torsdag 31 december 2009

nytt år på väg

Vi två stora kurar ikapp under filten i soffan iklädda bara kalsonger och pyjamas. Den lille ligger och sover sött i våran säng.
Inte ett helt fel sätt att vänta in det nya. Snarare just precis det rätta.
Vi var tidigare nere hos grannen och åt så otroligt gott. Kim hade gjort förrätt -räk och kräftstjärtscocktail, A-K och Päivi stod för varmrätten -helstekt oxfile och potatisgratäng. Jag hade fixat efterrätten -gino (vitchokladgratinerad fruktsallad av kiwi, banan och bär med vaniljglass och rostad cocos on top.)
Och jag säger det igen. Allt var så himlans gott! Oxfilén kommer besöka mig i mina drömmar och på det härligaste av sätt. Så gott var det.
Våra män var nog inte på något håll sådär jätteaktivt med i matlagningen men de fanns där som ett moraliskt stöd hela vägen :-).

Nu ska vi fortsätta vänta.
Inte långt kvar.
Hoppas raketsmällandet blir snabbt övergående och att alla husdjur får lite ro resten av natten.

under vädret allt gott

Känner mig lite så. Under vädret. Under the weather. Inte sjuk eller förkyld men bara lite hängig sådär. Trött.
Igår var vi och tränade. En rask promenad på gåbandet var lagom såhär efter julmaten. För något löpband handlar det inte om för mig. Lite snabbare steg och jag flyger av. Varje gång.

Idag ska vi njuta av årets och decenniets sista dag. Ett år som varit det bästa någonsin. Imorgon börjar ett nytt som ska bli ännu bättre. Hur härligt är inte livet egentligen med den utvecklingen!?!

Gott nytt år alla ni underbara vänner som finns där ute!
Och ett stort tack för i år!

Kommer nog höras innan nästa börjar men jag vill ändå passa på att önska er alla det bästa och gottaste inför det som komma skall.

Kramar och pussar från mig.

måndag 28 december 2009

se men inte röra

Det här om att studenter känner på/i sövda kvinnors underliv utan kvinnornas vetskap är ju för i sjutton rent skit. Får lätt ågren av att bara läsa om det. Mycket för att jag själv de senaste åren legat sövd med benen i vädret fler gånger än jag kan räkna till och att det väldigt ofta de vakna stunderna med benen riktade åt samma håll varit mången student som fått kika in där i heligheten.
Fast då med mitt godkännande såklart.
Eftersom cerklaget nästan är (var) lite unikt så tänkte jag att var så god -lär er och hjälp någon i framtiden. Någon gång måste ju vara den första att se allt och mig fick de "gladeligen" titta i. Fast då bara just titta -aldrig röra.
Hoppas verkligen läkarna under mina sövda stunder varit måna om min integritet och inte välkomnat någon att gå steget längre. Fy för i fan.
Allt ska man behöva läsa.

adliga jag

Vi på premiär häromdagen.
Det var kul att komma iväg en sväng bara jag och Marcus. Vi hade det kanon medan Milo var med mormor och morfar och myste.
Jag måste jobba på mitt superstela leende något. Syns av min skitnödiga min att jag inte är så kameravan som jag ibland kan tro och ännu oftare låtsas, men Marcus är som vanligt skitsnygg. Jag var i alla fall nöjd med frissan jag fick till, men det syns inte riktigt för jacka och sjal. Klippte mig ju innan Prag och det börjar växa till mitt nu även om det inte är så stor skilnad mot tidigare. Mer uppklippt därbak bara och snyggt som sagt.
Det roligaste med bilden var att jag fick heta Jonna van Hatalo. Ha ha. Vill bara påpeka att det inte var min idé. För egen del duger mitt egna så bra så.

http://www.finest.se/imageGallery/gallery_popup.php?igid=6403&iid=359908&pageNum=19

lördag 26 december 2009

joulupukki



Såklart kom Tomten och Tomtemor på besök i torsdags. Hela vägen från Korvatunturi i Finland.
Våran älskade kille var så cool, lite skeptiskt kollade han först på den skäggige mannen med pälsmössa, men rädd var han inte det minsta.
I eftermiddag ska jag och Marcus åka till Stockholm (ifall vi kommer fram...) och gå på teater. Milo stannar hos mormor och morfar. Vi kommer tillbaka imorgon och jag vet att det kommer gå bättre än bäst men såklart kommer jag sakna vårat yrväder.

fredag 25 december 2009

pulkamannen


Milo fick en massa julklappar igår. Det märktes tydligt vem som varit snällast i år. Paketerna lades på hög medan killen var fullt upptagen med att dra i snörena på det första.
Bland annat och lite i förskott fick han en pulka av mormor och morfar och det var ju tur det för åka pulka var det roligaste på länge!

Ha en fin fortsättning på helgen allesammans.

torsdag 24 december 2009

GOD JUL

Nu är det jul, nu är det jul...
Milos första julafton och han förstår såklart inte ståhejet men är glad ändå. För det mesta.
Igår somnade han och vaknade och somnade inte om förrän efter mycket om och men runt tolv. Hans grej tydligen det där med att inte sova på kvällen. Som sin mors.

Det är säkert inte många om ens någon som läser bloggar idag men när ni åter gör det:

MASSOR AV UNDERBAR JULEFRID, GOD MAT OCH TREVLIGT SÄLLSKAP önskar jag er!

ho ho ho.

onsdag 23 december 2009

dan före dan

Väntar på min tur. Bastu snart. Ska hinna innan dansen. Marcus vyssjar Milo som återigen är rastlös och inte vill somna om.
Förberedelser inför imorgon har det varit gott om hela dagen och fortfarande är. Skinkan i ugnen och sista paketen får sina papper om sig. Snart ska också granen hämtas ner och kläs. Vi kör med en äkta plastvariant här. Blir bra.
Hoppas ni alla har en bra dagen före.
Kramar.

kå.. nej förlåt, gävlebocksbrand

Vi befinner oss mitt i händelsernas centrum.
I natt brann bocken och det enda som fanns kvar när vi idag körde förbi var det sönderbrända svarta skelettet.
Lite trist.
Bocken ska brinna, varje år tycker jag den ska flamma upp i ett vackert sken och lämna en kolhög efter sig. Det är ju det som är grejen. Fast över jul, gärna hela vägen till nyårsnatta ska den stå och stolt få visa upp sig. I år var den enligt rykten extra fin med massa snö på.
Ja ja.
Nästa år ny bock.

kan själv

Det roligaste just nu är julklappen från Cissie och bror T.
Visst är han duktig vår lilla grabb!

tisdag 22 december 2009

SJ ab -ba JS och allt annat som gick snett

Halv tio var vi så äntligen där vi skulle. Vi skulle varit här kvart i sju...
Det började som sagt sådär.

Vårat x2000 tåg (1522) var såklart försenat redan från start och misstanken att vi med råge skulle missa anslutningen i Sthlm och inte få plats på de senare överfulla tågen gjorde att vi lät Sara boka in oss strax efter två på regionala dubbeldäckaren med avgångstid halv fyra. Varför det var mycket förseningar kunde Sara däremot inte svara på för hon satt ju bara i växeln för trafikstörningsinformation (?).
Lite mer uppstressade blev vi när vi på nätet följde utvecklingen. Inga tåg verkade åka mellan Linköping och Norrköping och någon förklaring till varför gick inte att urskilja. Då jag åter ringde till informationen fick jag prata med haggan (vilket hon visade sig vara) Karin som nästan kunde garantera att vårat tåg ändå, som skulle starta i Linköping, skulle göra just det. Hon hade till och med svar på varför det strulade -det enorma ovädret i östergötland, framförallt runt Linköping satte sina spår.
-Jasså, undrade jag lite tveksamt, här i Norrköping är det helt stilla och inte en flinga faller, kan det verkligen vara så mycket värre i Linköping?
-Det har väl inte hunnit dit än, svarade Karin, men erat tåg hinner avgå innan. 1505. Inga problem.
Bra. Skönt. Jag tror henne.
Vi packar och stressar iväg.
En kvart senare möts vi av folk, folk och folk. Alla tåg är försenade och resten är inställda. Bland annat vårt regionala. Inställt? Härligt. Tack Karin.
Och på sedvanligt SJ manér (HUR JÄVLA SVÅRT ÄR DET!?!) är det ingen mer information. Ingen personal någonstans att fråga, inga skyltar som visar rätt -bara stressade och oroliga resenerärer och iskallt väder. Dock inget oväder.
Jag ringer.
Hoppas få snacka med Karin igen och säga ett par väl valda ord till haggan, men istället svarar Rebecca.
Jag förklarar vad det gäller och hon tycker det låter konstigt att jag inte fått rätt info tidigare eftersom stoppet mellan Linköping - Norrköping varit kännt ett bra tag och de inställda tågen lika länge varit ett resultat av det. Stoppet har tydligen heller inget med det pågående dåliga vädret att göra utan beror på strömfel (eller något) någonstans.
Rebecca är trevlig och lovar prata med sin överordnade om Karins (vad hon nu heter egentligen) inkompetens.
(Ja ja. Jag kan ju hoppas.)
Bra så hursom, men vad vi nu ska göra kan Rebecca inte säga. Som tur är får jag under vårat samtal veta att x2000 tågen precis kommit loss från Linköping och att det där första vi skulle ta nu äntligen en timme senare var på väg mot oss.
Väntan.
En timme kallare kommer det efter att SJ ändrat tiden på skärmen ett antal gånger (ett par minuter i taget-vilket skitsätt) och lika många fått oss att svärande och förfrusna gå mellan station och spår. Fast hurra, vi har platserna kvar.
Att vi missar anslutningen skiter vi i och kollar hotell i Sthlm istället.
Halvvägs -bättre än inget.
Sen får vi glädjande besked om att vårat tåg ska i storstaden svida om och bli till det som 1716 skulle fortsatt norrut. Det enda vi ska göra är att i tåget byta till de platser vi skulle haft på det tidigare.
Ok. Omplacering.
Fast innan tåget lämnat stationen uppstår nästa problem. Nästan alla platser är dubbelbokade.
Aj då.
En och en halvtimme försenat, fullsmockat med packning, vagnar och enorma julklappar får nu folk turas om att sitta.
Fast bara vi någon gång kommer fram.
Men nej.
En kvart före Gävle är det tvärstopp. En tåg framför oss evakueras och vi får snällt vänta på vår tur.
En timme väntar vi.
Milo är trött och ledsen i sin pyjamas som fick ersätta hans andra kläder då han plötsligt började hosta och sen kaskadkräkas över hela honom, mig och våra två säten som Uppsalakvinnan en väldigt kort stund gjorde anspråk på innan hon snabbt rusade vidare.
Folk såg helt livrädda ut. Två dagar före julafton en spyspruta på överfullt tåg. He he. Inte julklappen någon önskat sig.
Nåväl. Jag skulle tvätta av mig men såklart fanns inget papper och vattnet var avstängt. Hallelujaa, så det tvättplapparna inte tog bort (stanken) satt i tills bastun jag nyss besökte.

För att inte göra en hysteriskt lång historia längre.
Vi kom fram till sist.
Närmare tre timmar försent.
Men vem räknar? Jo jag. Och säkert de stackare med slutdestination Kiruna någon gång om säkert alldeles för länge.

SJ.
You cant live with it and you cant live without it.

väntan på

Det snöar i Sverige.
Varje gång för första gången och tågtrafiken är som vanligt helt lamslagen.
Vårt tåg är redan 30 minuter för senat. Några minuter till och vi missar anslutningen i Stockholm. Härlig spänning detta.
Vad vore en tågresa om man visste att och när man kommer fram?

måndag 21 december 2009

färdig

Julpapprat klart alla paket nu och packat desamma ner i en väska som jag med lite tur och hjälp från ovan hoppas kunna klämma fast under vagnen imorgon.
Kläder och annat är i lilla resväskan och jag kom just på att några strumpbyxor nog måste hitta sin plats. Kallt nu.
Hoppas hinna till jobbet en sväng imorgon för att snacka lite om läget, fast det mesta får vi ta efter helgerna. Ingen idé att sätta igång grubbeltankarna nu.
Ska kolla igenom väskorna en sista gång innan sovdags för att ha så mycket som möjligt färdigt inför imorrn.
Ja.
Det var väl det sista nu. För idag.
Höres.

död för tidigt

Alla ska vi den vägen vandra, men det här var alldeles förtidigt och inte så kul alls. Riktigt ledsamt faktiskt.
Jag gillade henne.
R.I.P

bvc och annat

71 cm var han idag vår älskling och vägde 9 450 gram. En stor liten en. Fast inte jättestor. Precis perfekt bara! Jag hade ju iofs trott på 10 kg + men han låg så fint på sin kurva och det räcker så bra så med dessa nästan nio och en halv. 10 kilosgränsen får vi kanske spräcka nästa gång.
Han visade glatt upp sig för BVC-sköterskan och stod utan stöd och svajade ett tag och hon klappade uppmuntrande.
Sedan var vi till öppna förskolan och som det lektes där. Helt galet kul verkade de små ha. Härligt för oss stora med att kunna luta oss mot väggen, snacka och ta det lugnt utan att hela tiden rusa efter för att skydda från potentiell livsfara så som det känns att man gör hemma.
Milo verkligen älskar att leka med andra. Eller leka vid andra. Han är så nöjd och tillfreds när vi är på öf eller hos A-K och Signe. Lika roligt är det inte hemma med bara mamma hur jag än håller på. Då ska han mest bara bli buren, vilket han inte längre blir. Bära är no-no för mig.
Var förresten på ryggröntgen för någon vecka sen och svaret därifrån hade kommit sist jag var hos sjukgymnasten.
Tydligen har jag en 22-årings kotor, diskar och det däremellan! Toppen. Mitt problem är muskulärt. Bra va?! Och muskulärt blir bra. Med tiden. Och under den tiden ska jag inte bära (för mycket).
Detta förstår såklart inte liten Miloboy och tycker fortfarande att det bästa som finns vid sidan av lek med kompisar är att bli buren av mamma (eller pappa). Tough shit liksom.
Ikväll kom sen Jess och Vicky hit på glöggkalas och det var roligt det med. Vi öppnade paket och åt peppisar vilket var mycket gott och trevligt.
Imorgon ska vi åka tåg till Gävle. Blir så skönt att få basta bort lite av kylan som flyttat in i märgen.

Nu ska jag dricka te och slappa en stund i soffan och hoppas att Milo inte vaknar direkt. Kanske är ikväll den kvällen?

lördag 19 december 2009

trött och framtidsfunderingar

Idag låg jag i sängen till närmare ett. Somnade inte förrän sent inatt då Miloboy ännu inte anammat detta med att sova många timmar i stöten. När ska det komma? Trodde det räckte med att sluta amma fast icke... Det blev inte mycket sova sen heller för någon av oss då killen var hostig och snorig och jag fick göra mitt bästa för att få honom att finna ro genom att klappa stjärten långa morgontimmarna då han låg intill. Skönt att Marcus tog ut honom på fm så jag fick lite vila.
Imorgon ska papps iväg och jobba igen och vi blir bara vi två ett par dagar. Hoppas måendet är bättre så vi kan ta en promenad eller gå och hälsa på någon. Så trist att bara sitta inne.

Jag ska ju börja jobba i februari. Är det tänkt. Lite tråkiga nyheter därifrån får mig att börja sukta efter annat. Men hur ska man egentligen komma på vad man vill göra i sitt liv? Är så pass gammal att börjar jag en bana har jag liksom inte råd eller tid att byta mitt i utan nu är det dags att komma på och finna mitt kall.
Fast hur gör man som sagt?
Är helt rådvill i frågan. Vill göra något meningsfullt och tjäna lite pengar på det. Eller lite förresten. Min personliga ekonomiska situation suger. Eller suger förresten. Den har inte råd att suga. Så illa är det.
Måste göra något.
Men inte ikväll. Läsa sen sova är vad som är på gång just nu.
Så det så.

fredag 18 december 2009

more bilds

Den där soppbilden var inte sådär jätteinspirerande kan jag tycka.
Varsågoda, ett par andra till från mig och Prag.
Sedan sova. Om Milo vill.


Korv med bröd. Bröd på korv.
Gott var det hursom.



Brorsans stekarmin till en lager.





Inte bara jag som tyckte Prag var vackert härifrån.





Kafka bodde i det blåa huset på Golden lane en tid.


Vi avslutade det hela med en "liten" ölprovning och några snacks.










pps (post-prag-syndrom)


Äter min thaisoppa med räkor och en äggmacka därtill medan jag känner efter hur trött jag egentligen är.
Gå och sov! Säger en del av mig samtidigt som den andra bara vill sitta uppe och uggla. Ikväll vinner nog dock gå och sov. Känns väldigt mycket så.
Inte nådigt vad trött jag är alltså. Shit-pommes-frites för att använda ett alldeles underskattat kraftuttryck..
Ernst pular med jul i rutan och jag kunde verkligen inte bry mig mindre. Orkar inte byta kanal heller så han får pula vidare.
Trots tröttheten så här efteråt är jag fortfarande väldigt glad åt vår resa. Det fåtalet taskiga känslor som dök upp efteråt, gjorde just det -dök upp. Jag gillar de inte och hoppas kunna hejda tanken innan den slår rot i ett känslouttryck en eventuell nästa gång efter lika eventuell nästa resa.
Jag har läst Bitterfittan och tycker Maria Sveland beskriver mycket i den väldigt bra! (LÄS) Man kan nog inte riktigt förstå hur bra förrän man som mamma plötsligt sitter där med ett barn i famnen och likt förbannat på något sätt samtidigt känner all världens skuld tynga på axlarna. Men så länge man är medveten om detta, framförallt det faktum att skulden inte hör hemma där och bums sätter igång att skaka bort skiten, så är massor vunnet.
Fick en kommentar tidigare:
En god regel för hur länge en mamma kan vara borta från ett barn är: 1 dag/ barnets år. Alltså är barnet 2 år, 2 dagar osv.
Mia som skrev detta menar säkert bara väl, men jag tror tyvärr inte mycket väl kommer ur den kommentaren. Det jag reagerar på är en mamma.
En pappa då?
Jag skulle kanske kunna köpa det om det hade stått att båda föräldrar inte ska vara borta samtidigt, men just detta, en mamma.
Jag -en mamma- var borta tre dagar, mitt barn är 10 månader. Vilka skador kan jag ha åstadkommit genom detta mitt regelbrott?
Inga är jag helt övertygad om, eftersom jag är av den åsikten att barnets pappa är en lika god förälder och lika mycket som jag, själv kan vara med vår son under begränsad kort tid.
Men ändå.
Orden står där. Fastnar. Börjar gro till något...
Skaka, skaka, skaka.
Jag är mer och mer övertygad om att det mesta, för att inte säga allt, vad gäller bristen på jämställdhet i samhället kommer från det ytterst (och oftast) ojämlikt fördelade föräldraansvaret i familjerna.
Att tro detta eller vara övertygad om det, gör det inte lättare alla gånger att förändra saker på egen hand.
Men vad babblar jag nu om? Jag var ju trött. Sjukt trött.
Sova sa visst en del av mig. Den delen gick nog och la sig.
God natt.

onsdag 16 december 2009

nu är man hemma

Det hade gått bra här hemma medan jag var och upplevde Prag.
Såklart.
Var aldrig orolig. Skönt med semester när man verkligen kan koppla bort det vardagliga vilket ju på något sätt är tanken med semester och det kunde jag -koppla bort och av.
Rätt bra.
Hel är jag aldrig och därför heller aldrig fullt avslappnad om jag inte har mitt barn hos mig, men jag kunde må bra och njuta av det andra utan för mycket skuldkänslor.
Väl hemma känns det lite som om jag smitit från mitt ansvar i några dagar för mycket. Gillar inte känslan alls och försöker skaka av mig bäst jag kan, för vad bra kan komma därav? Lite lättare är det nu när hemmet är blivit städat (nåja, lite bättre hade jag kunnat feja) och skafferiet åter fyllt.
Förutom städ och handlande blev det en dag på öf idag. Kul och full fart.
Milo har varit glad och sprallig.
Ute är det snö och vinter. Skönt och på tiden. I Gävle nästa vecka blir det kanske pulka om vi fortsätter ha tur. Tänk så häftigt! Pulka med Milo. Längtar.
Nu ska den här tröttapan sova.
Har påbörjat ny bok som jag ser emot att bäddra i. Den förra Dödergök, var väldigt bra. Rekommenderas.

God natt.

tisdag 15 december 2009

hemma

Kramar och pussar Milo igen och han mig. Underbart!
Här snöar det villt. Verkar som om vintern nu är på gång på riktigt. Ja eller det återstår väl att se, men snö är onekligen ett trevligt tecken så här i mitten av december.
Prag var väldigt bra. Måste dit igen kände jag direkt, mycket mer att se.
Hep för nu.

måndag 14 december 2009

Prag ar fantastiskt















prag dag tre

Igar blev det Prags vackra borgomrade och tortyr. Idag kommunistmuseet och judiska kvarteren, varav de sistnamnda var nagot overreklamerat. Begravingsplatsen var iofs maktig, men det fanns bara en stig att ga langs sa mycket i kanterna blev osett.
En kul fast nagot acklig grej igar var tunga. Har garna min egen i munnen men stoppar adrig mer in ett dott djurs. Bla.
Ikvall blir det mat, promenad och en god ol pa hall.
Imorgon hem.

söndag 13 december 2009

snoflingor over staden

Har nu hittat y. Den kommer om man trycker ner z som ju kommer om man trycker ner y.
Prag ar spannande.

Blev inget museum igar, men ska ta igen det idag. Snubblade over ytterligare ett som verkade intressant -Sex mashine museum. Tydligen fullt av sexleksaker fran tidernas begynnelse, hur de nu kan ha sett ut da. Far se om vi hinner for tortyr och kommunism star overst pa planeringslistan efter Pragborgen. Finns verkligen saker att se och gora har!
Sov bra inatt. Vaknade ett antal ganger och dromde mzcket om Milo min lilla alskling, som tydligen sovit superbra! Glad over det. Kanske kan fortsatta gora det aven nar mamms kommer hem.

Idag ska jag:
-ha mossa med mig, pa mig.

Idag ska inte:
-ata dumplings.

Hejs svejs.

lördag 12 december 2009

framme

Pa hotell Elite i Prag.
Saknar alskade Milo sa det gor ont men forsoker anda njuta av staden, for vilken vacker sadan. Hittills bra pa alla satt forutom att det ar lite dzrare an jag trodde. Men men. Har ju anda inte plats for nagot mer i vaskan.
Nu ska vi ta en kaffe i lobbzn, sen blir det ata och nagot av kvallsmuseerna som erbjuds. Det kommunistiska eller det om tortzr.

Bror A halsar.
Hej hej.

fredag 11 december 2009

yes!!!

De vann! Så skönt. Kan pusta ut till nästa gång.
Även om man vet så vet man liksom aldrig, fast man egentligen vet. Ungefär som med Nord och Syd. Varje gång jag kollar hoppas jag att Orry och Madeleine ska få varandra från början. Men det skiter sig alltid och Justinäcklet sveper in.

Nu ser vi lite Idol. Milo är som vanligt vaken igen. Han somnar jättetrött och sen är det vakna pigg som en mört som gäller.

Idag bokade vi hotell och imorgon bär det iväg till Prag. Ska blir riktigt kul, men vad det känns i hjärtat att lämna bebis i några dagar. Samtidigt vet jag att detta kommer göra gott för alla så jag ska inte åka och ta med mig skulden. Den står bredvid resväskan och vill ner, men väskan är låst. Skuld mår ingen bra av.

Nu ska jag klippa bror som förövrigt söker ett rum eller en liten lägenhet i Uppsala till våren då han ska plugga konst. Har ni ett över? Han är garanterat trevlig och skötsam.

på spåret

Sitter bänkade framför TVn.
Spännande.
Vet hur det gick men alla är vi nervösa ändå.

Heja Marcus och (finn)Johanna!

torsdag 10 december 2009

nobelkalas

Mackan B är på fest.
Följ honom HÄR.
Jag fick inte följa med. Vi hade en tanke om att kuppa in mig men gav upp den rätt snart när vi insåg att herrar måste ha frack. Att gömma sig under en galaklänning hade ju inte varit så svårt...

onsdag 9 december 2009

om barn på fik

Här stod det visst lite om vad som ledde till tidigare nämnda barnbråk.

barn är också människor

Precis hemkommen från en runda på stan med Milo, vilken vi avslutade på Espresso House.
Vi satt där och fikade han och jag. Pratade tatatatataa och lite annat om dagen som varit. Jag drack min latte, åt god pepparkakscookie och kikade i dagens tidning medan Miloboy sultade på mandelfri biscotti och tittade på söta tjejer och killar runtomkring.
Det var som vanligt riktigt trevligt.
Tills jag plötsligt läser om barnbråket de forna makarna Schulman emellan. Tydligen har Alex Schulman med dotter blivit nekad entre till fyra cafeér i Stockholm just för att han har dottern --en bebis- med sig. Detta tycker såklart Katrin Schulman är helt rätt och påpekar att Aex minsann inte alls gillade barn innan han själv fick en. Oj. En människa som förändrats sen han bivit förälder, har aldrig hört på maken.
Hursom.
Detta är ju sinnesrubbat.
Inte att de där två bråkar, det får de göra bäst de orkar och har lust med. Men det faktum att fler och fler ställen i Stockholm väljer att porta barn.
Vad är det för fel på folk?
"Jag vill inte luncha bredvid en skrikande unge" konstaterar fröken K. Nej, men sitt hemma och luncha då. Detsamma gäller alla andra som vill ha lugn och ro på fik. Gå på bibban, sitt i eget hem, gå dit där inga andra människor finns så finner ni ro. Ett café är knappast tänkt att vara en oas av stilltje. Och är det till ett sådant vi vill göra det är det väl lika bra att förbjuda alla som potentiellt kan störa. Dvs handikappade, ungdomar, invandrare, äldre, fula, feta, glada (fy fan vad högt de kan skratta) etc.
Det är verkligen unik på ett dåligt sätt för Sverige att vara så anti barn. Barn ska visserligen få finnas -men varken ses eller höras.

Tack och lov för fik som Waynes, Mimmis, Våffelstället, Cafe Broadway, Espresso House med flera i Norrköping!
Ännu har ingen stoppat oss från att gå in hos dom, snarare vänligt mottagit oss som de betalande kunderna vi är.
Och det är precis så som det bör vara!

jag fattar inte män som hatar kvinnor

I fredags vid halvåtta tiden vådtogs en 35-årig kvinna på McDonalds toalett. McDonalds på Drottninggatan i Norrköping.
Halvåtta.
Folk i lokalen, personal i nörheten och en kvinna våldtas på toan. Fyra män anhålls senare varav tre ska ha hållit vakt medan en utfört själva våldshandlingen.
Kan ni fatta detta?!?
Jag gör det inte.
De kände inte varann, kvinnan och nej jag ska inte kalla dom män, för de är inget mer än vidriga små kräk.
Alltså.
Kvinnan och kräken kände inte varann, viket föranleder en att tro att våldtäkten var en spontan handling efter en hamburgare.
-Killar, ska vi inte som efterrätt förnedra och förpesta livet för en kvinna?
-Ja. Gott. För kallt för glass ju.
Vidriga, ynkliga, jävla kräk!
Alla fyra anhölls som sagt. Alla fyra är nu släppta. Men misstankarna kvarstår och bevisningen väger tungt.
Hur kan det fungera så att om någon misstänks för våldtäkt och eller medhjälp till detsamma så släpps denne fri bara för att han inte längre kan störa utredningen?
Jag fattar inte.
Lås in! Kräket stör allt annat!

tisdag 8 december 2009

appropå pappa-barn

Ha ha!

Tack Sachiko!

Prag, javisst

På lördag ska jag åka med bror A till vackra Prag. Säger de som vet att det är i alla fall.
I dagarna tre ska vi gå runt, titta på vackra saker och äta knödel -sittande, med två händer. Känns bra.
Men det krävdes betänketid, planering och sin kvinna att till sist bara göra't, köpa resa och nu kolla hotell. Fint hotell.
Nu känns det alltså mycket bra.
Milo kommer ha det kanon här med papps och även om jag kommer sakna och längta mig halvt ihjäl efter sötaste så behöver verkligen pappa och barn sin tid tillsammans. Och jag min med mig. Äta sittande och sovsova liggande, ska bli underbart att testa igen hur det funkar. Dessutom kommer Milos farmor hit som förstärkning och eftersom de två verkligen inte blivit bortskämda av varandras sällskap hittills känns det fint att slå till ett antal flugor med bara en endaste smäll.

Nu sa jag fortsätta göra saker på nätet...

måndag 7 december 2009

måndagkvällsfrustration

Har försökt fixa med sånt som måste fixas rätt omgående. Foton, julkort och annat. Men det har inte gått så bra eftersom uppkopplingen är bajs. Seg som segt bajs.
Imorgon måste jag få det klart. Snart är det ju jul.
Pust.
Imorgon ska jag också röntga min rygg. Känns bra. Bara allt är bra. Är det illa är det såklart inte så bra. Det enda jag vet nu är att den inte mår bra, men för det kanske allt ändå ÄR bra. I mina mått mätt.
Nu ska jag krypa till kojs.
Natti.

söndag 6 december 2009

värsta viruset

Hade ju feber i fredags och mådde allmänt som en, ja, något som helt enkelt kunde må bättre -för att uttrycka det enkelt.
Igår var jag dock på bio och måendet bättre, fast aningen halvkasst fortfarande tyckte jag nog där jag i mörkret skänkte en synd om tanke till mig själv och myste av omtanken.
Filmen var bra. Om än något sämre än ettan, framförallt i hantverket, men bra ändå, sevärd och Noomi Rapace lysande.
Väl hemma fick jag virus.
Ja. Inte jag, bokstavligen. Men min dator.
Min stackars dator fick det.
Värsta viruset.
Jag deletade och deletade som en liten galning i ren desperation. Fällde en tår däremellan och svettades av rädsla.
Alla bilder!
Alla filmsnuttar!
Allt som jag på grund av jäkla tumfan som trivs i röven inte har gjort kopior på, kunde snart vara ett minne blott.
Till sist gjorde jag som jag brukar när det blir för jobbigt. Jag stängde av, gick och lade mig och bad en bön om att morgondagen (idag) skulle visa sig från sin bästa sida.

Imorse vaknar jag.
Slår på datorn.
Och.
Tomt!
Helt fanfanfan tomt.
Blått.
Ingenting på skrivbord. Ingenting!
Förutom det blåa då. Ful jäkla skitfärg fyller min skärm.
Stänger av, startar om, stänger av, startar om.
Blått.
Fan.
Jag har deletat bort vårt liv, hinner jag tänka medan jag förbannar min existens och ringer Vicky och Dick.
Hursom.
De kom ikväll och SuperDick fixade felet. Det tog sina timmar, men nu har jag både dator, bilder och allt annat med. Virus borta och kopior av viktigt in making as we speak.
Jippiee!
Fast pust en sådan svettig andra advent.

Heja Dick och stort stort stort TACK!!!

Grattis kära Suomi förresten.

lördag 5 december 2009

nätshopping och bio

Milo jagar katt och jag ska precis till att köpa något på nätet jag länge suktat efter... Har varit kluven och tvekande så det räcker och blir över men samtidigt blivit mer och mer övertygad om att detta är det bästa och roligaste för alla.

Idag ska jag på bio med Jess. Har bokat biljetter så nu kan inget stoppa oss.
Min förkylning känns bättre, eller så bara ignorerar jag den framgångsrikt. Har inte tid eller lust med snor och jag hoppas inställningen räcker en bit.
Nu ska jag böja hårtopparna inåt.
Hep.

fredag 4 december 2009

fredag och kväll

Jo.
Alltså.
Hektiskt dag.
I förmiddags var TV här. Det var det lite introgrejs till Let's Dance som skulle filmas.
Sen på eftermiddagen när dörrklockan ringde kom ett gäng fotografer och ljussättare för att fota vår lilla familj i en rolig hemmamiljö. Det tog sin tid det med men blir nog till en bra bild, lovar hojta när den kan ses i en tidning nära dig någon gång i vår.
Det var dagen det.
Nu är det så väntan på kvällur i en aningen febrig tillvaro. För mig. Inte mycket till feber egentligen men jag mår som en skit. Hoppas resten av familjen klarar sig.

Har precis hörnskyddat hemmet. Säkert något jag missat men det lyser betryggande blå säkerhet både här och där så jag är rätt nöjd ändå måste jag säga. Milo dock vill bara riva av de vadderade tejpbitarna -living on the edge eller nåt, men som tur är lyckas inte de små nyporna få tag i mina hårt fästa skydd.

Kvällens svåra val:
Blir det På spåret eller Idol som får min tid?

tv

Vi har haft tv-folk här hemma idag. Det var lampor och kameror så det stod härliga till lite varstans i lägenheten.

Oj nu ringer dörrklockan. Skriver mer sen.

torsdag 3 december 2009

lusse lelle

Milo har precis lussat för första gången. Han var den bästa och finaste tomten i kören man kan tänka sig, satt tyst och stilla i min famn medan vi stora sjöng för församlingens äldre som hade samlats för lite trevlig fika.
Efter sång var det lek med de andra tomtarna, pepparkaksgubbarna och luciorna och nu sover han, helt färdig efter resa och stå hej.
Nästa år ska Milo få vara Lucia om han vill. Mamma har sparat bror Aleksis luciadräkt från när han prompt skulle ha en som tvååring, så den blir säkert bra då.
Snart kommer herr dansman hem. Han stannade kvar i Stockholm för att träna några timmar idag. Han börjar bli lite stressad för Gudrun är enligt rykten där och dansar varje dag. Blir hursom kul att se om han kommer ihåg några steg att visa mig senare.
Vi mammor i kvarteret ska ta en after-day-öl ikväll. Är helt slut men just därför ska det bli gott. Milo äter välling med enorm aptit nuförtiden. Han blir ändå extremt tuttig emellanåt men nattamningarna är tack och lov ett minne blott.
Hep.

onsdag 2 december 2009

poetskrället ska dansa

På hotell med Miloboy. Har precis varit backstage på TV medan stora m var i rutan och talade om nya karriären som dansman, för jo, ryktet var rätt -han ska valsa runt där i januari! Det är till största delen mitt "fel" vilket jag står för, ska bli apskoj hela äventyret och jag ska få lära mig stegen på köpet! De har redan börjat träna och så här bra har vi inte haft det på länge i familjen så vi ser med spänning fram emot fortsättningen som garanterat och tids nog kommer innehålla en hel del finnjonnagnäll med. Precis som sig bör alltså.
Marcus blogg i ämnet.

Nu ska vi bada badkar Milo och mams.

Ikväll ser jag dans på femman.
Ni med?

tisdag 1 december 2009

tomtehälsning


Äntligen hittade jag sladden till kameran och kan därmed bjuda på ett par tomtebilder.
På torsdag kommer vi från Stockholm och då ska Milo och jag lussa i rött. Blir kul.
Det är en sådan fart här hemma just nu. Han ska krypa överallt och resa sig och stå på än fler ställen. Bästa platsen är vardagsrumsbordet och soffan där han kan gå runt runt.
Duktig kille vi har va?! Lite väl kaxig blir han emellanåt och ska släppa och då blir det rumpa ner pang, men upp igen är melodin och lite stabilare för varje gång.
Hej för nu. Hörs från stora staden sen.