onsdag 6 oktober 2010

plankan

Packat klart. Ska iväg en sväng till Stockholm med familjen snart, vilket blir skoj. Lite ny miljö kan vara vad den här haggan behöver.

Fick svar idag på slöldkörtelprover (väldigt mycket körtelproblematik i släkten och symptom så provet var befogat) som togs igår och inga konstigheter där. Och det är bra. Men symptomen kvarstår så det är väl bara att ta tag i de på egen hand.
Ungefär som när jag lite hoppfullt frågade läkaren igår om sladdret på magen berodde på att livmodern ännu inte dragit ihop sig, men fick till svar att livmodern har gjort sitt och resten var upptill mig att jobba med. He he. Jag som gärna hade fått svaret "precis Jonna, om tre veckor har livmodern blivit sitt rätta jag och då kommer du ha ett sixpack där istället, helt utan ansträngning."
Har faktiskt kollat in mamafitness och kört lite planka och så en annan variant där jag står på alla fyra och drar in naveln mot ryggraden. Måste säga att de övningarna känns rejält så någon nytta måste de ju göra, får se hur mycket om ett halvår eller så.


En annan sak.

Jag är antagligen skitlöjlig som tar upp kommentarer jag reagerar på ibland, som nu eller då. Jag har aldrig påstått att kommentaren jag fick angående Milos läkarbesök var elak eller ovälkommen (hade isåfall inte publicerat den), tyckte bara den förtjänade ett svar och det fick den. Sån makt har jag tyvärr här, för det är ju helt enkelt min blogg och vad som skrivs eller inte skrivs är upptill mig och allt kan inte passa alla ävenom det passar mig. Kanske lät jag elak och dryg, vilket inte var meningen men jag har lite "svårt" för kommentarer där min oro för barnen eller min modersroll förlöjligas (kanske för att jag osäker eller annat) och var det görs har jag tolkningsföreträde till, med det inte sagt att de inte är välkomna eller att jag bara vill ha heja dig-kommentarer.
Så är det.

Nu ska jag packa fjällrävenkånken med. Ingen skötväska får plats på Phil & Teds eftersom Mimmi ligger därunder så vi satsade på en liten rygga som kan knäppas på handtaget, på sidan. Såg en likadan vagn på bussen häromveckan med den lösningen och den är faktiskt klockren. Nu slipper jag bära allt i min ryggsäck och sparar därmed lite baksida också. Mer om vagnen senare.

Kramar för nu. Hörs sen.

14 kommentarer:

Gråa musen sa...

Ha det riktigt kul på trippen. Var rädda varandra. Om du någon gång får tid att läsa. Läs årets roligaste bok. Mannen som klev ut genom fönstret och försvann.

Anonym sa...

Hej Jonna!
När det gäller träning så tänkte jag bara tipsa om Olga Rönnbergs blogg http://blogg.mama.nu/olgas-blogg/
Hon har ju blivit riktigt iform efter flera barn och tipsar om hur man kan träna hemma och hon kör stenhårt med plankan :)
Kram på dig / Malmöit

Emma-Lou sa...

Vad ska ni göra i Stockholm?? :-)

Allt bra med dig/er annars? Kram.scopl

Anonym sa...

Oro är normalt och oroa sig bör man göra. Jag tycker snarare att det är underbart att höra att även minsta oro tas på allvar och att ni sedan fick tid till en specialist är ju läkarens bedömning som ni sedan följt. Vårdkedjan funkar och tack och lov är det inget fel på er son! Ha det så bra i Stockholm!

Anonym sa...

Jag tyckte du reagerade onödigt starkt och är mycket glad för att du faktiskt rättar till det.Viss kritik måste du ta till dig och hantera på ett vettigt sätt.Inget fel att oroa sig men ibland kan det gå till överdrift Jonna eller låta så,vi var ju faktiskt inte där utan LÄSER bara eller hur? Ringa på ambulans vid Milos första trotsraseriutbrott enl. flera Norrköpingsbor var ju också ett lika uppseende väckande historia liksom Marcus hjärtproblemskatastrofaningar när ungen pillar lite för ofta är ju sådant som blir så jävla onödigt stoff till tidningar eller hur? Ni kanske inte gillar Alex Schulman men hans ömsinta betraktelser av sin dotter tog slut vid ett års ålder då han tyckte att den lilla babysen behövde viss intrigitet.Funderar inte du på hur länge du ska lämna ut din son till allmänheten ? Inget elakt menat med det men hur tänker du Jonna kring just det ?

Anonym sa...

Bra tycker jag att du faktiskt erkänner dina svagheter men försök att inte vara så orolig för så små ungar jag har en tretton och snart 14-åring här hemma och snacka då om oroligheter tro mig du kommer dö hundra gånger om av oro och då av verklig oro.Lilla lilla Mimmitjejen är snart en fjortis Jonna och Milo 15 och då blir du jääääävligt oroad Jonna.

Anonym sa...

Du är varken skitlöjlig, elak eller dryg Jonna! Det är DIN blog och du skriver precis om vad du vill. Det är konstigt att människor som är negativa och klagar här, ofta är anonyma...
Fortsätt vara rädd om dig och din goa familj :)

Kram Louise (i Norrköping)

Camilla sa...

Har precis som du sladder kvar på magen som är betydligt svårare att bli av med jämfört med första gången. Visserligen bara fem veckor sedan förlossning, men jag blev bortskämd sist med en kropp som samarbetade över förväntan. Jag funderar på om Zumba kan vara lösningen. De i reklamen ser ju löjligt vältrimmade ut (om man nu ska gå på det), men jag har lite svårt att se mig själv stå och dansa loss hemma i vardagsrummet...

Hanna sa...

Jag tyckte att besserwissermorsans kommentar var väldigt nedlåtande och hade en tydligt överlägsen ton. Jag hade också bemött det.

Jag tycker inte alls att du har blivit dryg Jonna, jag gillar din blogg och dig.

Vet inte varför folk läser den om det stör dem vad du skriver.

Kram.

Anonym sa...

Angående elaka kommentarerna du fått så tycker jag kanske som några stycken skrev att oron är väl ibland obefogad även om man skall ta det på allvar många ggr.Men att du sedan går ut och skriver lite bitska kommentarer till svar gör ju bara att många retar upp sig på din blogg. Man kan ju inte bara få ros utan man måste ju som bloggerska även ta riset.Till slut så blir det så att många läser och suckar och då blir det inga kommentarer alls. Tänk efter lite vad du vill med din blogg, inte kan det vara kul att bara få ovett i slutändan. Kanske blir det bara Maggan 1 kvar som applåderar och hurrar för allt du gör och skriver.

Lia sa...

Jag brukar säga att det är mitt jobb som mamma att oroa mig. Visst, ibland är det totaltonödigt, men fine, då får det vara det. Ibland är det befogat och då är jag innerligt tacksam att jag inte bara skakade av mig det av rädsla för att uppfattas som nojjig.

Min son på 9 år kom förresten hem igår (onsdag) och sa at han hade sett en kändis (sa frökan, hn har såklart ingen koll så ;-) ) under skolutflykten vid rådhuset. Det var Marcus :-) Kan tipsa om skolan skattkammarön, tidigt kanske, men det finns bara ca 10 platser för varje årskull. Kram

Ninakatarina sa...

Samma sak hände mig. Sköldkörtelprovet var bra men symptom kvarstod. Tog tempen under ett par dagar direkt när jag vaknade, ej över 36. Inte bra.
Köpte ett dyrt test på Scandlab. Det visade att jag hade problem.
Visade för min husläkare och vips så fick jag Levaxin. Nu äter jag Thyrax, torkad svinsköldkörtel, och mår mycket mycket bättre.
Läs lite på hypo2.info
Bra sida med mycket info.

Lycka till...

Ninakatarina sa...

Vet inte om jag skrev rätt innan:
Thyractive heter tabletterna.

Anonym sa...

Jonna! Du är en fantastisk mamma till dina barn, jag bara måste få säga det!
Jag håller helt och fullt med signaturerna Marresmamma, Louise i Norrköping, Hanna och Lia i detta blogginlägg.

Jag hoppas Jonna, att du även i fortsättningen behåller ditt alldeles egna fina sätt, både mot dig själv, dina barn, Marcus och din övriga familj!
Ha det riktigt gott! Kram från Maggan1