tisdag 4 januari 2011

snart vår

Det här året har verkligen hittils börjat i trötthetens tecken. Fast vid närmare eftertanke, alla år börjar trötta. Det är januari som är trött och då allting startar där, startar det alltså trött.
Bra så.
Eller bra, det bara är så. Och det är bra. Så.
Januari brukar tyvärr vara längsta månaden så vi får helt enkelt stå ut ett tag till, men snar är det andra puckar och andra månader som kommer vår väg.

Milo och Mimmi sover nu. Båda barnen har helt klart fått min dygnsrytm och vill helst vara vakna så sent som möjligt på kvällarna, fast för att försöka ändra på kvällsvaket och rutinerna (för vilken gång i ordningen?) har vi nu börjat vakna och också väcka de små tidigare (halv nio imorse, tjohoo). Hittills funkar det ju och jag hoppas att Milo med tidig tupplur också kommer vilja somna före oss.

I förrgår var det nästan roligt.
Efter flera misslyckade läggningsförsök gick Milo och lade sig samtidigt som vi, runt halv elva. Såklart skulle han också läsa (jag måste göra det för att överhuvudtaget ha en chans till sömn) och tog min pocket med Mia Skäringers krönikor från sängbordet. När vi två stora hade läst klart och släckte lamporna fortsatte killen läsa. Och gjorde så ett tag tills han sa öööh öööh och pekade på lampan. Jag tände, låtsades somna om men kikade under ögonlocken på grabbhalvan som bara fortsatte "läsa". Boken var upp och ner men det bekymrade inte läslusen. Sida efter sida bläddrades och efter ett bra tag somnade han till slut med boken under armen. Då släckte jag och sen sov vi allihopa.

Jag undrar vad han ser när han ser text sådär. Det kan ju inte vara så jättekul att titta på, som bilder till exempel i hans egna böcker. Men tillräckligt intressant tydligen för att en knappt tvååring ska ha lust att "läsa" sida upp och sida ner. Fascinerande. Han gör som vi gör, men ändå undrar jag vad han tror att vi gör med en bok fylld av bara krumelurer. Kanske ser han bilder där med?

Nu ska jag fortsätta planera vår vår. Den blir fin.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Januari är i mitt tycke den tristaste, mörkaste, tröttaste månaden på året! Det är bara så. Och den längsta, verkar som den aldrig tar slut. Men det gör den, det är redan den 4:e idag, bara 27 dagar kvar. När var det ni skulle iväg till södern med sol och värme, var det inte nu i januari?
Bra rutin ni börjat med, att väcka både er och barnen tidigare för att få mer vuxentid på kvällen. Absolut helt rätt!
Sen är det ju en söt historia du berättar om Milo och hans ”nattläsning”. Har läst flera gånger och ler varje gång, en verkligt söt historia. Han har lärt av mamma och pappa att man läser, och då måste man ju bläddra. Skit samma om boken är upp och ner, han var ju ivrigt sysselsatt på sitt sätt med läsningen och sen somnade han. Härligt! Tänk om man kunde ”se” in i barns hjärnor så man förstod som vuxen. Men å andra sidan – måste vi förstå allt? Nej, det tycker jag inte. Milo hade trevligt med sin läsning. Och jag tror han blir en duktig poet med så fint genetiskt arv från både Marcus och Dig!
Jag ska också ta mig i kragen och börja planera för den kommande våren. Det är en positiv tanke att odla, även att jag inte ska ut och resa!
Ha det gott och krama familjen. //Maggan1

Owe sa...

Jonna

En sak är säker och det är att Milo är en go kille med lite egen vilja :-)

nollgradig sa...

Yey! Som en snart färdigutbildad bibliotekarie så kan jag inte göra något annat än att klappa händerna! Det skall börjas i tid med läslust!