tisdagen den 19:e maj 2009

fantastiska dagen tisdag


Idag har vi haft en superdag! Det började med en supernatt, för det är ju faktiskt vad nätterna oftast också är, super. Kärleken vaknar visserligen 2-3 gånger för att äta, men däremellan sover han och inatt även jag.
Sen vaknade vi åtta, gick upp nio, hade skoj med bus och gymping på förmiddagen, lite mellanmål vid halv elva och så blev han trött.
Sova.
Skoja bara, det tyckte minsann inte han, så vi kämpade på ett tag, enda jobbiga perioden på dagen, battle of the brains följde, vilken den mindre vann och efter lunch-skratt (se bilder) gick vi ut och han slocknade omedelbart!
På eftermiddagen blev det ett glatt besök på jobbet, sovstund(!) under promenad och sedan en timme på öppna förskolan (första gången), allt till massa skratt och ingen gråt. Helt underbart! Diarré pottanfall (hurra för bajs!) föranledde besök och byxbyte hemma innan vi åter gick ut på stadspromenad och sedan fika med Jess, under vilken killen sov(!) i vagnen.
Hemma var vi runt sex igen och nu var han trött. En del gnäll blev det innan kvällmaten men sedan gick rullgardin ner. Drogs dock upp igen efter nio och stannade där en dryg timme, men istället för att gråta skrattade han sig trött, ja nästan gapflabbade, tills ögonen började vandra bakåt. Liten kvällsslurk och nu sover han åter. Djupt får jag förmoda och framförallt hoppas.
Som sagt, vi har haft en fantastisk dag idag som lämnade både mamma och barn leende i väntan på nästa!


Milo skrattar åt mamma som sörplar soppa. Jättekul!

7 kommentarer:

Åsa sa...

Han är verkligen helt fantastiskt söt! Kram Åsa i Norrköping

Anonym sa...

Är inte er son det sötaste som finns? Vilken ljuvlig bebis. Vill eg. bara berätta att båda mina stjärnor var väldigt svåra att få att sova inomhus den första tiden. Ettan lärde sig när hon var ungefär 6 månader. Vi har gått många och långa promenader med henne. Tvåan, som ff är en livlig krabat - två år gammal, lärde sig att sova inne i höstas. När hon var nästan 1,5 alltså. Min viktminskning efter förlossningarna tillskriver jag på intet vis amningen, utan alla ändlösa promenader. Det tråkiga med detta är ju att man inte får sova eller vila något själv när man är ensam hemma med bebis. Fast man lär sig uppskatta sin omgivning, I-pod och en kaffe. Och ordentliga regnkläder ;-)

Anonym sa...

Gud vad söt han är! :D

floria sa...

Åh vad härligt att det börjar lätta lite! Min etta var också omöjlig att få att somna inne, tvåan däremot är rena barnleken...

Ingrid sa...

Visst ar det underbart att vara mamma dagar som denna! Tank att allt det hemska och jobbiga ni gick igenom resulterade i nagot sa fantastiskt som lille Milo! Eller hur var det vart det hundra ganger om! kram till er alla tre!!

Marie sa...

Vad underbart! :)

Anonym sa...

Vilka goa bilder Krama krama den lille sötnosen Milo.Charmtroll! Skönt att du fått sova Jonna o att Milo är så glad. trevlig helg alla tre från tanten