tisdag 3 mars 2009

hjärnan jobbar

Små reflektioner och funderingar så här den fjärde veckan in i det aktiva moderskapet:

*Tröttheten.
Trött. Det har ni väl gissat redan att jag är och antagligen alla andra nyblivna mammor med mig. Hur trött kan man egentligen bli som mamma utan att gå under? Väldigt tror jag. All den kärlek som hela tiden känns och strömmar runt i kropp och tillvaro just nu väger upp allt som är mindre roligt och att vara trött är inte kul.
(Dock måste man sova någon gång. Blir det alldeles för lite -läs inget, av den varan mår varken mamma eller bebis bra. Så se till att få hjälp =inget nederlag, innan det går för långt.)

*Blöjorna.
Galet mycket går det åt, killen är en liten men effektiv bajsmaskin och oh my vad dyra de är! Drygt två pack, eller är vi redan på den tredje? i veckan lär bli många kronor i slutändan. Men vad göra? Bebis måste ha ren blöja.

*Den egna hygienen.
Vad? Finns det sådan? Faktiskt lite befriande att gå runt småstinka kräks och bajs utan att bry sig. Men när omgivningen börjar komma med synpunkter och tips om tvål och shampo kanske närmaste dusch bör besökas.

*Den egna kroppen. Finns det gott om och förutom att den småstinker av ovannämnda kroppsvätskor (dock inte mina egna, vilket ju är ett plus) är den extremt sladdrig och klen fortfarande. Såklart. Har ju knappast kunnat eller ens fått börja jobba på det än och vem har egentligen bråttom? Visst vill jag börja orka lite mer, snarast, men det får komma sen. Just nu har jag annat för mig, som att amma, amma, amma och äta kakor.
Jag gick upp 20 kg under tvångsvilan, vilket inte är apmycket, men för mig som började på dryga 50 och förlorade all muskelmassa under tiden känns det som att en hel del flyttade in. Eftersom jag inte har någon våg (ett hett tips) vet jag inte hur mycket av det jag samlade på mig redan har lämnat moderskeppet och varför skulle jag veta det. Vi behövde de där kilona jag och Mini och behöver fortfarande. Jag vill tro att de hjälper maten i mig att produceras.
Appropå kropp och amma.
Tuttar.
Fascinerande saker. Bara det att de äntligen har fått sig en vettig uppgift här i livet och på mig är så häftigt. Hurra! Att vara sin bebis mat är för mig verkligen en höjdare och jag är oändligt tacksam för att det än så länge verkar fungera och att mat finns.
Det är också väldigt spännande att följa samspelet tuttarna emellan. När jag ammar med den ena börjar den andra fyllas på och växa så man nästan kan se det för att sedan efter en stund sympatidroppa och så liksom påkalla min uppmärksamhet -hallå, glöm inte mig! Vilket jag ju såklart inte kan göra då. Coola grejer, minst sagt.

Ja, det där är väl lite av allt det som jag går och tänker på.
Eller.
Nu skryter jag.
Jag går visserligen numera, men för att vara ärlig så ryms inte mycket annat i mitt huvud just nu. Ibland tänker jag på vilken kaka jag ska äta härnäst (en finsk pinne blir det) men där någonstans går nog gränsen.


Trevlig tisdag!

26 kommentarer:

Anonym sa...

Har kollat lite då och då på din blogg. Genomgick en operation av grava cellförändringar i tisdags, ligger sjukskriven, uttråkad hemma.

Hur många operationer och vilka grader hade du som gjorde så du fick problem vad gäller att skaffa barn?

Förlåt om det är jobbigt att prata om men jag vet ingen i min närhet som har gjort det och jag har inte fått överdriven info eftersom mina resultat inte kommit än.

Fin liten kille föresten :).

Kram Emmi

Anonym sa...

Först och främst: GRATTIS!

Kan kanske tygblöjor vara ett alternativ? Flera ur min bekantskapskrets har valt bort den "vanliga" köpblöjan till förmån för tygblöjan, då den sistnämnda är ett mycket billigare (och miljövänligare) alternativ.

Anonym sa...

Söt liten kille :) Har ni kommit fram till vad han ska heta?

Anonym sa...

Han är för bedårande. jag har följt din blogg och märkt att sömnen har det inte varit det bästa med på sistonet. Har du valt att söka hjälp för den? Är snart nybliven mamma och har under graviditeten haft svårt att sova och även före i perioder och oroar mig för det här med sömnen ibland och hur det ska bli när jag ska amma och barnet inte sover på natten. Är det någon här, förutom du Jonna som kan ha något förslag eller varit med om något liknande själv.

Anonym sa...

Tröttheten, i olika stadier. Min minsta är snart fyra månader. Han låter mej sova då och då nattetid. Mina två andra små låter mej sova på natten men (såklart) inte på dagen. När ska jag sova då?? Först var jag trött sen var jag aptrött. Sen liksom känns det som om man har bomull i öronen och kaffet har aldrig smakat så gott=) Man blir mjuk i alla leder och det susar lite hela tiden! Men snart får vi sova igen...denna tiden är välsignad och glädjen lyfter oss!! (snaraaark) Linda

Anonym sa...

Ett stort GRATTIS till lille Milo. Jag är helt ny på din blogg och kom in via Marcus´ blogg... Kommer att fortsätta följa er och ert älskade lilla knyte via bloggarna.
Fascineras av ert språkbruk och hur väl du och Marcus lyckas förmedla alla tankar och känslor.
Så skönt att läsa att du inte har någon som helst ångest över vad som händer med dig, kroppen eller hemmet. Ta saker som de kommer...det är alla råd jag som tvåbarnsmor kan ge. Tids nog kommer det andra också. Och orken...vänta på den. Du har tid.

Många lyckönskningar till dig och din lilla familj.

Anonym sa...

Hej Jonna:)

Tygblöjor kanske? Jag använder all-in-one blöjor till min lilla kille. Trodde verkligen att det skulle vara jobbigare än det är. All-inn-one är toppen! Allt finns ju i ett. Jag köpte 20 stycken (2500 kr) och tvättar vart tredje dag. Blöjorna är i onesize...så att vi kan använda dom hela blöjperioden. Så mera kommer det inte att kosta:) Jag hade så mycket fördomar med tygblöjer...så att jag inte vågade använda dom till mina tjejer (2 st). Synd verkligen...för det var inte så svårt.

Ha det mysigt med lilla killen:)

Anonym sa...

Visst är det härligt att leva det "lilla livet" i den "lilla världen"
Inget annat betyder något än att må bra tillsammans med sin bebís.
Och att sova en stund då och då.

Anonym sa...

Försök att ta en lur när Lilleman sover - Bebins sovtid = mammas sovtid. Allt du ska göra nu är att amma, äta och sova och leva i bebisbubblan. Yttervärlden kan vänta lite.

Anonym sa...

Ja även om man inte kör tygblöjor 100 % så är varje använd tygis en sparad pappersblöja! Man kan ju varva. Jag har hittills använt ett och ett halvt paket pappersblöjor till min tre månader gamla dotter. Billigt och bra. Men det blir förstås mycket tvätt...

Anonym sa...

Efter att man kommit ur den största mamma/förlossningsdvalan och levt på något konstigt hormon som gör att man orkar med så börjar tröttheten ramla över en efter ca 1 månad.

Själv löste jag det på så sätt att när bebisen sov, så föröskte jag sova/vila/läsa. När bebisen var vaken och inte ammades, byttes på osv så gjorde vi nödvändigheter, att sitta i babysitter & titta när mamam duschar kan vara enormt spännande, likaså att ligga i vagninsatsen/filt när mamam lagar mat eller tar sig något att äta. Att sitta/ligga i babybjörn/sjal när mamam hänger tvätt, vattnar blommor osv. & sådär har det rullat på, vissa dagar han man med 5 minuters sysslor- på hela dagen, andra 30 min per vakenperiod & ju äldre bebisen blev desto roligare var det att ligga på filten osv.

Numer har jag en liten gosunge som hjälper mig med ALLT (hon är snart 1 år) hon plockar ur tvättmaskinen (what the f**k att kläderna hamnar på golvet), hon är med och viker tvätt ok mest river ur allt på golvet men shit the same hon är med!! hon är med när disken ställs in i maskinen (gärna ståendes på luckan & hon står på en stol bredvid mig när jag lagar maten! & det är ALLDELES UNDERBART!!

Men glöm inte bort att mitt i allt det underbara kan vissa dagar vara skit, man är trött man har inget tålamod, man vill säga upp sig som mamam om så bara för 5 min -GLÖM INTE BORT DIG SJÄLV! Unna dig en snabbhandling i affären SJÄLV, ta en dusch SJÄLV, stäng in dig i ett rum och bara va! Så lovar jag dig att nästa stund med din bebis blir alldeles underbar igen!
& om det behövs GRÅT, låt tårarna rulla! Man behöver det, man får det & det är UNDERBART med barn men vissa minuter är bara för mycket, tillåt dig att släppa fram även de stunderna!

Kramis

Anonym sa...

Jag kom ihåg att man knappt tillät sig att klaga. Man var så lycklig och att få uppleva detta efter tomheten gjorde att man knappt vågade klaga.
Jag var alltid trött men smög till mig sovstunder på dan.
Visst är det unikt med dessa bröst. Från att alltid varit platt har jag idag så fina. Tydligen väldigt sällsynt. Fast nåt ska man väl få då mina ben aldrig blev riktigt ok efter all sängliggande.
Pussa han från mig!!

Anonym sa...

Grattis!
Vi har följt din blogg ett tag och fastnat rejält.
Därför ligger du just nu överst på vår lista av "Boomblogs", en av Sveriges bästa, roligaste och mest inspirerande småbarnsbloggar.

Gå gärna in på boombaby.se och kolla in sällskapet!
/Redaktionen

Anonym sa...

Hej. Läste om er i Att vara Gravid, och tänkte att jag skulle titta in på din blogg, ser nu att ni har fått er efterlängtade lillkille. Ett stort grattis. Jag ska själv ha barn. och visst är man orolig, som det stod i tidningen, bara för att man är över v 12 så betyder det faktiskt inte att inget kan hända. Ta hand om varandra, och åter igen, ett stort grattis från mig. Kram Josse

GANSKA LAGOM sa...

Hej Jonna!
Passa på att tävla om en barntavla till Milo Santino på min blogg. Du har till söndag på dig! =)
många kramar
Marie

Anonym sa...

Hej! Första kommentaren till din blogg, men jag läser den nästan varje dag. STÖRSTA grattiset till er, ni är fantastiska alla tre!

Jag tänkte också tipsa om tygblöjor (trodde jag skulle vara först...). Vi fick fnatt på soppåsarna och började med tygblöjor när vår son var ca 4 v gammal. Främst av miljöskäl. Det finns en enorm variation på tygblöjor (alla är inte billiga). Kolla tex www.imsevimse.se eller www.barnshop.se för inspiration.

Vi bor i lägenhet i Sthlm, tre trappor upp utan hiss och bara tillgång till tvättstuga. Fungerar utmärkt.

Vår erfarenhet är att tygblöjorna håller tätt bättre och vi slipper ha bajsstinkande soppåsar. (Bajset samlas upp av ett rispappersinlägg i blöjan, som man bara lyfter bort och spolar ner i toan. Smidigt!) Vi anv pappersblöja på natten.

Kanske testa och blogga lite?

Varma kramar / Åsa

Anonym sa...

Det låter som helt "normala" mammatankar en sådär 3-4 veckor efter födseln. Och känslor. Och trötthet!
Tänk - där är du nu: en MAMMA! :).

Visst är det underbart härligt. Men ibland kan det faktiskt vara enormt jobbigt också, fast det vågar man inte erkänna - särskilt inte när man varit med om sådant som du har. Jag vågar inte ens erkänna det för dig - nästan.

Jag älskar mina barn. Älskar, älskar, älskar, älskar, älskar. Skulle ALDRIG vilja vara utan dem. Men ibland är det jobbigt. Riktigt jobbigt. Ständiga sjukdomar, ingen sömn, trotsperioder...

Men så gnäller man lite, gråter en skvätt i duschen, skriver en kommentar i en blogg. OCh plötslit är den där "jobbighetskänslan" borta igen.

Anonym sa...

Ljudet av rinnande vatten går hem hos de flesta små...min älskar att sitta i babysittern när jag duschar...han brukar somna där! Så nu är jag renare än någonsin=) hihi

Anonym sa...

Akta, Jonna,
så att du inte blir stressad av alla goda råd...
Tygblöjor...si och så många har testat...
Som tur var; ngn skrev att det är mkt tvätt: realism!
Det är er kille.
men det visste ni nog... :-)

Själv blev jag oerhört stressad av att mina föräldrar inte förstod att man kan vara upptagen med en baby...kaske inte KAN svara direkt när det ringer...Om det går fram 3-4 signaler och man inte har hunnit svara..."Vad gjorde du nu?!"
Puuh...Det är längesedan, men herregud! Just detta minns jag som stress. Bristande inlevelseförmåga är jag rädd...Suck...
M v h "Mohi".

Anonym sa...

Jag blir så himla sugen på två saker när jag läser din blogg: Kakor! Och en sån där liten gullebebis!
Man glömmer så fort hur jobbig den där sömnbristen är. Och också den där omöjligheten att planera nånting eftersom det inte finns nån logik i när och hur ofta en bebis vill amma, bajsa
et c. Har man ammat och bytt och ska gå ut så kan man ge sig den på att gullisen beöver amma en kvart senare och sen när man drar på alla paltor behöver den bajsa igen. Men så är det bara. Tillväxtperioderna och utvecklingsfaserna (som kan ses som kriser, nödvändiga såna) är många under spädbarnets första år och är man medveten om det och inser att det bara är att gilla läget så går det bättre men visst är det jobbigt. Tänk på att det känns efteråt som att det gick löjligt fort den där tiden och att det blir bara roligare och roligare för varje dag. (Även om nya kriser kommer med trots och ständiga utbrott, men man ska vara mer orolig om ens barn INTE trotsar och bråkar emellanåt.) Mina barn är 3 och 5 nu och det är så underbart roligt och härligt!! Dom skriker och bråkar men är också så roliga, gulliga, snälla, kloka och kramiga och jag älskar dom så jag blir tokig! Kram Ulrika

Anonym sa...

Grattis!
Jag ligger också hemma och tvångsvilar och tycker att du hela tiden sett provocerande smal och snygg ut, jag hoppas verkligen att du plockar ut de mest lyckade bilderna och lägger ut eftersom jag annars på två månader förfallit så sjukt mycket mer(och jag har tre månader kvar).
Ang sömnen så är mitt tips att skaffa öronproppar och bli lite lat. Marcus verkar ju vara en aktiv pappa så låt dem va ensamma lite så släpper nog lite av din oro. Du kommer märka att de klarar sig bra mellan amningarna. Att bara vara ensam hemma när de är ute och går eller att du sätter dig på ett fik med en kompis i någon timme medan de är ute och går gör nog att du kan slappna av mer. Sen är det lättare att slappna av även när du ska sova(med öronproppar) när du vet att de klarar sig.
Jag antar att ni ska dela på föräldraledigheten?
/N

Anonym sa...

Hej,

Jag skulle vilja rekommendera superbra blöjor från Lidl. Nästan halva priset som de vanliga Pampers och Libero. Vi har använt dem i 3,5 år nu.

Kram
Freja

Anonym sa...

Moi Jonna!

Jag har läst din blogg ett tag nu och måste bara gratulera till er lilla pojke.

Och tacka för det goda skrattet när jag läste om tuttarna. :-D

Kram
Brawny

PS: Bra val av kaka förresten, Finsk Pinne!

Anonym sa...

Vad fin eran lille pojke är.
Min yngsta son hade kolik och vi tyckte minifom hjälpte bra.
Han var vaken och åt en gång i timmen i fem månader, åt lite och somnade ifrån, sov en timme, vaknade och åt lite osv. Jag kände det som att jag var precis så trött man kan vara utan att dö.
Så småningom lade vi honom att sova i en vagn bredvid vår säng och när han vaknade sträckte jag ut benet och drog vagnen med foten, ha ha. Ibland hjälpte det och han somnade om.
Jag ammade honom liggande i sängen på nätterna. Vem orkar sitta upp en gång i timmen?
Han var såklart en underbart go liten kille ändå och nu plötsligt är han en underbar, kramig och snäll nittonåring. Herregud, vart tog tiden vägen?

Anonym sa...

Tygblöjor ska bebis ha! =)

Anonym sa...

grattis till pojken=)
det med sömnen håller i sig länge
fast hur länge vet jag inte. beror väl på vilket barn man har.
Min unge är snart 11 månader och det är först nu jag sover bättre på nätterna.eller snarare vaknar utan flera avbrott. gör som du gör nå sov på dagarna om du kan.det underlättar.