söndagen den 31:e januari 2010

rinner iväg

Tiden går så fort. Hinner knappt med i de egna svängarna.
Alldeles nyss var jag i Gävle med Milo, därefter en runda i Stockholm och nu sedan ett bra tag som det känns hemma med hela familjen och alldeles strax börjar ny vecka, den då killen ska fylla ett.
1.
På fredag är det kalas. Och på lördag med. Först kommer kompisar och sedan familjen. Känns väldigt kul. I veckan blir det ballonginköp och tårtverkshandling. Jag ska köpa färdiga botten men pyntet vill jag fixa på egen hand, för är det något jag gillar så är det att pynta tårtor! Och jag gör det faktiskt bra. Det skulle säkert bli godare med egenvispad botten med, men jag lämnar den biten åt proffsen och ägnar mig åt det jag gör proffsigt.

Jag är ledsen att det inte har blivit så uppdaterat på bloggen på sistone. Har bara inte orkat eller haft så stor lust heller.
Måste erkänna att jag påverkats mer än önskvärt av vissa onda kommentarer som inte fått se dagens ljus och hur jag än kämpar med att vara tuff och gåsa av mig lyckas jag inte riktigt så bra.
Vill ju egentligen inte slösa varken min eller er tid på att skriva alternativt läsa om det men det har en tendens att hjälpa en viss att släppa saker och ting. Så därför.
Jag har på sistone (sedan feministsågningen) i några välformulerade kommentarer "vänligt" och förklarande fått veta hur jag som människa har förändrats till det sämre ("rasat") efter att Milo föddes. Tydligen var jag mycket bättre som individ när jag bara bloggade om döda barn.
Folk (ett fåtal får jag hoppas) är uppenbart väldigt besvikna på mig. (Eftersom de känner mig så väl att de är kapabla för det dömandet, får jag förmoda...)
Hmmm.
Detta är ju egentligen som ni hör nästan skrattretande men efter allt som hänt, efter att vi fick kämpa så som vi gjorde för att få ett barn som lever har jag lätt att hålla mig för skratt och blir istället rent ut sakt jävligt störd på folks morbida frosseri i min (vår) sorg som visserligen fick sig mycket mer utrymme förr just här och som nu åtminstone i text(och en del i annan)form tack och lov är utbytt mot glädje och tacksamhet.
I ett par år längtade jag något enormt efter att kanske, kanske en dag få skriva om babybajs och kräks och de dagarna är här nu. Jag lever de, tillsammans med min son och min man. Mitt i min dröm!
Bland skitiga blöjor och sömnlösa nätter.
Livet kan inte bli bättre.
Så kom inte här och döm ut mig era stackare.
Har bara en sak till att säga er som går igång på andras elände och inte kan glädjas med när det går väl för någon -fy skäms. Det är ni som är eländet.

Så.
Nu släpper jag.
Hör ni?
S l ä p p. . .

Och allt känns genast väldigt mycket bättre :-).

fredagen den 29:e januari 2010

bus


Snart åker vi.

torsdagen den 28:e januari 2010

finaste älsklingen



Det har blivit mycket riskaka de senaste dagarna. En mycket god ny nyhet enligt Milo.
Imorgon åker vi till Stockholm och han ska äntligen få träffa pappa som saknar sig sjuk efter lilla kärleken. Trots att snön fortfarande yr från alla håll så hoppas och tror jag på SJ! Just för imorgon.
Vi som redan skulle varit där förrgår.
Ikväll när de pratade började Milo leta bakom telefonen efter pappa och när han inte hittade skulle han pussa på skärmen om och om igen. Killen. Imorgon ska de få pussas på riktigt och det mycket!
Nu ska det sovas. Igen.
Inatt sov Milo underbart bra och var på fantastiskt humör hela dagen som följde. Hoppas på favorit i repris.
God natt.
Appropå min eftermiddagsklädsel där på bilden.
Min look sista tiden har bestått av för stor morgonrock, långkalsonger och tillhörande flottigt hår, vilket har kännts super och rekommenderas varmt!
Har visserligen bastat nästan dagligen så ren är jag, men gud så skönt det är att inte ens klä på sig på dagarna. Som bekant gör jag inte hushåll ens hemmavid och hos mamma och pappa blir jag väldigt mycket (lite för ibland... förlåt mamma) barn och lyfter inte många fingrar till hjälp.
Jag förklarar det med sedvanlig regression och lovar bättring till annan gång.

onsdagen den 27:e januari 2010

svettig finne

Har kommit på att jag nog inte riktigt är en sådan finne jag skulle önska men ibland ändå inbillar mig att jag är.
Jag fuskar nämligen i bastun och slänger vatten på stenarna med dörren öppen. Fast just när jag ligger där tänker jag inte på att det är öppet någonstans utan skvätter vattnet svettandes och pustar och fräser i min stilla kaxighet.
(Shhh, säg inte till någon.)
Kom precis ut därifrån och tankar nu vatten inför natten.

Milo sover. Han var så trött killen. Lät honom bara sova en gång under dagen men märkte ganska snart att det var långt ifrån nog, så imorgon blir det två tupplurer som vanligt. Får göra mitt bästa för att justera tiden till något tidigare bara.
Vilket pysslande va.
So fifties ;-)

Nästa månad, det vill säga jättesnart, ska jag börja jobba igen. Ser tyvärr inte fram emot det så som jag en gång gjorde (läs för två månader sedan). Det har varit oroligheter i huset och något som närmast kan liknas vid myteri bröt ut för en tid sedan och som jag har nämnt tidigare vet vi fortfarande inte om vi har jobbet kvar någon längre tid.
Något jag däremot vet är att kollegor mår fruktansvärt dåligt samtidigt som det finns andra (ej arbetskamrater, med betoning på kamrater, låt oss istället kalla dessa typer för ormar på jobbet) som snackar skit och gör allt för att vi i personalen ej ska kunna känna oss trygga.
Så nej.
Jag ser alltså inte fram emot att återvända, även om jag längtar efter att få arbeta.
Vi får se hur det utvecklas.

Nu ska en sista nattmacka bres och därefter är det kojs för min del.

tack och bock

Tack för alla spatips förresten! Ska kolla in dom allihop.
Sen gäller det bara att betsämma vart och med vem.
Trevliga "dilemman" båda två.

Någon som testat spa på båt? Finns det sånt och är det något att ha?

Här i Gävle har vi snöyra. Lite orolig för vår resa mot Stockholm som vi skjutit på tills imorgon. Räcker ju att det snöar i Norge för att tågen här ska påverkas.
Aj aj, bådar inte gott detta...

fimpad finnjonna

Jupp.
Just så känns det efter att ha läst en fullständig sågning av mig och min person, skriven tydligen av en av våra så kallade kvinnokämpar.
Härligt.
Med feminister som Jenny W behövs inget förtryckande patriarkat.
Hon sköter förtrycket så makalöst bra helt på egen hand av de kvinnor (mig) som inte riktigt passar in i hennes världsbild.

Jag blev tipsad om att någon kallade mig femtiotalskrampig på sin blogg och tyckte leende ett tag att det var rätt bra jobbat av mig som ju har vissa komplex pga mitt vägrande att befatta mig med hushållssysslor.
Men det var innan.
Tänker inte länka någonstans, då hon ondgör sig över mina hundratals läsare (elelr påhejare, jag som snarare bara borde få stryk?), vilket bara antyder att hon själv önskar flera.
Sorry. Inte med min hjälp.

Hursom.
I sin recension av mig tillskriver hon mig en god egenskap -Tjejen verkar rar och så... vilket jag tackar ödmjukast för.
Rar. Det är jag det enligt Jenny W.
I övrigt är mitt liv bara tomt och sorgligt.
Och visst. Hon får så klart tolka in vad hon önskar, men jag undrar samtidigt vilket behov hon vaknade med i måndags när den dagens text kom att handla om ett försök att krympa mig till fotknölarna?
Hon må tycka att föräldraskap och dess "ledighet" inte är något man ens skulle önska sin värsta fiende, men jag skäms inte ett dugg över att det är vad jag har valt just nu i mitt liv och att det skulle vara sorgligt och eller tomt med en underbar och efterlängtad liten son som Milo kan denna Jenny på sin barrikad ta och stoppa upp i sitt trångsynta arsle.

Hon vill egentligen inte skriva taskigt om mig låter hon oss veta, men verkar som sagt ändå manad till att göra det, för "-det är ändå något kusligt aktuellt med den som får mig att tillmäta den ett visst symboliskt värde."
Fast på vilket sätt eller vad man ska göra åt detta kusligt aktuella problem (mig) går hon aldrig in på. Vilket gör personen, som enligt egen utsago är frilansskribent, till en rätt kass sådan.
Inte bara håller texten, sågningen, som helhet ytterst låg standard, hon verkar dessutom ha svårt med det svenska språket och stavfelen blir ibland riktigt smärtsamma att ta del av.
Bra då att hon kan krydda med lite engelska uttryck som i -It is so fifties -Coming man etc och ibland med riktigt svåra ord som -anakronistiskt.

Jenny verkar mest "irriterad" över att jag (bara) skuggar Marcus vart han är tar sig. Mitt mesta brott är således att jag är en "enormt inskeppande stöttepelare" (?) för min man.
Och ok då, jag erkänner väl. Skjut mig för det.
Själv är jag väldigt nöjd med mitt "skuggandet". Tycker nämligen att dansen han är med i nu är skitkul och vad ännu roligare är -att halva veckorna kunna slappa på hotell, få städat på beställning och beställa room service när det börjar kurra i magen. Om det sedan gör mig femtiotalskrampig och sorglig -visst, visst.
Kanske har allt detta skuggande fått för stort utrymme här på bloggen sista tiden, men de raderna är ändå en försvinnande liten del av ett helt liv, något jag hoppas de flesta (om än inte Jenny) förstår.
Halvvägs ner i sin sågning skriver hon -kanske sparkar jag nu på någon som redan ligger (och ammar) och jag som läsare blir förvirrad och förstår inte direkt om hon försöker få till några extra humorpoäng genom att antyda att jag förutom skugga min man, ligger och ammar dagarna igenom som ett riktigt offer. Ha ha liksom.
Eller?
Tydligt är i alla fall att hon varken är beredd att förlåta mig för det här med amningen eller det andra.
Hon "skojar" vidare att tv borde bjuda in mig istället, men hoppas samtidigt att det inte finns så många frågesporter om Marcus Birro för mina övriga special skills kan man ju inte ens gissa sig till. (Hö hö. Stand up nästa?)
Jenny W är antagligen frustrerad över alla orättvisor som drabbat och drabbar kvinnor (vem är inte det?) men att nedlåtande skriva ner den här rara tjejen gör inte orättvisorna färre, snarare tvärtom. Jag blir så innerligt besviken när våra "starka" feministiska röster istället för att kämpa för det feminismen ska handla om och mot det egentliga hoten, tar sig tid att fimpa sina medsystrar som (om så bara tillfälligt) valt ett annat liv än det vid frontlinjen.
Det finns gott om mansgrisar Jenny. Du behöver inte spela en.

Så där ja.
Nu kan jag släppa detta och gå vidare med mitt krampaktiga men enormt rika och meningfulla liv.

tisdagen den 26:e januari 2010

piffa upp

Idag är det tisdag, vilket betyder TV-höjdpunkt som heter duga -dans på femman. Hoppas kunna luta mig tillbaka och bara njuta av de vackra rörelserna och musiken till.
Samtidigt som jag planerar för kvällen och funderar vilken ställning jag ska inta i soffan kollar jag på diverse nätsidor efter något att åka till eller åka iväg på. Dags för det igen och denna gången lutar det åt spa. Piffande och puffande av den gamla kroppen tillika ansiktet känns som precis vad denna finne är i behov av just nu.
Har ni tips på ställen i Sverige som är bra? Både ur sova-över och behandlingssynpunkt.
Tack för de i så fall.

nattakrig

Nu har vi precis pulkat Milo och jag. Eller jag drog och Milo satt i. Roligt var det! Sen blev det åktur i vagnen och nu sover han däri.
Killen är fortfarande inte helt hundra i magen och inatt släppte han en lös bajsbomb som hette duga. Det var bara att duscha och byta på honom och sedan försöka få den nytvättade att somna om. Gick inte. Han låg bredvid mig och rev, pillade och nöp i ett par timmar tills jag höll på att bli galen. Det gör ont när de små nyporna tar tag i nyckelbenet och drar och klämmer för att inte tala om när han efter idogt letande hittar bröstvårtan, som jag gör allt för att gömma bakom en arm medan den andra parerar alla andra attacker såsom fransdragning och ögonpetning, för att skruva och dra i den.
Runt halv sju somnade han i sin egen säng och sen sov vi allihopa någorlunda i ett par timmar.
Så man kan väl säga så här att hade jag en vagn bredvid Milos att krypa in i skulle jag göra det nu.
Zzzzz.

måndagen den 25:e januari 2010

ja må han leva

Är fortsatt frisk (ta i trä) men med en del känningar i magen, något som visserligen kan vara rena biverkningar av allt kräkande här omkring.
Pappa fyller år idag, men av självklara anledningar blev det inte mycket till firande. Hoppas han är bättre imorgon så vi kan fixa lite tårta och han åtminstone sitta ner ett tag framför.
Vi sjöng i alla fall Ja må han leva... och Milo blev helt till sig av lycka.
Tänk. Om en dryg vecka är det dags att sjunga för honom. Lilla, lilla killen. Ett helt år! Vad tiden går. Det var verkligen alldeles nyss han sparkade och buffade i magen och nu står han kaxigt med armarna uppsträckta och ropar -dän dän dän dän dää.

Nu ska jag sova. Hoppas på en bra natt. Förra var inte det så jag får väl tro på varannan.
God natt!

Ida!

Du som skrev en kommentar om er förlust (beklagar så) och dina cerklagefunderingar. Skriv gärna en till med din mailadress (publicerar inte den heller) så kan jag kontakta dig privat, ifall du har funderingar och jag kan ge dig några råd, lite stöd.
Varmaste hälsningarna/
Jonna

bingolotto

Det var länge sen jag spelade och slutade som vanligt utan vinst. Men det var helt ok för vi kollade ju just igår för att Marcus var med och vad fint det var alltihop! Lotta Engberg är verkligen skön, trevlig och verkar genuint intresserad och Marcus är Marcus. Det blev ett kanonprogram och jag som inte är ett dugg trött på att se honom i rutan eller någon annanstans njöt varje sekund.
Ni andra har massor andra kanaler att välja mellan. Bra va:-)
(Familjen Eliasson-Haag, med femåringen som i panik skriker -Nej nej nej, inte Birro igen! varje gång Marcus syns i TV får ta och skärpa er.
Vad sjutton gör en femåring framför program som kvällsöppet, Kattis & co eller för den delen annat där Marcus på sista tiden synts om han/hon har sådan fobi? Skriken säger inget om någon annan än er...)

Idag är en ny vecka och vi börjar den i Gävle. Min mamma och pappa har åkt på maginfluensa och jag tänker positivt så det bränner mellan öronen för att inte åka på den nu heller. Får se om det hjälper.
Det är pulkaåkning på schemat idag. Milo är taggad, liksom jag.
Men först blir det en tupplur.
Hep hopp.

lördagen den 23:e januari 2010

liten snabbtitt ut

I Gävle nu. Bastat, ätit och Milo sover. Kan inte finnas bättre uppladdning inför sänggåendet som nu väntar.
Igår var kul! Jag och bror A var på plats och såg Marcus och Helena steppa fram och vidare till nästa vecka. Så roligt! Erkännas bör att jag var skitnervös för framtiden innan. Quickstepen var inte riktigt så kvick som jag hade önskat men Marcus gjorde sitt bästa just där och då och därför var och är han det -BÄST!
Alltid.
Liksom Helena bara är så superbra som partner och lärare.
Nästa vecka är det paso doble som gäller och då får han ge uttryck för lite, ja, annat än skratt och leende i alla fall. Dags för det nu.
Sen är ju det mesta gjort i uttrycksväg tror jag.

Bror och jag satt vid första raden bord, alltså väldigt bra till för att synas i TV, men trots det fick jag löpande rapporter att det inte var ett spår av mig någonstans. Så ni ska veta att även om det inte syns så försökte jag verkligen hälsa, smygvinkade som en liten tok så fort jag fick syn på en kamera men det ville sig inte.
Fast det är tanken som räknas och det är där vi får lämna det.

Hoppas ni har en bra helg och får sova lika gott som jag (positivt tänkande, oh yeah!) i natt.
Puss.

torsdagen den 21:e januari 2010

förhandstitt


Så här såg det ut när Marcus tog sina första hopp i quickstepen för en dryg vecka sedan mitt i rumbaträningen. Tror det kommer se bättre ut imorgon, men jag kan lova att vi redan då var mycket impade jag och Milo.

kry kille

Det här är vad som gjordes förra helgen. Nu hoppas vi på fler och lite roligare aktiviteter och bilder från kommande.
Milo blir piggare för varje dag och verkar sugen på mat ofta.
Bra det.
Nu ska vi fortsätta träna på att stå.

onsdagen den 20:e januari 2010

här packas det

Imorgon eftermiddag ska vi åka till Stockholm igen. Den här helgen ska vara kräk och feberfri har vi bestämt och allmänt bara väldigt trevlig.
Sen ska vi nog åka vidare till Gävle jag och Milo. Hälsa på mormor och morfar som idag har kommit hem från sin semester. Blir kul och skönt. Marcus ska ju till Gbg och Bingolotto på söndag så det passar sig ju utmärkt att vi andra två åker uppåt så jag förhoppningsvis får sova några välbehövliga extra timmar och Milo träffa familjen där lite mer.
Det här dansäventyret är väldigt roligt och spännande fortfarande men tar en del på mina krafter som nog aldrig återhämtade sig riktigt efter hysteriska hösten.
Nåväl.
Jag gnäller inte, för så länge något är kul så är det ju det iaf och får kosta lite extra! Ser mycket fram emot att få se quickstepen LIVE på fredag. Hoppas min mamma och pappa kan komma och vara med lille killen då. Skulle vara guld. Annars finns andra lösningar.
Nu ska den här tröga skallen vaggas in och bort på kudden. Milo sover i sin säng och jag hoppas han ska göra det ett tag till.

God natt.

tisdagen den 19:e januari 2010

avslut på dagen

Så galet trött att jag bara säger hej leverpastej.
Och så det att vi idag har haft en bra (med några bakslag) dag som just avslutades med nästan två timmars dans på femman. Heja.
Sova nu.
Gott, gottare, gottast.

Ni med!

måndagen den 18:e januari 2010

nya friska tag

Igårkväll fick Milo prickar/utslag på mage och rygg, men efter besök idag på BVC så är han nu friskförklarad om än fortsatt trött och lite hängig. Prickarna är antagligen en följd av febern, kan tydligen bli så, och inte koppor av något slag. Skönt!
Jag är fortsatt frisk. Och börjar väl så smått tro att jag kommer förbli just det. Känns bra.
Imorgon ska vi göra kul grejer. Exakt vad får vi se då, nu känns det bara skönt att vara hemma med hela familjen ett tag.

Ha en skön kväll!

näthat

Det här med att folk ska envisas med att skriva taskiga kommentarer i bloggar och tycka och trycka ner andra är rätt intressant. Eller lika intressant egentligen som det är tråkigt och synd.
Jag läste för en tid sedan på Sanna Lundells blogg att hon skulle stänga ner kommentatorsfunktionen just för att det var så mycket skit som levererades där och jag kände först att jag inte fattade någonting.
Men det gör jag ju.
Eller fattar är starkt, jag har fortfarande ingen som helst förståelse för att man går in på bloggar man inte gillar av någon anledning och envisas med att spy galla där, än mindre förstår jag hur man kan provoceras så av tex Sannas mammablogg att man måste göra allt för att försöka sänka henne.
Nu pratar jag såklart inte kommentarer av typen jag tycker annorlunda än du utan väldigt grova saker som hon tidigare gett tydliga exempel på.
Så nej, jag fattar ingenting, men har ju samtidigt lärt mig att det kan vara så, en lärdom som dock på inget sätt okejar något.

Jag har länge granskat mina kommentarer. Slänger helt sonika bort de där folk bara är ute efter att såra mig och min familj, något som händer med jämna mellanrum. Det går som i vågor. Periodvis kryllar det av troll som ska berätta för mig hur dålig jag är som mamma, som tjej, hur lat jag är och bara en belastning för samhället när jag var tvungen att ligga ner som gravid, för att inte tala om vilket behov vissa individer har att tala om för mig hur dålig Marcus är på allt han gör. Jag har också fått veta hur några (någon?) anonym verkligen hatar mig för vad det nu kan tänkas vara för. Faktiskt, ett par sådana rena hatkommentarer har jag lite smått förundrat fått motta. Förundrad just för att jag inte för mitt liv kan förstå vad i bloggen som kan få någon att hata mig.
Roligt blir det när en person som först skitit i min farstu sedan efteråt när kommentaren (skiten) inte publicerats undrar varför och hotar med att sluta läsa. Det är humor! Ha ha.

Hursom.
Jag måste ändå säga att för det mesta är det rätt mysigt här på min blogg. En stämning jag själv hoppas och önskar bidra till. Precis som jag tycker att Sanna Lundell gjort och gör på sin. Men det tycker inte t ex Alex Schulman.
Utan att slösa för många rader på den mannen så skrev han i samband med att Sanna hade stängt ner kommentarerna, att man får det man förtjänar i bloggvärlden. Näthat, (som för övrigt var en löjlig diskussion eller hur det nu var) enligt honom förekommer bara på bloggar som själva sprider hat.
Och det är detta som är intressant.
Inte att Schulman tycker något empatilöst, det är ju karlns signum, utan just detta vart näthat så många gånger förekommer.
Hos Sanna Lundell och mig har vi ju redan konstaterat. Och det är ju tydligen vårat eget fel, men annars då?
Ja, överallt är väl min gissning och vissa går säkert igång på det och provovcerar för att trigga igång mer, men aningen förvånad blev jag när jag blev erbjuden att vara med i en bloggsatsning -Mammabloggarna, en harmlös community med mammor, fast som innan jag hann börja där, fick stängas ned pga hot och förföljelser.
Är inte det makalöst. Mammabloggar. Hör ni vad provocerande. Jag undrar vilket har de spred för att förtjäna hoten och trakasserierna.
Sjukt.
Inte är vi, mammorna, den första gruppen framgångsrika kvinnor som får ta emot mängder av bajs i den här bloggosfären.
Och på tal om bajs, vilket sanslöst illaluktande skitsnack detta med att man får vad man förtjänar, är!
Men men.
Det är som det är. Hoppas ändå att diskussionen aldrig dör ut. Till sist kanske vi får till en förändring, förbättring i nätklimatet.
Det ville jag säga nu.
Hep.

söndagen den 17:e januari 2010

kan själv och lite annat

Idag har vår lilla älskling varit feberfri och är helt klart på gång igen. Så himla skönt. Lite trött är han fortfarande och känns tunn. Har ju säkert gått ner en del, vilket nog tar tid jobba upp igen men huvudsaken är att han har börjat äta lite smått, så snart är han sitt härligt knubbiga jag.

För alla er perfekta varelser som aldrig gör misstag och mår fejkfint på era höga hästar när ni får predika om andras:
Milo var frisk i torsdags och visst, vad synd att vi råkade åka hit då -med facit i hand och han sen bli sjuk på fredagen, men så blev det. Trist men det kan inte ändras på. Jag är inte lika perfekt som ni och var uppenbarligen så otroligt idiotisk i min enfaldighet (för att inte prata om min totala respektlöshet mot andra människor, eller hur det nu var) att jag inte kunde förutse att killen skulle däcka i magsjuka just nu.
Suck.
Ja. Är lite trött efter helgen och dessa "anonyma" skitkastare tröttar ut ännu mer. Men mer ska jag inte ge dom.
Så.

Marcus och Helena har iaf börjat dansa snabbt nu. Det är ju som sagt quickstep på schemat, något som min M gillar mycket. Äntligen får man svettas tydligen. Blir väldigt kul att se på fredag!
Det här med dansen är visst i motsats till vad någon tyckte en familjefest. Vår. Ha ni andra vilka fester ni vill så har vi våra. Är det fruktansvärt jobbigt och provocerande att läsa om när vi har trevligt hela familjen rekommenderar jag besök på annan blogg. Så enkelt är det. Ni får självklart fortsätta hänga här om det är vad ni vill, men se till att inte plågas för mycket.
Ni andra som gläds med oss eller bara tycker det är kul eller på något sätt "berikande" att vara här välkomnar jag desto mer! Det är för mig själv och Er jag skriver.

Imorgon ska vi åka hem. Blir skönt faktiskt. Tvätta kläder och bara var hemma. Tills nästa gång vi ska på äventyr igen.

Och just det. Det mest underbara i helgen. Milo tog två steg igår! Och fortsatte bedriften med ett par till små idag. Nu ska han hela tiden släppa taget och fnittrande stå själv. Det verkar vara det roligaste som finns av hans min att döma. Får se om det bli dans på ettårsdagen.

Söndasgkramar i massor.

lördagen den 16:e januari 2010

sjuk fredag

Det var en tuff dag igår. Liten kille hade upp emot fyrtiogradig feber i perioder och var så hængig. Ingen mat kunde han behålla, allt sprutade ut ur den ena eller andra ænden. På många sætt ær jag tacksam øver att vi ær på hotell. Tænk att ringa till housekeeping och få lakanen bytta, eller bara gå ut i korridoren och hæmta fler handukar nær de gamla blivit nerkrækta. Roomservice ær inte fy skam heller, igårkvæll mumsade jag god rumslevererad hamburgare i smyg medan Milo låg bredvid mig i sængen. Sen ær det faktiskt mycket bra med badkar nær en ælsklingen mår som han mår. Nackdelen ær brist på egna rena klæder. Det ær ju inte en eller två gånger jag blivit bajsad eller spydd på senaste dygnet och det læmnar spår. Har iskallt lagt undan tankarna på att spara några plagg utan tænker handla det som behøvs imorgon. Ska inte åka hem kræksflæckad på måndag.
Imorse hade febern gått ner och landade på 38.6. Sen dess har han ætit lite pure och brød och kunnat behålla det också, så bættreingvægen ær den vi vandrar just i detta nu. Eller nu sitter jag vid hotellets dator och killen sover i vagnen. De stædar inne hos oss.

Dansen igår då.
Kanon! Så jækla stolt jag blev. Var igen vældigt nervøs innan, men såg direkt på Marcus blick att han skulle køra jærnet och att han tagit mitt råd om att våga røra.
Eller røra førresten.
Jag hetsade honom till masstafs och han lyssnade. Før en gångs skull. Så længe det skedde inom dansens ramar, var någorlunda amakfullt och helt ok med Helena var det bara att tafsa på. Och tafsa på blev det. Duktig kille jag har :-)
Nu ær det quicksteptræning så næsta vecka lovar fart.

Hej før nu.

fredagen den 15:e januari 2010

RÖSTA

Glöm inte att ikväll rösta på Marcus och Helenas heta rumba.
Telefon: 099 414 11 SMS: Skicka MARCUS till 72 400

Han ska alltså dansa min hjälte. Och hur, när, var och varför kräkssjuka eller vad det nu var, än smittar så har det gått över två dygn sen sista kräkningen, han har ävldigt bra handhygien och separat loge så Ok, kan vi nu inte bara hoppas att han orkar sig igenom koreografin med ett sexigt leende och kan ta sig vidare till nästa vecka guickstep, som ni inte får missa :-)

Nu ska jag ta hand om en sjuk Milo...

torsdagen den 14:e januari 2010

vila


Mina två M.
Så fina.

vi är på g

Marcus är svag fortfarande men det börjar närma sig två dygn efter senaste kräksepisoden så även om det här var en släng vinterkräkis så ska det alltså snart vara risktfritt att vara i hans närhet. Jag har visserligen hört att det är innan man insjuknar som det smittar som mest och det var ju också innan Tony Irving insjuknade som de två männen prompt skulle kramas med resultat att båda däckade som bakfulla sälar :-).
Nåja.
Båda är på benen igen och Marcus ska förutom rumpan skaka både på det ena och det andra imorgon medan Tony förhoppningsvis sitter på sin och är på bra Tonyhumör.

Milos sista bajs igår var hårdare och sen dess har det varit lugnt. Jag tror bestämt att hans diarré hade andra orsaker än papps sjukdom. Han har ätit och druckit lite nya grejer och det kan ju som bekant (med facit i hand) ge löst blöjinnehåll.

Nu ska vi packa.

onsdagen den 13:e januari 2010

Milo med pumps

Milo inspekterar pappas dansskor. De ser ok ut. Roligaste är ändå att dra ut snöret.
Här kan ni läsa Marcus och Helenas blogg. snygga vrister han har min karl ;-)

sjukstugan

Tack för alla tips om vart sådana väpnarluvor kan köpas i Sverige! (Se kommentarerna efter förra inlägget ni som vill ha). Jag är rätt nöjd med dessa två för nu och sedan finns ju Finland väldigt nära för vår del och det verkar ändå som att utbudet är aningen större där. Men mycket fina och praktiska är de alltså!

Sjuklingsuppdatering.
Jag har två nu. Eller Milo är väl inte direkt sjuk kanske, glad och sprallig, äter och dricker men han började sympatibajja järnet här på förmiddagen och vi är nu uppe i närmare 10 bajsblöjbyten. Väldigt blött är det med resultat att lilla stjärten blir röd och eländig. Stackars killen.
Så skönt att Marcus åtminstone själv tar sig till toa och att jag inte behöver se hans röda dito, även om gnället från sjuksängen ibland är som en mycket liten människas med väldigt ömma skinkhalvor samt det där emellan. Det är ju lite speciellt när män är sjuka och min är visserligen det, men ändå på bättringsvägen (fastän man lätt kan tvivla av ajajajajandet att döma ;-)).
Inget Stockholm hursom idag. Såklart. Lite väl optimistisk var jag. Men imorgon hoppas jag vi är på gång. Jag ser det som mycket positivt att ingen mer har kräkts idag, Marcus feber inte har gått upp, han äter och att han i sängen har fått på sig latinodansskorna för lite inspiration!
Den inställningen gillar jag!

Kramar på er från mamma sjuksyster.

mode

Inspirerad av Let's dance-Elin ska Milo här presentera två varianter på dagens outfit. Eller huvudfits kanske det är. Min moster Liisa från Finland skickade två huvor åt killen så han inte ska frysa om öronen och jag är så glad för sådana här har jag inte kunnat hitta någonstans i detta landet.
Fina va!

gårdagen och lite kräks

Marcus ligger och vilar efter kräks och rännsketa inatt. Det verkar inte ha smittat någon av oss andra två och därför lever hoppet om att det "bara" var något han har fått i sig och inte den där förbannade vinterspysjukan som tydligen härjar just nu.
Vi håller tummarna.
Igår var en härligt dag på öf med massor av bus och skratt. Åt jag inget hade jag heller inte ont i tanden så det problemet glömdes bort mellan varven. Ute var det värre för kalla luften gjorde så det ilade till å det grymmaste om käften råkade gapa och min har tendens att göra just det.
Var till tandläkaren på em och som vanligt penslades det på lite fluor och vad det nu var något som aldrig hjälpt innan, ej heller nu, och diverse hot om rotfyllning haglade. Tilläggas bör att jag har ont i en lagning som fylldes i i september och har haft problem med ilningar i en annan lagning sedan 2008. Jag kan väl såga så mycket att idag ringer jag Thea tandhälsa och ska fixa tid för ordentlig undesöking och nylagning av berörda gaddar. Helt galet att jag inga problem med tänderna har förrän det hittas hål i dom och de blir lagade. Då börjar värken.
Ja ja.
Nu ska jag fortsätta packa. Mitt hopp lever om att Marcus kurerar sig under dagen och vi kommer iväg till stockholm som planerat. Mannen behöver träna på skaket.

tisdagen den 12:e januari 2010

ooo aj aj aj aj puff

Vaknade till ilande tandvärk. Kan nu inte tugga med varken höger eller vänster sida samtidigt som mina tandläkarpengar gick till Pragresan.
Bra Jonna.
Men ölen där var god.
Nåja. Pengar fixar sig. Det värsta är att jag bara inte kan med tandläkarbesök. Visst har jag kommit äver den akuta skräcken, men fortfarande faller en depressionsliknade känsla över mig av vetskapen att tid ska tillbringas i stolen. Nu bara gråter jag.
Fan med.
Skaka bort, skaka bort.
Snart ska vi till öf. Länge sedan nu och Milo är taggad. Jag med. Typ. Sen i em blir det alltså stolen och så besök på bvc för att ge killen andra sprutan av två mot nya flunsan. Fast shhhh, han är lyckligt ovetandes om det.
Nu på med lite smink och pudra bort tårspåren.
Hep.

måndagen den 11:e januari 2010

ba' lite rumba

video

Fint tycker Milo att pappa dansar. Och brödet smakar gott.

hemma

Det har varit händelserika och hektiska dagar i storstan, men nu är vi hemma för att åtminstone vända och tvätta lite.

Idag var en extra kul dag i dansträningens tecken.
Marcus och Helena körde järnet med rumban medan Milo och jag hejade på och såg utveckling ske. Han kan verkligen skaka rumpa min man! Bara han vill.
Milo framförallt älskade danslokalen. Så mycket yta och så många människor. Himmelrike för en liten kille i upptäckartagen.
Vi träffade i princip alla de andra dansarna med och deras stjärnor. Agneta Sjödin tyckte både jag och Milo var söta och då blev vi mycket glada. Stämningen var så trevlig att vi nästan inte ville åka därifrån. Kanhända att även saccosäckarna i hörnet lockade oss tillbaka, för tillbaka ska vi.

söndagen den 10:e januari 2010

söndag

Fortfarande hotell och Stockholm. Imorgon bär det dock av hem.
Jag och Milo ska innan det följa med till dansträningen. Blir väldigt kul att se hur Marcus lyckas med rumpskaket. Tycker mig ha sett en viss förbättring i smidighet när han kör sina steg här på rummet, något som lovar gott inför kommande vecka.

Nu ska vi ner och ta en kvällmacka i baren.
Ikväll blir det film.
Får se vilken.

lördagen den 9:e januari 2010

stockholm by lördag

Så har man landat lite efter premiärkvällen i Let's dance. Jag tror jag var mer nervös än någon annan och när vakter stoppade mig på väg till toa i reklampausen var verkligen inte olyckan långt borta.
Men jag höll mig och såg Marcus dansa igenom sin dans helt galant. Så skönt! Är verkligen sjukt stolt. Så stiliga de var. Det är inte många dagar sen vi skulle dansa lite hemma och han stakade sig i starten, osäker på med vilken fot, vart, först. Då blev jag nervös.
Nästa vecka är det rumba och rumpa som gäller. Blir till att skaka den senaste järnet varje dag nu så att det lossnar lite. Häng gärna med då igen.
Imorgon ska vi hemåt. Då har vi bott på hotell i ett par dagar, något som börjar bli en skön vana. Frukostarna är bäst. Milo älskar äggröra och baguette och somnar nästan direkt vi kommer upp på rummet igen. Nästa vecka blir det till att åka tillbaka och då hoppas jag på badkar för killens skull.

Ha en trevlig lördag!
Och stort TACK till er som röstade på Marcus igår. Vi får hjälpas åt att se till det bli några veckor till. Minst.
Kram!!!

torsdagen den 7:e januari 2010

lite pics från nyår










enmansorkester

video

Milo och papps kör lite show tills det inte är roligt längre.

onsdagen den 6:e januari 2010

DANS

Nu har dansen börjat och som den har börjat! Ni måste se om ni gillar dans! Är helt svettig efter två nummer. Så jäkla bra!!!
Ingen åker ut ikväll och det är det bästa. Härligt att bara få njuta av vackra rörelser till skön musik.
Det var bara det.
Nu ska jag fortsätta mumsa korv och vänta på att reklamen ska ta slut.
Hep.

tv för barn

Fick precis ett tips om TV-programmet Fåret Shaun och det är redan en favorit! Jag gillar med, men blir snart vansinnig på melodin som rullar i min skalle nästan dygnet runt.
En annan favorit är I Drömmarnas trädgård (halv ett vardagar!) som Milo är helt frälst i. Han springer i sin gåstol fram till Tvn om han hör signaturmelodin gå i gång och blir sen sittstående där i en halvtimme. Ibland slänger han en blick på mig och grymtar leende till, som i -ser du mamma!?! Den är verkligen fin, men vackra färger o dockor med namn som Iggle Piggle, Upsy Daisy och Maca Paca.
Har läst så mycket för och emot om Tv för barn. Vad har man egentligen som förälder inte läst? Är dock helt övertygad om att det inte skadar så länge det ses med måtta och det tror jag det handlar om hos de allra flesta.
Svt's barnkanal är en guldgruva!
Mer tveksam är jag i så fall till dessa tecknade rymdactions som ibland flimrar förbi i de andra kanalerna...

Snart dans på femman!!!

kvällspyssel

Dagens dos av Simpsons och Family guy för nybadade Milo nu, så snart ska han väl vara redo för sängen. Han bläddrar visserligen i böcker och kastar bara ett öga då och då mot TVn men då ska det också vara tecknat där annars ingen ro.
Ikväll hoppas hoppas hoppas jag så att han somnar innan tio så jag kan se dansen i lugn och ro. Nu börjar det. På riktigt. Så himla härligt! Måste få Marcus att titta på hotellet i Stockholm med för lite inspiration.
Vi skulle egentligen åkt dit idag, ja igår, men åker inte förrän imorgon. Det är så kallt ute nu så hemma känns bäst. Visserligen är det varmt på hotellet men man kan ju inte sitta där hela dagarna när Marcus tränar så det blir kanon att åka imorgon och sedan stanna över helgen. På lördag ska jag på någon skön SPA-behandling medan killarna får roa sig själva. Ska bli så skönt!

Jag har hittat min klänning att ha på fredag. Det blir samma som på nyår. Till ett par tights och stövlar. Blir bra. Inget märkvärdigt så men fint ändå och skönt.
Nu hoppas jag bara Marcus och Helena ger järnet för jag börjar bli nervös. Riktigt nervös.
Fast det behöver jag inte vara. Vet att det kommer gå kanon! De är taggade och har tränat så nu ska det sitta.
Men ändå.
När det är någon närstående (som här -min man) som ska presetera och man själv bara kan sitta där och titta på är fan värre än om man vore den som skulle snöra på sig dansskorna.

Nu ska jag sjunga lite finska vaggvisor för killen som börjat gäspa här bredvid.

skaffa hit och skaffa dit

Att folk pratar om att skaffa barn har jag förlikat mig med även om jag personligen fortfarande bara skulle gå så långt som att skaffa kattungar och tex bil. Men att det ska rådas från olika håll hur, varför och när man ska skaffa vad kan jag bli så ytterst trött på.
Nu ska man tydligen enligt en artikel inte skaffa barn för tätt för de är synd om det äldre barnet som inte är färdig med sin sparationsfas och blir åsidosatt. 3-4 år är istället lagom tycker proffset.
För det första är det väl familjens eller föräldrarnas ansvar att se till att storasyskonet inte blir åsidosatt, något som förövrigt lika (o)gärna i så fall skulle kunna hända hur många år det än är syskonen emellan om nu föräldrarna har för vana att sätta ett barn åt sidan. Och för det andra, det är inte alla förunnat att exakt bestämma hur många år som ska gå mellan 1 och 2. Om ens någon. Du kan inte veta att syskonet blir till lätt även om första barnet började gro efter första försöket.
Idag är genomsnittsåldern för förstföderskor rätt hög på sina ställen och att då ha som alternativ att antingen vänta i många år och riskera att det efterlängtade andra barnet aldrig kommer eller få dåligt smavete för att man skadar sitt första barn om man försöker på sykon snabbt och råkar lyckas. Trista alternativ tycker jag men förhoppningsvis är det inte många som läser och tar alldeles för mycket till sig.
Nä, jag tycker dessa proffs ska ägna sig åt annat, som att hjälpa och ge riktiga och handfasta råd. Om t ex hur man bäst förbereder storasyster inför ankomst av lillebror utan att hon ska känna sig utanför även om hon bara är drygt ett när han förväntas komma.

Detta är bara ett inlägg bland många andra. Inget särskilt berättas alltså här.
Reds anm :-)

tisdagen den 5:e januari 2010

TV

Såg precis klart Collision, en brittisk miniserie om en seriekrock och människorna i och runt den. Säger bara: Så jäkla bra! Vad de kan, britterna! Douglas Henshall som spelade polisen som skulle undersöka det hela var klockren. Mer av honom tack.
Nu ska jag zappa lite bland kanalerna, fundera på vad jag ska ha på mig på fredag, glädjas åt de goda men lätt chockerande nyheterna som mottogs idag och sedan lägga mig för att sussa sött.
God natt.

guldskölden

Marcus Birro, världens ja galaxens, ifall det finns skrivkunniga därute, bästa skribent vad gäller Italiensk fotboll och vinnare av Guldskölden förra året är åter nominerad i kategorierna årets blogg och årets krönikör!

Rösta på honom via denna länk http://www.svenskafans.com/start/guldskolden.asp för varför låta någon annan vinna när ju mannen i fråga som sagt är bäst ( var det så Marcus? ;-) ).
Sista chansen imorgon.

Heja!!!

måndagen den 4:e januari 2010

frågor får svar

Vad har du för planer för ryggen? Hur ska den stävjas?
-Det blir till att tänka på de där dolda bålmusklerna som sjukgymnasten hjälpt mig att hitta. Helst i varje rörelse. Ska också fortsätta gå hos honom ett tag till har jag tänkt.

Är du helt frisk nu från dina cellförändringar? -Ja, sist såg det bra ut. Nästa koll blir till hösten.
Vad de cancer eller bara andra cellförändringar?
-Hade tack och lov inte cancer som i cellgifter eller annan sådan behandling. "Bara" förstadium till det, cancer in situ. Typ väldigt grava cellförändringar som kunde opereras bort.
Det måste hursom varit rätt psykiskt oroligt?
-Japp. Eftersom de återkom och återkom trots att hp-virustestet visade neg. Varför de är så envisa vet man inte. Måste kollas ofta så de inte ställer till med något.
ÅNGEST?
-Jo när de kom tillbaka 2007 och läkarna började prata om ifall det överhuvudtaget skulle gå att operera bort mer av tappen utan att riskera ev framtida graviditeter ännu mer. Hade cerklaget inopererat vid tidpunkten. Fast sen var de mirakuläst borta vid vävnadsprovet två veckor senare. Jihuu!

kan du inte berätta lite mer vad dendär terapeuten lär ut.... vilka tips ger människan?
-Inte så mycket tips som i hjälper oss att samtala. Helt galet att det ska vara så svårt för två vuxna verbala människor att prata! Men så har det varit. Vi har också tittat tillbaka rätt mycket och gjort en livslinje för vårat gemensamma liv, vilket var mycket nyttigt.

Vad äter Milo nu förtiden? Har du slutat helt att amma?
-Milo äter välling på morgon och kväll och under dagen burkmat och fruktpuré. Slutade helt amma för en månad sen.

vad gick du på gymnasiet och vad har du arbetat med tidigare då?
-Gick två år natur innan jag skoltröttnade och sedan två år samhällsvetenskaplig. Har jobbat som vårdare inom äldre och handikappvården och som teaterlärare och ledare för ungdomar. Vad är det för jobb du antagligen kommer få sluta från nu?
-Är administratör och arrangör på ett kulturhus som hänger löst.
Hur kommer det sig att du flyttade till Norrköping när föräldrarna bor i Gävle?
-Började på Marieborgs teaterlinje här, blev teaterpedagog och fick jobb.

Det låter urmärkligt med delad ekonomi när ni bor ihop och har barn, hur tänker ni där?
-Vet inte om vi tänker så mycket där. Det har bara blivit så. Inte helt idealiskt som sagt men vi vet samtidigt inte hur förändra läget. Båda gillar vi att ha egna konton och egna kort till dessa. Sedan är det inte delatdelat som i räkna kvitton eller att jag svälter, riskerar att hamna på gatan eller inte får vagabondstövlar (x2) om/när mina pengar tar slut.

Va kul med frågestund! Kan du inte ha det lite oftare? T.ex en gång i månaden?
-Jo det skulle jag kanske kunna ha :-)

Har du träffat eller pratat i telefon med "imammasmage" Teresa någon gång?
-Nej men vi har mailat varandra lite.

Vad kan Milo säga för ord nu?
-Han pratar mycket, men helt ärligt så tror jag bara han vet vad det är han säger ännu. Ibland kan jag höra äääti (äiti som i mamma) men det kan vara att jag vill höra det.

Jo, jag har undrat hur det kommer sig att Milos alla namn kommer från den italienska sidan av familjen? Var är hans finska arv?!
-Milo (uttalas Miilo) är inte särskilt vanligt förekommande i Italien om ens alls. I Finland är det ett nytt fint namn liksom i Sverige.
Santino är vackert och härstammar visserligen från Italien (dock inte från Marcus sida av familjen) men funkar lika bra här och på finska.
Totti är efternamnet på Marcus favoritfotbollspelare och ett förnamn i Finland.
Vi ville ha vackra namn som funkar på de nämnda ställena. Namnen behöver inte bära det finska arvet. Något som är intakt. Bland annat genom hans medborgarskap, kommande modersmål och nära kontakt till hans stora feta släkt därborta.

Vilka filmer gillar du?
-Bra :-) Spanska rysare har jag blivit extra kittlad av även om jag är räddast i världen. Och så fina dramaproduktioner som Timmarna och Once upon a time i America etc.
Vilka tv-serier missar du inte?
-Office! LOST (fast på box), brittiska deckare etc
Vilken är den bästa bok du läst?
-Svårt...
Vilken är din favorit författare?
-Gillar flera norska deckarförfattarinnor, Bukowski och Marcus Birro.
Vilka färger gillar du?
-Rött, lila, grönt.
Vilka sagodjur gillar du?
-Älvor är kanske inte djur? Då vet jag inte.
Vad är Milos favorit leksak just nu?
-Dammsugaren och gåvagnen

Hur ser en dag ut för dig och Milo?
-Det kan man nog luska ut om man läser i bloggen :-)
Vad har han för sov och matvanor?
-Milo äter på ganska fasta tider, sover två gånger på dagen och vill sedan inte somna på kvällen förrän rätt sent oftast 21-22. Eller så somnar han runt åtta, vaknar en halvtimme senare och är pigg i ytterligare tre innan det är dags för killen att däcka. Nu har han sovit riktigt bra i några nätter och vill inte till oss förrän runt sex och sover sedan mellan till åtta, halv nio. Ta i trä.
Ska du vara med i studion på fredagarna när det är lets dance?
-Ja.
Hur länge har ni bott i norrköping?
-Jag sedan -98 och Marcus sedan -04
Har ni funderingar på att flytta?
-Ibland. Skulle vilja närmare Gävle fast inte hela vägen.
Hur går det med terapin?
-Bra på båda. Rekommenderas alla!

Så.
Ha en fin kväll och natt.
Sov gott.

söndagen den 3:e januari 2010

muumin på besök

Ännu en slappskön dag.
Jag är till sinnet lätt och glad, men min kropp mår bajs. Bitvis bokstavligen. Det är mycket för den nu, bland annat sätter sig stressen där som ett blött frimärke på i princip allt. Men så länge sinnet är lätt är jag alltså glad.
Idag var min mamma och pappa här en sväng och som alltid var det hur kul som helst. Inte jättelänge sen vi sågs men som det skulle pussas på lilla barnbarnet av saknad :-). Milo tycker det är härligt med pussar och blev väldigt glad han med av besöket och gladare ändå när han fick återse högen av julklappar (läs: leksaker) de hade med sig som vi lämnade kvar pga platsbrist. Bland annat fick han göra en premiärtur med sin alldeles egna gåvagn här hemma. Inte mycket som slår det. Sen skulle han ligga mot mormors bröst medan hon sjöng och tystnade hon ett tag, grymtade han till som i -mera. Underbara pojken min!
Nu sover han.
Jag har legat i semikoma och tittat på Lewis som inte orkade ses igår. Hyfsad var den. Men nu är det äntligen sängen som kallar. Det är som vanligt med lite motstridiga känslor jag kommer närma mig den. Hoppas sömnen hittar mig. Snabbt. Lite svårt har den haft med det på sistone. Jag verkar svårfunnen..
Läste ut min braa Anne Holt bok 1222 över havet (läs!) i Gävle och har börjat en annan av en annan som ännu inte känns nåt vidare. Men den ska få åtminstone 30 sidor till har jag tänkt innan jag antingen lägger åt sidan eller kör vidare.

Och så just det. Familylobbing.
Rösta på min Marcus i Guldskölden HÄR! Gört, gört bara gört.

God natt.

lördagen den 2:e januari 2010

slappardag

En skön andra dag har det varit med. Slappa först här hemma och sedan fika med Jess. Lagade faktiskt till en kycklingsgryta efter det, så jag är ytterst glad över dagens utveckling.
Ikväll blir det Läckbergdeckare del 2 och så brittdito med Lewis därefter. Först ska bara Miloboy sövas och det blir nog inte så svårt. Killen ser rejält dimmig ut i blicken där han sitter och leker och pratar med sina leksaker.
Fick en hel drös (nåja några stycken i alla fall) med frågor i kommentarerna till förra inlägget och jag tänkte att vi gör så här; Ni frågar till på måndag och då ska jag svara så gott jag kan/vill. Ok? Har ni inga fler frågor svarar jag på det redan anlända.

Ha nu en fin första lördagkväll år 2010!

fredagen den 1:e januari 2010

2010

Tio år in på detta nya millenium. Mycket har hänt, ännu mer väntar på att händas.
Jag är nöjd med mina år. Väldigt nöjd. Finns dock en hel del som jag i ärligheten namn skulle se som som ogjort eller ohänt, men att ångra något? Jo, det gör jag nog nästan, även fast jag helst inte vill hålla på med ånger och lämnar därför de tankarna här.

Nytt år. Nytt årtionde. Nya möjligheter och också misstag att lära av.
2010 ska bli det bästa i mitt liv!
Vilken kittling det är att tänka så. Det bästa väntar! Och jag som just redan är där.
2009 var fantastiskt händelserikt.
Framförallt fantastiskt och fantastiskt stavas M I L O.
Ett nytt litet liv gjorde entré i våra och förändrade allt.
Jag har aldrig sovit så lite som jag gjorde förra året och då har jag aldrig sovit några mängder. Men som det är värt tröttheten!
Jag har fått nya perspektiv på saker och ting. Insett vad som är viktigt och vad som är annat. Försöker att skala bort det som skaver, skaka bort de som sviker (ack så svårt, men lättare med tiden för svikare väger tungt att släpa på) och för mig själv betona det bra i tillvaron.
Jag har fått nya vänner. Förlorat en del också.
Vi har vunnit högvinsten och tafatt försökt leva med den. Sorgen och eländet svetsade samman och när lyckan kom visste vi inte hur göra.
Nu vet vi.
Eller vet mer. Lär oss och veta.
Livet lär.
Och terapeuten.

Jag gillar inte nyårslöften. Alldeles för många går omkring med kraftig övervikt, röker eller allt på en gång för att dessa ska betyda något.
Så jag slår till med lite förhoppningar istället. Mest rent egoistiska önskningar.
Hoppas inför 2010 börja laga mat mer. Bra mat. Färdiga köttbullar och pulvermos idag och visst, bättre kunde det ha blivit men jag startar lite försiktigt för att inte ta ut mig alldeles.
Sedan hoppas jag få ordning på min rygg. Ska verkligen tänka på den i alla lägen, bokstavligt talat.
Ska också börja tänka på mängden godis jag stoppar i mig. Det är tanken som räknas men hoppas ändå minska intaget till tjugoelva.
Hoppas också på nytt boende. Inte en sommar till här (stuckaturen till trots) sa jag i höstas för tredje hösten i rad. Någon gång måste det ju visa sig att jag menar det.
Sedan hoppas jag verkligen att jag får ordning på min ekonomi. Jag säger min eftersom det handlar om min. Vi har delad.
Det är så det har varit och så är det ännu fastän vi har barn. Inte helt idealiskt i alla lägen men så är det och det enda vi kan. Marcus betalar givetvis hyra och mycket annat just nu eftersom min skrala inkomst knappt räcker till avbetalningar och färdigrätter, men i övrigt vet jag inte mycket om hans pengar eller han om mina. Eller jo det vet han. Eller det finns inte mycket att veta eftersom det inte finns några pengar, bara små fondsparanden som fortfarande pekar spikrakt neråt. Ha ha.
Så det hoppas jag. Få ordning på min ekonomi, men också någon typ av gemensam plan på det området.
Charlie -kan du hjälpa?
På tal om pengar.
Hoppas även komma på vad jag vill göra. Det ser väldigt mycket ut som att jag kommer förlora mitt jobb rätt snart så för att få ordning på klöverbiten bör jag också hitta något nytt som genererar dessa.

Mina förhoppningar.
Önskar mig säkert lite mer grejer. Som ny dator och ordning på mina papper. Och jo just det, tjockare hår och fastare lår.
Vi får väl se vad som hinner hända.
Bara första dagen idag och många kvar...