tisdag 26 maj 2009

kärlek

Alla mina killar sover, från de håriga till de andra. Ensam sitter jag vid tända ljus och tänker, känner, minns och myser. Känner kärlek. Väldigt mycket kärlek känner jag.
När jag nattade Milo, slogs jag av hur mycket mer jag hela tiden älskar honom. Otroligt egentligen, men hjärtat verkligen svämmar över gång på gång. Jag tittar på honom och det bara skvätter åt alla håll.
Älsklingen min.

Det har varit en jobbig dag för oss alla. Fast samtidigt fin. Marcus ville snabbt somna ifrån den medan jag hellre ville stanna kvar ett litet tag till.
Det är ju Dantes dag.
Hans enda.
Alla andra på året är någon annans så därför jag vill bara sitta här en stund hos min förstfödde. Min lille son som inte fick bli.
Älskade Dante.
Tiden går och avståndet mellan minnet och mig blir längre, men det finns där.
Du finns här. I mammahjärtat bor du och lämnar det aldrig.
Hälsa Liten.

Mamma älskar dig.
En vacker bild, om än sorglig. Den enda på oss två.
2006-05-26

God natt nu.
Imorgon är en annan dag.

(för ett år sedan)

27 kommentarer:

Anonym sa...

Jonna! Ser dej vid dina ljus och hur du ville stanna kvar en stund och tänka, känna, minnas och också mysa. Jag tänker och känner med dej! Och jag känner hur din kärlek till dina barn strömmar ur dej! Och hur din kärlek svämmar över hela tiden när du nu ser på Milo och allt vad han är för Er!
Förstår att Ni haft en jobbig dag och har tänkt på er allt som oftast hela dagen faktiskt!
Dantes dag är snart till ända för i år, även om han finns i medvetandet varje dag under året. Tack för att Du delade med Dej av bilden på dej och Dante, rörande och fint! Du är enorm Jonna! Önskar jag kunde ge dig en riktig kram!
God natt! // Maggan

Jenny E sa...

Så oerhört fint du skriver, om något så omöjligt och hjärtslitande orättvist. Du verkar helt fantastisk! Och vad jag är glad för er att ni har Milo liksom i andra vågskålen nu.

köttbullemamman sa...

Vilken fin och vacker bild av er båda bär den alltid med dig i ditt hjärta . Du skriver då fint om Dante , tack för att du delar med dig av dina fina tanckar. När jag ser bliden av er täcker jag på Ted Gärestads sång i den stora sorgens famn den är så vacker men ändå så sorgsen. Ta hand om dig och din familj .

Åsa sa...

Vilken fin text Jonna..Otroligt.
Var rädda om er. Kram Åsa i Norrköping

Malin sa...

Klart du ska känna, minnas och vara i det, din kropp och ditt hjärta har burit denne son som inte fick leva vidare. Den smärtan är kärleken till honom. Det är en jättefin bild på er. Varma hälsningar!

Anonym sa...

Du är en underbar människa Jonna! Vilket vackert kort... Kramar Susanne

Anonym sa...

En stor kram till er alla och era små i himlen. Vilken rörande läsning och vilken fin bild på dig och lille Dante. Du är fantastisk.

Ditte sa...

Vill hålla med Maggan i allt hon skriver. Tack Jonna.

Helene sa...

Vilken gripande bild. Sitter här och kämpar mot gråten. Vad liten han var, Dante. Kram.

Josefine www.Prinsessansdagbok.com sa...

Skickar världens största kram till dig du vackra, underbara kvinna! Du är så otroligt god och jag har inte ord för vad jag egentligen vill säga. Milo har världens finaste föräldrar! KRAM

Hannisfashionista sa...

Åhh.. ända sen jag blev mamma (för ca 10 veckor sedan) så kan jag inte läsa om ex Dante och hans öde utan att börja gråta. Jag tror att man inte riktigt förstår innan man själv fått barn.
Jag tycker att ni är så otroligt starka som tog er igenom motgång efter motgång och till slut fick älskade Milo! jag har många gånger läst din blogg och förundrats över hur du klarar av att ha så mycket kärlek till lilla Milo trots hans kolik då jag själv hade svårt att knyta an till vår älskade Wilmer. Men nu änsligen är han innanför mitt skin och kommer alltid att vara där, oavsett vad som händer. Njut av varje dag med Milo, trots kolik! Stor kram till er och till Dante i himlen!

Anonym sa...

Tack Jonna för dina ord och den fina bilden av dig o Dante. Liten och hjälplös, . Bilden så rörande. Blommor, kramar till dig/er över nätet.Dante glöms aldrig bort, storebror finns bland änglarna. Han är en ängel.Kram till Milo er.
Hälsningar mormor

Anonym sa...

En ängel flög förbi mot himmelen så fri men hon (han) lämnade sitt leende på vår jord. Som en sol som värmer oss som ett himmels stjärnebloss, så vi kan betrakta livets skeende med en tro Kärleken är.

nybliven mormor. sa...

Kram till dig, hoppas att gårdagen gick fint förbi, jag satt så där för 34 år sedan och den dagen kommer man alltid att bära med sig. Idag sitter jag som nybliven mormor till en liten prins på 12 dagar. Han och hans storasyster på 6 år är idag det finaste och dyrbaraste jag har. Kram till er alla och Lycka till med lillkillen.

Anonym sa...

En underbart vacker bild på dig och er förstfödde.
*ordlös kram*/Mia

Gråa musen sa...

Vilken otrolig sorg det finns i dina ögon. De är verkligen själens spegel. Känner med er i er sorg och glädje. Tusen styrkekramar till hela familjen.

Anonym sa...

Vilken fin bild på er två.
Det är fruktansvärt orättvist att han inte fick stanna hos er. Skönt att han är så älskad.

Kram, Hanna

Anonym sa...

Tack, för att jag fick se er fina bild. Å va dåligt med ord det finns idag. Önskar verkligen att jag kunde uttrycka mig så du förstår hur det du skriver hjälper både med sorgen och att få hoppet att överleva och växa.
Gabriella i en säng på södermalm

Anonym sa...

Det är någonting så otroligt inspirerande och äkta med dig. Kan inte sluta att följa din blogg slaviskt.

Tanken på att förlora ett barn är olidlig. Jag sörjer med dig som tvingats möta detta två gånger. Nu håller jag tummarna för att du ska få fler syskon till Milo som får växa upp med er.

Kram Rebecca

Mamman sa...

En oerhört sorgsen men vacker bild på dig och lilla finaste Dante!

Dina ögon säger det där ordet alla föräldrar känner som förlorat ett barn,"Varför, varför, varför?!"

Tänker på er, Dig, Marcus, Milo, Dante och Liten, hela JonnaFamiljen!

All kärlek till er och styrka!

Kramar från Mamman

Ingrid sa...

Vilken vacker bild Jonna! Sa otroligt sorgligt att han inte fick finnas kvar hos er, men jag hoppas att hans minns blir ljusare och ljusare. Tusen kramar till hela familjen, Ingrid

mrsjones sa...

Vill bara krama om vännen. så mycket kärlek och så mycket sorg i en och samma kropp. De får plats båda två, sida vid sida. sorgen stärken kärleken och tvärtom. Tur att vi har våra små hos oss nu, så man får slösa lite extra kärlek på dem dagar som dessa.
¨
kramar!

Anonym sa...

Undrar lite varför mina kommentarer inte kommer med, vad gör jag för fel tro? :o) Kan du ge mig nåt tips?
Provar igen!
Isa

ÅseOhlsson sa...

Hej Jonna !!

Oj vad de gör ont att se din förtvivlan i ögonen ! Du är så fantastisk vet inte om jag kan formulera mina tankar i ord , det är ju så oerhört tufft för er , men ni är så fina på bilden du o Dante .

Vilka stora hjärtan ni har du o Marcus denna oerhörda tradgedi som drabbat er i livet o utmynnade i livets goda MILO SANTINO TOTTI som ser ut att vara hälsan själv o som en köttbulle hihi.
Är så oerhört glad för er skull .

Men vad händer med Marcus ?? Han måste ta o lugna ner sej lite ,han är inte så stark som han tror är lite orolig att han går i väggen !!!

Många VARMA KRAMAR från ÅSE

Anonym sa...

Oj nu kom min kommentar med helt plötsligt :-). Har nämligen skrivit flera gånger men inte "kommit fram"..
Ville bara formulera det som så att det var ett oerhört starkt och vackert foto och att jag kände med dig på Dantes dag. De är så svåra dessa dagar som måste gås igenom... Och jag tror att de måste få vara det. Det är så svårt att acceptera en förlust av ett barn även om det är en del av livet.. Ont gör det och måste få göra så för sorgen är ju kärlekens pris...
Tänker på dig.
Kram från Isa med en dotter som snart skulle gått ut första klass om allt varit som det skulle... Alltid dessa svåra dagar..

Monica Johannesson sa...

Jonna, om du visste hur mycket jag beundrar din styrka! Jag tycker att det är så tragiskt att Dante och Liten inte fick stanna med sin underbara mamma och pappa. Men dom finns hos er ändå, dom skyddar er och sin lillebror Milo. Milo kommer kunna vara stolt över sina kämpande änglasykson han kommer också att vara stolt över sina kämpande föräldrar. Jag hoppas att allt är bra med er allihpa och jag tänker på er ska du veta. En stor kram till er från mig! :)

(Min blogg, om du har dåligt att göra någon gång.) http://monicajohannesson.blogspot.com/

Anna Bergquist sa...

Hej, Anna heter jag och hamnade på din sida via kompisars kompisars hemsidor. Läste detta inlägg och hajade till på datumet. Samma dag 26 maj 2006 födde vi en flicka. Sex veckor tidig, liten och medtagen, men en kämpe visade det sig. Med en stark vilja och bra sjukhuspersonal så gick allt bra och jag har nu en viljestark tjej på 3,5 år (+ en liten spellevink till lillasyster på 1,5 år). Jag inser hur lyckligt lottade vi är och mina tankar kommer att gå till er nästa gång min dotter fyller år.
Kraft och styrka att ta var dag som en ny dag önskar jag er.
MVH Anna Bergquist