måndag 31 januari 2011

krya på mig

Hög feber och ett dygns kräkningar är nästan ett minne blott nu. Är det något som är bra med vinterkräksjukan så är det att den marcherar snabbt. Men satan så effektivt med. Var helt däckad igår och då jag hade svårt att behålla värktabletterna jag tryckte i mig låg jag mest och skakade på Milos saccosäck tills jag fick tipset att mosa alvedon och blanda med socker och vatten och låta gegget tas upp lite i munnen redan. Sedan blev det något bättre och då först vaknade Mimmi tack och lov. Milo är mer självgående och eftersom jag nånstans i feberyran tyckte det var ok att Marcus åkte och jobbade i Stockholm på seneftemiddagen var det tacksamt att bara ha ett barn att underhålla det jobbigaste timmarna.
Nu mår jag i alla fall mycket bättre efter att ha fått vila idag. Har ätit precis och visst att det skvalpar lite oroligt i matstrupen ett bra tag efter varje födointag, men det stannar nere åtminstone och nere är bra.

Nyss kom veckans matkasse också. Och såpass frisk är jag i magen att jag ser väldigt mycket fram emot kommande maträtter. Både göra och äta. Massa halloumi, soltorkade tomater, örter och rostbiff var några av grejerna mitt öga registrerade medan handen jobbade med att plocka in.
Gott.

söndag 30 januari 2011

skiter i allt

Jo faktiskt, men mest spyr jag.
Nu har det i och för sig lugnat ner sig lite och jag sitter uppe (hurra) utan hink bredvid. I natt var det annat. Då satt jag med huvudet i skurhinken och hulkade avgrundshulkar fastän inget mer fanns att komma. Hemskt det är. Kan inte minnas att jag mått så här dåligt på länge. Jag som inte brukar få det. Inte bara kräkningarna som ju visserligen i sig är pest, men denna kroppsvärk, ont överallt och inga tabletter stannar kvar länge nog för att verka. Blä helt enkelt.
Förra året, denna tid, när Marcus svängde sina lurviga fick ju Milo en rejäl släng av vinterkräkis och smittade sen också papps, medan jag bara torkade spyor och killens kokheta panna utan minsta tecken på nåt. Men nu alltså... På flyget i fredags kräktes kvinnan bredvid mig ett antal gånger, matförgiftning sa hon och det var det kanske, men sen började en man ett par rader fram att kräkas och precis när vi skulle av planet kaskadkräktes en liten tjej i gången som suttit bakom mig. Plan är ju klassiska smittfällor så kanske inte helt förvånande att jag nu sitter här. Hoppas bara resten av familjen håller sig friska.

Nu blir det teletubbies med Miloboy. Svårare än så blir det inte idag.

lördag 29 januari 2011

även mulna dagar var bra dagar

Yougurtglass i förgrunden.

Waaaaaaa.

Strandpromenad with tha gang.

Min terass var såklart populärast och jag blekast.

Vid spapoolen med lillebror A. Fast det är nog jag som ser lille ut.

Motionsspår.

Lite blomster vid vägen.

några bilds

Playa.

Sardeller och kanariepotäter, mums.

Gudpäron och Mimmi i soffan.

Ingen babysitter i sikte, men gudfars mage var tom nästan snäppet bättre.

fredag 28 januari 2011

vagaböndernas återkomst

Hemma igen. Mamma och Mimmi är tillbaka.
Underbart att åter få pussa våra killar fast lite trist att byta sol och värme mot snö och kallt och genast med det senaste -onda leder. Fy för i tusan vad trist det är att ha värk.
Det var inte den solsäkraste veckan vi hade, det ska sägas, men varannandagsväder är rätt okej också i alla fall med bebis eftersom det ändå inte är så att man hur mycket som helst kan lapa sol när liten tjeja kräver uppmärksamhet.
Vi är hyfsat pigga och krya nu. Mimmi hostar än och har inte sovit särskilt bra men börjar så smått bli sitt glada jag igen. Mitt snor verkar ha satt sig nånstans i gångarna och vill inte ut. Har galet ont i pannan hela tiden, men annars mår jag kalas.

Gud vilken god köttbit jag åt igår! Kom bara att tänka på det. Den var verkligen helt fantastisk.

Hursom.
Det var helt underbart att träffa Milo igen. Han sprang min kille och kastade sig runt halsen på mig när jag kommit in genom dörren och hela kvällen har hans mammai fått massa pussar. Mums.

Nu ska jag kolla lite flygbiljetter till Rom när jag ändå har resådran pulserande. För visst ska vi dit ett tag nu i vår om allt går som vi länge planerat och önskat. Varför inte liksom.

Den här vagabondmoran ska lägga sig om en kort stund. Åkte iväg med charterbussen vid fem imorse från hotellet... gäääsp. 

Ha en skön fredagkväll!

tisdag 25 januari 2011

fina flickor

mamma och Mimmi

nya kläder som mormor köpt provas

slappat vid polen och det är rätt så skönt
Vi har det bra här trots att jag tyvärr är fortsatt krasslig. Eftersom Mimmi har blivit det med så stannade vi ikväll på hotellrummet medan resten av gänget skulle ut och äta. Hoppas det är bättre imorgon för Mimmis del.
Nu ska jag försöka sova. Det har blivit mycket lite av den varan och jag ser nu närmast i kors av trötthey. Men attans vad skönt det var att bada i polen idag!

söndag 23 januari 2011

mamma och Mimmi vagabond



Bästa Päivi hjälpte oss till flyget. Hade vart mycket svårt annars.
Off we go.
Pigg mört...
...blev trött.
Några ord om det här med att resa med bebis. Ensam.
-Gör det helst inte. Åk om du kan tillsammans med minst en extra vuxen! Men går det inte så visst det är svettigt och jobbigt emellanåt men det funkar ju att flyga ensam också.
-Men gör det då med så lite handbagage som möjligt! Mina grejer som ni ser på bilden (minus babyskyddet) var galet tunga och alldeles för mycket för en person att hantera. IQ fiskmås på mig. Dessutom fick inte mjukliften plasts nånstans, än mindre med Mimmi i så jag fick ha den vid fötterna, med dom i. Detta är säkert olika från plan till plan men på vårat var det jättetrångt.
-Bärsele är super! Både att gå på toa med (det måste du ju göra med bebis ifall man inte lämnas den lilla hos grannen) och att sitta med. Man får ju rycka och skaka mest hela tiden så bebis trivs men skönt att vila armarna.
-Be de omkring dig om hjälp. Folk är snälla oftast och villiga att räcka ut en hand eller två när dina är upptagna.
-Nässpray till bebis innan start och landning. Och gärna också något att sulta på just då. 
-Ett roligt armband runt handleden med massa krimskrams på är bra att ha som plutten kan leka med. Svårt att hitta plats och möjlighet att skallra med annat. Och om du tappar det, blir det jobbigt att leta redan på det igen.
-Napp fast i band, fast på något av samma tappar-du-blir-det-jobbigt-att-leta anledning.
-Ha några skvallerblaskor med bilder för dig själv att titta och bläddra i. En bok är svår att handera med en hand.

Ja det var nog det för just nu. Kan finnas annat bra jag kom på också, återkommer i så fall.
Nu massagepol!
Tjo hopp.


random pics från idag

Hittade massa goda alkofria öl i affären.


Väntar på gott. Mimmi var så där road av Puerto Ricos centrum, och mamma börjar bli trött. Men gott kom.

...och en fjärdedel var min.
Trött.
Tröttast.

första dagen


utsikt från terass

utsikt 2 från terass

Fina bilder va.
Inte helt fel måste jag säga. I polen badade jag idag. Mot havet kändes det som. Underbart och lite läskigt. Men så frigörande. Har inte badat på länge och idag var det dags när Mimmi väl slocknat för sin eftermiddagslur någon timme tidigare.
Tog en lång skön tur i varmvattenpolen med i spa-avdelning och njöt av lite härlig vattenmassage på alla möjliga och omöjliga kroppsdelar. Råkade till och med visa mina blåådriga amningabehag när jag blundande tog emot ett himla dunkande i nacke och på axlar av ett gäng kraftiga vattenstrålar. Min halterneck bikinitop knöts upp och där stod inget ont anande tills jag märkte fadäsen och ursäktande log mot mitt enda sällskap, det gamla skrynkliga paret mittemot och knöt fast saken igen. Hon såg sur ut. Han var desto gladare. 

lördag 22 januari 2011

framme

Vad ska man säga. Vi får plats i alla fall. En närmast gigantisk svit med tillhörande enorm terass är Mimmis och min i en vecka, efter en superfin resa, med superfinaste lilla dottern, som dock lämnade mig lite spasmiskt skakande. Blir så när man sitter och konstant gungar nån kroppsdel för att den lilla ska trivas och det gjorde hon visserligen så jag gjorde ju något rätt. Landningen var inte lika rolig för någon av oss. Jag har fortfarande jättelock för ena örat och allt hörs genom ett sus. Men det ska nog ge sig.
Saknar Milo som en tok! Han hade haft det så bra här. Fast samtidigt kändes det skönt att han slapp flyget. Jag med min lilla förkylning mådde inte bra i torra luften där uppe och jag vill inte ens veta hur Milo hade mått. Men som jag saknar honom. Och Marcus. Den här sviten var ju för oss, hela familjen. Fast nu är det som det är och jag och Mimmi, familjens nyaste globetrotter ska njuta järnet.
Imorgon blir det frukost med familjen som tog emot oss ochsen får vi se.
Och ja visst. Internet har jag med.

Nu ska jag fortsätta tugga tuggummi som en gnu. Glömde tandkräm. Blä.

Krams och natti.

fredag 21 januari 2011

dagen för avfärd

Har inte kunnat sova. Faktiskt på hela veckan, eller de senaste åren om jag ska vara ärlig, fast det ska jag inte, he he, så det blir det mycket av på ön. Sova! Hoppas jag. Älskade Mimmi sover ju bra. Just nu i alla fall och ämnar hon fortsätta med det ska jag göra henne sällskap.

Men det är helt galet vad jag kommer sakna Milo. Gör ont i hjärtat av tanken att inte ha honom hos mig varje dag och kämpar konstant mot tårarna. Försöker tappert tänka att en vecka är bara en vecka och det går fort, framförallt då jag kommer ha roligt där.
Men ändå.
Min lille kille. Mammas Milo liksom. Han kommer vilja pilla på mina handleder i kväll och så finns dom inte där (bra va!), fast han kommer ju inte förstå nåt. Älsklingen.
Som jag hade sett fram emot den här semestern med honom. Sedan många många år, ja innan han ens var ett embryo i provröret såg jag framför mig solsemester med hela familjen och hur jag och barnen (har alltid sett flera) plaskar i polen medan pappa sitter under parasoll med bebisen. Mimmi är ju nöjd där jag är men Milo hade ju faktiskt kunnat leka och ha roligt där tillsammans med oss andra.
Ja, jag vet, det blir fler chanser, jag får skärpa mig, det blir bra, bla bla bla... men just nu är det bara så ledsamt. Är väldigt labil av alldeles för lite sömn, hormonella svängningar och annat skit som händer och att då inte få ta med min pojke blir lite för mycket för ögat som blir ledset.
Nu ska jag fortsätta pricka av min 2do lista. En hel del kvar.
Kram.

resa imorgon och lite gnäll så här innan

Det blir en tjejresa. Jag är inte glad. Rätt ledsen faktiskt. Inge kul alls just nu. Och så jobbigt att vara ifrån Milo!
Jäkla skitvirus och annat.
Men vi ska ha skoj med. Äta gott, sola, bada och umgås med familj. Ja Mimmi lär väl inte göra så mycket av solandet och badandet och tutte plus ersättning smakar nog likadant både här som där men ändå. Skoj och gott är vad det kommer bli. Med betoning på kommer. Nu är det trist. Packa för solo. Det som skulle bli så kul blev det inte. (För packa är ju också en del av det roliga och att få ta upp alla Milos små shorts och t-shirtar fick mammahjärtat att gråta lite.)
Fast vadå. Resan har inte börjat än! Och den kommer bli kul. Så det så.
Imorgon flyger Mimmi och mamma till den kanariska solen. Fantastiskt så! Riktigt härligt. Hur jag ska underhålla lilla bruden under flygturen lär jag komma på. Har några timmar på mig att testa grejer. Och kommer jag inte på nåt så gör jag inte, sen är vi framme och på plats ska vi flytta in i sviten. Mor och dotter. Blir fint det.

Packa var det ja.

Hej då.

onsdag 19 januari 2011

förberedelser och så

Mimmi ligger i vaggan och sjunger. Låter det som. Hon trivs där med sin speldosa. Korta stunder då och då men bra det.
Milo äter lite uppvärmda pommes och en hamburgerbit som sett bättre dagar. Bara han äter säger jag och är glad åt det lilla. Han åt faktiskt lite pennepasta tidigare också med mammas köttfärssås även om pappas nog är lite godare. Men så länge något går ner hurrar jag.

Besöket hos doktorn gick bra. Ingen bakterieinfektion och öronen såg bra ut. Det är någon virusvariant som satt sig i luftstrupe och stämbanden, kan ta tid att bli av med men inget farligt. Doktorn avrådde oss inte från att resa, -inga hinder för att flyga, sa han, men det bästa är att vila.
Dagen började med väldigt hög feber så jag hoppas tills imorgon att det ser något annorlunda ut, så får vi tar det då. Annars vet jag inte. Fem dagar med över 39 grader gör en liten killes kropp trött och en till känns som en för mycket, men läkaren trodde på vändning snart så vi får väl avvakta och hålla tummarna stenhårt. Känns således väldigt öppet fortfarande. Och lika osäkert således. Bara vi vuxna håller oss friska. Både Marcus och jag är krassliga även om jag inte låtsas om det och det funkar för mig. Tänker mig frisk och blir det med. I sinnet och det är det som räknas.
Marcus jobbar ikväll så jag hoppas det är ett friskhetstecken för honom med, men det blir Milos mående som avgör. Jag åker hursom känner jag. Med minst Mimmi. Kommer bli jobbigt, visst. För mig, ifall Milo inte kan följa med. Men jag får stå ut. Milo kommer ha det kanon här hemma med papps om det blir så och jag och Mimmi kan ha en tjejsemester med massa sol och sömn. Och vilken bra mamma är inte jag om jag låter Milo få ha lite efterlängtad egentid med sin pappa samtidigt som Mimmi för en gångs skull, får min odelade uppmärksamhet i en hel vecka.

Hon sov så underbart bra inatt tjejen där hon låg i sin säng några meter från soffan. Hela vägen till sju på morgonen sov hon, då det var dags för frukost och sedan slumrade hon lite till. Tyvärr sov inte jag och tänkte när jag lyssnade på Mimmis andetag att kanske ändå, om vi ska dela den där sviten som är bokad åt oss kommer jag i stora sköna sämgen (soffan är inte bekväm) kunna njuta av min härliga dotters sovvanor. Känns inte helt fel den tanken.
Ja ja.
Vi får se imorgon och ta beslut då. Har i alla fall köpt en stor resväska idag och ska börja packa lite.

tisdag 18 januari 2011

finnjonna goes modeblogg, typ

Kanske dags för ny profilbild?

...eller varför inte denna? Rakt framifrån äger.

...eller denna?

...åh, denna gillar gillar jag! Grrr liksom.

Här funderar jag på vilka skor jag ska ha på mig idag.

Nu blev jag chockad och lite lite äcklad. En fågel har bajsat på min D&G kappa. Usch.

Men oj. Min tumnagel har fått en flisa.

Och här visar jag dagens outfit. Snygga brallor va?
Jag har surfat runt lite bland de mest lästa bloggarna och detta är vad jag ser. Faktiskt. Ja inte bild på en blek 30-plussare med gula tänder, men minerna är onekligen liknande.
Det är så mycket liksom, oooh, aaah och oh la la laa över så mycket. Stora blekrosa läppar, skitvita (gillar motsägelsen i det) tänder, enormt uppspärrade ögon, stort hår och oprovocerat förföriska (varvat med barnsligt förvånade) miner hoppar på mig precis överallt.
Det är unga söta tjejer som har dessa bloggar och jag applåderar mycket som är dom. Inte ofta tjejer dominerar så, men varför allt detta plut överallt?
Vill andra tjejer ha det?
Killar?
Jag är väl för gammal för att fatta och det får vara så.
Lite "kul" (kul som i inte särskilt rolig alls, snarare sorglig tror jag, utan att riktigt veta vad jag tycker) iaktagelse bara.

hoppas hoppas

Imorgon ska jag ringa till BVC. Igen. Ringde faktiskt igår men fick rådet att avvakta. Men imorgon vill jag träffa läkare så killen åtminstone kan börja med medicin om det är det han behöver och så får läkaren ge sin synpunkt angående flyga eller inte och är det nej nej så får hän skriva intyg så får vi se hur vi sen gör, ifall alla stannar hemma eller ifall jag och Mimmi själva åker. Hur nu det skulle gå. Har precis bäddat i soffan för att kunna sova lite inatt ifall det blir liknande nätter som de senaste och redan saknar jag min kille. Ja Marcus med :-)
Tack fd barnmorska för dina råd! Ett hopp tändes och fan är bortskurad för tillfället från väggen och jag har gömt Marcus pensel.

Självklart är det viktigaste Milo och att han ska bli frisk och kry, men vi kan inte resa sen. Inte på den här resan. Min pappa bjuder hela familjen tilll Gran Canaria för att vi tillsammans ska fira hans födelsedag nästa vecka med stora delar av släkten som också kommer dit från Finland. Så, ja, ni som "känner" mig och min kärlek till la famiglia vet varför det är viktigt och varför jag så gärna vill åka. Förutom alla hundra anledningar om att jag behöver sol och semester.
Men samtidigt är ju Milo såklart viktigare och jag vill ju helst ha hela min lilla familj med när den stora ska kalasa.
Vi får se.
Imorgon ska jag ringa dr och hoppas killen kanske är mer kurant. Nu sover han och det är mer än han gjorde vid den här tiden igår. Så peppar, peppar...

fan glor ner från väggen

Jag har inte ens velat tänka tanken, än mindre prata om det. Jag tecknar gärna men att måla helvetesgubben på väggen ger jag helst fan i.
Vi måste prata om det, säger Marcus och jag svarar med bingo, bingo, bingo.
Jag kommer dö en dag, kan ske närsom, men behöver jag prata om det? Nej. Det sker ändå och när det väl händer, lär vi märka det. Jag i alla fall. Eller kanske inte, men andra. Förhoppningsvis.
Men ok. Vi bör prata om det, så det gjorde vi.
Ifall Milo är jättesjuk på torsdag, eller ja fredag, då kan han inte åka. Då kan inte vi åka.
Ifall Marcus är jättesjuk (han är krasslig med, men inte så farligt envisas jag till hans stora irritation för jag kan ju inte säga hur han mår och det kan jag inte men gör ändå) så kan inte han åka.
Och Marcus, han gillar att måla.
Fast gilla är fel, tror nog mer det är en yrkesskada eller eventuellt något som sitter i de italienska generna det här med att förvänta sig och vara redo på det värsta i tid och otid och också prata om det.
(håll tyst)
Fast vad är det egentligen som gäller?
Vi har avbeställningsskydd, så vid allvarlig sjukdom eller olycksfall är det inga problem, men förkylning? Ett barns förkylning? Klassas det som allvarlig sjukdom? Ska man resa med sjuka barn?
Nu vägrar ju jag fortsatt att tänka tanken, Milo blir frisk. Positivt och friskt tänkande! Det är dagar kvar till fredag och vi hinner friskna till allihop.
Fast om inte... Vad gäller?

Och där sitter han nu. Fan. Glor och flinar.

navelskådning och andra sysslor

Milo sover. Vilket är ett bra tecken. Han har sovit illa killen senaste nätterna och inte heller värst bra på dagen så nu tror jag på riktigt att han håller på att sovkurera sig. Hoppas.
Personligen mår jag rätt bajs men ska inte tänka mer på det. Faktiskt ganska befriande att inte kunna gå in i sitt eget dåliga mående så som man en gång kunde och också gjorde. Med hull och hår mådde man dåligt om man mådde så. Älta, älta, älta var ett way of life och även om jag såklart saknar att ibland bara fokusera på mig och JAG så är det ändå väldigt skönt att kunna lägga det stora jaget och därmed egot lite åt sidan och tänka på annan. Andra. För helt ärligt, det där enorma jagfokuset ledde faktiskt inte någonstans, eventuellt lite djupare ner i gyttjan.
Med det sagt menar jag inte att man som människa, kvinna, mamma eller annat ska eliminera sig och sina behov, tvärtom, de ska tillgodoses, och stundvis också ältas över, men de behöver inte liksom ta över. En ögonkast bort från naveln mår vi nog alla bra av till kvinns. Tror jag och även om skådning ner där och in är lätt och behaglig till en början kan det vara värt att slita upp blicken.
(Sagt av någon som låg vaken alldeles för mycket i natt och mest helt i onödan bara för att hon tyckte synd om sig för att hon inte fick sova...)
Snart kommer Marcus och den här människan ska iväg på lite sköna och välbehövliga egensysslor.

måndag 17 januari 2011

hemmadag

Har äntligen lyckats få i Milo lite mat. Det är fortsatt sjukstuga här men killen verkar något piggare. Imorse runt halv fem, fem efter ett par timmar av klagan och vrid och vänd tog jag till sist tempen på honom och det visade 39.8. Inte undra på att inte ens jag ville ha täcke. Han fick en supp, blev piggare ett tag och somnade sen till slut.
Har inte tagit någon temp idag men han känns svalare så jag hoppas det är på gång åt rätt håll.

Mimmi har också precis ätit. Det blev några små teskedar potatis och palsternackspuré. Ingen hit av minen att döma men ner åkte det.
Nu håller Milo föredrag för henne. Hon är i sin sitter medan han tar fram olika leksaker och visar upp. Bilar och annat med hjul rullar han på bordet och låter verkligen som en försäljare. Händerna far åt alla håll och axlarna drar han upp mot öronen medan han håller huvudet på sned och liksom -Jag vet inte.

Själv har jag tankat kaffe hela eftermiddagen så jag ska orka hålla igång, ifall ikväll och natten som följer blir liknande de förra. Marcus jobbar och kommer inte hem förrän imorgon så jag har direkt inget annat val än att orka, men shit alltså vad den här kroppen vill lägga sig platt och stänga av för en stund.
Men men.

Ska nog köra en plankan innan jag joinar barnen i leken.

söndag 16 januari 2011

söndagförmiddag i sjukstugan

video

Bara mamma är frisk. Mimmi har i och för sig inte feber längre och papps är väl inte direkt sjuksjuk han heller, men synd om honom är det ändå och ont in halsen är ju lite av en sjukdom det med. Hoppas det stannar vid det och snart går över. Vilket det gör. Positivt tänkande nu när veckan då vi ska lämna landet för lite sol ska börja.
Egentligen är väl Milo den enda som tampas med hög feber och rossel i halsen, fast det märks knappast efter suppen.

plankan

video

Ungefär så.
Man ska alltså vara på tår och armbågar (alternativt knän och bågar) och hålla kropp och ben raka.
Jag misslyckas rätt rejält ser jag ju men just den här morgonen var inte rätt morgon för plankor kände jag, dessutom hänger mina brallor ner i golvet så det ser värre ut än det var :-). Men övningen är bra! En minut om dagen och man börjar ana lite inre magmuskler. Jag brukar köra en halvminut på tårna och den andra på knäna för att göra det rätt.

lördag 15 januari 2011

träna träna träna

Miloälsklingen är mycket suuuuk. Stackarn. Nu gäller det att tillfriskna och hoppas att det sker snabbt.

Jag tränade idag och utan att överdriva så måste jag säga att jag börjar gillar det. Nästan. En rätt otrolig känsla. Jag nästan gillar att styrketräna. Fantastiskt. Det är som om svettdropparna till och med är välkomna. Nästan. Kul ju. Hoppas detta sitter i länge.
Jag ska inte göra några pass på ett tag, måste först stärka mittpartiet, men snart är det dags och det ser jag väldigt fram emot. Tänk, om jag börjar gillar styrketräningen, hur roligt kommer det då inte bli att dansa och annat!
På kvällarna försöker jag köra plankan så mycket jag orkar och har lust med och kanske att jag börjar ana en liten omformatering (nä så heter det inte) av det som en gång kallades midja. Jag vågar nästan inte skriva det högt, men tänk om den kommer tillbaka. Hi hii.

fredag 14 januari 2011

spikens återkomst

Igår låg jag på spikmattan jättelänge. Idag har jag (ta i trä) haft något lättare högerhuvud. Inte alls så ont som alla tidigare kvällar senaste veckorna. Så häftigt. Blir spik nu igen i väntan på Marcus. Och imorgon kanske jag inte ens kommer tänka så mycket på det. Tjohoo för möjligheter.

Tycker förresten det var fel att Denise åkte i dansen. Hon verkade ju väldigt sympatiskt och dansade bra med. Förstår ingenting.
Ja ja.

En förresten till.
Igår somnade Milo själv i vår säng. Jag sa -natti natti, mamma älskar dig, nu sova, natti natti, hej då och lämnade honom där med lampan och speldosan på. Och han somnade efter ett tag. Samma visa idag! Och när han sen vaknat, vilket han har gjort ett par gånger så har jag bara behövt gå in och klappat, gett nappen och sagt samma saker för att han skulle finna ro och somna om. Helt magiskt. Hoppas detta kan fortsätta. Nästa steg blir när han får sin nya säng att få honom trygg i den så han kan somna där på detta fantastiska enkla vis.
Heja.

Nu ska den här ta en tur på spikarna.

God natt.

hemma med feber

Det gick ju inte riktigt som man hade tänkt sig. Båda barnen är lätt krassliga så här hemkomna från västkustresan.
Nåväl.
Hoppas det stannar vid lätt och snabbt går över. Och hellre nu än om en vecka då vi ska vara precis anlända till Kanarieöarnas sol.
Det var ganska svettigt på tåget hem från götet. Mimmi gillade inte alls läget och tanken på drygt fem timmar i ett flygplan skrämde ett kort slag. Fast på planet nästa vecka är vi på planet, inga byten eller jobbigt stressade medresenärer som blänger ilsket i närheten, ja eller säkert finns det de som blänger ilsket om barnen gråter, och rätt nära med, men vi ser dom förhoppningsvis inte för att det är så trångt och med sol och semester i siktet hoppas jag de flesta har överseende med trött bebis.
Hursom så ser jag otroligt mycket fram emot resan. Behöver värme, sol och semester så kroppen skriker. Har haft sådan jobbig huvudvärk i ett par veckor nu, för att inte tala om ryggen och benen som nästintill lägger av vid minusgrader att jag bara måste flyga nånstans. Och det ska jag ju! Underbart!

Ikväll har vi kollat på På spåret varvat med lite Lets dans. Dansen är ju som den är. Det mesta har man sett, men fortfarande kan jag finna lite skoj i det. Fast är inte en del av tjejerna nästan läskigt smala i år? Alla ser ju ut som de vill men jag får lite ont i kroppen när jag ser magra personer svänga på de "lurviga". Eller så är jag bara avundsjuk. Nej det är jag faktiskt inte. Jag är pösig på mina ställen och det ska åtgärdas, men jag hoppas att jag inte blir sådär smalsmal igen. Vill ju dansa utan att någon får ont av det.
På spåret är bästa programmet och Christian och Fredrik klockrena som ledare, enda som stör ibland är min egen okunnighet som oftast lyser lite väl starkt med sin närvaro. Åtminstone vad gäller resorna. Måste helt enkelt åka oftare till Göteborg för att ta del av ordvitsar och skämt så jag någon gång ska ha en chans att glänsa inför barnen. Marcus är på radion fredagarna och tur är väl det. Han är rejält grym faktiskt på det där så chans för glans i det sällskapet är inte stor för egen del hur mycket jag skulle hänga de goa gubbarna.

Nä nu ska jag hämta en finsk korvbit att mumsa på.

onsdag 12 januari 2011

Milo och mamma bloggar

Farfar spelar munspel för Mimmi och jag och Milo hänger lite vid datorn medan papps läser tidningen. Vi är i Göteborg och det är kanontrevligt här, så mycket trevligare än att resa hit. Det är lite kämpigt att med två barn och massa packning, alltid så mycket packning, byta tåg efter en halvtimme på pendel och sen rusa till ett annat. Men fram kom vi ju, hyfsat i tid och sen har det rullat på.
Vi åkte lite båt idag och såg stan från det hållet. Kul. Sen gick vi runt lite, käkade och kom tillbaka hit till svärfars kollektiv.
Nu blir det lek säger dom här så jag får lämna er.
Heps.

tisdag 11 januari 2011

blöt trasa sjunger sista visan

Milos första dag till dagis på länge gick bra.
Det började visserligen med försovning, en glad kille väckte mig 09:06 (han börjar nio) med ett heeejjj och en kram. Borta var alla tecken från nattens skrikpass och hade det inte varit för det som tittade tillbaka på mig i spegeln och känslan därunder hade jag kunnat tro att vi båda sovit gott.
Nåväl.
Milo var glad på morgonen och vi kom iväg rätt smidigt ändå för att anlända till dagis runt tjugo i tio. Han började i och för sig gråta när jag gick därifrån och ropade några hjärtskärande NEJ, NEJ, NEJ men sen hade det gått bättre.

Mimmi och jag halkade hemåt (fan vad halt) och jag gjorde en efterlängtad kopp kaffe med en hand (såna stunder är tassimon faktiskt en gudagåva) medan dottern hängde på andra. Enda sättet att hålla henne nöjd när hon är hungrig. Stackarn hade ju också fått rusa innan frukosten.

I övrigt har jag inte gjort särskilt mycket idag. Marcus kom hem och hämtade Milo på eftermiddagen och jag mest bara var i dimma.
Är så sjukt trött nu. Har faktiskt aldrig mått så här trött. Spännande på sätt och vis men samtidigt rätt trist. Jag ser dåligt, har ont i nacken och en punkt i bakhuvudet och känner mig som en trasa. En blöt. Inte urvriden, de är ju rätt på g egentligen tycker jag. Nej, mer en överblöt variant som ligger på golvet och ingen vill ta upp men som sen någon råkar trampa på av misstag och av ilska knuffar till med foten så den hamnar i en blöt vikt hög. Det är jag.

Imorgon ska vi till Göteborg. Inte riktigt läge kanske för egen del, men andra blir glada så jag får hoppas på en guldstjärna i kanten för bedriften. Fast då får jag ju bita ihop och vara glad med. Vilket jag ju är. Trött men glad. Rätt så i alla fall. Har ju alla er att gnälla av mig till när det blir övermäktigt och så ska vi på solsemester snart. Sköna grejer.
Jag ska lägga mig nu. Milo har sovit bättre ikväll men då passade Mimmi på att köra vaken-race. Såklart. Fem månader idag, och vem vill inte vara uppe med mamma och pappa på sin 5-månadersdag. Lillälsklingen somande nyss och mina fingrar behövde valsa av sig en stund innan läggdags.
Nu har de valsat klart och den här trasa ska bege sig mot säng och eventuell sömn.
Jag hoppas på det bästa men förväntar mig det värsta. Blir inte besviken då.
Inte alls min melodi då jag egentligen tycker man ska ta ut så mycket glädje som möjligt i förskott för att få chansen att glädjas, men men, man kan inte sjunga jämt.
He he.

God natt.
Hoppas vi.

måndag 10 januari 2011

nu sova -äh skoja bara

Svårt det dära. Att gå och lägga sig.
Jag ska.
Snart.
Mycket snart.
Men först.
-Heeejjj, som Milo säger.
Har sett tre mycket bra filmer på sistone och måste tipsa om dem. Det är ju inget jag inte kunde ha väntat med tills imorgon, men här kommer ändå, redan idag -eller natt:
You will meet a tall dark stranger.
The Town.
The kids are allright.
Se! Se! Se!
Så.

Barnen sover, tyst det är i huset. Tyst i huset. Fast det tog sin lilla tid. Milo är inte riktigt med på sovnoterna just nu och jag bävar lite inför morgondagens gå-till-dagis-dag, första på länge.
Bäv.
Men det ska nog gå.
Först sova.
Nu.
Och jag skojar inte längre.

Natti.

lördag 8 januari 2011

varm fruktsallad med kardemummafluff


Blev en annan variant av nyårsaftonens goda efterrätt idag.
Denna gång tog jag tre kiwi, ett äpple och en banan som blev till bitar och värmdes upp i varm stekpanna (först äpple, sen kiwi, sist banan) med honung som jag ringlade över. Det ska till en bra panna i teflon eller annat smidigt material så inte sakerna fastnar. Använder alltså ingen olja.
Härligheten pudrade jag med kanel.
Till frukten serveras en klick eller två kardemummafluff.
På nyår hade jag helt enkelt vispat upp en burk creme fraiche i vilken jag tillsatte lite strösocker och malen kardemumma, men idag kände jag att jag ville göra't lite fräschare och då jag är aningen lightskadad, framförallt när jag tränar, vispade jag istället upp 20 procentig milda visp och lika del kesella. Jag hade nog gillat ännu mer kesella kände jag men kör fiftyfifty så är du på säkra sidan. I krämen blandar du i valfri mängd strösocker och malen kardemumma. Smaka dig fram och strö på lite mer malen kanel. 
Och ja, vad ska jag säga. Mumsfilibabba big time!
En god kopp kardemummakryddat kaffe till och du är i himlen och hälsar på. 

(På nyår gjorde jag en tropisk variant med kiwi, mango, sharon- och passionsfrukt, varav den sistmända hade funkat bra idag med framförallt för att den blir så tjusig att liksom garnera med. Ja ja, nästa gång.)
(Fluffet kan förresten göras med kanel också om man vill det.)

fredag 7 januari 2011

julmustkyckling


Idag var tredje gången på knappt lika många veckor som jag gjorde denna kycklingrätt och tänkte att nä nu måste jag till slut dela med mig. Så gott är det!
Det var i Linas kasse senast och det var veckans snabba.
Ungefär så här.
(Har tappat bort receptlappen så jag kör lite ur huvudet, vilket jag gjorde tidigare i köket med och det blev ju sketabra)

1. Bryn kycklingfileér (delade på längden eller så tar du mindre innerbitar) i traktörpanna. Salta och peppra lite.
2. Häll på lite idealmjöl (eller maizena eller vetemjöl) och ca 2 dl julmust. Låt det puttra hela tiden och du märker om du måste ha lite till mjöl.
3. På med ca 1-2 tsk malen ingefära (blir säkert helt kanon med färsk också) och lika mycket soja. I riktiga receptet skulle man sen hälla i 1 dl vispgrädde minns jag, men jag har även kört med matlagningsgrädde och idag vanlig mjölk i brist på annat och det gick bra det med. Färgen blir lite mörkare bara. Och så i med en halv (eller mer om du vill, smaka) tärning kycklingbuljong.
Detta låter du puttra i ca 10-15 minuter och sen är det klart att ätas med ris, potatisgratäng eller vad du nu föredrar.

Ikväll griljerade jag en julskinka med och doften som omger mig nu lurar mig nästan att tro det är jul snart. Och jag kommer på mig själv att längta till nästa gång.

sol och glittrande snö

Åh så vackert väder det är idag. Helt underbart. I alla fall så här inomhusifrån. Ut ska jag sen och jag hoppas det är lika skönt därifrån.
Ska till gymet och göra mina övningar senare. Det är lite pest eller kolera det här, att träna eller inte träna, men jag tror det bästa för kroppen är att försiktigt försöka stärka den, med just ordet försiktigt strikt i minnet.
Fick häromdagen ett nytt schema att följa och det är anpassat efter mina behov och begränsningar, så om jag gör övningarna just försiktigt borde det bara vara bra. Åtminstone med tanke på framtiden. Idag lär det inte bli någon förändring någonstans men skynda långsamt är vad som gäller och just nu med sol ute och sol i sinne känns det helt ok så.

Trevlig fredag!

torsdag 6 januari 2011

snaskgnäll


Tröstäter alldeles för mycket godis just nu. Om det är gott? Nej faktiskt inte ens det. Fast det dämpar lite. Kommer få betala för det här snaskandet imorgon, men det får jag ta då.
Har haft så himla ont i mitt ben ikväll. Det kommer från ryggen säger Marcus och det gör det säkert, där gör det ju alltid minst lite ont. Men det här molandet, värkandet, ilandet i låret som har pågått idag är inte kul. Som en elektrisk stöt kommer det, ja eller kom, nu har det lättat, med väldigt jämna mellanrum. Jag låg i soffan, grät och halsade Milos flytande alvedon i brist på annat. Så jäkla tröttsamt.
Vi var till Hageby centrum idag, Milo och jag med Jess. Gick runt där i en halvtimme och så bar jag killen hem från spårvagnen eftersom han inte orkade pulsa i snön. Kände då att det här är för mycket och sen blev det som det blev.
Så jäkla tröttsamt.
Ok för att jag fick släpa mig fram med kryckor när jag var gravid. Kul att få röra mig alls, säger jag idag, men sen skulle det ju för bajjan bli bra!
Eller?
Något måste jag ha missuppfattat och gjort fel för det ska väl inte bara bli värre och värre nu? Nästan ett halvår efter. Och då försöker jag ändå göra rätt.
Trött. Blir jag. På mig.
Imorgon ska min telefon ringa och påminna om att jag ska kontakta sjukgymnasten igen. Vet inte om jag vågar träna om det är så här (jo det gör jag, försiktigt) och jag hatar att äta värkisar hela tiden för att fungera.
Nu räcker det.
Nu ska det blir bra.
Nu är det slutältat om ont.
Lätt att säga.
Ännu lättare att fortsätta snaska på godis, så jag gör det lite till. Sen går jag och lägger mig och inväntar en trevlig ny dag imorgon.
Tack för att ni lyssnade.
Puss.

trettondag

Det blir inte riktigt som man tänkt dig. Någonsin. Nästa natt återvänder vi till sovrummet.

Sitter just nu nynnar på mamma Mu-sången och ibland dyker några rader om Kråkorna som klappar takten.

Ute yr det på. Snöar så det skriker om det. Verkar vara samma visa överallt och det är ju vinter så varför inte. Mycket hellre apmycket snö i kylan än samma mängd grå smältblask i ett par plusgrader. Vilket det tids nog blir åndå.

Det är helgdag idag igen. För en som är hemma och "jobbar" märks inte dessa lediga dagar alls, förutom på det att stan är stängd.
Gillar inte när stan är stängd.
Känns som att mina valmöjligheter minskar och även om jag inte skulle dit idag så tycker jag om att veta att om jag hade velat så hade jag också kunnat. Tur att Hageby köpcentrum har öppet. Bara ifall.
Känns iofs som att en promenad någonstans är lite av ett mission impossible idag. Men ändå, valmöjlighet är trevligt i teorin med.

Trettondagen. Eller trettondedag jul.
Idag kom det tre vise männen med presenter till Jesus. Då för länge sen.
Varför är inte idag klappdagen?
Julen är slut nu på många håll, men här i Sverige och Norden med tror jag har vi en vecka till på oss att jula till det. Sen dansar vi ut skiten. Ho ho ho.

Grattis Cissi som fyller år idag! Hip hip. En cybertårta av det godaste slag bjuder jag härmed på. Mums.

onsdag 5 januari 2011

lite fotobombing och kärlek










Ja vad ska man säga. En bild, eller nio i det här fallet, säger det mesta.
Vår nyårsafton, var en mycket fin sådan. Mäkta stolt fortfarande är jag över oxfilen som blev makalöst god och den lilla efterrätten som var en helt egenkomponerad variant bestående av tropiska frukter, värmda med ringlad kaneltoppad honung över sig i panna och till det vispad kardemummakryddad creme fraiche. Så himlans gott.

Nu ska jag återgå till min nattsudd i soffan. Mimmi och jag sover i vardagsrummet. Efter många rätt tuffa nätter tänkte vi testa så här, pojkarna i sovrummet och flickorna här. Kanske någon får sova. Mest hoppas jag på mig för det är nog gissningsvis jag som just nu mår bajsigast av osovandet och de nattliga äventyren.

Goder natt.
Ifall jag inte tittar tillbaka innan sömn...

tisdag 4 januari 2011

snart vår

Det här året har verkligen hittils börjat i trötthetens tecken. Fast vid närmare eftertanke, alla år börjar trötta. Det är januari som är trött och då allting startar där, startar det alltså trött.
Bra så.
Eller bra, det bara är så. Och det är bra. Så.
Januari brukar tyvärr vara längsta månaden så vi får helt enkelt stå ut ett tag till, men snar är det andra puckar och andra månader som kommer vår väg.

Milo och Mimmi sover nu. Båda barnen har helt klart fått min dygnsrytm och vill helst vara vakna så sent som möjligt på kvällarna, fast för att försöka ändra på kvällsvaket och rutinerna (för vilken gång i ordningen?) har vi nu börjat vakna och också väcka de små tidigare (halv nio imorse, tjohoo). Hittills funkar det ju och jag hoppas att Milo med tidig tupplur också kommer vilja somna före oss.

I förrgår var det nästan roligt.
Efter flera misslyckade läggningsförsök gick Milo och lade sig samtidigt som vi, runt halv elva. Såklart skulle han också läsa (jag måste göra det för att överhuvudtaget ha en chans till sömn) och tog min pocket med Mia Skäringers krönikor från sängbordet. När vi två stora hade läst klart och släckte lamporna fortsatte killen läsa. Och gjorde så ett tag tills han sa öööh öööh och pekade på lampan. Jag tände, låtsades somna om men kikade under ögonlocken på grabbhalvan som bara fortsatte "läsa". Boken var upp och ner men det bekymrade inte läslusen. Sida efter sida bläddrades och efter ett bra tag somnade han till slut med boken under armen. Då släckte jag och sen sov vi allihopa.

Jag undrar vad han ser när han ser text sådär. Det kan ju inte vara så jättekul att titta på, som bilder till exempel i hans egna böcker. Men tillräckligt intressant tydligen för att en knappt tvååring ska ha lust att "läsa" sida upp och sida ner. Fascinerande. Han gör som vi gör, men ändå undrar jag vad han tror att vi gör med en bok fylld av bara krumelurer. Kanske ser han bilder där med?

Nu ska jag fortsätta planera vår vår. Den blir fin.

söndag 2 januari 2011

bästa fortsättningen!

Hoppas början på detta nya år varit er alla till belåtenhet.
Dag två idag och det förra känns redan långt borta.
Jag måste erkänna att mitt nya kunde ha börjat bättre men allt som börjar dåligt kan ju bara bli bättre så det känns rätt ok ändå.
Det känns som att hela förra årets förträngda trötthet kommit ikapp och nu kräver betalning. Med ränta. Jag var helt slut igår och somnade för en dryg timme, tror jag det var, på sen eftermiddagen vilket såklart resulterade i att jag inte kunde somna till natten. Mest psykiskt tror jag för jag gäspade och hade mig där ett tag, men klockan han bli 05:12 innan jag till sist somnade en stund för att timmen senare vakna då Mimmis matklocka ringde. Så höll det sen på och även om marcus tog barnen och jag fick mig en timme här och där nu på förmiddagen är jag typ död nu. Fast jag ska inte sova idag. Inte ett ögonblick, hur gärna locken än vill falla ner. På så vis borde jag vara lagom färdig för nattens pass, när den väl kommer.
(Kom snart.)

Annars är ju år 2011 ett bra år hittills, framförallt då vi alla är friska och vår solsemester närmar sig med superfina stormsteg. Som jag längtar till så jag nästan spricker.
2010 var på många sätt Mimmis år, hon blev ju till det året, eller redan i slutet av året innan, men 2010 blev hon klar och kom till oss. Året är ju därmed också Milos som fick bli den bästa brorsan någonsin och det är inget som kan slå när barn blir till och når oss i det lyckliga slutet, om det inte skulle vara det här som kommer efter, när de bara finns till, växer och lever intill. Så visst att vi har två helt fantastiska år bakom oss, 2011 ska bli ännu bättre!

Nu ska jag ta en chokladbit.
Mitt nyårslöfte till mig själv är att om jag efter första nekandet och eftertanken som följer fortfarande vill ha något och kan berättiga intagandet eller inköpandet så ska jag också göra just det. Så chokladbit it is för att jag helt enkelt förtjänar lite sött just nu.

lördag 1 januari 2011

nytt år

Hoppas ni alla har haft ett superfint avslut på det gågna året och att starten och framförallt fortsättningen på detta nya blir det bästa någonsin.
För det ska det. Eller hur?! Bestämma. (Även om det blir mycket svårt att slå de två senaste för vår del, som ju inte hade kunnat vara bättre.)

Vi har haft en jättehärlig dag och kväll. En trerätters fantastiskt god middag avnjöts i det bästa av sällskap, vårt egna och tolvslaget skålades in med pommac. Milo vaknade till raketerna som folk började tjuvskjuta vid elva redan och nu sitter han med mig och tittar på Jurassic parc. Ingen chans att han somnar nu när jag fått sin powernap, fast ska det vakas någon natt så är det väl den mellan två år.

God natt och sov gott. Imorgon är ett nytt år. Ja eller redan nu...