lördag 31 juli 2010

lite snabbt såhär innan sova

Var på bio nyss. Såg Inception som var mycket bra och spännande! Lite knepig visserligen på sina ställen för en gravidhjärna som min, men jag hängde ändå hjälpligt med. Vill dock se igen rätt snart för frågetecknen blev till sist ett antal, något som inte alltid är dåligt men vissa vill jag räta ut. Leo var såklart suverän och de andra med. En film att se på bio, så ska ni på något -gå på den. Fast lämna läsken, för om man som jag blir tvungen att snabbt (ja ni hör ju, redan där är den ekvationen för min del helt fel) gå på toa mitt i allt missar man mycket och det vill man inte.
Nu ska jag sova i svala sköna vardagsrummet där Marcus har bäddat och fixat så fint med nattlampa och en veckotidning intill. Milo sover med papps och Plutt (som inget val har) sover med mamms. Bra lösning just nu då jag nattetid behöver extra luft och Marcus tystnad.

Sov gott ni med.
Kram.

fredag 30 juli 2010

tandlossning

Alltså.
Jag smakade lite på gårdagens lax och efteråt känndes det skumt i munnen. Jag kikade i spegeln och ser då att halva tanden, den där med problem i, har lossnat. Ja, helt sjukt. Från den tillfälliga lagningen och ut (eller in) fattas det tand, har bara en halv kvar med supervass kant som rispar tungan hela tiden.
Jag orkar inte riktigt med detta.
Börjat värka lite redan... Fan med. Tandläkaren som fixade tanden då och som jag har telefonnummer till svarar inte och jag känner mig smått desperat eftersom det är helg och av erfarenhet vet jag hur svårt (omöjligt) det är med akut-tandvård i stan. Vad göra? Rotfyllning är ju bara att glömma nu, en löstand är vad jag behöver till en konstnad av vad? Pengar jag inte har.
Jäkla tandläkare. Vet inte om han gjort fel, men helt rätt kan det väl ändå inte vara när halva bara lossnar sådär.
Vart den halvan hamnade? Jo jag svalde den, smakade sådär.
Ska man skratta eller gråta?
Tur jag har Norrköpings bsta blogg i alla fall, annars hade jag blivit less. He he.

and the winner is..

...Finnjonna!!!
Tjolahopp gummisnopp (i brist på rimfantasi).

Ni läser härmed Norrköpings bästa blogg, utsedd av er läsare och besökare på Nightlife.se. Tusen och åter tusen tack alla er som gjorde detta!
Man kanske inte alltid kan tro det men så är det alltså, vi tillsammans är bäst i stan! Kolla själva HÄR!
Och jo, jag svettas än. På ett bra sätt:-).

Puss!

buss(o)tur

Oj vad stolt jag är över mig själv just nu. Skiner som en sol och känner att fy fan vad bra jag är samtidigt som det undslipper ett litet ilsket mutter från någonstans här inne, som låter ungefär: ************* morr!
Ringde precis åter till Östgötatrafiken eftersom jag ännu en gång närmast riskerat livet genom att ta bussen hem från sjukhuset. Ni minns kanske förra helgen? Hursom så hade mitt ärende från då om chauffören som skrek åt mig, viftade med nävarna och sen körde som en biltjuv fastän jag fortfarande stod upp och försökte livrädd gå med kryckorna till en plats, hamnat på villovägar men skulle nu enligt tjejen i luren komma rätt tillsammans med detta nya klagomål. Jag var sanslöst saklig upprördheten till trots, för det ska inte vara så som det tydligen är! Om och om igen. Idag gick jag på därbak, vågar ju inte längre möta förarn eftersom jag är rädd för att åka på stryk och för att helt enkelt undvika den långa färden fram i "korridoren" ifall den bakom ratten råkar ha en dålig dag. Nu hjälpte inte mitt lilla knep utan galningen den här gången där framme började köra, medan jag fortfarande hoppade upp för trapporna (hade inte räknat med som), sen fortsatte typen köra tokfort och vingligt medan jag försöker slita fram resekortet och betala i automaten. Nu gick inte det och jag uppmanades att söka upp chauffören men inte en chans. Hade ju fullt upp med att förflytta mig 10 cm och sätta mig på ett säte i någorlunda säkerhet.
Några hållplatser längre bort medan jag pustar ut, kliver sen två tanter på som bara hinner göra just det innan bussen åter rivstartar. Tanterna oj oj ojar sig vinglande fram, som tur är men samtidigt förvånande nog, helskinnade och lyckas sätta sig på varsinn plats.
Ska det vara så här? Nej och jag har fått nog! Varenda gång hädanefter jag ser eller upplever liknande ska jag ringa till Östgötatrafiken och anmäla. De måste ju ha något ansvar för oss som färdas i deras bussar och för egen del slipper jag förhoppningsvis kryckorna snart, men tänk alla äldre med inte lika stabila ben, ska de resten av livet behöva känna att det är med risk för livet de tar en busstur?
Nej, jag uppmanar alla att våga vara gnälliga och ringa när det går såhär till för det är inte ok.
0771-211010 är numret till just Östgötatrafiken (som fegt nog skyller på entreprenörer, men vi är deras ansvar till syvende och sist så ring dit) och be att få komma till ärendeavdelningen.
Nu gör de kanske ingenting åt just min sak, men jag ska ha namnet på föraren från förra veckan och i värsta fall ska jag fan i mig polisanmäla idioten. För man höjer inte nävarna mot en höggravid kvinna på kryckor (ingen annan heller för den delen heller) eller riskerar både hennes och hennes ofödda barns liv bara för att man är sur över att det regnar en lördag (eller vad nu hans anledning var).
Ja, det var det det.

torsdag 29 juli 2010

fix och don

Idag har det varit fullt upp. Alla Milos minsta kläder har tvättats och strukits, vaggan skruvats ihop och en ny matta till vardagsrummet inhandlats. Åkte och betalade soffan med pappa och fick som tack för besväret (nja inte riktigt kanske, men ändå) ett presentkort på 3 000 kr till butiken. Är mycket nöjd med nya tjocka brunguldiga ryamattan med nypris på tre och fem som nu alltså blev vår för drygt 800 kr (visningsex) av presentkortspengen. Ett riktigt fynd och fynd är skoj även om den i en perfekt värld hade gått lite mer i mörkare toner. Tyvärr halkade jag illa två gånger på trippen dit och tillbaka och har inte den gladaste av bäcken alls just nu. Jäkla vattenpölar på redan halkiga golv som kryckorna inte fäster i! Nåväl, det gick inte värre och bra är väl det.
Känns mycket bra att ha så mycket fixat eftersom vår lilla älskling faktiskt kan komma närsom. Det är ju så. Närsomhelst kan det bli dags även om vi såklart siktar på den 10:e och hoppas att jag orkar stå (om än med stöd) stark hela vägen dit.
Lite läskigt är det att redan ha vaggan, redo som en scout, i sovrummet, men jag är samtidigt glad att den gör det för lite terapeutiskt är det allt att ha en tydligt positiv målbild framme så.
Glad är jag också för min mamma som älskar att tvätta och stryka. Vi har tvättmaskin i lägenheten men den räckte inte så hon bokade tvättstugan med och var därnere långa stunder för att sen alltid komma upp brett leende med rykande färska och rena kläder i korgen som hon genast med lycklig min började stryka. Sist hon var här bokade hon tvättstugan med och sa efteråt att jag också borde börja gå ner dit för det var så härligt! Hon hade bokat en tid två veckor senare åt mig, men jag glömde gå. Där är vi inte så lika mamma och jag. Jag kan nämligen lätt komma på ungefär 387 andra saker som jag anser härligare och hellre skulle göra än tvätta. Tyvärr. Men glad är jag hursom idag för att mamma har den passionen och att det nu tack vare den ligger en hel massa fina pyttesmå nystrukna babyplagg och väntar i lådan på vår dotter. Det är härligt! (Tack mamma) Sen lär det i och för sig vara första och sista gången de är så släta...

Ikväll hade jag egentligen en date med Jess och Leo (som i DiCaprio), men eftersom Marcus tåg från Stockholm var ca fem timmar försenat får vi dejta imorgon istället. Ska se Inception och det ska bli så skoj. Att sitta är vad jag gör bäst just nu så bio är den ultimata handlingen.
SJ är SJ är ett skämt och och ingen är längre förvånad. På något sätt blir det faktiskt nästan komiskt fast man samtidigt bara vill gråta. Helt sjukt ju. Sitta fast på ett stillastående tåg i timmar, utan toa, luft eller mat. Fy fan. Inte första eller sista gången heller så det får nog bli bil framöver. Synd för miljön, men man vågar ju inte längre chansa.
Skönt att Marcus nu är hemma i alla fall!

Nålar imorgon.

God natt.

onsdag 28 juli 2010

stora skor


Milo blev överförjust i att stå i morfars skor ikväll. Något stora men vad gör det när man bara vill stå däri.
Han är så otrolig vår son. En sådan fantastisk liten minimänniska. Det är jag och Marcus som har gjort honom. Stort. Mycket stort och det finns inget som kan ta det från oss.
Milo, min älskade milo.
Lite criminal minds att somna till nu.
Natti.
Och puss till er alla som uppmuntran! Det värmer! Så himla mycket värmer det och jag blir inte ett dugg svettig. Bara lite tårögd och rörd. Ni är bäst mina fina läsare! Känns bättre (i humöret) just nu och inte en endaste korvtugga har åkt ner. Super.
Puss puss puss.

intervju -nightlife

En av finalisterna ----> finnjonna

Var och fick mina nålar av snälla barnmorskan (tror jag hon är, om inte så borde hon vara det) Annika. Känner fortfarande ingen skillnad men ger de en chans till på fredag annars får vi snacka annat. Kurva kördes och bebis hjärtljud lät bra, jag hade rätt starka förvärkar så en läkare ville kolla tappen men den var stängd som innan. Ingen påverkan således. Skönt att höra, då är sammandragningarna mest bara jobbiga, de gör ju inget bus iaf.
Nu ska jag fortsätta vila. Min mamma är här snart, känns bra.

eländes elände, nädå

Var ute på en vagnpromenad med Milo tidigare. Eller promenad är väl att ta i men jag klarade att släpa mig några meter i alla fall, över vägen och in på en gård där killen fick springa "lös" medan jag satt på en stol i solen och klappade uppmuntrande. Det var mycket skoj och jag kände att mina mammaaktier steg något.
Det är inte kalas nu hemma. Det var det inte för ett år sen heller om jag minns rätt. Kanske är något med sommaren som triggar igång eländet, jag vet inte, vet bara att jag skulle behöva lite lugn, en del tröst och så en hel säck med uppmuntran och det är svårt när vi verkar vara två med liknande behov.
Ska iväg snart på nålning och funderar på att kolla möjligheten att tidigarelägga snittet. Vill inte det egentligen, men en del av mig undrar hur jobbigt det ska få bli. Sover knappt på nätterna, ligger och stortjuter mig igenom många av nattens timmar för att det gör ont, för att det är jobbigt i allmänhet med det mesta runt omkring (men aldrig Milo) och så får jag värkar för att jag tjuter och tjuter därför ännu mera.
Gud, jag vet. Är patetisk. Men vad göra? Ser tack och lov ett ände på detta, men varje timme är en kamp just som det känns nu och då är det långt till ändet även om det inte är det.
Egentligen.

om finnjonna själv får välja

Gott, gott, gott.
Det är så fortfarande -behöver tröst och den stoppar jag i mig.
Ikväll tog jag en kvällspromenad till konsum och handlade en massa mums som kramade och höll mig sällskap i soffan under ett par timmar tidigare och som vi njöt av varandra, det goda och jag.
Det onda, aj ajet, sitter i och jag är fortfarande tvungen att röra mig med käpparna om jag ska röra mig alls en längre bit, men imorgon är det nåldags igen och då jävlar, då ska det blir bättre!

tisdag 27 juli 2010

sådan mor sådan son

Vi delade på den sista biten korv jag och Milo och mår nu båda ännu lite bättre. Inte för att Milo mådde dåligt innan men han blev i alla fall gladare ändå av korvsmaskandet.
Jag sov över fyra timmar i sträck inatt utan kisspaus! Sen fick jag med kryckorna till hjälp hasa mig likt en mäla till toaletten men ack så skönt det väl då var att släppa på trycket so to speak.
Vad man nu med den informationen ska göra...



måndag 26 juli 2010

vad lite korv kan göra

Först och främst -Tack alla ni fina som skriver så stöttande! Det är ni och den finska korven jag precis tryckte i mig som till sist fick mig att torka tårarna.
Ett glas mjölk och fazers rågbröd med några tjocka skivor lenkkimakkara (HK:n sininen) is the shit. Den kombon skulle verkligen kunna uträtta mirakel, skapa fred i mellanöstern eller ja i princip vad som.
Mitt motto: Mer korv åt folket!

Vi skulle se en spansk rysare tidigare men DVD:n funkade inte så vi började prata istället. Ja eller försökte. Låt oss säga såhär, vi hade verkligen behövt den där terapeuten som vi förra året så flitigt besökte. För prata ut -det kan vi inte alls. Och vart 17 är instruktionsboken när man så väl behöver den?
Jag känner mig som ett vrak. Det ska villigt erkännas. Min dagsform är trött och eländig och att (försöka men inte lyckas) snacka relationsbekymmer gör ju saken inte direkt bättre. Men vadå. Jag visste att jag hade en korv i kylen och ska man gräla ska man göra det med den i beredskap.
Nu något senare, med korven i magen, kan jag konstatera att jag inte orkar med mer bråk. Må så vara att vi snart måste flytta igen (en av alla anledningarna till tjafs), men jag ska inte tänka mer på det nu eller än mindre göra något åt det. Har annat/andra att fokusera på. En ligger i sängen och sover och den andra kommer till oss om två veckor (kan jag säga om en timme!).
Två veckor.
2.
Två är ju ingenting!
Visst har jag mest hela kvällen knaprat piller som dämpar och sitter just nu ner, men inte en chans att jag inte skulle kunna stå ut denna korta sista tid.
När jag fick nålar i rumpan idag låg jag på vänster sida i 20 minuter och kände aj aj i bröstkorgen, svårt att andas och lite annan sån liggvånda och kom då på att när jag väntade Milo låg jag på samma sida i 165 dagar och hade samma typ vånda i sinnet.
165 dagar.
Förstå alltså hur underbart jag har det nu i jämförelse! Ont visst. Men jag rör mig, går -jäkligt långsamt och med kryckor visserligen, men ändå -jag går!

Tack (eller jag är speciellt glad) idag för att...
...jag får gå.
...jag är mamma till den mest underbare lilla människan på jorden (mamma älskar dig Milo!).
...det fortfarande finns korv i min kyl.
...min mamma är den bästa mamman (vid sidan av mig) som finns.
...samma mamma (min) kommer hit på onsdag för att tvätta babykläder och fixa lite inför lillasysters ankomst.
...mitt huvud fortfarande utformar briljanta ideér. En är speciellt spännande.

Puss, kram och god sömn till er alla!

beverkning av kryckor -depp

Var och blev nålad idag igen. Känner ingen skillnad. Än. Men det kommer. På onsdag är det åter dags och då tror jag att jag kommer kunna gå hem utan att helt vara beroende av käpparna. Vad tror ni om det.
Känner mig låg och ledsen just nu. Blir väl så på kryckor. Hoppas på morgondagen mycket. Det som inte är bra idag kan bli det då. Jag kommer visserligen inte börja tjäna pengar eller kunna bidra till hushållet på ett mer konkret sätt, men annat kan bli bättre och tids nog kan också jag ge mer.

Hatar att känna mig som en snyltare, en belastning. Vet att jag inte är det, att jag inget kan göra åt det som är. Men ändå. Känner jag mig så skyldig, har dåligt samvete och så blir jag arg. På mig för att jag känner så fastän jag inte borde och andra som får mig att känna så.
Dammsög idag. Kände mig duktig där jag haltade runt med krycka i ena handen och slang i andra.
Jätteduktig.
Och korkad, så här med facit i hand, men skit i samma, jag mådde pyttelite bra just där och då när jag släpade omkring, hade ont fan men kände mig som den duktiga flickan jag någonstans någongång var.
Blomman på bilden är jag.
Nädå. Det är bara en blomma. En trött sådan. En gång var den mycket vacker och blommade för fullt.
Måste köpa en ny, blir ju inte gladare precis av att ha en sån på hyllan.

mage framifrån

Vecka 36+0 alltså.
Och nej "Jessica", jag hade inte blöja på gårdagens rövbild även om det kanske såg så ut. Det är bara min rumpa som på helt egen hand pöser så.
Men tack för att du frågar ;-).



söndag 25 juli 2010

ha ha ho ho

Marcus såg föregående inlägg och kom med briljanta kommentaren som jag fortfarande skrattar åt:
Rita en pil och skriv -Klicka inte på bilden, den kan inte bli större.
Ha ha haa! Det är humor det. På min bekostnad. Men vad sjutton, med sådan pösrumpa kan jag bjuda på ett gott skratt om det faller någon i smaken.
:-D

magbild (känsliga tittare varnas)


Vet inte om man ska skratta eller gråta.
Bad Marcus ta ett foto på magen nu när vi så fint går in i ny vecka och detta är vad han fångade på bild.
För de som tänker -ja och vad då då? vill jag bara meddela att det är min röv ni ser. Magen är på andra sidan.
Har ju kännt mig sexigare om man säger så.
He he.

bröstföda

Jo just det hoppas jag ha och kunna ge till liten bebis i en rätt snar framtid. Och som vanligt när det kommer till föda i och ur brösten och dyker tanken på amningskläder upp, måste ju snabbt och smidigt kunna slita fram matsäckarna nästan var man än befinner sig. Har ju sklart kvar plagg sedan sist, men ena bror min ska gifta sig med sin Cecilia i september och då räcker det inte med gamla slitna HM-linnen med tutthål i. Vill vara fin. I klänning. Med tutthål i.
Har kollat runt lite på nätet och är väl inte helt nöjd med vad jag ser. Vill ha en lång variant tror jag, med lite ärmar då mina forna (låt mig låtsas) biceps numera ligger väl dolda i något annat som jag gärna i min tur döljer i lite tyg.
Har ni några klockrena tips på snygga, inte dyra, klänningar med strategiskt placerade hål alternativt knappar eller dragkedja (behöver ju inte vara ett regelrätt amningsplagg så länge tuttsen enkelt kan tas ut) tar jag tacksamt emot dessa.

Appropå föda.
En annan sorts.
Känns som att jag skulle kunna föda nu.
Hela dagen har jag haft mycket onda förvärkar och det började när Marcus kom. Som att tjejen tänkte -nu när pappa är här kan jag ju komma.
-Men det kan du inte lilla vän. Stanna ett tag till så blir mamma glad.
Käkar bricisar så jag hoppas trycket slutar snart. Gårdagens CTG-kurva mätte tillräckligt rejäla sammandragningar var fjärde minut, men det här är något annat. Fast jag känner mig rätt cool ändå eftersom det inte gör så jätteont mot cerklaget, vilket är något jag ska se upp med.
En bra grej med förvärkar är ju att onda nerven inte får all fokus. Delad smärta är liksom halv.

Tjohej.

ischias

Det är alltså ischiasnerven som är rejält i kläm på mig. Och även om jag så bestämt trott och positivt tänkt att snart är det över så trodde läkaren att bebis ligger så just nu och kommer inte ligga så mindre framöver, att det helt enkelt är som det är tills hon är född. Måste hitta lindring så jag står ut ett tag till och där kommer akupunkturen in. Jag tror på nålar!
Men jag tänkte på den. Ischiasen. Man hör ju bara elände om den. Mer eller mindre i kläm hos var och varannan. Vad gör den? Varför finns den? Behöver vi den?
Gör vi säkert. Fast tillåt mig ändå fortsätta fantisera om nervamputering, mildare än att ta hela benet. En annan tanke jag stundvis leker med.
Marcus är i alla fall på väg hem nu. Vi är väl rätt överrens om att det inte var den bästa av ideer vi haft, den att han åkte till Dalarna i helgen. Men han måste jobba så jag kan glassa och lata mig här i min sjukskrivning, hö hö hö. Snart är han hemma och då ska jag bara vila den dumma nerven.
Säger så.

lördag 24 juli 2010

tävling, ja visst ja

Varit rätt mycket på sistone så jag har helt glömt bort att lobba för bloggen i tävlingen på http://nightlife.se/ , något som jag ser att mina medtävlare duktigt gör :-)
Så här kommer:
Rösta på mig. Snälla. Om du vill. Tack.

Och röstar det gör du alltså HÄR!
Tror jag. Jag röstade en gång, dock inte på den jag vill att ni ska rösta på :-) och sen kunde jag inte mer, men har hört på andra håll att det har gått att rösta igen. Så what the heck, gört! Och så en gång till.
Om ni vill.

sjukhus och galningar

Stod inte ut med smärtan imorse, ja eller redan igårkväll egentligen hade jag fått nog när jag kröp omkring på alla fyra för att lite snabbare och lindringare ta mig fram, men ringde hursom gråtande sjukhuset i förmiddags och åkte in. Fick akupunktur, det enda andra de hade på menyn var morfinsprutor och nej inte det, även om en del av mig ångrar att jag inte insisterade på en cocktail, för det gör lika ont nu.
Fast nästa vecka har det kanske släppt. Vi säger så. Ska gå varannan dag och få nålar och hon som stack in dom idag var mycket duktig och sa att det var lätt på mig eftersom jag var så öm redan så hoppet finns att det ska lätta snart. För annars gör det nog inte det förrän sen och festen den 10:e känns långt borta just nu.

När jag skulle hem råkade jag på en fullständig galning till busschaufför som tydligen fick någon kick av att stå och vifta med nävarna mot en 163 cm lång (kort) höggravid kvinna med kryckor. Hur ynklig är man inte då? Sina säkert 190 cm till trots var han fan inte större än en pissmyra (sorry alla pissmyror). Trodde ärligt ett tag att jag skulle åka på stryk där och då. Är fortfarande rätt paff efter händelsen, fast nu mer arg än rädd och ledsen som då.
Ringde i alla fall direkt efteråt och anmälde det obehagliga fanskapet, som inte bara stod och hotade mig utan också utsatte både mig och min bebis för livsfara genom att efter själva viftandet och gormandet rivstarta bussen och köra som den galning han tydligen var medan jag fortfarande stod och svajade i "korridoren" med mina käppar. Ett under att jag tog mig till en stol helskinnad.
Vad jag gjorde?
Jo jag knackade med kryckan (hur knackar man annars när man är helt beroende av stöd?) mot bussdörren så han skulle öppna där bak eftersom han tidigare börjat köra fastän han mycket tydligt sett mig halta mot bussen. Ett haltande som övergick i desperat galopp (som inte alls var bra för mig eller mitt tillstånd) när jag insåg att han fullständigt sket i att jag var på väg. Fan att man inte ens vid sjukhuset kan få ha lov att gå lite långsamt.
Observera att jag inte var sen, utan valde att i regnet stå under tak utanför sjukhuset några tiotal meter från hållplatsen och pusta ut eftrsom bussen fortfarande stod stilla på andra sidan rondellen där den släpper av ankommande och då skärmen visade 5 minuter kvar innan avgång.

Nu kommer Jessica.

fredag 23 juli 2010

vad är väl en bal på slottet?

Bindefeld må ha tjusigare och mer fantasifyllda inbjudningskort till sina event, men inget slår den här festen vi idag blev välkomnade till på ett pissgult papper med bara en massa till synes trist text på.
Det är kvinnokliniken i Norrköping som åter bjuder in oss på födelsefest. Denna gången Plutts och liksom Milos för ett och ett halvt år sedan är det här världens största och bästa (förhoppningsvis) händelse och kalas någonsin för oss föräldrar!
Snirkliga bokstäver som lovar sommarbuffé, drinkar och goodiebags är utbytta mot rak information om spinalspsrutor, lavemang och ett svagt löfte om morfinliknande smärtlindring i efterhand.
Låter helt perfekt!
Hur osa:ar jag?
För det klart att jag kommer!

synd om?

Mig?
Nej inte dugg faktiskt. Människor är det kanske synd om men inte mig specifikt. Är så lyckligt lottad och vinner dagligen högvinst när jag vaknar och inser att jag är jag, att Milo är min son, Marcus min man och magen full av liten bebis som snart ska komma till oss.
Jag släppte fram en härlig förlösande gråt (rekommenderas) i ett par timmar någonstans mellan 3 och 6 inatt, lät det skvalpa över lite på morgontimmarna med och sen dess känns det bättre. Gråter i min ensamhet för att jag har ont och fr att jag därför känner mig som en sämre männsiska som inte kan, inte orkar, inte vill, men jag är inte dålig, inte sämre, snarare mycket bra och framförallt extremt lyckligt lottad.
När jag nyss satt fast i badkaret och inte kom ur på en kvart var jag snubblande nära känslan tycka synd om, men sen duschade jag lite mer med varmt, skönt vatten och tänkte att det hade kanske varit jobbigt om jag suttit där med kalla strålar rinnandes över mig.
Samlade kraft och lyckades till sist häva mig upp och ur. Det hela var rätt komiskt faktiskt och jag fnissade närmast hysteriskt när jag för femtielfte gången kom jag på varför jag inte bör sitta ner när jag duschar (och ändå gör jag det). Speciellt inte ensam hemma.



Nu är jag ren och luktar så gott. Milo är på promenad med Päivi och jag kunde inte vara gladare över att ha vänner som hon!


Appropå glad.
Med risk för att starta en tryckvåg av avundsjuka på sina håll, vill jag bara berätta att min pappa ringde och berättade att han nu fixat biljetter och bokat hotell (svit!) till mig, Marcus, Milo och fröken ofödd. Vi ska till Puerto Rico på Kanarieöarna om ett halvår! Hela familjen ska med, vi ska fira pappas födelsedag och bara ta det lugnt och njuta. Som jag har längtat efter en avkopplande semester med bad och äntligen verkar det bli av! Appropå glad alltså. Jag är mycket glad för det också!
(Ser ni det blå? Däri ska jag plaska som jag aldrig plaskat förr.)

fredagsflås

Milo väntar på att Päivi ska komma.
Jag med.
Marcus åkte tidigare och nu är det bara vi två och katterna här. Killen är så cool i sin lite för stora randiga gondoljärtröja som på ett mycket charmigt sätt blottar ena axeln. Han tittar på Firma fantasiflytt och rör på höfterna till musiken på ett sätt som skulle kunna få Michael Jackson att rycka av avundsjuka.
Jag pulade till frukost i mig lite tabletter och sitter nu aningen överdoserad av bricanyl och flåsar. Det kanske låter som ett inte helt genomtrevligt tillstånd men hjärtklappning har tendens att ta fokus från annat och just nu är det mycket välkommet.
Ska se vad dagen har att komma med i övrigt. Egentligen är det ju väldigt spännande så här på förmiddagen när man har allt framför sig. Och väldigt mycket hänger faktiskt på mig. Just mig. Lite läskigt med sådant otroligt ansvar visserligen, men samtidigt -vilken makt man har. Och makt ger kickar.
Nu ska jag flåsa vidare och fundera på vilken film jag ska hyra tills ikväll. Något klockrent tips?

torsdag 22 juli 2010

fick ett till förresten

Mail alltså.
Finnjonna (bloggen) är visst nominerad i en tävling på nightlife.se där man ska utse Norrköpings bästa blogg. Kul! Väldigt roligt.
Det var ett tag sen (sa hon med ett snett och ödmjukt leende) och vunnit har jag ju inte gjort särskilt ofta om ens någonsin så därför tänkte jag fortfarande ödmjukt be om er röst ---> här.

Även Sachiko är med, vilket är mycket bra och helt rätt! Men nu är det så att jag (kom gärna ihåg, som om jag skulle ha låtit er glömma, hur synd det är om mig med min onda röv) vill vinna den där påsen med roliga grejer eller vad det nu var som låg i potten så pliiiiis, rösta på mig!!! Inser något generat att vid det här laget har ödmjuk finne förvandlats till en patetisk dito, men det är ok, bara ni röstar -på mig!!! Bara gört! ;-)
Nu natti.
(Heja på er andra bloggar med och lycka till! Är hedrad över att få vara i ert sällskap.)

mail och onda flator

Fick ett mail tidigare. Ja flera egentligen, mest reklam om sexhjälpmedel som viagra och liknande, men två som jag såg fram emot lite extra och inte.
Ett från min läkare Nina (den bästa förövrigt!) som tyvärr inte hade så bra besked idag, eller åtminstone inget besked jag ville ha, för tydligen finns ingen mer smärtlindring i tablettform att få förutom ren morfin och det känns inte intressant. Anade iofs detta redan innan, men hängde kvar på det utopiska hoppet om att hon skulle skriva något i stil med -Jo men visst Jonna, vi har precis fått in nya skitstarka piller som inte påverkar bebis alls men som bevisat tar bort exakt all form av rövvärk och allt annat ont med på köpet. Bra va. Kommer förbi med 100 stycken genast.
Inga nya mirakepiller att äta alltså men har mina kryckor nu i alla fall. Observera mina. Egna. Man får inte längre låna utan nu är det köp som gäller. Marcus köpte två till mig i morse och idag har jag släpat mig fördärvad med dom. Känns faktiskt mycket bra eftersom det inte gör så ont när jag inte stödjer mig direkt på benet men vilket jobb det är kånka fram kolossen. För att inte tala om vilka problem som plötsligt uppstår när man t ex ska köpa glass och sen hade tänkt ta med sig glassen (glassarna, blev två) till bordet för att där kunna avnjuta de i lugn och ro. En i taget så klart. Som tur är finns vänliga människor och tjejen i glasskiosken vid Rådhuset bar på eget initiativ mina hela vägen, så det löste sig ändå.
När jag gick därifrån hade jag en nätt liten lutning på några meter att "promenera" (en färd som för mig kändes som att bestiga mount everest) och mitt i min ansträngning kom en ung kvinna med barnvagn bakifrån och frågade snällt om allt var ok, om det gick bra och även om jag blev mycket glad för den oväntade omtanken från en främling så tänkte jag sen att oj vad jag måste se lidande och behövande ut. Det gick ju bra, eller det gick, jag kom fram även om det tog tid och kvar hade jag känslan av att folk bryr sig.
Nu vilar mina kryckor. Liksom stackars handflatorna som verkligen jobbat järnet idag och nu pulserar i takt med Plutts kvällshicka.
Det andra mailet.
Det var från arbetsförmedlingen.
Orkar inte ens gå in på det, men såklart ska de vara med på ett hörn och börja avaktuelisera och strula mitt i allt. Aldrig är de så angelägna om att få kontakt som när man är sjukskriven och eller eländig. Nu verkar problemet ha löst sig iaf och jag fick lite av en ursäkt efter att jag rutit till en aning tidigare.

Hoppas ni har haft en fin dag och att en ännu bättre väntar imorgon. Jag ska ladda med sömn och positiva tankar om hur min rumpa plötsligt tillfrisknar så att jag och Milo får ett par härliga dagar nu när papps ska till dalarna. Inte ett helt idealiskt läge att lämna boet, men det är som det är. Kommer få kompishjälp så det ska nog gå. Bra.

Jo just det. Min läkare skrev i ett ps längst ner i mailet att datumet den 10 var spikat, ifall jag klarar mig dit... Punkt. Punkt. Punkt. :-D Vill man se sånt? Ha ha. Hon har ju visserligen hela tiden sagt att blir det för jobbigt med smärtan så kan vi tidigarelägga snittet till veckan innan (då Milo kom), men nu när jag äntligen fick min dag så är det bara den som gäller. Ser inga punkter, bara en. Den 10:e augusti. Punkt. Då ska vi få träffa vår dotter. Kan inte se att det skulle kunna bli så överjävligt ont i cerklaget eller bäckenet att jag skulle vilja ändra planen, men man vet ju inte. Fast jo det vet man. Händer något så händer det, men är det upp till mig så ska jag klara mig till den tionde.
(Hoppas jag)
Punkt.

Natti.

onsdag 21 juli 2010

kvällslufta

Räksåsen var ljuvligt god, precis som väntat. En losec mup till efterrätt och jag slapp halsbrännan, vitlöken och chilin till trots.
Det har inte blivit mycket rörelse för mig idag av redan ut-tjatade orsaker, men imorgon ska Marcus fixa krycks åt mig och då jävlar ska stan göras osäker igen. He he.
Ska ta och sätta mig ute nu ett tag. Att ha den möjligheten, att bara gå ut och sätta sig utan ansträngning är ju alltså bara så sanslöst lyxigt. Är väldigt glad dagligen för att vi flyttade hit. Visst, egen gräsmatta kontra vår gröna matta i tyg där ute och gräsmattan vinner. Men att inte ha något till att ha grön matta med stolar och bord på är livet. Framförallt varma och kvava kvällar som denna idag.
Ska rota lite i frysen och se om jag kan hitta någon gammal bortglömd spirello någonstans.

God natt.

feministisk sossegubbe med piratsympatier

Det är jag det. Tydligen. Längst bort från Moderaterna och vissa andra så kallade demokrater, vilket rent instinktivt gjorde mig superglad. Vill vara långt ifrån dom och även om jag inte behöver det svart på vitt gör det ingenting att ha det så också.
Jag gjorde alltså precis ABs test och fick där svaren och borde nu veta precis vem eller vad jag ska rösta på i höst.
Det vet jag inte.
Får inte heller förvisso, vilket är synd. Inget parti verkar vilja ha min röst eftersom jag aldrig hört något om att ändra i reglerna/lagarna så även utländska medborgare folkbokförda säg minst 18 år (eller vad nu vore lämpligt) i sträck i landet också fick rätt att rösta i det svenska riksdagsvalet, om man avsade sig rätten att rösta därborta "hemma". Jag skulle lätt välja bort finska valen till förmån för de svenska eftersom jag ändå bor och alltid har bott här, något som nog heller inte kommer ändras i första taget.
Mitt finska medborgarskap byter jag därmed inte mot något och det kanske är svårt att förstå (men lätt att säga skyll dig själv och visst då gör jag det) men för mig är det en rot och arvsgrej. Luddigt visst, men jag är en stolt finne och då jag ändå bor i och mestadels också bidrar (har bidragit) till det här landet vill jag ha kvar det konkret finska som gavs mig när jag föddes -mitt medborgarskap.
Ja ja.
Nog med politiksnack.

Nu kom Birrosarna hem. Det blir pasta med räksås till middag snart. Svärfar har pulat av och till en hel dag i köket vilket känns av den ännu mer höjda temperaturen i hushållet, men vill man ha gott får man lida pin eller hur det nu var och gott blir det garanterat!

spirello -my love

Eller twister heter den väl numera, fast för mig är den för alltid en spirello, den godaste sommarglassen någonsin. Mumma min gud så god den är. Läskande, svalkande, lite söt, lite syrlig och så bäst bara. Har ätit två och inser att det nog inte finns ett stopp i mig, så tur är väl att de tog slut i frysen.
Milos farbror och ena gudfar kom på besök tidigare och nu är hela den manliga sidan av Birroklanen ute på promenad. Jag sitter som jag tidigare spådde och bara sitter. Rövvärken ger inte med sig så jag letar febrilt efter sätt att acceptera det faktum att jag inte kan röra mig utan ont. Låter som en extremt repig skiva just nu, jag vet, men man blir bara så trött. Men jag ska inte falla i ältandet utan det var ju glass jag började prata om.
Spirello -så god.
Ja mer finns nog inte att tillägga.
Ikväll är det brittiska BB-serien på TV och sen dans. Kollar på BB-serien för att liksom ladda för det som komma skall.
Har jag sagt att det bara är 3 veckor minus en dag kvar? Jo det har jag. Fast det tål att sägas igen och igen och igen även om jag fortfarande inte fattar.

gnäll bara gnäll

Har mailat min läkare och ber om nåd. Nä det gör jag inte, jag frågar efter nya, andra (de jag fick gör varken till eller från) tabletter som jag kan ta för min rumphalva/höft/korsrygg blir bara värre och jag går snart under med den. Som det känns. Nu börjar det tära riktigt helvetiskt på humöret med. Tidigare har jag kunnat skratta för att jag gråter men nu gråter jag av samma anledning -för att det gör så ont att jag gråter. Elände. Lite "kul" är det väl fortfarande stundvis och när jag för femtielfte gången förbannar lägenhetens storlek på väg till toa ler jag nästan mitt i grimaserna fastän det numera är långt ifrån roligt som i ha ha.
Kan det vara den där nerven? Ischiais? Varje gång jag stödjer mig på höger (tror jag har haft samma eller liknande besvär med vänster förut för det här gnället börjar lukta de ja vu) ben så gör det förbaskat ont, hugger liksom där i skinkan så att hela benet vill vika sig. Finns det något att göra? Någon mirakelkur? Några tabletter?
Ja ja. Det är som det är.

Idag är det 3 veckor minus en dag tills Plutt ska komma. Fantastiskt underbart härligt. Tiden dit ska jag mest sitta, en aktivitet jag gör bäst. Förutom att pussa på Milo som ju faktiskt är mycket roligare än själva sittandet.

tisdag 20 juli 2010

kunde själv inte heller låta bli...

Handlade lite fina reatröjor åt Milo på pop och såg dessa små så söta. Också på rea vilket är bra då priset landar mer på den normala nivån enligt mig.
Hursom.
Det blev en klänning/tunika med mjuka härliga shortsmamelucker till och en body i läckert turkost samt en söt mössa som passar ett nyfödingshuvud storlek större och med tanke på både mammas och pappas skalle så kommer det behövas, he he. Som ni märker kan allt liksom has med allt också och det tycker jag var väldigt smart av mig. Storleken är 50 vilket borde vara perfekt precis i början.
Oj. Nu kom det en overklighetsvåg över mig igen. 3 veckor från idag. Imorgon är det mindre än tre veckor. Drygt två typ.
Oj.
Oj.
Kommer vara i vecka 38+2 den tionde.

Plutts plagg


Farmor och mormor har såklar inte kunnat låta bli (varför skulle de det?) att köpa ett par fina plagg till våran Plutt. Farmor kör hårt på det royalistiska rosa temat medan mormor lutar mer åt det religiösa med klassisk prästkrage och pärongröna bralls åt vår älskling-på-väg :-). Så fina små grejer. Hon kommer se helt fantastisk ut i allt hon har på sig. Såklart. Det mesta har vi ju redan. Ska om två veckor lite drygt ta upp klädlådan märkt med en 1:a. Milos gamla pyttesmå kläder ska tvättas och ner i byrålådan, men sen är det ju oundvikligt att det blir en del nytt med. Jag menar vem kan låta bli?
Det där med prästkrage förresten. Det är nog lite mer finskt att kråsa till bebisarna, Milo hade min gamla så himla fina prästkragströja på sig när han var en nyföding och var så otroligt fin i den (ska leta reda på bild sen). Det var ett önskemål från min mormor att han också skulle ha "riktiga" ljusa babykläder och inte bara massa jeans och mörka plagg som modet verkade vilja. Och jag kan faktiskt hålla med. Tycker små bebisar ska ha fina, mjuka saker på sig, vuxna människor i jeans och annat hinner de bli sen. Fast visst, det handlar om smak och alla har sin egen.

20100810

Tionde augusti alltså. Det är det som gäller. Just nu. Hoppas sen med. Kommer sikta på den tionde som dagen då vi äntligen ska få möta vår nya lilla kärlek. Idag är det faktiskt exakt tre veckor kvar. Nedräkningen har börjat. Åh herre min vad det känns overkligt. Milo och våra andra små ska få ett litet syskon och vi ett till barn. Fatta stort. Barn föds hela tiden och det är så det ska vara, helt naturligt men vilket mirakel varje gång! Det är större än man kan förstå. Underbara barn!

Vi gjorde ingen tappkoll. Litar på att den håller och gör den inte det så kommer jag känna det och antagligen rusa in. Nu är det inte längre katastrof om något skulle hända i förtid även om det såklart helst inte ska det och för min skull bör bandet sitta intakt hela vägen i mål, men som sagt det finns ingen oro just nu att något skulle vara fel därnere så då slapp jag fläka ut mig. Gött så.

Farfar är i stan. Han är på liten promenad med Milo nu när Marcus är och tränar. Känns bra även om jag kanske mammanojjar lite när jag hör alla odjur till bussar och bilar köra förbi. Men klart de klarar sig själva och farfar är van vid gbg-trafik och Norrköpings vägmonster är ju inget i jämförelse.
Den här noj-känslan och oron tycker jag har eskalerat senaste veckorna, är det kanske vanligt mot slutet av en graviditet? Minns inte från sist och då hade jag ju iofs inte mitt hjärta vandrandes utanför kroppen.

söndag 18 juli 2010

post nattmacka syndrom

Har precis ätit mitt nattamål. Måste äta mellan elva och tolv för att inte vakna mitt i natten av att magen kurrar. Vaknar ju av massa andra anledningar redan och det räcker resonerar jag och trycker i mig en macka till. Nu är jag mätt.
Det blir en natt till i vardagsrummet, känns mycket trist och så överskattat detta med att sova själv, men sovrummet alltså, det är för varmt. Fortfarande. Luften hittar inte dit av någon anledning och jag måste tanka sömn på alla sätt. Dessutom så är det knepigt när Marcus vill sova tidigt och jag inte kan det och ska in där och bröta ett par timmar in i hans sömn vilket får mig att känna mig jättestörig och jobbig. Jag är en värkande koloss och att lägga mig, gå upp eller vända mig är ett projekt som borde få grannen under att undra. Och när jag då gör allt det där flera gånger om innan jag hittar en ställning som håller ett tag, ja det stör mig helt enkelt att jag stör någon annan. Då får det bli xtrasängen. Här inne är det faktiskt fantastisk luft just nu. I morse när jag vaknade nästan frös jag. Nja inte direkt men jag fick krypa under påslakanet i alla fall. Härligt.

Imorgon klockan 1000 är jag hos läkaren. Får se om jag får något datum. Tror inte det men jag hoppas. Tycker det är trist att de har börjat hålla på planerade snitt-datumen. För mig skulle det underlätta mentalt så mycket om jag fick en dag att fokusera på. Nu går jag omkring och är lite rädd hela tiden att något ska börja och då det inte får göra det på mig, ens så mycket som det kanske skulle kunna göra på någon annan planerad snitt-syster är det ganska tufft att konstant tänka och oroa sig för det också. Framförallt när folk på gatan (väldigt ofta) kommenterar med saker som -vilken dag som helst nu va?!? -nu är det dags väl? -inom den här veckan? etc.
Det är rätt fascinerande hur man blir allmängods på kommentarmarknaden som gravid. Plötsligt kan vem som helst säga vad som helst om ens kropp. Gick över en gata för några veckor sedan och då sa en passerande kvinna till mannen hon gick med -Herre Gud! Den där kvinnan såg ut att kunna föda vilken sekund som helst! Högt och tydligt sa hon det. Jag hörde varenda stavelser och på många sätt stör det inte alls, men samtidigt. Jag menar, varför måste man? Och om man måste, varför inte göra det med lite hyfs, dvs tyst. Framförallt när jag har svårt att gå blir det ännu jobbigare, känns som att folk sprider ut sig pekar och viskar som att jag precis just då ungefär varje sekund av min promenad är på väg att "poppa" och att ingen då helst vill vara nära.
Jag hoppas som sagt att jag efter imorgon kan svara på alla frågor liknande -Dags närsom va? med ett självsäkert -nej faktiskt inte, 10:e (?) augusti kommer hon.

ryslig film

Jag måste sluta nu.
Just nu måste faktiskt vara den sista minuten jag ser på det där, annars kommer också den sista chansen till sömn att ryka.
Ser på När lammen tystnar och kan inte sluta (jag ska inte se läskigt i min ensamhet och när jag sover i vardagsrummet själv är jag mycket ensam framförallt i sällskap av en rysare, iiih). Eller jag ser ju egentligen inte på filmen utan zappade bara förbi och fastnade. Igen. Herre min jösses vad bra den är. Anthony H är kung och Jodie F samma. Vilket par. Men Anthony alltså. Så läskig. Ingen man vill möta. Ja jo jaa Anthony H himself iofs hade ju varit en ära utan dess like att få träffa på, men inte Hannibal som är Anthony som är Hannibal som är... ja ni förstår hur bra jag tycker han är.
En minut till.
Sen sova. Eller invänta sömn. Det är redan svalt härinne och då har jag bara 5 av de 8 fönstrena öppna. Heja. Ute skriker jobbiga fylleungdomar och jag skäms för varje skrän jag själv delat med mig av i min egen ungdom och tackar samtidigt för uppfinningen öronprops som snart åker i.

God natt.

lördag 17 juli 2010

lördagsglädje

Nu fortsätter det regna! Och om jag inte helt misstolkar känslan mot min hud så är det en sval smekning av frisk luft som dansar därpå. Underbart. Efter första skuren, min dans till trots, blev det knappast skönare, men nu mina vänner, nu svalkar det gött.

Milo har pratat klart för ikväll och Marcus sjunger för honom nu. Jag väntar på Boyd, inspector Boyd, som åter ska lösa gåtor på ettan.

För att inte bara tjoa och tjimma såhär på lördagkvällen måste jag ju dela med mig av lite kroppsligt gnäll också. Annars kan ju någon gå och tro att allt plötsligt är helt bra, he he.
Hursom. Här kommer, gnäll:
Min högra höft har inte velat vara med alls sedan igår. Haltar som en krigsskadad eftersom varje steg smärtar som fan. Kan inte riktigt eller nästan alls stödja mig på det benet (högra) och då blir det svårt att gå. Skulle behöva kryckor, men vad gör man en helg. På måndag är det förhoppningsvis bra, om inte träffar jag ju läkaren som får skriva ut piller.
Min tand är iaf bättre och pc-kuren fortgår, fast så klart fick jag -som ett brev på posten (liksom alltid vid antibiotika), ett jäkla kli och sådan sveda i underlivet att jag höll, håller på att gå itu. Jästinfektion (svamp med andra ord men det låter så fult, ungefär som att det växte massa trattar i pullan, nej fy, då gillar jag jäst bättre) konstaterad av proffset -mig själv. Bra är att det finns medicin mot allt, så snart är förhoppningsvis även svedan borta.

En bra sak ändå att avsluta inlägget med är att delge det faktum att jag faktiskt sov nästan hela 3 timmar i sträck inatt! Som jag hoppades. Det är inte illa alls. Kanonbra faktiskt! Kan vara att jag därför också känner mig så pigg och glad trots diverse små krämpor. Mer sömn åt folket helt enkelt!

Kram!!!

Milo snackar i tele


Han gillar att prata i telefon tydligen, vår son. I en dryg halvtimme gick han omkring tidigare och snackade om, ja vad det nu är han pratar om. Det började den här gången med att mamma ringde min mobil och jag svarade, då gick Milo och tog fjärrkontrollen och satte igång.
Det efterhängsna mamman (jag) tjatar om är "vem är det som ringer?" typ. Helt uppenbart är ju att han inte vill svara och försöker skaka av sig mig bäst han kan. He he.

Nu är han igång igen med riktiga telefonen.

andas

beredelser före

I sökandet efter svalka har jag nu stationerat mig med mina kuddar i vardagsrummet igen efter att ha sett den mycket bra filmen Moon med Marcus, som dragit sig tillbaka till sovrummet med stängt fönster. Det får vara så här. Jag behöver luft och han tystnad, imorgon ses vi igen och trots att jag saknar mina killar på natten ser jag fram emot att kunna sova någon timme, kanske 3(!) om jag har tur, i sträck.

Mina föräldrar kom igår på lite av ett spontanbesök och stannade till idag. Det är inte mycket ledig tid de har mellan jobb och annat, men superkul alltid med de dagarna vi kan få och alltid så uppskattat av oss alla. Milo skiner upp som en sol när momma och moffa kommer och skulle hänga med överallt igår när hål borrades i väggar och hyllor skruvades fast. Mamma och pappa kom med fina vaggan med och den står nu i ett hörn i kartong och väntar på montering. Det är med en helt annan känsla den här gången jag tänker på den så här innan även om det fortfarande är lite för läskigt att börja ta fram den så här tidigt. Men snart så. Kan i alla fall nästan se en liten ljuvlig bebis ligga däri och sussa sött sen. Om inte alls så lång tid...
På måndag ska jag till min läkare och förhoppningsvis få en snittdag. Från nästa vecka är det bara 3 kvar och hur sjukt lite låter inte det!?!
Shit.

Min tand. Jo den blev typ halvfärdig i förrgår. Bedövningen tog den gången så inflammationen borde vara på bakåtgång. Skönt, mycket skönt även om det inte är riktigt skönt i munnen än. Haft fortsatt lite ont (framförallt mornarna) och hoppas nu det sista ska försvinna med medicinen så jag får gå aj aj aj-fri till september då vi ska göra klart allt. Dvs aj aj aj-fri i käften. Det andra ajet fortsätter nog ett par veckor till och jag börjar bli van.

Nä nu ska den här varma kroppen släpas till duschen och sköljas av.

Kram och god natt.

onsdag 14 juli 2010

flirtisen

Milo är en flirtis. Vår älskling så glad trots att det är varmt och kladdigt. Men vad svårt det är att somna och sova för honom i den här förhoppningsvis forna hettan. Inget kul alls.








grosso

Inte Fabio utan bara jag. Grande (Grosso) alltså som i mycket stor. Vet inte om det syns men jag kan lova att det känns. Tycker att magen hänger lite ner med nu för tiden. Gör den inte? Den är ju extremt blek i alla fall. Inte mycket sol har hittat dit. Behövs inget iofs heller men kul när man ser annat i jämförelse och den nästan blåbleka bollen sen. Ungefär i samma ton som mina ben. Yäk. De är ingen rolig syn. Har aldrig varit men nu är de så trista i all sin omfång.
Idag är det knappt 25 grader. Heja. Mina böner är besvarade och fortsätter det såhär kan jag kanske t.o.m sova i natt. Wo hoo.
Först är det tandläkare i eftermiddag och det tar emot väldigt att gå dit. Men efter medicin så ska nog bedövningen verka. Hoppas, hoppas.









tisdag 13 juli 2010

centralbadet -skärpning

Det mulnade på rätt bra där ett tag för att sen bara trycka ut ett par ledsna droppar och inget mer. Synd, mycket synd. Men jag gläds åt den något svalare kvällsfikastunden med Jess då jag åt både glass och drack en dricka utan minsta ilning. Tjohoo.

Idag var vi en sväng till centralbadet och vad ska man säga?
Jo. Så här. Det var väl en sådan där upplevelse, ni vet, njaaae. Mycket kunde vara så mycket bättre. Asfalt runt hela området, uteservering med nerblåsta parasoller, skitiga bord och stolar huller om buller, ruttna räkor i salladen från cafét och avsaknad av badvakter som har koll är några såna. Framförallt när det faktiskt kostar en bra slant att gå in. Tummen ner där om ni frågar mig medan sedan lilla äventyrsbadet inomhus för de minsta verkade kanonroligt för Milo (när han väl vaknat) och många fler små, men också där blev det tydligt att lite mer personal borde finnas på plats när alldeles för stora killar sprang omkring och halkade bland ett och tvååringarna. Den personal som ändå var där, var mycket trevlig det måste jag säga och kvalmiga dagar är det tacksamt även om flera som sagt hade varit ännu tacksammare.
Nu fortsättning på dans.

dag efter dag

Det vill vara varmt. Men inte jag. så idag ska vi kanske ta oss ut till badet och hoppas kunna hitta nån svalka där. Det där med löften om regn som ju annars inte är särskilt svårt att hålla verkar inte alls stämma nu. Ja ja. Gilla läget behöver man inte någonsin (kom ihåg) men det finns en hel drös av saker man mår bättre av att bara acceptera (jobbar på det) och dett aär en sådan.
Det är varmt. Punkt. Slut.

Antibiotikan inte bara biverkar nu utan har också tagit bort det mesta av tandvärken, kan numera tugga med andra sidan utan att hela tiden råka komma åt det jätteonda (som ju är mer av ett minne blott idag) och ropa AJ. Dessutom är ögat bättre så det kan ju vara att det var en inflammation som medicinen biter på eller så är det bättre ändå. Hursom så är det bra för mig.
Ännu mer mindre ont och jag kanske slår till med en dans. Eller nej, inte på riktigt, sist slutade det ju med tripp till förlossningen och det ska vi undvika. Men en subtil tankedans har väl aldrig skadat någon.
Vi får se.

Kram.

måndag 12 juli 2010

ett öga rött

Ha ha. Vet ni vad?
Idag är mitt ena öga sprucket. Typ. Eller inte sprucket kanske men det gör jäkligt ont i själva bollen, globen, när man blinkar eller tittar åt något håll och så är det massor av ilskna blodkärl som pryder från irisen och ut, ja ni ser själv.
Normala ögat och så det onda.
Lite spruckna blodkärl sådär gör inget såklart men jag är aningen trött på att ha ont på alla möjliga små ställen.
Nästan roligt faktiskt när man tänker efter.
-Det gör ont att bita, gapa och svälja (tanden är inte bättre än).
-Det gör ont att titta och blinka.
-Det gör ont att gå, sitta och ligga (sammandragningar i ett). Tjohoo vilket vrak jag är :-).
Tur jag är en sådan lättsinnad och glad typ annars hade jag nog börjat gnälla vid det här laget, he he.

Päivi är och går med Milo så jag ska leta sköna skor. Måste lindra tillvaron lite. Och mina fötter (som fortfarande är såriga, såklart, vad trodde ni) är det jag i största och tydligaste mån kan ta hand om nu när allt annat falerar med mig. Hade jag varit en bil, skulle jag haft körförbud och antagligen varit på väg att rosta sönder för länge sedan.
Hah. Kom precis på en väldigt bra sak mitt allt mitt lilla elände. Jag var på toa helt av egen maskin tidigare. Så antibiotikan biverkar iaf och det gör mig extra glad denna muliga måndag i juli.

Ha en varm och skön dag men låt oss för sjuttsingen hoppas på lite regn nu!

söndag 11 juli 2010

finalsöndag

Penicillinkuren påbörjad. Känns hoppfullt. Kanske kan jag få mitt liv tillbaka till slutet av kommande vecka. Ja jag vågar nästan tro det. Dessutom ger den här varianten biverkningen lös avföring, vilket ju aldrig är fel när det kommer till mig. Det är lite gambling, det här med penicillin, antingen blir man hård (ännu hårdare i mitt fall) eller lös och nu var det visst en vinstlott!

Värmen alltså. Det är inte riktigt sant hur varmt det är eller vad den här hettan kan göra med en gravidkropp. Är inte riktigt mig själv. Minsta ansträngning, säg vända på huvudet får svetten att rinna till på de märkligaste av ställen. Omysigt fuktig är jag konstant och har nog aldrig önskat så innerligt att mitt badförbud kunde upphävas. Nåväl. Dusch är inte helt fel heller.

Ikväll kommer ett helt gäng av trevliga människor jag inte känner hit för att se fotboll med Marcus. LIVE. Det är alltså kamera och lampor riggade och jag misstänker att ett redan närmast outhärdligt vardagsrum kommer bli ännu varmare. Jag och Milo ska smita till sovrummet och glo på TV där med fläkten surrandes. Kul med final och med folk men jag är inte riktigt i form för att socialisera framför kameran, inte för att jag tror någon kommer sakna mig, men ni som bojkottar grillkvällen och istället ska se boll och kanske vill se vad jag inte gör kan kolla ... HÄR

sommar

Så här fint och mysigt kan man ha det i Norrköping på sommaren. När Lammhults-Malin och hennes fina barn var och hälsade på för någon vecka sen tog vi såklart en tripp till Färgargården, fikade och matade ankorna med gårdagens bröd som Milo verkade mycket förtjust i.
Måste försöka tänka på
fina stunder nu när det molar i käften.

lördag 10 juli 2010

tand

Allt surrar kring den just nu. Kan inte göra något utan att jag tänker eller känner den förbaskade saken mola.
I alla fall.
Fick sms av min tandläkare tidigare som kunde ta emot mig klockan fyra. (Det är service det! På Thea kunde de kanske boka in mig till måndag fick jag veta när de ringde upp.)
Väl i stolen med käften uppsprättad upptäckte vi rätt snart det obehagliga i att bedövningen inte tog vilket såklart resulterade i att det hela gjorde så in i helvetes ont.
Alltså fan.
Det här med att se stjärnor, jag såg hur många som helst och hade inte tandläkaren påminnt mig om andningen med jämna mellanrum hade jag antagligen slumrat till av syrebrist för länge sedan. Jag kämpade på ett tag till (ville ju få kanalerna rensade) med tårarna rinnandes längs tinningarna tills han inte ville mer och det var nog lika bra. Måste jag påminna er om att jag lidit av en "lättare" form av tandläkarskräck och för en sådan är inte gräslig smärta i nerverna den bästa medicinen.
Hursom så är jag smärtwise på ruta ett, dvs det värker och molar så in i perkele (måste tyvärr använda diverse kraftuttryck för att på något sätt kunna illustrera det eländiga som är jag idag) fortfarande, men jag ska få penicillin mot inflammationen (som blivit värre de senaste dagarna -jo tack, känner det. Kunde jag inte fått det i torsdags redan???) kring rötterna och som troligen gör att bedövning inte tar och sedan testar vi att rensa ur igen efter några dagar förhoppningsvis utan tårar.
Pust.
Det är inte skoj. Och så har vi haft över 30 grader i skuggan hela dagen.
Dubbelpust.
Men inatt då jag antagligen lär sitta och hulka på balkongen igen kommer det vara svalt. Ser nästan fram emot det. Minus den eventuella hulkningen.
Sorry. Blir inte roligare inlägg när tanden gör ont.
Kram ändå.

det här inlägget kan heta bajs med

Det är så illa va. Hela min kind pulserar och jag har sovit ungefär från 0100 till 0200 i natt samt sedan från 0600-0700 imorse och därefter lite slummer på fm.
Jäkla skit.
Kontaktade min gamla tandläkare och han skulle höra av sig så fort han var i stan igen, vilket betyder idag eller de närmaste dagarna. Bra ändå. Bättre än Thea som skulle hjälpt mig i förrgår men snarare bara förvärrade situationen och nu inte svarar i telefonen trots att det är akuttid fram till 1600.
Jag satt ute mellan klockan fyra och halv sex imorse. Det var härligt ändå mitt i allt elände. Hade precis fått tidningen och en så färsk har jag sällan hållt i handen. Åt lite macka och yogurt (när det gör konstant ont i tanden känns det ändå bättre att göra något med den även om det gör ondare då) och bläddrade medan jag väntade på att dagen skulle vakna. Satt i ett tunt linne och det var så skönt i luften. Ska ut kommande vakmornar med, ingen idé att svettas mellan lakanen i smärta och ångest när man kan sitta och andas utomhus.
Det är lite drygt fyra veckor kvar till bebis ska komma. Jag har massor av förvärkar och andra små krämpor men är uppe och går och mår därför faktiskt ganska bra för att inte säga apbra.
Men.
Det här med tanden.
Om jag bara kunde få gå utan den värken hade jag varit en tiptop-människa dessa sista härlig tjockveckor. Nu förstör den jäveln allting. Och jag kan inte fatta att man 2010 I Sverige inte kan få hjälp för det. Hur många dygn ska jag behöva gå omkring och gråta och planera egen utdragning av skiten? Så illa.
Förlåt. Eländigt inlägg. Fast jag är eländig nu.
Ska sitta ute ett tag nu medan Milo sover. Ute är ändå skönt att vara. Och jag är så glad att vi har den lilla platsen här i världen för hissen är trasig igen så längre ut kommer vi inte på ett tag...
Kram.

fredag 9 juli 2010

bajs

Det ligger en bajs i milos blöja. En riktigt illaluktande sådan (om det nu någon gång luktat annat). Men han vill inte gå och byta eftersom Firma fantasiflytt kommer på Playhouse Disney. Detta urjobbiga program med dubbade pellejönsar är kanon tydligen enligt finaste killen. Bada är annars det bästa han vet och det blir alltid bada efter bajs, men inte nu alltså. Han envisas att stå lite halvsnett över fotpallen och titta på jönseriet medan jag försöker förstå lockelsen i det hela.

vagn

Nu har jag inte längre en värkande tand. Bara ont i tandköttet och under tanden typ. Kan inte bita och det gör ont att gapa och svälja, men det värker inte sådär förbaskat.
Alltså kan jag tänka på annat. Hurra för det.

Vi var och kollade på syskonvagnar häromdagen för det kändes att det börjar bli dags. Mindre än fem veckor kvar så nog borde man väl kanske ta och beställa. Vet ju hur lpng tid det tog med soffan...
Hursom. Turen var på vår sida. Den vagnen som vi ville ha och som nästan är den enda möjliga med tanke på begränsat utrymme i hiss hade de inne på Babyproffsen. Lite tillbehör fick vi beställa men själva vagnen och syskonsitsen fanns i lager.

Det blev Vibevariant av Phil and teds, fast med svarta dynor som ingick i det redan alldeles tillräckligt höga priset. Men då mina föräldrar gav oss Emmaljunga Nitron, som för övrigt vi varit supernöjda med, kändes det ok att lägga lite mer krut på dubblisen som kan monteras så att en liten nyföding ligger under stora syskonet. En vecka innan snitt tänkte jag att vi skulle våga ta hem den. Skoj.

torsdag 8 juli 2010

tandvärk

Det var ju verkligen inte väl spenderade pengar de där närmare tusen kronorna som tandläkaren på Thea fick idag. Efter ett visst antal timmar när bedövningen släppt lite lagom känd jag hur den bekanta värken åter tog mig i besittning. Nu var klockan så pass att när jag ringde dit igen så var alla på väg hem och det bästa jag kunde göra (efter att jag ratat rådet att käka ipren och alvedon kombinerat) var att återkomma imorgon och hoppas få en ny akuttid.
Fan.
Har haft så ont att jag grinat mig igenom flera av eftermiddagens och kvällens timmar och ingenting kan jag göra. Det är ett helvete att ha tandvärk och bo i en stad där det är bestämt att akuta besvär bara får förekomma under kontorstid.
Mitt problem med tanden är att den nya lagningen sitter så djupt och innanför där har det spruckit så bakterier har kommit in och nu är roten så där pulserande inflammerad. Vilket är det som gör ont. Det som gäller efter dagens åtgärd (som ju tydligen misslyckades eftersom det var värken som skulle väck och den är kvar och tom värre as we speak) är antingen rotfyllning eller plocka bort hela. Det får bli det första till en kostnad av några nya tusenlappar för jag vill verkligen inte vara utan tand än. Fast jag får se om det blir till att hitta ytterligare en ny tandläkare, känner att mitt förtroende till henne jag träffade idag har fått sig en törn då hon inte alls hjälpte mig och hjälp är vad jag behöver!
Skit är det.
Ska försöka sova nu om min inflammerade skalle tillåter. Och sen vakna tidigt för att ringa och hoppas få en ny tid till ingen extra kostnad. Kan omöjligen gå så här en vecka då det är tänkt att utrensning av rotkanaler ska ske och någon garanti tycker jag det borde finnas även om hon i receptionen inte kunde lova något. Hur sjukt är inte det?

tandakut

Har fått tid till 10:30. Min stackars tand. En gammal fyllning (amalgam) byttes ut för två år sedan och sedan dess har tanden bråkat. Det kostade rätt mycket då att få ny fyllning och nu kommer det kosta mellan om 500-2 000 kr ytterligare. Om jag har tur. Har jag otur så kostar det mer. Är inte så glad för det, men bara värken försvinner så får det faktiskt kosta nästan vad som.
Fast samtidigt.
Jag kan tycka det är knepigt att fyllning som folktandvården tryckte in i munnen på mig (och andra) när vi var små sedan visade sig vara inte alls bra och då är det vårat ansvar att börja plocka ut det och stoppa in nytt till mycket höga kostnader och i samband med det också få massor av problem som kostar också att åtgärda. Har bytt ut flera monsterfyllningar (jag vet, har haft många hål trots att jag alltid borstat tänderna bra) och det har alltid strulat efteråt och blivit till ytterligare besvär. Får se nu hur detta slutar och till vilken härligt kostnad.

Förutom den mycket onda tanden igår var det en väldigt bra dag i Söderköping och badet där vi hade. Milo var så glad då han fick springa omkring fritt och plaska med benen i babypoolen och så bjöd Päivi oss på värsta goda salladsbuffén. Mums.

Nu ska jag äta något. Det är med viss tvekan jag gör det för jag vet ju hur det kommer sluta, men äta bör man -annars dör man.

onsdag 7 juli 2010

frågor och svar typ

Kvällens stora fråga -oddsa eller inte oddsa?
Igår vann jag på 3-2 till Holland. Hela 276 kr rikare således idag, men fattig vill ha mer så det rycker åter i speltarmen.
Fattig är väl att ta i men jo jag har det rätt knapert. Marcus tjänar hyfsat bra med pengar just nu och då vi delar vi på det gemensamma så vi kan bo fint (dock hyres och han betalar såklart mer) och äta gott varje dag. Vilket är kanon.
Fick en fråga för en tid sen om hur det ser ut ekonomiskt för vi verkar ha det så flott och jag samtidigt pratar om att jag inte har pengar.
Jo så här va. Marcus jobb är ibland tacksamt på så vis att Milo och jag kan följa med och bo på hotell med honom och det är klart flott fast inte alltid ur vår eller ens Marcus ficka. Sen bor vi som sagt i hyresrätt, en mycket fin sådan visserligen, men har ingen bil eller andra större "vardagliga" utgifter. Det handlar om prioriteringar och vi råkar gilla kakelugnar, goda middagar och fika ute, på bekostnad då av annat som bil t ex.
Vi vill båda ha våra egna pengar vid sidan av och det är där mina ganska ofta är närmare slut. Nu riskerar jag ju aldrig att svälta och slipper såklart gå naken även om alla kläderna gick sönder, men när det är gapar tomt i plånboken och jag vill ha något så är det inte kul. Visst att Marcus ofta steppar in och betalar vissa egengrejer (tex fotvården igår och det med rätta eftersom det inte är bara mig jag bär med de stackars fötterna) så vill jag helst kunna betala för mig liksom han för sig.
Att det är som det är med min knaperhet beror på att jag tyvärr bara har en 80 % tjänst i grunden och från det behöva vara sjukskriven eller välja vara föräldraledig, ja då blir det inte guldkantat och mitt liv har till mångt sett ut så på sistone.
Förstår att andra väljer att ha det annorlunda och jag tycker kanske inte att det alltid är så toppen så som det är hos oss, men det funkar för nu och det får räcka.

En annan fråga jag fick för någon dag sen var hur jag kan dricka öl när jag är gravid.
Jo det är lätt. Jag öppnar flaskan, häller i glaset, alternativt halsar direkt ur och sväljer sedan. Mycket gott. Och enkelt.
Det är såklart alkoholfritt öl och jag kan inte riktigt förstå hur någon ens kan tro annat. I min värld finns bara det alternativet under en graviditet men visst, det kanske inte är så på alla håll fast nu vet ni vad som gäller här. Även alkofritt är säkert fel enligt någon annan och låt så vara i så fall. Jag kommer njuta mina bärs i solen eller efter och inte orka skriva alkoholfritt varje gång innan.
Skål.

Nu oddsa. Speltarmen vann.

aj aj aj aj aj

Så har jag åkt på en djävulsk tandvärk också. Heja. Och försöker man få tag i akut tandvård i Norrköping så får man veta att det bara går innan 1600. Det är bra, men vad händer om det där akuta inträffar -säg 17:40 istället, vad gör man då? Uthärdar till dagen efter? Men perkele på ren finska vad svårt det är.
Har trott att livmodervärkar i tid och otid är jobbiga, min stjärt att de är. En bit kaka i jämförelse med detta molande och ilande som inte alls vill ge med sig nu.
-Gå till skroten utan att passera gå.
Det är där jag hör hemma.

tisdag 6 juli 2010

babyfötter

Äntligen fick jag det gjort! Var nu på eftermiddagen på fotvård och fick mina arma fötter filade. En timme och 40 minuter höll hon på tjejen och det var allt annat än skönt hela tiden men ack så välbehövligt! Kändes som att halva foten x 2 försvann när allt skit skalades bort och nu är de stackarna röda och ömma, fast ändå, så nyttigt det var för oss alla. Hade börjat få såna jobbiga självsprickor att jag knappt utan att grimasera kunde sätta ner hela foten och det är väl en mycket onödig typ av smärta just nu som faktiskt kunde filas bort. Av någon annan.

Slutspurten av fotbollen har nu börjat. Två semifinaler, final och bronsmatch kvar. Känns skönt att det snart är över även om det sen kommer, till och med för mig, kännas tomt. Faktiskt.

DN

Fint idag om mig, Milo och katterna i DN.
Läs HÄR.

måndag 5 juli 2010

förvärkar

Det började igår, den där jobbiga annorlunda känslan av värk i magen när sammandragningarna satte igång. Slutade sen visserligen för ett tag tack vare bricanyl, men till natten var det cirkus igen. Vaknade hela tiden av värsta värken och med stenhård mage. På morgonen fortsatte det och när det var runt 6 minuter mellan ringde jag förlossningen. Bäst att komma in och kolla sa de så jag åkte dit. Kurva kördes och bebis mådde bra (!) och hade finfina hjärtljud så förutom mitt låga blodtryck och galopperande hjärta (efter morgonbricisen) var det inga anmärkningar på något. Läkaren kom och kollade tappen med för säkerhets skull och det såg bra ut där med. Precis som sist, dvs i fredags och vi kunde konstatera att trots det emellanåt jätteonda i samband med sd så har de iaf inte gjort sågon skada och med det i bagaget åkte jag hem.
Och pustade ut.
Vilken anspänning. Fy fan.
Antagligen är det cerklaget som gör det lite smärtsammare med allt som händer därinne. En vanlig sammandragning drar ju så klart även i bandet som i sin tur skär i kött och annat och orsakar säkert fler sammadragningar. Jag vet det och ska komma ihåg det också. Hoppas bara att det inte blir mycket värre än så här för det är inge vidare kan jag be att få tala om. Med risk för att låta gnällig så suger det verkligen bamsepenis att ha såna här fruktansvärda mensvärksattacker dagarna och nätterna igenom, för just så har det fortsatt hela dygnet, liksom just nu. Inga tabletter hjälper heller (förutom bricanyl för stunden) så det är bara att bita ihop och se glad ut.
Vet att jag inte är den enda gravidon med ont eller ens den med värst ont, fast det skiter jag ödmjukast i. JAG har ont och det är det JAG skriver om. Så det så.

Nu ska vi se hur vi ska ordna sovarrangemangen. Väldigt varmt överallt och jag vill ha öppet för att sova, medan Marcus måste ha stängt för att göra samma sak.
Hmmm.

Lovas sommarfoto

Skrev för ett tag sen om en vacker liten flicka som berört mig så. En liten tjej som inte längre fick vara kvar hos sin älskade familj.
Hon heter Lova och var 6 år när hon i slutet av maj i år inte längre ville/orkade bråka med elaka cancermonstret och somnade istället in.
Den här sommaren saknas lilla Lova, hennes familj går sommaren till mötes en för lite. Alltid en för lite.
Förra sommaren, innan allt ont, tog hennes mamma AM en vacker sommarbild som nu är med i en tävling.
Här är bilden.
Och ni får gärna gå in och rösta, liksom jag har gjort flera gånger. Inte för att tycka synd om utan bara för att bilden och den vackra tjejen på den är så fin och full av liv. För kärlek dör aldrig och Lova är kärlek och i ständigt kärleksfulla tankar och minnen hos de som kände henne och just nu njuter hon sin sommar på grönare ängar än vi någonsin sett.
Alldeles för långt borta från sin mamma.

söndag 4 juli 2010

shrekfylld dag och så kväll på det

Jag tog i för hårt, det ska erkännas.
Den där dansen alltså. Aj aj.
Jag vet inte om det var bara den eller den i kombo med annat som gjorde att jag ett bra tag fick ligga och klocka värkarna i kväll. Fy fasiken vad den värkte. Värsta sammandragningarna med en oskön (som om det någonsin är skönt) dos av menssmärta kan verkligen däcka den starkaste. Nåväl. Lite bricanyl senare och det är åter lugnt i lagårn och snart ligger jag och sussar med mina killar. Ingen mer dans på ett tag.


Jag och Jess gjorde en sväng till Stockholm idag. Tanken var att Marcus skulle gjort oss sällskap men så fick han förhinder i sista stund och det blev en tjejdag, om man inte räknar med Shrek. Jessica är inte bara lite förtjust i nämnda kille (även om jag också med skräckblandad förtjusning hånglar med honom på en av bilderna) så det var mycket trevligt att åka med henne. Filmen var såklart bra, som de alla är. 3D var kul och det får vara sista ordet för nu ska jag i sängs.

God natt.


dansen -känsliga tittare varnas

Så var det alltså dags för dansen. Den där glada utlovade ifall allt såg bra ut på fredagens koll och det gjorde det ju, så här är det.

Jag har en jäkla fart i början, har nog inte rört mig så snabbt på ett halvår, så krafterna tog väntat helt slut två sekunder senare och jag är fortfarande däckad. Men det var det värt som man säger.
Enjoy. Typ.

stora fina killen

Älsklingen!
Våran sötnos alltså. Är så förälskad i denne lille man att det inte är riktigt klokt. Underbaraste barnet på jorden.
Mamma älskar dig Milo!

lördag 3 juli 2010

sommar

Nu börjar det gå ner. 27 tror jag det var precis. 27 grader och klockan har slagit tio.
Jag gillar värme, det gör jag, men just nu kan jag hålla mig för skratt.
Tar förresten tillbaka mina lovord till HM. Långkjolen hade ett jättestort hål och då alla toppar jag köpte var liksom köpta till den faller min klädplan inför imorgon. Dessutom upptäckte jag en massa små hål på korallröda tunikan från allsången om ni minns (min plan B) så den också ska lämnas tillbaka på måndag. Står, sitter som man säger på ruta ett och undrar vad jag nu ska ha på mig när vi tar en tur till stan. Den stora. Vi ska på Shrekpremiär imorgon och det ska bli mycket skoj och inte för att någon annan kommer bry sig, men jag vill känna mig så fin jag bara kan.
Ska rota lite till i skåpet så får vi se.

värmeshopping

Det är fan inte sant vad man kan lida av värmen med denna min nya kroppshydda. Idag kände jag för första gången hur det ständigt svajade till i knoppen, något som inte blev bättre på ett bra tag vad jag än gjorde. Hua.
Fast nu är det bättre. En dusch, lite sill och kall öl och även jag kan komma igång.

Nu ska jag glida in i (inser genast att det inte är en helt korrekt beskrivning av kommande handling, men det låter bra och i tanken glider jag både fram och i saker fortfarande) några nya kläder jag lyckades handla idag. Shopping i tomma och svala gallerior är förresten den bästa sommaraktiviteten, framförallt när de flesta andra tror att det är stranden som gäller. Lurade :-) Är mycket glad idag över HM som låter en relativt tunn plånbok ändå fixa fram lite trevliga plagg åt en val på glid och trots att jag är tveksam till att behålla allt det som hamnade i påsen så tror jag något kommer sitta fint.
Vi får se.
Ni får kanske se.

efterkoll och förskola

Mätning av tapp gick finfint. Fortfarande inget öppet från cerklaget och ut! Otroligt. Heja mitt cerklage hittills. det har verkligen skött sig exemplariskt.
Tillväxt-UL gick bra det med. Bebis verkar vara en liten tjockis med rund och god mage. Ca 2 400 gram beräknas hon väga idag. Och jo, en hon är därinne. Egentligen skulle det ha varit vår hemlighet men på något sätt kom det ut tidigare så what the heck, Plutt är en flicka av allt att döma och även om vadsom hade hade varit välkommet och önskat så är det himla roligt med en liten syster till Milo och våra andra små! Tänk en dotter ska vi få!
Den där dansen jag lovade er? Tänkte spara tills imorgon. Kan vara någon nattuggla som läser och ser och kanske aldrig får fatt på sömnen efter den synen. Vill ogärna ha det på mitt samvete så jag väntar till solen gått upp igen, men sen kommer den gott folk. Och det mina vänner -är både ett löfte och ett hot. He he.

Tusen tack för alla åsikter och funderingar angående det där med förskola och 15 timmar! Verkar ju nästan som att det faktiskt ändå är vanligare med 5 h/3 ggr i veckan än tvärtom och det gläder mig, för jag kan verkligen inte se fördelarna med den senaste (till oss tilldelade) varianten. För någon. Verkar ju också som att det diffar från ställe till ställe i samma kommun och att det (som vanligt) är pengar som styr och inte behovet. Jag är väldigt besviken och ska ringa på måndag och kolla vad de har för argument och om det finns några möjligheter att prata och komma fram till annat. Om inte så funderar jag på om det hela är värt det, det finns öppna förskolor som jag kan hänga på med båda älsklingarna och dit jag kan gå när det passar oss.
Tycker faktiskt de borde ha informerat oss om detta när vi fortfarande hade möjlighet att välja, för då hade valet klart fallit på ett annat ställe, så viktigt tycker jag att det är. Och det handlar inte bara (rätt lite faktiskt) om vad som är enklast för mig och oss utan för vad jag är övertygad är det bästa för framförallt Milo och Plutt men även hela familjen i förlängningen.
Det lär bli fortsättning på detta.

Men nu sova. Fast fan (klagar bara lite) för värmen.

God natt.