torsdagen den 11:e juni 2009

jobba

Hanna påpekade efter förra inlägget att amning också är ett jobb och hon har helt rätt. Just därför är det skönt att slippa tänka på så många andra sysslor och även om det i vårt hem idag är en självklarhet att vi delar på dessa så misstänker jag att det fortfarande är annat som oftast råder på många håll.
Vet själv att jag ofta (inför varje natt) i början tänkte; Jag "sover" i vardagsrummet med bebis så Marcus får sova ordentligt eftersom han ska jobba imorgon. Som om mitt att göra dagen efter, dvs gå och vanka av och an med kolikbebis och däremellan amma honom varannan timme inte var nånting värt. Vi kvinnor är nog många gånger rätt bra på att undervärdera oss själva och vårt jobb.
Fortfarande är det jag som ammar honom på nätterna (mitt val), men jag sover åtminstone skönt i sängen och får lite sovmorgon när Marcus är hemma och kan gå upp med lillgubben när han säger att det är dags.

Nu ska vi till öppna förskolan och träffa BVC-sköterskan. Spännande att se vad Milo, drygt 4-månaders killen, väger idag. Vad tror ni?

3 kommentarer:

Malin, Lammhult sa...

jag gissar på 7,6 kilo. :-)

Anonym sa...

Jisses, jag önskar att jag kunde tänka så där. Fortfarande, efter nästan fem månader, får jag dåligt samvete om jag buffar på min man och ber honom gå upp och stoppa in nappen under natten. Får ännu mer dåligt samvete om jag inte städat eller lagat mat tills han kommer hem. Du har ju så klart rätt och jag som alltid trycker på att vi är lika mycket föräldrar båda två, att vi ska dela rakt av, klarar inte riktigt av det här. Skämmes på mig. Skämmes lite grann på honom också som låter mig hållas...

Anonym sa...

det är så roligt att du har mognat så! först trodde jag nästan att ngn feminist kapat din blogg, haha! det känns som att du vuxit enormt! från att ha varit undergiven, fåfäng o fixerad vid identiteten som "mamma" till att bli rätt skön o självmedveten, härlig utveckling, du är på rätt väg!