måndag 7 september 2009

I think I can dance

Laddar inför afrodans. Ska iväg om ett tag och skaka rumpa så marken gungar ända ut i Skärblacka.
Vet inte riktigt hur jag ska orka, men göra't -det ska jag. Måste hälla i mig lite coca cola som bränsle och sen är det shake that booty som gäller.

Vi har haft en väldigt rolig dag idag, Milo och jag. Var till öppna förskolan och sjöng i förmiddags, sen promenerade vi långt och åt därefter god lunch med granntjejerna, alla fyra. Och så lite till promenad på det. Hemkommen relativt nyss och så ska jag iväg igen. Pust. Fast det blir kul! Ser faktiskt fram emot att släppa fram lite svett. Aningen nervös är jag, ska erkännas, som alltid inför gruppövningar, men tror mig fixa det galant.
Det är bra med fysisk aktivitet när känslolivet är i kaos var det någon som sa.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Hej Jonna,
Har förstått att det är lite si och så hemma och jag förundras gång på gång över hur lika våra liv är. Nej, jag har inte gått igenom svåra graviditeter tidigare, men från att våra respektive söner föddes har du och jag gått igenom mycket som varit lika. Min son är idag 8,5 månader och han hade kolik de första 2,5. Vi gick igenom akupunktur med honom och jag har kämpat med ryggont efter allt bärande. Sömnbristen har blivit kronisk i det att jag inte sover även om min son nu gör det. Vidare har jag nu börjat träna igen för att rehabilitera mig på alla möjliga plan. Relationen med min sons pappa har länge varit på upphällning. Vi har efter 4 månader av familjeterapi genom kyrkans försorg (kan varmt rekommendera!) nu kunnat kommunicera med varann igen och kanske kommer vi en dag att kunna ha ett samliv igen. För oss handlar allt om känslor och hur vi tolkar varandra. Men jag har varit mycket deppig eftersom jag kännt mig snuvad på den där familjelyckan som alla pratar om. Jag älskar min son över allt annat och det är han som ger mig energi varje dag. Det är det som jag har fokuserat på när det varit jobbigt. Jag rekommenderar att du gör detsamma och om det är så att ni inte når varandra - kontakta kyrkans familjerådgivning. Det kostar inte mycket och man behöver inte vara kyrkligt aktiv för att gå dit. Och du, fortsätt att träna! Det gör att man mår bättre på många plan och det underlättar känslovågor som kommer då och då. Lycka till och kram - jag känner med dig!/Greta

Anonym sa...

Undrar hur det gick med "rumpskaket"? Men - du får skaka rätt bra om du ska förbränna coca colan!
Kul att höra att du och Milo haft en trevlig dag och också då tillsammans med granntjejerna efter ÖF. Är väl bra att du har dom att promenera och äta lunch med. Men ....... Leker ni fortfarande tysta leken? Jag har ju egentligen ingen rätt att ens ställa frågan, men kunde ändå inte låta bli. Ni måste börja prata med varandra och att ex-vis käka lunch ute är ju något som ni njutit av tillsammans tidigare, så varför inte försöka göra nåt sånt igen så att ni bryter den negativa trenden. Jag tror det är jätteviktigt för er att ni tar små myrsteg mot varandra och inte ifrån varandra.
Läser ju in här att du nyss kommit hem och strax ska iväg på afrodansen. Jag missunnar dej inte alls dansen, tvärt om så tror jag den gör dej gott. Men testa ett litet myrsteg i Marcusriktningen nu när du kommit hem!
Tänker på dej och er! Krama Milo och kram till er vuxna också!
//Maggan1