måndagen den 16:e november 2009

är man kvinna behövs inga fiender

Ärligt talat.
Jag förtydligar: Önskar inga fler åsikter i kommentarerna (publicerar inte alla och ska bli än mer selektiv i vad jag släpper fram) om vilken stor jävla egoistisk skit min man är, etc. Lämna de nånstans där de bättre hör hemma!
Lägg samtidigt ner den nedlåtande ("sätt ner lilla foten") och illa dolda missunsamheten eller vad det nu handlar om, som tydligt är skönjbar både lite här och var.
Välvilja my ass.
På riktigt.
Skriver jag att jag tycker det skär i hjärtat av mitt barns skrik så behöver jag väl knappast några råd som går ut på att jag ska lämna vår relation.
På vilket sätt skriker Milo mindre efter tutten då?

När jag några veckor efter Milos födelse började sakna min egna tid och löste det genom att gå iväg för att med vänner fika ett antal gånger i veckan, medan Marcus var med Milo fick jag snabbt klart för mig från vissa håll att egentid, den fick man minsann släppa när man väl hade bestämt sig för att skaffa barn.
Det verkade inte alls vara så vanligt eller nästan inte ens ok att för mig som mamma (kvinna) lämna barnet med pappa eller någon annan för den delen, framförallt inte sååå tidigt.
Jag städar inte.
Orkar inte laga mat.
Tvättar sällan.
Stryker aldrig.
För det har jag ofta rätt dåligt samvete när jag ser och hör på andra håll hur mamman styr och fixar. Jag får ibland vidare höra att jag är lat och till och med en dålig kvinna för min man (jo, faktiskt) pga detta.
Sen jobbar plötsligt min man mycket. För mycket. Vi var överens om schemat innan men så kom vi tyvärr för sent på att det här var ju inte så kul. Men allt är inte kul, ändå måste det genomlidas och vips är jag och mina små fötter i kvinnofällan.
Jag -ett offer.
Det är synd om mig, jättesynd och min man är en stor skit.
Pust.
Nej som kvinna behöver man som sagt inga fiender.

(Och börja inte nu med att "du tål inte att någon säger emot" -gör jag visst. Prova. Men säg inte skit som du ändå inte vet något om. Ok?)


Ni andra, som faktiskt på riktigt stöttar även om ni inte håller med alla gånger, ger tips eller kanske bara läser och får någonting ut av det. Jag är väldigt tacksam!
Är också mycket medveten om att ni är majoriteten och ska försöka komma ihåg det när jag nästa gång läser om hur svårt det är att få förtroende för mig och annat.
Puss på pannan.
Den här ska läggas på kudden nu.

38 kommentarer:

Anonym sa...

jamen då så! Allt väl alltså, skönt att höra!! Det är ju rätt lätt att misstolka din blogg, men du vet ju bäst ang din egen situation.och du, jag hade hellre sett dig i Lets dance,du verkar lite ballare än M:) kram M!

Isabell sa...

Hallå hallå. Jag ville bara säga att jag tycker att du verkar vara en sjukt bra mamma och en väldigt vettig människa i allmänhet utifrån vad jag har läst här på bloggen. Så fortsätt med det och skit i gnällisarna!

God natt!

(Ps. Förresten tyckte jag att du hade en så fin svart kappa på vimmelbilderna från härom veckan. Jag själv är ute efter en med liknande krage och undrar om man får fråga var din är köpt?)

Lina sa...

Jag har en 5mån son, o jag saknar oxå lite egentid. Jag tycker de inte är nått man ska skämmas för o man behöver även egentid när man är mamma, så de är ju jätte bra om man ibland kan lämna bort den lille för o få va lite själv. De betyder ju absolut inte att man är en dåligare mamma o att man älskar sitt barn mindre för de. Föresten vad är de för fel i o lämna barnet hos sin pappa. De är väl hur bra som helst om dom får lite tid själva tillsammans. De är ju inte bara mamman som ska va med barnet hela tiden!

finnjonna sa...

M: Allt och allt. Mycket är väl och det andra jobbas det på :-)

Isabell: TAck! HM för två vintrar sen. Inte jättevarm men fin.

Lina: Helt rätt. Ut på egentid med dig! Pappan har ju faktiskt också rätt till sin egentid MED barnet, liksom barnet med pappan så alla vinner på det.

Anonym sa...

Bra skrivet Jonna! Och jag säger åter igen (även att det inte är min blogg); Lämna den skit ni vill spilla över Marcus där den hör hemma, och det är INTE HÄR!
Låt Marcus och Jonna göra sina egna överenskommelser, vi har inte med dom att göra alls!
Jonna, du är en strong kvinna! Jag högaktar dig mer än vad du nånsin kan tro. Jag högaktar också Marcus! Det är tufft just nu för Er med alla uppdrag han har, men det blir bättre successivt. Både vad gäller Milos sov- och tutt-tider, Marcus jobb-tider och också dina jobb-tider!
Jag är säker på att Ni fixar allt detta utan vår inblandning, men jag stöttar gärna om jag bara kan. Hoppas nu ni får det bra i Stockholm och Gävle och att ni får lite tid för såväl Milo som för varandra. OCH jag hoppas också du fortsätter att dela med dig av eventuella problem och frågeställningar och hoppas du vill fortsätta dela det med oss. Skit i alla gnällkärringar, kärringar som sprutar skit över Marcus. Det är Ni 2 som bestämmer hur jobben ska fördelas framledes och hur ni ska gå vidare, vilket jag är övertygad om att ni kan!
Du är en fantastisk kvinna, fantastisk mor till Milo och en fantastisk sambo till Marcus. Han är på samma sätt en fantastisk man, fantastisk far till Milo och en fantastisk sambo till Dig!
Många många varma kramar till er alla tre från Maggan1

Anna sa...

Blir förvånad över att det ens behöver nämnas att båda föräldrarna har rätt till sin egentid. Och båda föräldrarna har rätt till egentid med sitt barn. Precis lika mycket. Sen så blir det ju sällan så att det blir precis lika mycket, absolut inte i början. Men det kan tas igen senare. Och det viktigaste är ju att alla mår bra och att hela familjen får chans att ses ofta och mycket.
Jag har själv reagerat otroligt mycket på att Marcus jobbar så mycket. Har känt det som att "vad sjutton var hemma med din son". Jag känner så fortfarande. Och jag gissar på att han faktiskt känner så också väldigt ofta ..Måste ju längta ihjäl sig när han är borta mycket. Men samtidigt så måste det vara en härlig känsla att veta att man har en helt underbar familj att komma hem till, mellan alla jobben.
Ta nu vara på er själva och varandra ..så kommer allt lösa sig på det allra bästa sättet tillslut.

Maria Moberg sa...

Men så himelskt bra rutet Jonna!!!

Varför ska det alltid poängbedömas så fort en kvinna öppnar munnen och talar om hur hon känner det!? Avunden är FUL var och hur den än tar sig uttryck, och priset för att både du och Marcus är ärliga tycks vara mörka krafters försök till att bända loss mer än förena!

Jag kan tycka att både livet och tillvaron stinker ibland och att det är skittufft att vara mamma, men andra stunder tycker jag att allting bara är ljust och dunderkul! SÅNT ÄR JU LIVET! Och om inte folk har den urskiljningen så får det stå för dem. Vi tjejer borde stötta, och hjälpa mer än annat! Om vi vågade visa oss mer sårbara(som du och Marcus t ex), så hade livet sett annorlunda ut. Jag älskar barn. Andras och mina egna och tycker att vi kvinnor skulle ställa upp på varandra mer och peppa än något annat.

En kul grej kom från min minsta idag när vi satt och målade. Först sade de på radion att Marcus ska vara med i "let´s dance", jippie, och sen spelade de Michael Jackson på radion, vilket är minstingens favvis och då utbrister hon med målafärg i halva nyllet....-Mamma, är det Marcås Birro som sjunger???! Hehehe.....

Stå på dig vackra kvinna, annars gör någon annan det;-)

Kram

/Maria

Gråa musen sa...

Försökte ta en bild på min tvätthög men jag är sämsta tänkbara på teknik. Om jag säger att min hög är 150cm * 200cm. Och vet du vad? Jag har två toaletter. Så det går så bra så att ta den andra som inte är full med tvätt. Samvete. Hur stavas det?????

Anonym sa...

Jamen va bra, då vet vi! När vi tycker det låter jobbigt att vara själv med allt och när du klagar över att M "måste" vara iväg att jobba, så ska vi hålla tyst och inte ge några goda råd som typ att skippa "lets dance". Så knäppt av mig att ens yttra mig, sorry!

Hoppas allt ordnar sig för er, tar bort din blogg från min lista nu.

Hejhopp!

Anonym sa...

Bra där. Då vet vi att du gillar läget. Lite svårt att tolka dig ibland. Men då är ju allt som det ska, M får vara med i tv och du är nöjd även om du och Milo får vara ensamma väldigt mycket mer. Så bra!

Lammhults-Malin sa...

Go Jonna!!!

Vet hur underbar mamma och pappa ni är och vilket jobb ni båda lägger bakom det hela.....finns här och stöttar er till 1000%, det vet du vännen!

Anonym sa...

Precis! Jag resonerar också så ang egentid. Det är inte bara jag som skaffat barn, det har min man också. Och de behöver hitta sina egna sätt att lösa saker på och de gör de bättre utan mig. Egentid för mamman och pappa-bebistid för de andra vinner hela familjen på.

Errka sa...

egentid handlar inte bara om att få vara lite "ego" en stund utan nästan mer om att skaffa sig energi av andra kära och nära för att kunna vara den bästa mamman OCH pappan för sitt barn. sen är ju det bästa för barnet att ha många vuxna som tar hand om och tycker om barnet. :o) jag kunde inte amma och min dotter och pappan har en så underbar relation idag, hon är två år, och det tror jag beror på att hon var lika mkt med pappa som mamma när hon var bebis.

kämpa på! Errka

Malinka sa...

Precis så!

Det här är din blogg och du har rätt att klaga. De som tycker du är jobbig på något sätt, kan ju lämpligen dra.

Nej, ert upplägg är inte det bästa, enligt min uppfattning och delvisa erfarenhet. Men det är upplägget, inte relationen. Och ni är långt ifrån de enda som hamnar i den här situationen. I de fall där mamman inte har behov av egentid (eller inte tycker att hon har rätt till det) brukar det bara tuffa på. För oss andra blir det slitsamt.

Anonym sa...

Jag tycker att du ska strunta i alla korkade kommentarer. Du är ju världsbäst på din familj. Jag läser din blogg för att jag blir glad och om jag inte blev det så skulle jag låta bli att läsa. Jag tror att ni kommer att få det bra framöver, det är ju alltid en omställning att bli tre istället för två. Önskar er all lycka. Kram Carina

Mamma Mu sa...

Skrev det igår och skriver det gärna igen! Tycker verkligen om din blogg, du skriver bra och du är rak och ärlig. Gillar dej! :) Skit i skiten som skrivs, de är bara avundsjuka. Kram Åsa

Anonym sa...

helt rätt av dig!
Din blogg är tillför dig, och vem är inte less ibland? vem känner sig inte utkörd och lite gnällig ibland? och varför ska man inte få uttrycka det utan att det på något sätt ska vara fel på ens respektive?.och frågan är också, vem är perfekt?.. nej jag tycker det är helt rätt av dig.. du ska markera för alla att du inte är intresserad av någon rådgivning utan din blogg är din ventil.
hoppas att din vecka fortsätter på ett bra sätt för er alla..
Mvh Anna-karin

Karin sa...

Du vet den där boken, kvinnor som inte stöttar varandra har en speciell plats i h****et eller liknande titel. Det stämmer så bra. Jag tror inte det är vi själva som ger oss "duktig flicka syndromet" utan vår omgivning.
Jag är övertygad om att du är en bra mamma. Vissa saker kan faktiskt prioriteras bort, som att städa. Dessutom att du tar din egna tid och Marcus och Milo får tillbringa tid ihop är bara bra för dem och dig. Du får ny energi och orkar med Milo igen och Marcus och han får stärka sina band.

Dessutom vill jag bara säga att det är bara ni som är i er relation som vet hur den verkligen är. Vi andra kan bara tolka utifrån det du säger och vi människor tolkar inte alltid varandra rätt. Jag tycker att det är bra gjort av er att gå i terapi och inte bara "sticka". Oavsett vad framtiden bjuder på så gav ni varandra en ärlig chans. Jag tror att man måste vara stark för att våga gå i terapi med partnern för visst är det "enklare" att bara sticka - då kan jag skylla på x:et sen.

Bra att du säger ifrån. Det är ändå din blogg.
Kram

Jenny sa...

Det skulle kunna ha varit jag som skrev det där. Så mycket missunnsamhet har jag aldrig stött på förut, men det klankas på att jag är lycklig, att jag har mina två fina barn, att min man är en engagerad pappa osv...

Jag vill också ha egentid, det tror jag alla vill. Och behöver. Man blir faktiskt en bättre mamma och fru om man får rå om sig själv. Tyvärr är jag dålig på att ge mig den tiden, även om min man tjatar. Han vill ju gärna få egentid med barnen också. Det blir som en ond cirkel. Vi har två små under två år så det blir svårt med tid för att vårda relationen också, något som också är jätteviktigt. Det är lätt att man tappar bort varandra i vardagen.

Hur som helst så tycker jag att ni är jättebra föräldrar som kämpar på och gör ert bästa, både för Milo och ert förhållande,
Önskar er all lycka!
Kram!

Anonym sa...

Sjalvklart ska man kunna fa ha lite egentid, hur liten an bebis ar. Och varfor skulle inte pappa eller annan kar familjemedlem duga. Glom inte att ingen ar/skulle kunna vara en battre mamma till Milo an du! Man ar alltid det basta for sitt eget barn.

Halsningar mamma fran Holland

Anonym sa...

Hej de som anklagar Marcus hela tiden vill kanske ta över din man så akta dig för dem , han är ju snygg och det är även du. Men varför bry sig om dessa Jonna de är avundsjuka eller medlemmar i FI o som jag känner till tyvärr, en rörelse som försvann pga manshat. En bekant var medlem men avslutade eländet det spårade ju helt ur. Vi
Att alla behöver egentid är ju ok.
Marcus vill satsa på Lets Dance , jamen du älskar ju dans , bra gemensamt intresse. Män som Marcus behöver inte heller några fiender. Tror inte han är på "rymmen " från sin familj som han älskar. Det blir säkert bra när du kan jobba deltid , och strunta i bloggfiender , läser inte alla ärligt talat. Det räcker ju för katten att skaffa ett husdjur så dräller de "goda råden"
över dig vilket du vill eller inte
för inte kan du sköta en katt. eller hund .Pappa Marcus får dansa med dig och Milo. Han har faktiskt Bechterews , och allt värt prova. Men måste ge varandra viss frihet även till dig Jonna
för egna intressen men det löser sig MILO är bara 9 månader. Sköt om din rygg det gör du ju med gympa. Ni är båda bra förädrar! KRAMA lillego MILO. Kram

ylwa sa...

Jag förstår precis hur du känner. Min man jobbar på annan ort måndag till torsdag vilket betyder att jag är "ensamstående" med en ettåring då. Skitjobbigt vissa dagar! Men man får banne mig inte säga det utan att få massa "smarta lösningar" som man inte bett om. Att det även är jobbigt för min man som inte får vara med sin familj tar "publiken" inte med i beaktningen..

Varken du eller Maggan ska ta oönskade kommentarer här personligt. Det är ju alltid så att folk i allmänhet använder hårdast ord när de inte behöver se den de pratar med i ögonen.

Emma sa...

Avundsjuka, avundsjuka...den brukar sticka upp sitt lilla fula tryne lite här och där. Jag tycker att ni gör det GRYMT bra! Klart att ni får dissande kommentarer när du är både snygg och smart - och kan skriva. Jag trivs verkligen med att läsa din blogg! HEJA! :O)

Anonym sa...

Hur mycket man än önskar att bara vara med varann och barnet så måste man ju försörja sig och klara vardagen.

Det är få förunnat att ha ett alternativ. Det måste ju vara ok för dig att få klaga lite och ha ventil där du pyser ur dig utan att "folk" ska tala om för dig vad du/ni ska göra för val i din/er relation.

Kram
My

Anonym sa...

Hej!
jag undrar lite när ni har tid med er terapi egentligen? Ska man vara med i Let´s dance måste man ju öva varje dag inför direktsändningen på fredagen. Men, det är erat liv, eran grej. Frågan kommer att vara om det var värt pengarna i slutändan.

Jag anser fortfarande att Marcus är ego, men jag förstår att du inte kan skriva ut allt som diskuteras inom era fyra väggar heller.

Katrin

Catarina sa...

Jag har vart ganska noga med att inte tappa mig själv efter att vi fick vårt barn. Man är fortfarande människa, man förändras naturligtvis, men jag tror det är av stor vikt att man tillåter sig själv att faktiskt få vara sig själv ibland.
Att bli mamma innebär inte att man ska behöva släppa allt sånt man själv tycker är roligt.

Ibland behöver man ro, man behöver få vara i sina egna tankar. Bara vara.

Jag tycker det är jäkligt tragiskt att det finns kvinnor som inte vågar, som släpper hela sin identitet när dom blir föräldrar. Som tror att dom skulle vara sämre bara för att dom lämnar över barnet för lite avlastning då och då.
Tragiskt.

Jag tycker du är grym och jag tycker markus är grym.
Såg honom på efter tio häromdagen och kände så med honom när han beskrev känslan han känner när han ser "vanliga" människor hantera deras vardag. När han ser ut över dom från sitt fönster.

Nu har jag aldrig haft problem med något missbruk. Men jag har gått igenom en massa saker som för dom flesta bara är en mardröm. Jag har alltid känt att jag är något annat, något annat än det som är normalt för så många. Jag drömmer om vardag. Vardag för mig är verkligen lyx. Och jag kan se på människor och tänka precis som Markus gjorde.

Fina, fina människor. Det tycker jag att ni är.

Kattis sa...

Hej Jonna,

Jag har följt din blogg länge men inte kommenterat tidigare. Jag känner igen en del av bemötandet du/ni får.

Jag upplever ofta att min man får enkla "poäng" bara av att vara. Om han vaggar den minsta en natt så är han en fantastisk pappa som behöver avlastas. Att jag själv gör samma sak alla andra nätter och dagar är bara självklart. Till och med från min egen mamma som jag tycker borde komma ihåg hur det var... Det gör mig ledsen, ofta.

Jag har dock insett att det enda jag kan göra är att bemöta andra mammor och pappor som jag själv önskar bli bemött.

Jag hoppas på dig och Marcus. Jag och min man är i liknande sits som ni med familjerådgivning, sömnlösa nätter och många tårar. Det enda jag vet är att sömnen blir bättre med tiden och att livet då blir en aning lättare. Det ser jag fram emot.

Jag önskar er lycka till och hoppas att du fortsätter skriva och dela med dig. Att läsa om någon annans situation kan göra livet lättare :)

/ Kattis

Anonym sa...

så bra att du gärna är ensam hemma mer med sonen utan pappa..!! det måste kännas helt toppen att veta att du har flera månader av ensamma nätter nu.. Det bästa är ju att du, trors situationen och allt gnäll om allt jobb marcus gör tycker det är helt ok.. jag har ändå känslan av att du hellre hade haft han hemma istället för att dansa med någon vältränad tjej.. kanske dags att säga ifrån på riktigt? Din blogg har verkligen spårat ur.. skit!

Carina sa...

Jonna, jag blir fullständigt tokig när jag läser detta, fyfan rent ut sagt för andra de sk "duktiga" kvinnor. Om de hade gått igenom det som du och Marcus gjort tror jag inte de skulle vara så kaxiga.

Din kropp har tagit en massa stryk, är det så himla konstigt då att du har ont och inte orkar ibland. ICKE.
Jag tycker du är beundransvärd som hela tiden försöker komma på nya lösningar och inte ge upp, allt för att ni alla tre ska må bra.
Att Marcus jobbar mycket nu är väl inte konstigt, det ena har ju gett det andra och många vill ta del av vad han tycker och tänker och då gäller det ju att passa på, det kan ju komma sämre dagar.
Och vad gäller egentid, så är det din fulla rätt att göra saker du själv gillar, man blir ju inte självegen när man får barn.
Själv stod jag vid ytterdörren när min man kom hem och lämnade över min son bara för att få komma ut själv och det skäms jag inte det minsta för, om så bara till köpcentrat, sen var jag go och glad igen.
Stå på dig tjejen!!
Kram.

Anonym sa...

Bra Jonna.. fast i ärlighets namn så borde du inte _behöva_ ryta i tycker jag.. om folk haft lite vanligt bonn-vett..

Även om ni tillsammans kommit överens om schema mm så har du ju rätt att bli less på situationen utan att bli hoppad på eller att det spys galla över Marcus..

Jag har haft det liknande när mina barn var små, men med sånt jobb får man också helt andra guldkorn än vad andra föräldrar och par får.. gäller att njuta av dom..

styrkekramar Monica R

Soff sa...

Herregud vad jag klagar i bland, jag gnäller och känner mig totalt slutkörd, men det betyder inte att jag inte vill ha mina ungar eller min karl eller att jag hatar mitt jobb. Man måste få pysa ut lite ibland annars spricker man. Det sista man vill är att andra ska döma ens val eller ens man.Allt man vill är att få pysa lite och få lite medkänsla när saker och ting känns tungt. Kom igen tjejer vi kan väl bjuda varandra på det.Nästa gång man hörs så kanske man inte har ett dugg att gny över och allt kanske är på topp trots att inget igentligen har ändrats, bjud mig på det oxå :) Sen tror jag att dom som kritiserar Marcus gör det av någon form av missriktad omtanke till Jonna (jag hoppas det iallafall)Men som sagt ibland måste man få pysa ut även på beslut man själv tagit utan att det finns en syndabock att skylla på. När jag skulle avvänja min son med tutte (jag amma i 1 och 1/2 år så var det ända sättet att han fick sova hos mormor i 3 nätter. Vi va tillsammans på dagarna men på nätterna sov han hos mormor.Barn är smarta dom vet att mammor ger upp när dom är som tröttast.Men efter 3 nätters sömn så var jag stark och sonen mindre van.han började till och med att sova utan att vakna,mormor hade ju ändå inget att bjuda på. Vår första natt tillsammans sedan gick med bravur. Han gjorde ett halvhjärtat försök men gav upp snabbt.Efter det sov han hela nätterna. Vill bara avsluta mitt lååånga inlägg med att säga att jag uppskattar att läsa din blogg och jag tycker du verkar vara en fin mamma fru och människa.

Anonym sa...

Jag förstår inte varför man läser din blogg och sen tror att man har rätt att kritiserar det som står. Tror dom att du ber om hjälp eller vad? Att sätta ord på sina känslor o tankar är som du själv skriver helande. Man får kraft att lägga energi på annat.Bry dig inte om dom onda, Det är ditt liv, du som bestämmer.Det har inte vi med att göra, och ska heller inte ha åsikter om.Ni är en sån fin liten familj och jag önskar er all lycka.Vi som bryr oss men inte lägger oss i finns här. Och vi är många. Kram lilla fina Jonna.// Monika.

Åse Ohlsson sa...

Hej Jonna !!

Ja det här är sorgligt !!!
Undrar om folk tror att dom är personliga vänner med er för att dom följer era bloggar ? mycket obehagligt .Sen skit i alla urbota dumma kommentarer som lägger sej i ert liv , det enda man kan göra är att hoppas ni fixar det här precis som man önskar alla som har de lite krisigt i sin rellation O VEM HAR INTE DET ELLER HAFT DET ELLER KOMMER ATT FÅ , så är livets gång inte alltid en dans på rosor .

Nej nog nu ni får ha de bäst o många varma kramizar !!!!! Åse.

f i f f i. sa...

Hej Jonna!

Att du får kommentarer som du känner är missunsamma beror inte på du är kvinna eller att flertalet av oss som läser din (och för den del Marcus) blogg är kvinnor. Det beror på att vi bryr oss.
Vi bryr oss om ER när det går bra, när det går mindre bra och vi lider med er när det gått riktigt illa. Vi läser det du/ni skriver, tänker på er och känner med er.

Att många ifrågasätter, undrar och blir en anings konfunderade nu efter allt som du skrivit om att ni behöver och ska få mer tid tillsammans, tycker du det är konstigt?

Ni bjuder in oss i er värld, på gott och ont i nöd och lust, men vill helst att vi läsare ska blunda och vara tysta. Jag förstår det inte. Jag förstår det faktiskt på riktigt inte.

Anonym sa...

gud vad jag känner igen mig!
Jag är nybliven mamma med en dotter på 7 veckor. Jag tar mig egen tid med att gå på gym. Jag är också "lat" och "dålig" för att jag efter att ha fött barn och allt det nya med det med vakennätter o ta hand om är rätt trött å slut och därav inte orkar med mitt hem lika mkt som förr. Men jag gör så gott jag kan. Det verkar också vara svårt för min man att förstå att jag inte diskat när han kommer hem. Men det är inte alltid lätt att städa, diska, laga mat när den nyfödda gråter plus att man faktiskt är skittrött. Han kanske skulle testa att själv vara hemma å se hur det är kan jag tänka ibland.

kattmamman sa...

Jag läser fortfarande även om jag inte kommenterar så ofta.

Och jag tycker att du är en makalös kvinna, och din man verkar vara en makalös mnan. Precis som nästan alla småbarnsföräldrar jag träffar som sliter för att få ihop det omöjliga med hem, jobb, barn och relationer.

cpmamman sa...

Vad det är lätt att tycka till om saker då man står från sidan och tittar. Svår balansgång att ha en blogg med kommentarer. Även de negativa kan ju faktiskt ge saker.

Har följt din blogg ett tag nu men läser inte slaviskt. Tänk till Jonna hur otroligt mycket ni faktiskt varit med om. Det är mer än vad som egentligen ryms i ett liv! Förluster, sorger och besvär utan dess lika. Det blandat med överväldigande kärlek och lycka. Jag vet hur det är med bergochdalbanan. Det är inte alls konstigt att ni har det tumult ibland med tanke på historien som ligger bakom. Att få barn är en omställning man aldrig någonsin kan förbereda sig på. Det är skitsvårt helt enkelt. Det är också därför det är alldeles underbart.

Nu vill jag skriva en sak som jag hoppas att du inte missuppfattar. Eller ta det som du vill. Milo är säkert inne i en jobbig period nu. Och han hade väl kolik som liten? Är övertygad om att det är pissdrygt att vara ensam vissa kvällar. Eran uppgörelse bryr jag mig inte om för den är liksom eran. Men tänk framåt. Milo kommer en dag ur denna skrik och bröst period. Han är en frisk liten krabat som snart kommer förstå att han är för stor för mammas bröst.

Jag har ett gravt rörelsehindrat barn. Som inte kan krypa eller sitta eller gå eller göra någonting självständigt. Hon kanske inte kommer lära sig heller. Inte säga vad hon vill så att jag kommer förstå. Jag bär henne hela dagarna ännu. Hon är 3 år på pappret. Hon har stora sömnproblem och kanske aldrig kommer sova en natt utan skrik. När jag läser vad jag skriver så känns det otroligt att jag är en så pass lycklig, glad och fantastisk mamma. Varför har jag inte brutit ihop av trötthet och frustration? Jo. För att det är i svåra tider man växer. Genom prövningar blir man klokare och större. Orken som man inte tror sig ha finns där som en skugga även om den ibland är svår att hitta.

Jag hoppas och tror att du och dina killar kommer växa av det svåra som just nu ligger över er. Växa samman som så ni bör vara. Och du, sträck på dig. Säg till dig själv hur bra du är och hur fint du sköter Milo. Hur hemmet ser ut kommer ingen minnas om 50 år. Men dagarna med Milo består.

Anonym sa...

Jag är ganska nybliven mamma med en liten tjej på 6-månader.. O jag har otroligt stort behov av egentid! Jag gör ganska mkt på egen hand. Detsamma gäller min sambo.. Han jobbar ganska mycket, men vill ända ha egentid ibland.. Så vi hjälps åt så mkt det går och såklart går det i vågor allt.. Men jag tror att om man får tid för sig själv o inte bara är mamma hela tiden så mår jag mkt bättre o då gör min dotter det med!

Jag tycker du verkar jätte bra!! Kram!!