den. Blir som terapi. Förhoppningsvis lite roligt också, med igenkännande skratt, det är ju en komedi.
Måste närma mig det jag vill. Och jag vill ju på smällen.
Vara alltså.