fredag 31 juli 2009

kärleksbett

Milo sover, men oroligt. Vet inte varför lilla älsklingen just nu på natten inte kan sova några längre stunder utan avbrott. Kan det vara tänderna som spökar där med? Om de bara behagade dyka upp snart, de små gaddarna.
Han har börjat tugga på bröstet, biter ibland ihop så jag skriker till och då tittar han förvånat upp på mig med stora ögon och liksom undrar vad det är frågan om innan han fortsätter äta och jag får nervöst sitta och hoppas fler bett uteblir. Kan bara ana hur det kommer kännas den dagen de små vita tittat fram. Blir nog för sista gången han biter då och flaska nästa.

Han är så fin min kärlek. Ljuvlig. En liten minimänniska, mer och mer sin egen individ för varje dag som går och samtidigt för alltid min baby, vårt lilla barn. Så söt att man vill äta upp. Kan inte pussa nog på de runda släta kinderna och den plutiga blöta lilla munnen.
Jag tittade på honom idag och fattade ingenting, sa Marcus tidigare. Just så är det. Han är otrolig, Milo. Så fantastiskt underbar att man inte kan fatta.

Nu ska jag gå och sova nära. Hoppas vi kan få några timmar.
God natt ni med.

torsdag 30 juli 2009

ja men just det

Är också glad över Liberolådan jag hämtade ut tidigare idag.
Så bra saker i den! Till och med jag fick nåt -bindor. Vilka jag sedan en månad tillbaka behöver eftersom röda monstret är back in town. Blä hade helt glömt eländet, men dess återkomst betyder ju bara att saker och ting är som det ska (väl?) så hurray för mensen. Eller nåt.
Jag är (precis som antagligen de flesta andra nya mammor) med i Liberoklubben även fast vi använder Pampers här hemma. Shhh, säg inget, men jag tycker libero alltid har falskat när vi testat. Dessa blöjbyxor up&go däremot har aldrig provats så vem vet vad vi väljer framöver.

Nu ska den här finnen i kojs och läsa sommardeckare och vänta hem radiokarln.

God natt.

tack

Jag är glad idag för att...

...Milo verkar tycka att jag är det roligaste som någonsin satt sin fot på jordklotet, framförallt mot kvällskvisten.
...jag har en sån underbar familj och släkt. Kom att tänka på hela den tjocka bunten idag och blev varm runt hjärtat. Tänk om alla kunde ha det så.
...våra fina katter är så fina.
...jag har en ny fin mobil.
...min mamma och pappa kom förbi på lunch. Det är ensamt utan sina egna föräldrar när man själv blivit förälder. Så synd att våra bor så långt borta, eller är det vi som bor där? Fast ännu härligare blir det ju då när mumma och moffa tar sina turer hitåt.


Mummas pojk och morfars älskling :-)

min nokia

Ha ha. Den älskling som luktade bajs var Milo. Bäst att klargöra så inte någon veckotidning hittar hit och sätter rubriker av typen "SENASTE NYTT! Poet bajsade i sambons knä".

Fick min telefon idag. En sexig liten sak vid namn 6700.
Köpte först i förrgår en 6220 men ångrade mig så fort jag klivit ur hissen här hemma. Ångern förrvärrades av att jag till min fasa upptäckte att det inte fanns några smileys på den (vill ha mina runda gubbs) och så var den så plastig och stor. Gick tillbaka igår och frågade om jag fick byta och schyssta som de är på Phone House var det inga problem. Min sexige vän, som jag valt ut på nätet, beställdes och idag är den alltså i min hand.
6700 är min gamla telefons (6300) storebrorsa och eftersom jag älskade den tills den kraschade för sista gången kändes det som ett klockrent beslut att ta denna.
Se så fin den är med sitt metallchassi!
PS: Ni som jag brukar sms:a med, eller har gjort, skriv gärna ett mess med avsändare så jag kan spara numret. Lyckades såklart tömma SIM-minnet på kontakter i flytten för några dagar sen.

mobil

Snart ska Milo och jag ut en sväng på stan. Min nya mobil kan ha kommit till affären och väntan på den har i det närmaste varit olidlig.
Mormor och morfar ska titta förbi här i eftermiddag på vägen hem. De har varit på en liten semester-road-trip till skåne och det ska bli så kul att se dom igen även fast vi sågs häromdagen senast. Milo längtar och jag misstänker de med, efter honom.

Älsklingen sitter i mitt knä luktar bajs så vi går och fixar det.
Sen mobil, hoppas jag.

onsdag 29 juli 2009

syskon till Milo

Visste ni förresten att vi ligger i och försöker göra ett syskon till Milo?
Nej, inte vi heller. Men det gör vi tydligen, as we speak skulle man lätt kunna tro om man läser senaste numret av nyhetsportalen Se och hör.
Bra att man kan kolla där om vad som är på gång här hemma.
Ha ha.

Nu ska jag lägga mig i.
Sängen.

God natt.

fika på fika

Som vi har fikat idag, Milo och jag! Först med papps och sedan två gånger med tjejerna. Förutom att han umgicks och snackade med oss vuxna sov min plutt riktigt bra ett par gånger i vagnen och nu i sängen. Kanske i natt blir natten då... ja ni vet. Har inte sovit sen fem imorse så jag börjar bli mör och hör nu sängen kalla med dova rop.

Först ska jag se dans. Igen. Blir glad av det. Hur jag nu ska bli gladare. Milos och min dag och kvällen på den har varit otroligt tillfredställande. Kanske är killens tänder äntligen på väg ut. Får kolla om skeden klirrar imorgon.

Dans var det ja.

tisdag 28 juli 2009

innan dans

Ikväll har varit en superkväll! Milo somnade precis nöjd och glad och vips var jag det med. Nu tror jag stenhårt på massor av sömn inatt, ska bara se dansen först som börjar 21:55.
Har även köpt några kartonger, så nu ska lite grejer undan.

Tack f.d Barnmorska för dina rader och råd om resor!

Vår kille mår bra av lite liv och rörelse, han är som mest harmonisk när det händer lite runt honom, så att resa med tåg eller bil som det varit hittills mår han absolut inte dåligt av. Tvärtom. Det är så härligt att se hur han blir glad även av andra människor och framförallt barn, hur hans lilla ansikte lyser upp lite extra när vi träffar familjen och vänner. Oss två här hemma får han nog av ändå, så lite annat ibland -Ja tack.
Sen är det kanske inte det smidigaste det här att resa med barn, framförallt vad gäller packningen. Men jag måste säga att det gick över förväntan!
Vi hade ju en tripp (med mina bröder plus respektive och mamma och pappa) till Spanien inplanderad i början av september, men det hoppar vi nu pga grisflunsan som befaras få sin kulmen i höst och verkar trivas väldigt i flygplanen just.
Nu ska jag stoppa skit (inte bokstavligen) som jag inte vill slänga i kartongerna.

hjälp

Har man en dålig dag, saknar familjen (den andra), tycker det är skitigt hemma, är trött för att bebis gråter och inte sover, hatar bristen på garderober här hemma eller gnäller (som jag tycker är varje bloggares rätt att göra på sin egen blogg och något som bör nyttjas mer, samtidigt som jag inte tycker att jag själv gör det så himla ofta. Eller?) om nåt annat så behöver man omedelbart proffessionell hjälp, kan inte se glädjeämnena i tillvaron och trivs inte med livet etc.
Jag som inte ens skriver om allt det jobbiga jag kan känna. Shit vad skulle ni då råda mig till -köp en pistol och får det överstökat.
Nej då.
Jag vill verkligen inte låta otacksam för det är jag inte, snarare det motsatta. Är otroligt glad för alla läsare som engagerar sig, tycker till och tipsar, men ibland känns det lite -Oj då. Låter det sååå illa?
Vad vet jag. Proffessionell hjälp är kanon, det vet jag och något som borde ingå i de flestas liv. Har själv gått hos både kurator och mental tränare i ett flera år vilket hjälpt mig massor på olika plan. Fast för att jag tycker det var jobbigt att komma till ett stökigt hem (förlåt Marcus, diskbänken var jättefin och ren!) efter semestern och sakna släkt och familj, inse för 111:e gången bristerna i hemmet och tampas ensam med bebis vars tänder bråkar järnet, känns inte som anledning nog att ta telefonen och ringa.
Är min åsikt.
Annars hade jag gjort det.
Men tack för tipset!

Min lilla älskling är tjurig (vem skulle inte vara av sånt tjat?) och mamma dum för att hon filmar :-)

video

nya färdigheter

Vilken jäkla fart han har min älskling när han glider baklänges på golvet.
Milo alltså, inte Marcus.
Framåt marsch tränar vi på men ännu är det back eller runt runt som gäller.
En jätterolig ny grej är när han ligger på mage med armar och ben i luften och liksom frustrerat simmar, eller när han ställer sig upp på knän och raka armar och gungar som om det inte fanns någon morgondag. Till sist däckar han ihop, lägger huvudet på sne mot täcket och vilar för att samla ny kraft. Finns inget sötare! Fick man äta upp sitt barn skulle jag göra det just där och då :-)

Han är fortsatt rätt tjurig sötnosen, biter ihop de små käkarna och tuggar, tuggar och dreglar, dreglar.
Blev inte mycket till sömn inatt, men det tar vi igen nu kommande.
Tänk positivt. Typ.

Nu ska jag föna håret.

måndag 27 juli 2009

välkommen hem, typ

Hemhemma nu. Äntligen på sätt och vis.
Känns som jag blivit inslängd i en cementvägg. Inte mot den och ramla ner, utan verkligen in i och där sitter jag nu fast. Är helt slut.
Varit hemifrån i nästan två veckor och det har varit kanon. Har träffat släkt och ätit lax. Älsklingen har varit en solstråle hela tiden, så glad och harmonisk! Underbar att ha i sin närhet (det är han såklart jämt men ännu mer som solstråle). Sen blev jag ju lite sjuk, men superfrisk igen och så nu.
Hemma.
Varför känns det inte kul? Inte bra eller skönt? Bara som cement.
Jag känner mig stressad, som om det vore en massa måsten lurandes bakom varje hörn. Mängder av ting att ta itu med, saker jag glömt bort men som jag borde minnas.
Kanske blir det bättre imorgon. Jag hoppas så. Att få vakna i sin egen säng sägs ju vara gott. Milo verkar för nu inte heller alls vara särskilt förtjust i detta med att vara hemma igen och sin egen säng bråkar han bara med och Marcus jobbar. Så det är jag nu med rejält ond rygg (måste passa på att gnälla om den med när jag ändå är på gång) och en väldigt missnöjd liten kille som stökar runt i stöket.
Att komma hem innebär alltid att jag måste (där har vi ett) packa upp väskan. En väska som är överfull av kläder, kläder som ska in i ett skåp som redan är överfullt av det jag lämnade kvar och som på något sätt måste ha förökat sig i min frånvaro. Det måste ha varit kalas därinne för inte en endaste vrå är ledig. Jäkla skåp. Och så har vi bara två. 115 kvm och inte en tillstymmelse av yta (mer än de små skåpen) att ha sina kläder på. Hallå, jag är kvinna! En som behöver garderob! Grrr.
Nåväl. Som kvinna har jag också hormoner och jag tar nu tillfället i akt och skyller på dessa nu när jag är -inte så glad, kan vi väl diplomatiskt uttrycka det.
Kvavt är det också. Sa jag det?

Nä nu får jag gå och underhålla min skatt igen och försöka muta honom till sömns.

söndag 26 juli 2009

hemåt

Nu har vi biljetter hem. Imorgon bär det av. Skönt med tåg. Milo ska för att tag i alla fall slippa baxas in i bil.
Killen sover. Väldigt trött är han. Återsåg pappa idag och det tog tydligen på krafterna.
Hemma leker Vicky med katterna och snart alltså jag. Saknar de små hårbollarna.
Ikväll blir det bastu och lite grillning.
Gott.

i väntan på SJ

Min plats i kön är -trettioåtta.
Kan inte vara många som jobbar på telefonbokningen.

om lite Brüno

Gott var kaffet.
Milo höll låda här när jag kom tillbaka. Skrattade och tjoade. Han är så glad älsklingen och smittar såklart alla andra med.
Min lille son lyfter upp sig på armar och knän samtidigt nu och det är bara en tidsfråga innan han kommer på det rätta knycket som för honom framåt. Väldigt spännande att följa de ihärdiga försöken till förflyttning.

Nyss tillbakakommen från biobesök sitter jag här med tandborsten mellan snett leende läppar. Jag la Milo för natten innan och bilade sen till stan för en skopa asgarv och fick mig ett antal.
Såg Brüno. Och ja, Brüno är Borat fast inte. Samma grej, men en annan och faktiskt lika rolig. Nästan.
Var något tveksam till om det kunde vara det och jo, som sagt.
Emellanåt och rätt ofta, i princip hela tiden är det bara för mycket, men för mycket var hysteriskt kul! Jag satt och garvade högt från början, ofta med handen över ena ögat och näsan skrynklig som för att skydda mig mot pinsamheter, men inget skydd fanns. Det bara öste av dessa, så kapitulation var det enda. Lite ojämnt var det visserligen stundvis och vissa bitar hade gott kunnat klippas bort, men höjdpunkterna var riktigt höga, liksom modigheterna (det heter nog inte så) vilket verkligen var gott nog för asgarvstörstande mig.
Är du inte känslig för lavemang och annat, gå och se.

God natt.

lördag 25 juli 2009

jippi ai ei!

Bror A och Lisa ställer upp för en fika! Kanon. Sovande Milo stannar här med mormor och morfar.

La la la la la la latte...

superfrisk!

Eller kanske är frisk något man är. Punkt. Slut. Inte frisk, friskare, friskast. Fast jag går på känslan och idag känner jag mig superfrisk och då är jag just det!
Bror A och jag såg The Wrestler igår. Väldigt bra. Och Mickey Rourke var ju faktiskt precis så klockren som alla sagt. Kul.

Jag är fikasugen. Så in i märgen sugen på att suga i mig ljummen caffe latte genom ett plaströr och kanske ta en kaka till. -Du kan fika här, säger mamma och dukar fram goda nybakade bullar. Men är man fikaskadad som jag, så är det kaffe ur högt glas och en gammal kaka som luktar skafferi som gäller. Knepigt nog. Får se om det blir något av suget.

Milo sover eftermiddagslur. Killen har börjat äta pureér riktigt glupskt. Fortfarande är mammas mjölk godast (intalar jag mig) men mer och mer vill han ha något rejälare. Snart är min baby ett halvår och då får vi börja med kött också. Spännande.
Men tänk. Ett halvår. Nyss rullade han runt i min mage och hickade. Killen då. Lilla, stora, fina Milo, min Milo.
Ett halvår. Killen fyller sex månader. Det måste firas!

Puss på er.

fredag 24 juli 2009

frisk

Charmigt (inte!) kladdig efter två dygn med feber upp och ner. Nu är jag alvedon tillika värmefri sedan i morse och förhoppningen är att förkylningen nu har lagt sig och snart med den det klibbiga tillståndet.
Jag tänker på dusch, orkar inte riktigt än men tröstar mig med att det är tanken som räknas.

Vi är alltså i Gävle nu Milo och jag, Marcus hemma i Norrköping. Han kör därifrån ett Karlavagnsmaraton och ska imorgon till Ludvika och därefter hit, så snart ses vi. På måndag bär det sen iväg hemåt för oss alla. Blir gott att komma hem.

bilds

Jag gjorde en Britney och lät Milo vara vid ratten.

Med morfar på rastplats i blåsten.

På hotell Aveny i Umeå (väldigt bra ställe) välkomnades vi av TV bilden och min kille var så glad efter att halva resan var avklarad.








Milo visar upp sina kanonfina nya skor som han fick av min moster och gudmor Maija.

torsdag 23 juli 2009

vakum från vardagen

Vi har alltså varit iväg i nästan en vecka. Eller ja, i över en vecka om man ska vara petig, nio dagar hittills allt som allt från tisdag i förrä veckan räknat då resan hemifrån började på Skansen och Allsången.
I Finland var vi i dagarna i fem. Dagar som jag knappt sneglade åt en TV, inte läste några tidningar, mer än programtablån som jag av en outgrundlig anledning varje dag var tvungen att noggrannt titta igenom, trots att själva apparaten förblev orörd och osedd i hörnet.
Jag var heller inte på nätet längre än två korta stunder och gav bara min egen sida en dos uppmärksamhet. I några affärer gick jag inte (jag som annars dagligen kör tour de la Domino-Linden-Spiralen) förrän sista dagen då shoppingabstinensen blev så stor att fingrarna började rycka. Det jag handlade var godis.
Trodde jag skulle sakna mitt vardagliga vanliga mer, Oprah och Bachelorette, men upptäckte till min glädje att det var riktigt skönt att vara off, att inte behöva bry sig om något annat än just där och då, Milo och mig.
Väl "hemma" började vanorna snabbt krypa fram och nästan omärkt ta över tillvaron. Massor av tidningar är nu lästa, trista TV program tittade och tur till affärerna planerad så fort förkylningen gett med sig.
Vi väljer vår vardag och den vinner. Men vad skönt det är att ta en paus därifrån ibland om så bara för fem dagar.

tillbaka! Nu tar vi det piano

Hemma.
Nästan.
Vi gör ett stopp i Gävle innan vi på riktigt ska hem, Milo och jag.
Resan gick bra fastän killen inte värst alls gillar att åka bil. Ett heltidsjobb är det att där bak, bredvid försöka underålla och trösta, men ändå som sagt, gick det bra. Det bästa var såklart alla stopp längs vägen då han sken upp som en sol och var galet glad och sprattlig tills det bar iväg igen.

Jag har dragit på mig en förkylning och var rejält däck igår. Idag har jag med hjälp av ett antal alvedon svettats ut febern och mår nu relativt bra. Hoppas det var det hela.
I dessa tider, med svininfluensa på alla löp är det inte populärt att hosta och snora, framförallt inte offentligt. Vid hotellfrukosten igår gjorde jag mitt yttersta, trots Rudolfs röda näsa som tillfälligt placerat sig mitt i mitt nylle, att verka så kry som möjligt för att inte skrämma upp de andra gästerna.
Ska nu dricka lite svartvinbärssaft och krya mig vidare så får ni kika på vår sjungande lille Mozart som stod för underhållningen i fredags hos moster Seija.

video

måndag 20 juli 2009

färd går mot sitt slut

Sista hela dagen på resan. Eller den fortsätter ju egentligen ett tag till då vi imorgon börjar färden ner igen, men sista här i alla fall och jag längtar redan tillbaka.
Det är något magiskt med ens barndoms sommrar och mina var där jag just nu är. Jag verkligen älskar mitt Finland och alla släktingarna här. Det går ett år, eller tre som nu, sen sist men känns alltid som igår, på något sätt blir jag aldrig äldre än jag var då jag barfota sprang med en hink potatisskal från mormor att ge till de ulliga små fårbebisarna på andra sidan vägen eller när vi cyklade med kusin och badade i floden och sen hälsade på hos gammelmormor som bjöd på en karamell eller två. Minnena är så färska och fina och tacksamt nog mycket tydligare än de jag tvingades skapa åt mig sist.
Vi ska komma tillbaka snart och ta Marcus med oss. Nästa år kan Milo springa runt barfota och börja göra sina egna sommarminnen.

lördag 18 juli 2009

suomiboy

I Oulu hos moster Liisa med familj. Ätit grillad lax och korv samt bastat, precis som man ska här i Finland.
Milo sover. Har så gjort ett tag. Han är verkligen i sitt esse här, den lille finske medborgaren. Skrattar, tjoar och tjimmar. Han sitter glatt i vilken famn som helst och bara trivs, sen när han väl somnar aptrött sover han gott till sju på morgonen, äter och sover två timmar till tills det är åter dags att börja tjoa. Helt underbart är det!

Den enda som saknas är vår Marcus.

...och ni då måste erkännas :-)

onsdag 15 juli 2009

resfeber

Jupp lite hettar det allt. Det var länge sedan jag satt i bil mot Finland. Inte lika länge sen jag var där. 3 år. Men länge ändå. Det var då med Dante och allt...
Fast nu är det en ny resa jag ska göra. Med Milo!
Mitt älskade ljuvliga lilla levande barn Milo!

post allsång

Nu är vi i Gävle. Tågresan gick bra igen. Min son är en supermilo och verkar verkligen gilla resande. Hoppas nu bara att resten av de 100 milen går lika fint. Älsklingen är trött och det kanske bara är bra inför fortsättningen i eftermiddag.
Spännande nya upplevelser på skakigt tåg;
1. Sitta på toa och göra både ettan och tvåan med killen i famnen. Det gick, men rekommenderas inte om det kan undvikas.
2. Byta extremt bajsig blöja med tillhörande bajsiga kläder på pytte skötbord och upptäcka att vattnet är avstängt. Det gick, men rekommendationen uteblir återigen. Men nöden har som bekant ingen lag.

Allsången.
Succé såklart. Min älskade Marcus och Milos kära papps var suverän, av nervositeten syntes inget. Vi är så stolta över den bästa och underbaraste mannen i världen!!!
Kändes lite ledsamt att lämna honom tidigare på perongen i Stockholm, men snart är vi tillbaka igen. Det blir nog skönt för honom att få återhämta sig efter allt sjå och trevligt för oss att träffa släkten, längta och sedan komma hem till utvilad kärlek.

Nu ska jag packa om.

tisdag 14 juli 2009

allsång

I Stockholm på hotell. Resan hit gick bra. Milo gullade med en snäll kvinna på tåget eller kanske var det tvärtom. Glatt satt han i alla fall i den främmande famnen, hoppade ibland och log flirtigt.
Jag ska försöka se genrepet inför ikväll och sedan däcka mig på hotellet med Milo och se direktsändningen på TV. Killen har fortfarande lite feber efter gårdagens vaccination (ej akupunktur) så mamma ska ta hand om. Mina föräldrar och ena bror med sin Lisa däremot ska sitta på första parkett och heja på poeten och se till så han sköter sig. Får be till vädergudarna och hoppas på lite solsken mellan varven.

Jag bekantar mig med twitter på nytt. Började och slutade väldigt hastigt, men nu är det dags igen. Under Finlandsvistelsen kommer jag inte ha tillgång till internet i den mån jag skulle önska, så lite korta uppdateringar kommer istället finnas tillgängliga här på höger, en bit ner. Ifall någon vill läsa och veta.

Men innan Finland hörs vi nog någon mer gång.
Nu vill Allsångskungen ha datorn.
Hep.

god morgon

Fick väl till sist ihop nästan två timmar i alla fall. Av sömn.
Jag blir så arg när jag inte kan sova. Hör Milos djupa sovandning och vill jag med, men det går bara inte. Har hållt på så här ett tag igen nu, inte ens spikarna på mattan hjälper.

Idag ska minikillen och jag tåga till Stockholm och träffa pappa som redan är där och förbereder inför kvällen. Ni får inte missa Marcus debut Allsången! Blir kul. Imorgon ska vi sen vidare till Gävle och så bär det uppåt därifrån.

måndag 13 juli 2009

make over

Före. Efter.


vaccination nr 2

Liten kille har ont. Själva stickandet gick rätt smidigt och han återhämtade sig snabbt, men nu mot kvällen verkar det onda ha kommit tillbaka. Min älskade bebis! Jag känner mig så maktlös. Finns inget som är så jobbigt som när ens barn har ont. Fattar inte hur någon (läs; vi t ex) klarar sig egenom koliktiden utan att hamna i en madrasserad cell, men på något sätt går det tydligen och sedan ska det stickas nålar i benen på dom.
Nu sover han äntligen, fast oroligt.
Jag packar och fixar. Blir lite handlingsförlamad när jag ska iväg nånstans och det slutar oftast med att jag i sista stund slänger i lite vad som och märker sedan när jag kommit fram och hittar vid uppackningen en mängd knästrumpor och polotröjor medan det utomhus råder 30 gradig värme att jag visst hade huvudet i armhålan under tiden. Men det finns affärer, till och med i Finland :-)
Nu ska jag färga bryn och fransar, tånaglarna är redan målade.

posören Sören











Jag och min vackre son leker "fierce" a la Tyra Banks. Tänk att denna underbara lilla, fast större nu, varelse är min. Vår!
Han har min gamla t-shirt på sig från 1976. Snygg va?!

söndag 12 juli 2009

inte sova

Milo sitter i sittern och sparkar till tonerna av Maja Hirasawa som just nu spelar i tv. Killen vill inte sova nej. Han är på väldigt bra humör så det är ju bara trevligt om han vill vara med ett tag till, men snart börjar klockan bli så pass att små pojkar ska ligga i sängen och sova oavsett de vill eller ej.

Jag håller på att packa. Milo och jag ska ju i veckan resa till släkten i Finland. Det blir kul, längtar dit. Samtidigt är det lite jobbigt med, då jag inte varit tillbaka sedan Dante. Det har varit ett himla velande från sida just därför, men jag känner att åker jag inte nu, åker jag aldrig.
Fast det är som sagt inte helt lätt. Våren 2006 spökar i minnerna och gör sinnet tungt. Vi skulle flugit egentligen, men det påminde för mycket om då, så istället ska vi bila upp med mormor och morfar. Känns väldigt mycket bättre.

Oj nu har visst Maja slutat sjunga och den förut så glade gossen börjat göra ljud ifrån sig som antyder sämre humör. Sovdags kanske?

Amadeus blev kung

Denna unga (20 år) tangotalang vann och blev kung. De har tydligen ändrat reglerna så det är bara en som vinner så i år fick vi ingen drottning.
Klippet är från semifinalen som hölls i veckan.

Heja tango!

lördag 11 juli 2009

tangomarknad

På finsk TV ser jag just nu sommarens tangotävling. Innan kvällen är slut ska det koras en tangokung och drottning. Så spännande. Eller nja, spänning kanske det inte direkt är men kul! Tango är härligt och väldigt mycket Finland för mig.
Härligt, härligt.
Känns just nu väldigt roligt att vi ska till det vackra landet i öst i veckan! Tjohoo.

fikakillarna

På fik med pappa.

just det

En rolig sak till om filmen igår;
Ingrid kommer med ett Stockholmsflyg och har en dansk flagga på ryggsäcken. Kanske hade svenska Ingrid rest runt lite i danmark och därav den lilla danska souveniren, eller så har filmmakarna gjort dålig "research". Tror på det senare jag...
Dåligt, dåligt.

världens sämsta recensent

Inser nu att jag måste vara lika dålig som filmen, men på att recensera eftersom jag till och med glömde skriva vilken film som åsyftades.
Vi såg alltså Taken, med bl a Liam Neeson.
Det var den som var bajs.
Filmen handlar om en pappa som åker till europa för att leta reda på dottern som precis kidnappats och såklart ska han även hämnas på (döda) de som tog henne.
Låter som en schysst Mel Gibson plot en seg fredagkväll, visst. Men filmen höll inte för fem öre. För det första spelades den 17 åriga dottern av en närmare 30 årig kvinna som verkligen spelade. Över. Hon sprang omkring, viftade med armarna och daddy daddy:ade som ett riktigt litet barn. Dåligt.
Jag gillar action och fart och det hade visserligen filmen, men det var också det enda och utan ens en antydan av spänning räcker det ingentans när det andra bitarna suger.
Redan i presentationsfasen blir det så krystat när man ska få förklarat för sig att dottern är viktig för pappan. Ja vi fattar! vill man skrika, när det för fyrtioelfte gången pratas om hur han åkte 1 000 mil för att fira hennes 10-årsdag eller vad det nu var och upprepade gånger visas scener där han klistrar in foton på sin ögonsten. Gäsp.
De logiska vurporna är också enorma och väldigt störande längs hela resan som till sist lyckligtvis i alla fall tar slut (för oss) och när den väl gör det tackar man glatt för eftertextens klockrena och spännande dramaturgi.
Se inte.

god mini

Åt en Mini precis och vad mini de är dessa minis. Men goda. Eller chokladen är god, vaniljen sådär.
Men de är verkligen pyttesmå, fick nästan plats på tvären i mun och på längden -inga problem. Även om de är små innehåller de tydligen kå-ce-a-ell så det räcker. Jäkla Marcus som smittat mig med sin kalorikoll. Hade jag inte tittat i innehållsförteckningen hade jag just i detta nu njutit av en till. Det är det jag gillar med cafékakor och glass på stan. Inga innehållsförteckningar -inga kalorier =kanon.

fredag 10 juli 2009

bajsfilm

Såg en film. En riktigt usel sådan.
"Den får en överkryssad bajskorv av mig" sa Marcus när eftertexterna äntligen började rulla och samtidigt gjorde ett tappert försök att rädda vad som räddas kunde av vår filmkväll. Själv känner jag mig, den kassa kvaliteten till trots, på ett rätt givmilt humör så min bajskorv är bara aningen mosad.
Men mer än en bajskorv blir det alltså inte och det är illa.

Förlåt allt bajs.
Säkert någon som nu blir förfärad och lämnar bloggen, men jag kan inte hjälpa det. Är väldigt trött och bajs därför hysteriskt kul.

Baj baj för nu.

:-)

milos stol

Jodå. Han gillar stolen. Dock är hållningen fortfarande lite si så där, så det lilla (riktig) mat han äter, åker helt klart lättare ner om han är i babysittern. Men att bara sitta och chilla som de stora är inte fy skam det heller.

torsdag 9 juli 2009

IKEA

Jag älskar Ikea. Verkligen ÄLSKAR det.
Det finns inget ställe i världen som har så mycket prylar av alla möjliga slag, saker i mängder man innan inte visste att man överhuvudtaget kunnat överleva utan. Helt kompromisslöst ligger de där i sina lådor, på sina hyllor och väntar på att bli upptäckta och plockade av just mig!
Glad i magen stoppar jag ner sak efter sak i min stora gula kasse och trallar mot cafét där fikat blir så billigt (om man jämför med stadens serveringar) att min kärlek bara växer. (Att innehållet i plånboken i samma takt krympte är inget jag i detta då tänkte på, för man kan ju inte tänka på allt.)
Är nyligen hemkommen från min tur i de slingriga gångarna, svettig, leende och rosig om kinderna. Det var en bra tripp. Som vanligt.
Ikea levererade som alltid.

Kommer plötsligt att tänka på Naisho som jag såg i en dokumentär för en tid sedan. Hon var gift med Eiffeltornet och hade samtidigt Berlinmuren som älskare, något som Eija Riitta, fru till densamme tyckte var ok. Kvinnorna var kompisar.
Skulle jag vara gift med Ikea skulle jag inte behöva eller vilja ha någon älskare.


Nu ska jag sova.
Imorgon ska min älskade Milo få testa sin nya stol!

att vakna till


Det börjar med lite dovt gurgel mot kudden för att snabbt utvecklas till små tjut som sedan blir till ett mer sammanhängande prat med påhittade ord.
-Milo, säger jag och min älskling vänder sig om, ser mamma och fyrar av dagens första leende. God morgon säger det.
Och god morgon säger jag fast det redan är långt in på dag.
Senare blir det mammatripp till IKEA. Här ska handlas!

onsdag 8 juli 2009

experten bara tramsar

Spikmattan rules.
Spelar ingen roll vad så kallad expertis inom "vetenskapen" säger. Fråga istället alla de som den verkligen har hjälpt, oavsett varför den gjort just det.
Jag vet personligen vad den lindrat och åtgärdat hos mig och det räcker.
Tror Martin Ingvar själv skulle behöva spikmatta sig lite så han blev på bättre humör och slutade tramsa sig sådär i medierna :-)

Nu ska den här tramsan gå och lägga sig på piggarna och sova bättre tack vare dessa.
God natt.

reklampaus och recept

Dans igen som ni vet.
Jonnas havremums alltså. Receptet är lite cirka eftersom jag i princip blandade lite allt möjligt efter egen smak, men ungefär så här skapades det goda kakorna.

ca 150 gram mjukt margarin eller smör, kanske lite mer.
ca 1,5 dl strösocker
Blanda.
ca 4 dl start müsli orginal (eller coops variant som jag använde), funkar säkert med bär och eller hasselnöt med.
ca 2 dl (kanske något mer) vetemjöl
1,5 tsk hjorthornsalt
ca 1/2 dl ljus sirap
Blanda ordentligt och klicka sedan ut i önskad form och storlek. "Degen" ska vara kladdig.
In i ugn 175 grader i ca 10-15 minuter.

Låt det väl smaka.

fika

Jag har bakat kakor. Jonnas havremums heter de och är goda som sjutton! Porösa på och lite lagom sega inuti, precis så som goda kakor ska vara.
Ska koka lite kvällskaffe snart och ni är alla inbjudna till en kaffe (eller te) med kaka-kväll här hos cybermig.

Hoppas det smakar!


bloggkärlek

Jag tycker inte man ska ge idioter rätt och lägga ner en blogg bara för att idioter huserar där, för idioterna är ett fåtal, de fina massan! Och massan är mest om än ibland tystast. Men massan är kärlek och det får man aldrig glömma.
Samtidigt kan jag rent egoistiskt tycka att det är lite skönt att just min Marcus till sist lade ner sin, för det skit som letade sig dit skvätte alldeles för ofta över hos mig och trots all kärlek här smutsade elakingarna ner mitt sinne mer än jag ville tillåta och sedan rösten där tystnat har knappt någon längre upplyst mig om sitt hat mot mig och min familj, vilket onekligen är väldigt skönt.
Fast... var det det skiten ville? Och vann de i så fall?
Nej, skit förlorar alltid och kärlek vinner eftersom alla inblandade mår bra idag.
Så det så.

Här skriver Marcus om det.

tisdag 7 juli 2009

några gamla favoriter





dansen...

...som jag tjatar om är alltså So you think you can dance på femman och kommer varje tisdag och onsdag under ett tag framöver. 20 fantastiska förmågor i 10 par ska tävla om att bli nummer ett.
Jag älskar dans och här får man mängder av det i alla möjliga stilar.

Maggan1: Se! :-)

Nu fortsätter det igen.

drömdoft

Reklampaus. Så jag passar på att gå in och sniffa på älskade Milo lite och som han doftar min kärlek! Helt underbart! Var kommer den där doften ifrån? Babydoften. Finns inget som ens kan yttra sig i konkurrensen och då har jag warm cotton i en flaska.
Min älsklingskille. En av dom. Den minsta men den största.Mmmmm.
Nu är det dans igen.

danskväll

Jag är alltså inte alls så väldigt låg just nu som någon i kommentarerna gjorde gällande. Inte ens lite. Mår som jag faktiskt har gjort ett tag nu, väldigt bra. Har mina dippar som vem som helst och en sån kom väl kanske inte direkt överraskande i samband med dokumentären i går, en gripande sådan som inte lämnar någon oberörd.
Men låg, nej inte det minsta.

Idag tog vi en sedvanlig Norrköpingspromenad genom galleriorna. Hade saknat det faktiskt. Skönt ibland (oftast) att vandra i sina egna fotspår längs gator man kan utan och innan, framförallt när man nyligen vandrat i andras längs helt andra.

Ikväll är det dans. Första riktiga omgången och jag längtar, men först blir det fortsättningen av Stephen King filmen vi började se för ett tag sen. Milo sover efter skönt bad. Han har börjat gilla bad rejält på sistone.
Note to self: Badkar i nästa boende!

Ha en skön kväll!

måndag 6 juli 2009

ångestfeeling

Mår illa.
Är ledsen.
Kinamiddagen vill upp och tårarna trängs i halsen.
Fan vad ful världen kan vara ibland!

Såg dokumentären Har någon sett Andy? precis om en tioårig pojke som försvann spårlöst 1976. Hans barndomsvän reser tillbaka och försöker finna svar på vad som egentligen hände. Repris imorgon på SVT2, men jag varnar; man mår inte bra efteråt. Dock är den väldigt bra och skildrar den fina pojken Andy på ett mycket hedervärt sätt.
Se.
Men som sagt, det jag redan sa.

Natt nu. Hoppas på god.

oro

Aldrig så trygg som i mammas mage skriver Malin Wollin. Och visst, förhoppningsvis är det så med facit i hand. Även jag kan så här efteråt säga att min mage tydligen var en trygg plats, en av det bästa, för Mini, vår Milo.
Men då?
Nej, risken var alldeles för stor att han hela tiden skulle ramla ut för att platsen skulle få kallas trygg och läget lugnt vilket såklart medförde en grym oron. En oro som ingalunda sedan backade eller försvann, utan antog bara i smyg en annan form så fort bebis var ute.
Minns första natten på BB med älsklingen då vi gråtande ringde efter sköterskorna gång på gång eftersom Milo knarrade så att vi inte kunde sova. Knarrade han inte var vi rädda att han slutat andas och sov av den anledningen ännu mindre.
Och på den vägen är det.
Oron går hand i hand med föräldraskap, ja livet egentligen. För det är farligt att leva, livsfarligt -man dör. Vi måste trots det lära oss göra just det, att leva, med vår ständige följeslagare och till och med göra det med ett leende. Även om vi vet hur det kommer sluta.
Fast shit vad svårt det kan vara, framförallt nu när jag har mitt hjärta levandes utanför kroppen.

SJ kan

Hemma efter ytterligare en tågsuccé på flera plan. Milo var vaken hela trippen, hade trevligt och satt mest och viftade växelvis på Marcus och mitt knä. När vi köpte biljetterna beställde vi även mat, en trerätters, och vad gott det var! På riktigt. Hade skyhöga förväntningar mot bättre vetande och de infriades, med råge! Köttfärslimpa var dagens rätt och inte ett fel någonstans. Till efterrätt var det krusbär och rabarberkompott med kaffe och kardemumma mjölk. Mumma.
Sånt blir man glad av.




söndag 5 juli 2009

borta bra

Idag fyller älsklingen hela fem månader, om man nu fyller dessa. Tänk vilken stor kille han har blivit vår lille!
Vi hade ännu en härlig dag idag i hufvudstaden fastän vädret i jämförelse med snaste tiden tropikhetta var kallt som skogen. Tur jag hade packat ner långbyxor och kofta i sedvanlig bara-ifall-anda och att stan är full av cafeér och gallerior att visstas i när himlen hotar.
Imorgon ska vi hem. Tror Milo längtar dit redan av klagotjuten att döma. Hem till babygymet, katterna och babysittern. Till vanorna. Vi med. Stockholm är fantastiskt att turista i och som sådan åker man ju alltid hem sen.

Ses snart i Norrköping.
Milo vaknar aptidigt här i Stockholm. Kan vara för att han sover mer på dagen. Jobbigt är det hursom, vi har ju tidigare haft en rätt morgontrött kille som oftast legat till runt åtta som känns mycket mer av en vettig tid att gå upp. Hoppas gamla vanorna sitter i när vi kommer hem.


Idag är det en vanlig sommardag. Temperatur strax under 20 och solmolnigt. En perfekt dag att fortsätta runtstrosandet. Undrar vart vi ska idag.
Upptäckte ju häromdagen ett muffinscafe på fridhemsgatan och sedan dess har jag svårt att komma igån utan min förmiddagsmuffin. Får se om Marcus är på muffinhumör. Man ska vara två till det enorma goda sakerna, men shit alltså vad gott det är! Jag har alltd varit ett småkaksmonster förutom då Milo låg i magen och kladdigt brunt var melodin, men nu är det alltså muffins som drar. Börjar dregla as we speak och måste nu avsluta.


Ha en underbart fin dag alla, var ni är är, vad ni än gör, vem ni än gör det med!

lördag 4 juli 2009

stank kontra skönhet

Varje gång man åker piss, förlåt, hiss till tunnelbanan känns det plötsligt helt ok att bo i Norrköping. Sen kliver man av vid gamla stan, strosar runt där i det sagolika gränderna och börjar fantisera igen.
Fast sen blir det åter dags för tunnebanan och i pissluktens sken är hemma bäst på nytt.
Stockholm är fantastiskt vackert, det är det. Framförallt på sommaren. Jag älskar städer, kvarter och parker mitt i dom, men måste man bo just där?
Den som lever får se.

Nu ska jag sova.
Har en fantastisk dag bakom mig och en till (och fler ändå hoppas jag) som väntar.

God natt.

bilder från gårdagens badäventyr

Mina nya badkläder.
Nedan kan ni se Marcus vattengympa om ni tittar noga.





Skugga är skönt.










fredag 3 juli 2009

kär i Stockholm idag

Maskar? Inte så långt ögat kunde se. Solen däremot kom tillbaka väldigt snabbt och med den värmen.
Vi tog en skön promenad, köpte badkläder och gick till badplatsen vid Rålambshovparken (eller Rolandshov som jag tidigare trodde det hette ;-) och badade. Japp, finnjonna badade för första gången på evigheter! Har haft badförbud så länge jag kan minnas, eller kanske inte, men rätt länge iaf så idag var det verkligen en oskuld som doppade sig och vad underbart skönt det var! Fatta att det finns badstränder och rent vatten (gratis!) mitt i en huvudstad! Det är ju otroligt egentligen! Och inte var det smockfullt av solbadare heller som man kanske hade kunnat tro, utan sådär lite lagom med folk. Fantastiskt!
Efteråt tog vi en kaffe och åt stor nybakad jordgubbe och cheesecakemuffin på en uteservering och funderade hur vi ska få tag i lägenhet här.
Har ni tips?

efter sol kommer regn

Vi somnade om vid halv åtta och vaknade nyss till sprängande huvudvärk, åska och spöregn.
Jaha. Det var den sommaren.
Plötsligt känns det kvalmiga inte så fel längre -kom tillbaka sol och värme!


Får hitta på nåt nytt för idag, bad känns inte helt inspirerande. Bara regnet ger med sig så kan vi nog hitta något promenadstråk som är trevligt.
Kanske.
Jag tittar ut och kan bara ana vilken panik de hemska maskarna av dagg idag har på flykt undan vattnet i gräset. Fan, det kommer krylla av dom på vägarna.
Blä.

Ja ja. Det finns TV och DVD.

puss.

morgonpigg

Inte jag, men den lille mannen jag har i famnen. Idag blir det promenad till park och badstrand. Fast först ska vi slinka in på någon galleria och inhandla badkläder.
Tjoflöjt!

torsdag 2 juli 2009

pics

Egen plats att sitta och sova på.






Skönt med fläkt och så ett svalkande bad som avslut på lång dag med massa resa.






stockholm

Nu är vi framme. Ja sedan någon timme egentligen. Har varit på promenad runt i kvarteret, ätit subwaymacka (mumma!) och handlat lite annan mat att ha i skåpet.
Milo vaknade precis efter att ha sovit som en trött stock sedan han slocknade på tåget.
Tågresan gick underbart bra! Han var så nyfinen och glad och så plötsligt, snark. Mer tåg med killen!

Nu ska jag gå och mata.

Tack för alla tips förresten! Fler mottas tacksamt. Vi har några dagar att slå ihjäl här.

god morgon torsdag

Nu är det inte så varmt ute tror jag. 24 grader, känns som 24. Kanon. Det är väl in hit graderna har flytt. Fy fabian. Skönt att vi ska iväg. Fast enligt min moster vars lägenhet vi får låna är det inte direkt jättesvalt där heller. Men vad som helst är bättre än det här.

Min älskling väckte mig i morse med prat. Jag kollade mot hans säng och där låg han med huvudet i fotänden, på rygg fast han sovit på mage och skrattade. Finaste!
Nu sprattlar han nyduschad i bara blöjan på golvet.
Har ni förresten tips på vad göra i Stockholm? Gärna runt Kungsholmen?

onsdag 1 juli 2009

supergnäll från svettjonna

Vi går mot midnatt och det är fortfarande 23 grader ute och ännu fler härinne. Jag ändrar ställning i soffan och måste nästan ta hjälp av en kniv så jag får loss ena nersmälta låret från det andra. Svett som kardborre däremellan. Äckligt och överförbaskat jobbigt.
Jag hatar regn och kallt, verkligen, såpass att ett kok stryk inte ens kommer i närheten av vad jag vill ge det. Värme däremot är fint, sol -underbart!
Men det här?
Nej, jag gillar det inte. Framförallt när konsum är enda stället att fly det.
Vår lägenhet är som en bastu när man absolut inte vill basta. Jag mår illa från att jag typ vaknar till att jag försöker somna. Lite svalka får jag om jag sitter med huvudet ut genom fönstret och nästan vinkar in hos grannen under. Kan inte gå och lägga mig före tolv om fönstret därinne ska vara öppet, vilket det måste vara om man vill andas, eftersom Norrköpings kommun bestämt att vi ska få ha det mysigt med en pissande jäkla fontän utanför sovrumsfönstret fram till tolvslaget. Tack för den. Som om jag inte har nog med besvär av min blåsa som det är.
Visst, jag gnäller och surar just nu. Fast jag kan i alla fall hänga ut huvudet när och om det behagar, det kan inte Milo. Han är så trött stackarn. Bara sover. Och svettas. Helt klibbig är han min älskling. Vi försöker få honom att dricka mycket, och dricker det gör han. Men det kan inte vara lätt. Första sommaren och första värmen, vad händer tänker han nog, lilla killen. Längtar till tåget imorgon.

Nu ska jag läsa och vänta ut kissljudet.
God natt.

akuten

Varit utan datorsladd tills idag då den äntligen kom med posten från Gävle.
Vilken pärs det har varit och saknaden enorm även om det vackra vädret (läs apvarma på gränsen till olidligt kvalmiga) just nu gör att man inte orkar tänka särskilt långa meningar, än mindre skriva ner de, men jag gör ett svettigt försök.
Jag är verkligen gravt teknikberoende. Det märks väl när något inte funkar, när sladd saknas eller telefonen bråkar. Min älskade mobil ballade ur i Borlänge där jag plötsligt inte kunde sätta på den. Ångest. Faktiskt näst intill. Inga nummer att ringa, ingen kamera, ingen klocka. Hemma fick jag låna mammas gamla tegelsten, så jag inte skulle vara helt off, men som jag längtade till min egna. Igår kunde jag iaf äntligen lämna in den på akuten och en timme senare var den sprillans. Fast jag får nog börja se mig om efter en ny för den har på knappt två år varit inlagd tre gånger och det är inte ok för en Nokia.

Vi ska till Stockholm över helgen. Bo i lägenhet. Känns väldigt kul och spännande. Det blir första gången med tåg för Milo. Vi reser 1:a klass så jag hoppas verkligen på AC.

Nu ska jag fortsätta se på kvalitets-TV, Bachelorette.

Ha en skön kväll!