måndag 31 maj 2010

tappmätning

Jo. Den gick bra. Min läkare, som för övrigt är den bästa, var mycket nöjd. Visserligen kunde man inte ana något av inre modermunnen som verkar väck, men cerklaget sitter där och som det ska och vägen ut från det är stängt och intakt. Superbra! Vi vågade oss till och med på ett snittsnack. Siktar på andra veckan i augusti om det fortsätter susa på såhär. Vecka 38+. Några dagar senare än med Milo. Känns overkligt. Men häftigt och underbart.
I hissen ner höll jag på att brista ut i ett gapflabb. Fnittrade så jag blev helt röd och svettig. Ville inte riskera att någon där nere som väntat på hissen skulle mötas av ett runt och rött flabbande klot och kanske bli rädd, så jag höll mig, men ack så nära bristningsgränsen jag var.
Väl ute stod bussen och väntade så jag fick skynda mig flaxande med armarna, as if det gav mer fart.
Så så är det.
Norrköping, se upp. Kommer fortsätta rulta omkring ett bra tag till, känner jag.
Härligt!
God natt!

morsdag i glädje och sorg



















Bästa morsdagen ever var det igår!
Förra året var iofs magiskt det med. Första gången med ett litet barn i min famn.
Ett levande.
Höll ju Dante där han låg i sin vita låda med rosa rosen på, den där söndagen 2006, men det var väl minst sagt inte så piggt även om det samtidigt på sitt lilla sätt var vackert mitt i all vemod.
Men i år.
Inte bara hade jag världens underbaraste Milo hos mig, jag har ett litet syskon i magen och på det fick jag tårta på sängen och blötaste pussarna av både den redan nämnde underbare älsklingen och hans pappa som hade fixat kalaset.
Tror nog ändå att själva tårtan gillades mest av Milo som inte riktigt kunde fatta sin lycka när det dök upp grädde och grejer i samma sekund som han vaknade och frukosten igår blir nog svår att toppa.

Senare tog vi igen oss på sofflocket framför de dansande teletubbiesarna. Milo i uppenbar sockerkoma :-)

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~


Mina tankar igår (liksom idag) gick/går samtidigt till världens alla mammor. Överallt. Framförallt de som inte har det lätt. Och de är för många.
Speciellt tänker jag på Anna-Maria (du tappra mammasyster) som för en vecka sedan miste sin förstfödda och enda dotter till cancermonstret.
Jag tänker på lillebror som är kvar och saknar.
På pappan.
Mamman vill jag krama.
Jäkla värld! Gud och hela skiten! Inte en mening, inte något vett, ingenting finns det i att ta en liten flicka på 6 år ifrån hennes familj, vänner och den här världen. Det är bara så förgrymmat fel och orättvist.
Det hjälper inte alls just nu, men mina tankar har du A-M, och de varmaste önskningarna och förhoppningarna om en juni som visar er vidare mitt i det oändligt svåra.

Vackra lilla L***.
Jag tänder ett ljus för dig här nere.
I himlen lyser redan du.

söndag 30 maj 2010

bra dag idag

Väntar på att Marcus ska basta klart där nere så det blir min tur snart. Längtar.
Jag har haft en finfin morsdag idag med kaffe på sängen, tårta, lunch och inköp av nya kuddar. Tycker mycket om de fina turkosa med guldbroderier! Passar så bra till nya soffan.
Älskade, finaste Milokillen spelar boll bakom mig just nu och ser väldigt upptagen ut. Jag själv försöker mitt i min väntan att dämpa halsbrännan som envisas med att blossa upp precis hela tiden. Har diverse tabletter och brusgrejer att ta till men orkar just nu inte gå och hämta.

Imorgon ska jag på tappmätning.
Hoppas hoppas...
Det är lika nervöst varje gång, fast med tiden blir det något lättare, eller mindre oroligt kanske. Eller nej. Inte så, men oron byts ut lite på något vis tror jag. Nu är ju Plutt ett kilo och det är klart bättre än ett halvt och skulle något drastiskt börja hända i tappen så kanske vi ändå kan "gå" ett bra tag till, liggande.
Fast det är väl just det jag inte vill bli.
Iiiiuh.
Liggande. Nä tack.
Så bortskämd är jag idag. Klart jag gört om jag måste. Ingen tvekan, men vad det är lyxigt att fortfarande i vecka 28 få gå, stå och till och med nästan ibland skynda någon meter. Hysteriskt lyxigt och jag vill fortsätta göra just det, lyxa mig fram. I och för sig tror jag inte jag kommer fram snabbare när jag skyndar mig, ser nog mest roligt ut där jag viftar snabbt som attan med mina armar medan fötterna hasar fram i samma slow motiontakt som ju är mitt signum. Men i tanken rör jag mig som blixten och det är tanken som räknas!

Nu kom Marcus. Bäst jag skyndar mig ner i värmen. He he.

jamen så trevligt

Lena från Tyskland sjunger just nu vinnarlåten, min favorit. Heja heja! Så kan det gå.
Turkiet var en annan godbit och den hamnade i topp med, najs. I övrigt minns jag Vitrysslands röstgivare med ett leende, något han hade svårt med. He he.
Nä nu ska vi ge upp den här dagen då massa tavlor äntligen hamnat på väggarna (tusen tack Anna-Karin och Päivi!!!) och det blev så fint. Börjar påminna om ett hem detta. God natt!

fredag 28 maj 2010

inget fiasko så långt ögat når

Kom igen. Alla i kör:
Lägg ner hela skiten!
Närå.
Men nog har det låtit så från många håll idag. Själv var jag ironisk. Gillar skiten. Och vill absolut inte att det ska läggas ner nåt även om Sverige just i år inte få vara med i finalen av ESC.
Det är ju en musiktävling, en lek, underhållning det handlar om. Mycket trist för och om Anna som var superbra igår! Men så mycket mer är det faktiskt inte. Jag tyckte det var grymt tråkigt i tisdags redan för de finska kvinnornas skull, men sadlade sedan om och satt skrattande och njöt gårdagens semi som alltså inte den heller slutade i min smak.
Fast hallå.
Sen när ska alla andra (hela europa) tycka som jag?
Imorgon är det dags för final och av de jag hört är Tyskland min favvo just nu. Vinner säkert inte men jag hoppas trots det på en fortsättning nästa år med nya knaserier, sjukt dåliga låtar och lite musik emellanåt.
För melodifestivalen är inte på riktigt.
Anna inget fiasko och Christer Björkman behöver inte avgå! (Det är ju för böveln inte han som skriver låtarna som svenska folket röstar fram och gillar tills det inte går hela vägen.)

Nu ska den här supertrötta typen lägga sig för natten. Milo somnade för en timme sen och snart är också Marcus hemma.

Zzzzzz...

invigning och lite posing











Igår var vi på invigningen av Sveriges Historia, en ny utställning på historiska museet i Stockholm.
Det var såklart hela kittet med röda mattan, kung och kalassnittar till. Roligaste var dock att få klä upp sig för en stund och för min del blev det en tunika/klänning som jag uppenbart fortfarande, fast knappt fick plats i.
Milo var med min moster och hans gudmor Emelie under tiden och det var mycket uppskattat att få göra en liten kort grej bara vi två. Resan i övrigt var tuff och tog mycket energi även om jag inte gjorde så mycket mer än satt på tåg, taxi och sov på hotell. Något som för övrigt alltid är mycket trevligt fastän det varje gång saknas krokar i badrummen (what is that alla about?).

onsdag 26 maj 2010

fyra år

Idag är det Dantes födelsedag. För fyra år sedan föddes han. För tidigt. Och dog.
Våran fina lilla pojke.
Älskade Dante, grattis. Eller något.
Mamma älskar dig.

tisdag 25 maj 2010

schlager i soffan

Jag gillar Eurovision song contest, hur dåligt det än är innehållsmässigt och ikväll var det riktigt kakkigt på många håll.
Men på riktigt.
Just därför skulle ju Finlands fina gått vidare. Jag menar Waldos people förra året. Finsk Eurodisco när det är som värst kammar hem en finalplats medan tjejerna och deras tralliga folkvisa är förpassade till farstum samtidigt som Bosniens kakkarock välkomnas till finrummet. Bajs är ordet. Bajs, bajs, bajs.
Fast det är kul ändå. För det är det ju. Kul.
På torsdag är det dags igen och då ska jag vara bättre än Marcus på att tippa rätt i toppen. För att vara författare är han otäckt pricksäker när det kommer till schlagers den jäkeln.

Idag har vi fått soffan. Den är mycket fin. Och stor! Dock är fel ben leverade och ihopsatta så vi får se vad göra. Beställde och betalade när det begav sig för ett gäng andra, högre, runda i trä och det är vad jag vill ha och ska få. Sen. Om några veckor. Kanske. Synd att de är så mycket strul med Nordik, för soffan är onekligen kalas i övrigt.
God natt.

måndag 24 maj 2010

solosova

Så var man utslängd ur sovrummet igen.
Nädå.
Men när Marcus går och lägger sig tio och jag ännu inte har gjort natt-toan och fortfarande vill glutta på TV känns viksängen i vardagsrummet som ett gott alternativ. Sen har det varit lite tufft att sova senaste nätterna då Milokillen tagit min handled i besittning och ska pilla så fort han kommer åt och det kan vara närsom under natten i sömnen eller inte. Det är sött och underbart till en början men att hela tiden vakna av att någon drar och rispar på en, hur mycket det än är av kärlek, kan bli lite väl mycket, framförallt kombinerat med en överaktiv urinblåsa som kräver sitt. Så vi får se. Jag sover här (hur jag sen ska klara det för nog saknar jag mina boys redan) och Milo får klara sig med Marcus.

På torsdag ska vi till Stockholm. Bo på hotell och gå på invigning av en utställning, så jag måste hitta något fint att bära.
Det finns en tjusig, lös klänning på VILA som jag länge spanat in. Inte en gravidvariant men en med massor av tyg framtill så jag hade liksom trott att jag nog skulle få plats där, i en större storlek, men nej alltså. Provade idag och jag vet inte vad jag har tänkt. Fanns inte på kartan att jag kunde dra upp dragkedjan i sidan. Stopp tog det och jag landade bums på ruta 0.
Har nog underskattat gravt min storlek ett tag och känner mig rätt vilsen nu. Var ska jag snabbt hitta en vårfin gravidklänning som inte kostar mycket? Det tål att funderas på.
Nu ska jag göra mitt näst sista besök på toan om jag får välja. Ett pysslande är det. Kiss nu och så en gång till innan sova, då ska jag nog kunna hålla mig någon timme innan nästa gång.
Natti.

mage vecka 27+1








Lite mage och älskade Milo. Från massa håll.
Nu är vi i 28:e veckan Plutt och jag och det känns mycket trevligt att vara här. Galet nästan. Och jag går än! Förra gången fick jag nu någon gång rullstol, men jag är alltså fortfarande på mina ben as we speak. Tjohoo.

lördag 22 maj 2010

Inter, skit och annat

Det var väl på tiden. Inter är mästare i Champions League. Forza serie A!
Nu är Marcus glad, fast jag undrar lite vad Zlatan tänker en kväll som denna.
Hursom.

Nu får han komma hem. Marcus alltså. Det var fotbollhos Salvatore ikväll och visst att det var lite trist hemma själv (Milo somnade tidigt) utan bra TV-program men jag hade min högtidsstund tidigare då jag åter lyckades laxera tarmarna tomma så jag klagar inte. Jag vet inte riktigt om man kan eller borde kalla det för lördagsnöje att sitta och skita sådär men har man som jag enorma problem med avloppet och därför gör sysslan så sällan är det faktiskt rätt trevligt. Och så här i efterhand måste jag säga att jag mår mycket bra och tillvaron nu är ack så mycket lättare än innan.
Sen har jag faktiskt skruvat fast köksdörren och lite annat löst. Kommer inte på något mer att skruva vilket är trist då jag är en hejare på skruvdragare. Känner mig som Rambo eller James Bond med rätt att skruva när jag har den i handen. Så fort Marcus klagar på något som är löst är jag där och brummar. Min pappa gav Marcus en ny jäkligt fin en i inflyttningspresent eller något, fast då Marcus helst bara har pennan eller max skurmoppen i handen får jag äran att skruva. Vilket passar perfekt då mopp som bekant inte riktigt trivs med mig eller om det nu var tvärtom.
Ja ja. Ska väl ta och packa ihop dator och annat. Har förresten fått ordning på internet nu efter tre veckor av strul. Heja Comhem som äntligen skickade kunnig tekniker hit idag. Bättre sent än aldrig (även om veckor är pinsamt länge att låta någon vänta).
God natt.

Milo min Milo och vackra magen


Milo visar upp sin nya fina sommarhatt.
Och jag visar upp vår Plutt som bor i magen. Vecka 26+6 idag. Imorgon går vi in i v 28 och det känns fullständigt makalöst.
Lite kul mitt i allt halsbrännselände är att jag numera kan gömma grejer i vecket mellan bröst och mage.
Jag menar, en som alltid haft och fortfarande har relativt blygsam hatthylla är det som sagt nästan kul när behagen trillar ner på magen som hos en gammal tjock tant.
Nu undviker jag av rent hygieniska skäl att lägga saker där, men jag kan om jag vill och bara det räcker för att roa mig en stund.

gnocchi för första gången

Har ätit potatispasta i Italien någon gång och gillade det, även om det tenderar att liksom växa i magen om man överkonsumerar vilket jag lätt gör då det är gott.
Denna variant är enkel.
Och god. Den också.
1. Skär två bananschalottenlökar i skivor och ha på en plåt. Häll på 500 g körsbärstomater, ringla lite olja över, salta och peppra och stoppa in i ugnen 175 grader i 30 minuter.
2. Hacka en bananschalottenlök och blanda i 1 msk olivolja, 1 msk vinäger, lite flytande honung, 1 msk vatten, salt och peppar. I vinägretten blandar du sen ett paket svarta små bönor och lägger åt sidan så det kan gojsa till sig.
2. Koka under tiden upp vatten och salt. Ha i färska gnocchin (som köps i vanliga butiker) och några minuter senare när de flyter upp till ytan är de klara och så lägger du över bollarna med en hålsslev tex i en redan uppvärmd panna med lite olja. Bryn försiktigt och strö sedan mozzarella (låt bli varm) och massa basilicablad på det hela. Salta.
Klart!
Gnocchi med ugnsbakade tomater och bönor i schalottenvinegrette äts med fördel tillsammans med färskt bröd och om man får fantisera lite parmaskinka vid sidan av. Mumma!

fredag 21 maj 2010

fredagsmys med kvast

Milo går runt, runt och sopar golv. Att han orkar. Fantastiskt hur städgenen lyckat hoppa en generation för hans moves påminner onekligen om min mammas medan jag helst bara tar tag i sopborsten om den är i vägen för något annat.
Marcus är på radion så vi är på tu man hand just nu och det är riktigt underbart mysigt förutom att han min son nästan bara vill städa hela tiden. Han badade iofs tidigare och så lekte vi lite bus och jag jagade honom genom rummen så gott jag kunde så det kanske inte är så konstigt att det nu efteråt måste städas.
Jag och Päivi var till makkarakauppa tidigare och handlade finsk korv och jaffa och det är vad som står på menyn ikväll. Tänkte när Miloboy somnat sätta mig ute och mumsa lenkki i friska men fortfarande varma kvällsluften innan det blir film. Har några från bibban som jag ska välja mellan. Blir trevligt.
Ha en fin kväll ni med!
Kram.

håriga bleka ben

Comhem levererar bajs fortfarande, dvs inget och Nordik Norrköping är inte mycket bättre. Preliminärt leveransdatum för soffa var v 19 -antagligen tidigare.
My dallriga ass, snart vankas v 21 och fortfarande sofflös. Så jäkla illa. Dessutom har de brutit vartenda "vi ringer dig den..." löfte och jag har istället fått jaga dom för någon typ av info över huvudtaget som hittills ändå inte stämt. Och kanske behöver jag inte säga till er varför jag är väldigt angelänge om att få hit soffan.
Bajs Nordik! Bajs Comhem!
Så där. Fick jag det ur mig.

Milo är på promenad med Päivi och jag och Marcus har lite man/kvinna tid. Han är den tiden på gymet.
Nåväl.
Jag har suttit och njutit på uteplatsen och funderat på nästa karriärsteg. Ja eller åtminstone ett karriärsteg, samtidigt som jag beundrat mina svullna vader och den tunna kransen av kroppshår som pryder båda längst ner. Rakade benen igår för första gången sedan skitlänge och det säger sig självt kanske, men jag hade svårt att nå ner men i duschen var mycket svårt så jag tänkte inte mer på det förrän idag alltså. Och jodå minsann, längst ner på båda spretar det hejvillt åt alla håll. Begrundade det faktum att jag aldrig sett mina ben så stora, eller vita, eller ådriga, eller nakna (förutom kransen) och ett tag tänkte jag -fan vad fult.
Men sen.
Jag menar, blå ådror mot vit bakgrund, tja varför inte. Finska flaggan är bland det finaste jag vet och mina ben är inte helt off från den även om det blåa på mig är snirkligare och därför kanske till och med aningen tjusigare än på flaggan. Skönheten sitter i betraktarens öga heter det väl och midsommaren närmar sig så att kröna det hela med två kransar är inte helt fel det heller om man nu väljer att se det så. Jag gör det idag.
Och genast känns det bättre.

onsdag 19 maj 2010

spaghetti carbonara på Pluras vis










Helt ohämmat tänkte jag göra jag lite reklam för Pluras goda bok och bjuda på ett supergott recept därur med lite jonnajusteringar. Massor av annan smask med finns där att hitta och i väntan på Linas matkasse blev det alltså en pastarätt som föll oss alla i smaken.

Carbonara med salami!


Så här va:
1. Koka spaghetti i rikligt saltat vatten.
2. Vispa 4 ägg med (drygt) 1/2 dl matlagningsgrädde (även om jag misstänker Plura kör visp), 100-150 g riven parmesan och massa grovt malen (nymalen är bäst) svartpeppar. Finriv lite citronskal i det hela och salta något.
3. Skär 150-200 g salami (typ Milano) i ca 3mm x 20 mm smala stavar. (Köp tjocka skivor direkt och skär därifrån)
4. När pastan är färdigkokt stek stavarna hastigt i stor panna utan olja (häll bort fettet som ändå blir), vänd ner spaghettin lite i taget och strö över hackad persilja.
5. Häll sedan i äggsmeten och blanda väl.

Salta och peppra och strö gärna lite extra parmesan över.

Färdigt att ta en tugga och lyssna till hur änglarna sjunger. För det gjorde de verkligen.

Buonissimo!

vilodag

Det har varit bättre idag, tror plutt vänt sig och har huvudet tacksamt neråt igen. Det är något fruktansvärt vad ont det kan göra när hän kommer åt att sparka neråt cerklaget, precis som om hela foten kom ut i ett svep och eftersom jag såväl minns när Dante gjorde precis det fast verkligen på riktigt för snart exakt fyra år sedan blir det tungt på alla sätt. Men idag alltså har de små fossingarna kännts mot revbenen och sidorna och där kan hän sparka bäst hän vill.

tisdag 18 maj 2010

vissa prövningar och annat som är bra

Dagen började trevligt. Vi var till öf Milo och jag, sjöng och fikade. Därefter lunchade jag med Marcus medan killen sov innan vi fortsatte till bibban då Marcus igen fick gå hem och fortsätta jobba. Försöker att de dagar Marcus är upptagen att hitta aktiviteter som innebär sitta för mig och skoj för Milo på sitt sätt och just nu är öf och bibban två favoriter för oss båda.
Sen på em när vi skulle gå hem högg det till i magen som fan och jag kom inte en meter till. Tur Marcus var med oss så han kunde ta hem Milo medan jag satte mig på bänk och ringde taxi.
-Vill ha en genast till Repslagaregatan, ingången till Domino.
Ok. Bara att vänta. Sitter en minut och går sedan ut och fortsätter vänta, länge, vid ingången till Domino.
Ingen taxi.
Försöker gå några meter till busshållsplatsen bredvid för att sitta och ser, precis när jag ger upp och vänder, en taxi på andra sidan gatan 30 meter bort. Går tillbaka till mitt utgångsläge -ingången och ringer igen medan jag ser bilen åka iväg.
Det var min bil, men ingen kom så han åkte informerade telefonkvinnan mig. Jo tack jag vet sa jag, kan jag få en ny och den här gången till ingången. Kan inte gå och därför behöver jag taxi de några hundra metrarna jag ska åka, förklarar jag tålmodigt så hon ska förstå varför jag angeläget vill att taxin kommer dit jag beställer den.
Det kommer en genast, säger hon.
Ok.
Jag väntar.
Ingen taxi.
Tar mig till busshållsplatsen bredvid ingången och sitter ner.
Ingen taxi.
Sen en taxi. Från annan firma. Chauffören lämnar en tant med rullator och jag frågar om jag kan få åka med. Han hade bråttom och körningar som väntade men eftersom jag inte skulle långt och verkade vara i stort behov av hjul fick jag hoppa in. Och gratis åka hem! Han körde färdtjänst och kunde och ville inte ta betalt. Väl hemma ringer min telefon och det var antagligen taxi nr 2, men jag svarade inte.
Genast mitt i stan är inte 10-15 minuter eller mer och därför kan Taxibil Östergötland dra åt skogen! Heja Vikbolands Taxi som räddade min eftermiddag.
Hur svårt kan det va? undrade Linda Bengtsing tror jag en gång om helt andra saker, men jag ställer mig i kören och skriker HUR SVÅRT SKA DET VARA!
Och nej, detta är inte första gången det är strul med taxibeställningarna även om det flesta chaufförer jag åkt med varit mycket trevliga.

En annan uppenbart mycket svår sak är internet. Alltså vi har haft våra problem så det räcker och blir över så att få Comhem kändes som en befrielse. Tills vi fick dom. Heja. Not. Jäkla pajaseri. Det fungerar inte. Och ingen gör nåt. Jo en tekniker ska, men det tar 3 till 5 arbetsdagar och sen 5 till 7. Nu har det gått 8 och nästa vecka kanske. Jomenvisst. Tack för inget. Sitter och lånar Marcus mobila nät så länge och tacka vet vi det när skiten vi tecknat med Comhem inte funkar för fem öre.

För att avsluta med en bra grej.
Skulle ju hämta mitt paket från Dermoshop igår men glömde, så idag är det hos mig och jag har öppnat och börjat smygkräma mig med diverse härliga grejer.
Ååååh krämer så gott! Me like a lot!
Beställde några mycket barnvänliga varianter till Milo med eftersom han ibland får utslag och blir torr på ben och rumpa. Hoppas dessa nya ska hjälpa. Återkommer om det.

måndag 17 maj 2010

blandade bilder från nya stället



















Vi bastar mest hela tiden nu och går efteråt runt i sköna morgonrockar. Ja när vi inte kollar på TV eller på någon av våra fyra fina kaklugnar som numera finns i den omedelbara närheten (den finaste syns bakom Milo i blå sammetssoffan som för övrigt är till salu än).
Stella hade på något sätt tagit sig upp på en och hur han gjorde det är fortfarande ett mysterium då ugnen är drygt tre meter hög. Ner kom han inte utan hjälp, min mamma som var här fick klättra upp och plocka ner den pipande sju kilos hårbollen och sedan dess har han hållt sig på golvet.
Av kartongerna som gav mig riktig Bergman-ångest i början är bara fyra stycken kvar. Eller fler är kvar men bara fyra innehåller krafs än och denna veckan ska krafset ur och kartongerna väck förhoppningsvis.
Det artar sig.
Så där. Lite bilder.
Nu sova sängen.

fina killen

Det kom ett paket idag från stormoster Liisa i Finland och i det låg en fin och riktigt tuff Marimekko skjorta till Milo -KIITOS! Här visar han stolt upp både den och musklerna som han har samlat på sig. Skjortan är lite rymlig än men blir perfekt så småningom.

dagen i lite bilder








Observera min hukning och framförallt det faktum att jag helt på egen hand kom upp igen. Tillåt mig vara imponerad :-)

grilla

Idag har vi grillat på öppna förskolan. Det var en superhärlig och solig förmiddag i det gröna med saft, korv och majskrokar. Milo fick åka rutchkana och springa bland alla andra små som njöt sol och värme.
Efteråt däckade han såklart och sov gott i nästan två timmar medan vi var och lämnade nycklarna till gamla lägenheten (äntligen!) och åt lunch och glass på fina Mimmis café i knäppingsborg. Sedan tog vi en promenad förbi en TV-butik och funderade vilken av de billigaste vi ska köpa till sovrummet. Fotbolls-VM närmar sig och vi måste verkligen ha en till.
Nu ska jag stoppa ner paketavin i väskan och promenera till hospitalsgatan. Mina krämer och annat som jag beställt från Dermoshop har kommit och jag är så nyfiken på vad de kan göra för underverk med trött och glåmig mammahy. Tjohoo.


ps. Det är ingen fara med Milo. Han hade en släng av affektkramper häromveckan vilket inte är farligt eller ovanligt men nog så läskigt när det händer första gången (hoppas de inte blir många fler) fast med en vilja av stål som inte ännu inte kan uttryckas på så många sätt ja då får man väl stålsätta sig helt enkelt. Tur att vår kille är så glad i allt nytt och spännande så att efteråt få komma till sjukhuset var ju rena äventyret så medan vi, mamma och pappa, var redo att lägga in oss själva av utmattning pladdrade han på och skrattade som om inget hänt.

fredag 14 maj 2010

886 gram guld

Kom plötsligt på mig själv att sitta med ena handens fingrar på tangenterna och den andres i chipspåsen, ihärdigt trevande efter de flottiga potatisflarnen. Jag surfade slött nätet och käkade chips till det. Vad är det fär beteende? Jag som inte ens gillar chips värst. Ens som gravid. Men nyss gjorde jag visst det och nu har jag skavsår i munnen.
Nåja.
Chipsen är slut och jag laddar för sänggående. Marcus är hemma om en halvtimme och då har jag som plan att redan ligga i sängen. Milo ligger redan där. Finaste killen, så glad idag. Lite nya kläder fick han med älsklingen som ska bli storebror till en liten en som väger 886 gram.
Var på tillväxt UL (ultraljud) och allt såg ut som det skulle. Det blev så verkligt allting när jag fick en vikt att relatera till. Vårat lilla barn, nästan ett kilo nu och drygt två till gärna innan det är dags att titta ut. Så galet underbart att jag inte riktigt vet vart ta vägen.

En annan sak. Jag gick här mellan kök och vardagsrum och kände efter, men nej inga tabletter behövs till natten. Inga har jag tagit heller tidigare. Varken mot värk eller mot sammandragningar. Båda har visserligen besvärat stundvis men bara till den graden att det fortfarande är ok och hanterbart. Skönt va! Jo faktiskt, helt sjukt jävla skönt är det.

Inför imorgon hoppas jag på torka och kanske lite solsken om jag går riktigt långt i min önskan. Hos mina kära släktingar i norra Finland har det tydligen varit nästan 30 graders värme i ett par dagar och ja, lite av den varan hade ju inte varit helt fel. Värmen alltså. Kanske inte hela vägen upp till 30 men om tempvisarn någon gång snart ville landa någonstans mellan låt säga 18 och 22 skulle i alla fall jag bli mycket glad. Gladare.
Så. God natt nu. Sov gott och dröm sött.

torsdag 13 maj 2010

regnig himmelsfärd

Det är en sån där dag idag. En regnig en. Och helg dessutom så stan är stängd.
Stanna hemma och mysa är kanske ett alternativ men då vi fortfarande samsas om ytan med kartongerna så är miljön aningen uppstressande för att stanna i en hel dag och därför planerar jag en liten busstur till antingen Maxi-huset eller Hageby (två shoppingcentran lite utanför stan).
Jag kan verkligen inte få nog av lugnt stros i affärer, vilket måste te sig något facinerande för Marcus och andra likasinnande som bara kan tänka sig att gå i butiker om något verkligen måste handlas. Jag har knappt några pengar så det blir inget shoppande, bara lite vandring från ett ställe till ett annat (så himla härligt när allt är precis ihoppressat på ett och samma ställe, vägg i vägg med varann) och så fika såklart.
Nu gäller det bara att bestämma vilket av ställena som ska få äran att emotta oss denna regniga dag.

onsdag 12 maj 2010

post kontroll

Innan sova vill jag bara meddela att det såg bra ut idag. Ingen förändring sedan sist och med tanke på alla besvär, förvärkar och onda hugg jag haft på sistone är det makalöst bra. Rent fantastiskt. Började nästan gråta när jag såg hur fint livmoderhalsen satt ihop. Fick ett gäng nålar av BM med fast det andra gör vi en annan gång. På fredag är det tillväxt UL och tills dess får jag mysa vid tanken på Plutts söta näsa som jag ändå fick se i närbild en sväng.
Nu krypa ner hos älskade Milo och Marcus. Mina M & Ms. Mmmm så goda.
God natt.

bockarna bruse och lite annat

Det finns en bok vi gömmer och glömmer. För ett tag. Tills den letar sig fram igen och Milos ögon glatt lyser av läs, läs!
Bockarna Bruse. Alltid dessa bockar.
Vi slänger inga böcker hemma hos oss, tyvärr, vi bara gömmer när vi för tjugoelfte gången läst oss hesa och morrat i kapp med trollet medan Milo aldrig verkar få nog och bara klappar av förstjusning varje gång trollet hamnar i forsen.
Jag gömde boken precis igen. Nu hoppas vi på glömska.

Snart ska jag åka till sjukhuset. Blir mätning av tapp, UL och lite prover på mig hos BM. Ska bli spännande att ställa mig på vågen igen. Kan vara helt nya höjder jag hamnar på. Igår köpte jag ett par mammabrallor i storlek 40! Detta förtjänar ett utropstecken då jag först hade med mig ett par 36:or (min normala storlek) och ett par 38:or då jag tänkte att det kan vara skönt med lite lediga byxor till sommaren. Men det slutade med att jag fick halta mig tillbaka och hämta ett par i 40 som inte alls är värst bekväma (läs: sitter lite som korvskinn) men jag var inte mogen att leta mig uppåt just då så de får fungera ett tag.

Nä nu måste jag rusa.
(Ha ha. Rusa låter mycket roligt när det är jag som ska göra det.)

måndag 10 maj 2010

landning

Det blev en kopp te på balkongen och scones med marmelad till nu på kvällen. 10 maj och en filt över knäna. Sommaren låter vänta på sig och värmen med den. För visst gör det ont när knoppar brister.
Jag har fått en ny tid till läkaren på onsdag, har väldigt med besvär men än så länge är det hanterbart. Måste undvika all form av stress från nu. Ryggen och det onda där omkring, det tar jag och får periodvis helt enkelt skylla mig själv när jag rör mig för mycket eller fel, men sen är det den där stressen. Den där jobbiga och ganska svårgreppade känslan av jäkt. Jag kan ligga och vila, sitta och göra detsamma men om något ploppar upp i skallen eller någon säger något, gör något oväntat, förhastat, snabbt så krampar det. Aj som fan vad det kan krampa i magen. Som på beställning. Nästan lusigt hade det inte varit så olustigt. Bra hursom att ha en tid på onsdag för koll och mätning.

Jag har fått nästan allt sålt från gamla stället. Kvar är en gammal liten soffa (tvåmansfåtölj nästan) och ett soffbord. Någon?

Nej nu blir det säng.

Natti.

lördag 8 maj 2010

blocketbiten

Har lagt upp grejer på blocket som jag hoppas ska gå åt och redan har det ramlat in svar. Hur kul som helst. Sen gäller det att det blir affär av det hela med och det tror jag. Rätt billiga priser måste jag säga, men förhoppningen är att sakerna hämtas (finns på gamla stället) så jag slipper tänka mer på de sen.

Marcus är sötare än han varit på länge. Marcus är en fin kille med härlig humor och värme. Ingen vet hur älskvärd han är. Alla älskar Marcus. Min Mackan.

Dessa senaste rader hade mystiskt dykt upp i inläggsfältet när jag var iväg på toa en sväng. Hmmm vem kan det vara som lånat mina tangenter... He he.
Blocket.
Jo, kul är det alltså och jag har redan börjat tänka igenom vad jag har i skåpen som skulle kunna vara av något värde för någon och samtidigt kanske ge mig en liten extra slant.
Nu ska jag äta av brödet som bror håller på och bakar.

fredag 7 maj 2010

hemma

Det var spännande (kan ju inte vara annat med kära SJ) in i det sista, men så rätt vad det var stod han där i hallen med väskan i släptåg. Marcus är hemma och det är himla härligt!
Idag har jag, bror och Milo varit en sväng på stan innan vi gick hem för att vila. Vila är min bästa gren just nu. Eller nej, jag är dålig på det, men ändå bäst på sätt och vis.
Har fått tabletter mot det förbaskat onda, vilka hjälper lite, ett tag men i alla fall och det är skönt, fast sen finns det ju annat som känns som inte går bort. Hoppas hursom att det är lugnare i helgen och nu har jag ju åtminstone min fåtölj här så det blir inte ett jäkla ner och uppande för mig till och från madrass eller resesäng även om jag fortfarande måste ligga rätt mycket när jag gör mitt vilande. ´
Den är så fin fåtöljen! Passar in perfekt. Köpte två turkosa ljus från Indiska idag och också de passar kanon till tapeter och möbler. Blir så fint när det väl är klart, det vet jag.
Nu ska jag några minuter till fortsätta se på VH1, bästa kanalen hittills.
God natt.

torsdag 6 maj 2010

TV och så

140 kanaler (i två veckor) men inget att se. Snacka om en aningen galen utveckling. Vad 17 ska man med så många kanaler egentligen? Minns tiden med två och det var tillräckligt.
Hursom.
TV.
Vardagsrum.
Soffa.
Om två veckor kommer vår nya soffa (lite försenat) och vi är tills dess golv och madrassbundna. Trodde jag.
Nu blev det som så att min mamma och pappa ville ge oss en fåtölj i inflyttningspresent, eller mig (säger vi) för det blir jag som sitter i den tills annat kommer. Jihuu!!! Otroligt, himla härligt. Korg och möbler sålde ett visningsex till mamma idag (tack tack tack) så jag får den imorgon! Förstå vilken lycka att få sitta i en fåtölj! Inget fel i madrasser men det är svårt att komma upp och ner för mig så fåtölj blir till ett litet himmelrike framöver. Ni ska få se bild så fort jag hittar sladden till kameran.
Och inte bara på fåtöljen. Vad sägs om stekt kolja med serranochips och citronolja eller kokoslyxig linsgryta med färsk mango. Mmmm. Gotti gott.

Nu ska vi zappa vidare här med bror som verkar ha fastnat ett tag vid Gladiator.
Sova är vad som gäller sen med mina älsklingar, Milo, Plutt och hårtussarna som för nu ligger i sängen. Lite förvirrande minst sagt för katterna att flytta från ett hem till ett annat. Stackars killar. Men det blir bra. Det blir det.

Kram.

onsdag 5 maj 2010

solsken ochg promenader

Det kom ju såklart tillbaka, det där onda, efter att jag rört mig lite här på morgonen och när vi väl började närma oss Hemgården tackade jag försiktigt den allsmäktige för att promenaden snart var slut, tills jag mötte lappen med STÄNGT på dörren. Bara att hasa sig hemåt igen.
Milo somnade och fick sen sova ett tag på uteplatsen när vi landat hos oss. Jag satt bredvid i solen och läste tidningen. Röven värkte men ack så skönt det var. Det är makalöst vilken lyx det är att kunna åka hiss upp med vagn och sedan gå hela vägen till dörren så jag är mycket glad över det fastän annat kanske känns skit.
Nu är Milo på promenad igen. En längre variant. Päivi hämtade honom nyss och som vanligt började han vinka till mig i nästan samma stund som hon klev in genom dörren. Han gillar verkligen henne och "uteliv", en riktig turgubbe är han som får ta del av båda.
Nu ska jag lägga mig på madrassen, zappa runt bland de 140 kanalerna vi ännu får ta del av och invänta svar från min läkare som jag mailat. Behöver tabletter och en kontrolltid, snarast.

från illa till gilla (läget)

Bättre idag. Fast det var det ju igår med innan det blev sämre, men nu bestämmer jag att det inte ska ändras, läget, utan förbli just bättre. Och bättre gillar jag.
Finaste Päivi och hennes lika fina son var här igår, lekte med Milo och såg till att två par gardiner kom upp. Det blir sån skilnad. Plötsligt hemtrevligt. Härligt! Marcus rum har fått besök av ett antal fulla kartonger och så får det vara, skönt att jag slipper se dom hela tiden. På kvällen kom Jess förbi med en godispåse och sen sov jag och Milo en god natt.
Idag ska vi till öf. Var inte ut någonting alls igår så jag ska ta igen det med några meters promenad över strömmen. Kul för killen att få komma iväg lite med. Han gillar verkligen att göra saker och här hemma blir det lite frustrerande då jag inte är så mycket till lekkamrat just nu.
Min mamma kommer i eftermiddag så även om bäcken, höft och ben börjar strejka så är läget under kontroll. Tror förresten att det är ichiasnerven som är i kläm. Det börjar liksom i korsryggen på vänster sida och så hugger/strålar det ner mot knät så hela benet viker sig. Låter inte det som en vettig förklaring. Till det så är det ju lite foglossning såklart, men just det är i benet... ja jag tror det kan vara så men det finns väl inget annat än vila som hjälper. Eller?

Ha en fin dag!

tisdag 4 maj 2010

illa

Nu är det illa. Kan knappt gå. Vänster ben vill inte lyfta. Kan ju hasa fast just nu hugger det i magen med så has är inte att tänka på.
Milo sover. Hoppas ett tag till. Åh nej, nu vaknade han.

måndag 3 maj 2010

skynda fynda med trasig kropp

Klockan är tjugo äver elva och jag hör på distans hur Milo dammsuger hallgolvet. Det blev lite knepigt med tuppluren idag varav den ena råkade infalla sent på kvällen och det leder såklart till en extremt kvällspigg liten kille, just nu i städtagen.
Igår var lite av en brake thru. Det är långt ifrån klart men tack vare fantastiska vänner så går det nu att leva här. Idag fortsatte det och nu är också källaren på gamla stället tömt och lilla bordet i köket uppe. Från att ha suttit på golvet och ätit finns nu två bord och massa stolar att välja mellan.
Milo och jag var till öppna förskolan idag och tog sen en tur på myrorna och fyndade. Även stan fick sig ett besök och det hela resulterade i lite värmljushållare, en väggklocka, några ramar och ett ickefungerande bäckenparti. Mitt. Den funkade ett bra tag med små korta pauser nästan hela kvällen tills det bara inte gick längre. Tills jag inte längre gick. Fy fan vad ont. Kollade mina anteckningarn med Milo i magen och det är runt nu fast då som jag var tvungen att hasa mig till toa med hjälp av kryckor och jag är rädd att det är där vi är igen. Charmigt värre.
Inte.
Ja ja. Imorgon åker Marcus till Göteborg och vi förbannar båda hans jobb i detta nu men vad göra? Inte så mycket. Faktiskt inte alls så mycket. Väldigt lite helt enkelt. Pyttepyttelite bara.

Fick frågan om hur många månader det kommer vara mellan Milo och Plutt och går allt enligt beräkningarna så blir det 18. Milo skulle tittat ut den 21/2 men fick komma redan den 5:e med planerat snitt och Plutt beräknas till 21/8 så det blir nog snitt igen där någonstans kring den 5:e.

God natt.

söndag 2 maj 2010

sakta men säkert

Aldrig har det uttrycket varit så välanvänt som nu. Det går. Sakta men säkert. Framåt. Fortfarande lever vi på skitigt golv på madrasser men snart ska en lunch ätas vid bordet på nya stolar som Marcus mammas Tomas (tusen tack!) skruvat ihop.
Oj nu hörde jag Var så goda. Måste rusa.