söndagen den 27:e februari 2011

dags då

Snart är det tänkt att första etappen av resandet ska börja. Nästan allt är packat, lägenheten hyfsat i skick för att ta emot tillfällig hyresgäst och mitt hår får duga.
Såna problem man skapar sig.
Ville ju vara fin till resan. Så jag sprang på ansiktsbehandling, köpte ny maskara och började igår stressat (gör aldrig det) slinga håret. Det blev gult. alldeles för gult och på fläckigt. Jag som bara skulle fixa rötterna. Sen köpte jag en mörkblond färg att ha över hela, för att få bort fläckarna och det gula.
Resultatet?
Jo en inte helt charmig nyans av grönt.
Det är inte grönt sa Marcus tröstande, mer så där potatisfärgad, lite dammig.
Ha ha.
Visst låter det snyggt. Jättesnyggt. Potatohead.
Nu lade jag i lite röd inpackning i två sekunder, bara för att få bort dammigheten och det blev... nja, inte så det blev nån skilnad kanske direkt, men det får duga.
Snart är det tänkt att vi ska resa. Börja resan.
Hörs mer sen.

lördagen den 26:e februari 2011

italia

Fick en fråga:
Tips på hur man enklast använder datorn om man inte har gratis Wi-fi på hotellet?

Ska man bo när Trevi- historiska center, central stationen , collosseum när man ska enbart spendera en lång helg i Rom?
Tacksam för svar, om du hinner!

Det där med dator och internet vet jag tyvärr inte men ska du till Rom en helg (=inte många nätter) så ska du bo i historiska centret! Det hade jag gjort. Fast visst, det är dyrare. Vid station kan du hitta mycket billiga hotell, men kolla hellre budgetalternativ i trastevere och collosseumområdet. Det kan vara lite skumt vid Termini efter att solen gått ner, såsom i alla stora städer och så är inte omgivningarna direkt inspirerande. Historiska cenret har gränderna, lugnet och tryggheten. Tycker jag.

Ikväll har jag gjort kycklingrisotto med fänkål och paprika till mig och Jessica. Mums.

God natt.

fredagen den 25:e februari 2011

fin i fejjan tjohoo

En ny människa blev jag under ansiktsbehandlingen. Fantastiskt, underbart skönt att bli ompysslad och masserad i ansikte och nacke. Tack Marcus för bästa julklappen (presentkort på skönhetsvård is the shit) och Christina på salongen med samma namn för att du piffat till mig från topp till tå, ja eller tå till topp. Nu är jag redo för allt världen har att erbjuda!

Sitter i jeansen som jag kommer i och tänjer ut. Tvättade dom och det blev genast lite trångt, men jag kan knäppa knappen än och det är ju viktigaste. Kan hända att pastan som utan hämningar ska intagas de närmaste månaderna sätter sig på magen men då har jag resårbrallor nedpackat att ta till. Men just nu sitter jag i jeansen alltså och det känns bra.

Punkterna på mina många sidor långa 2do listor blir färre. Har fortfarande en del att fixa, men snart så...

Skön mild fredag till er där ute. Aldrig har nollgradigt varit så trevligt som idag.

Puss.

torsdagen den 24:e februari 2011

packa, tjacka, lacka, jacka

Åh herre min vad det är att göra innan resa. På söndag ska vi till arlanda och efter en natt på hotell i Sky city, amen for that, bär det av med vingar måndag morgon mot evighetens stad bella Roma.
Om jag har resfeber?
Om!
Och det går bara upp. Jag som alltid hispar omkring, även innan en tvådagarstripp till grannstan, är allt annat än bara måttligt het och lugn just nu. Men vad kul det kommer bli alltså. Helt fantastiskt att smita kylan och möta våren redan nu. Med familjen. Milokillen ska flyga för första gången, undrar vad han kommer tycka? Mimmi är ju redan rutinerad vad gäller flygturer och hon tycker nog inget särskilt. En drygt sexmånaderstjej har lite annat att tänka på än segling ovan molnen, tror hennes tankar mer går i banor som som majskrok-i-munnen och tar-jag-tag-i-strumpan-och-drar-är-det-kul-och-nu-åkte-den-av!-Igen!.

Imorgon ska jag på ansiktsbehandling med frans och brynfärgning. Ett absolut måste så här dagarna före när det är tokstressigt med göromål på listan. Ha ha. Häromdagen var jag på fotvård och skalade av ett ton risig hud, besökte i samma veva sjukgymnasten och igår var jag till tandläkaren. Så jag börjar onekligen bli redo för Italia.
Min mamma och pappa är här just nu (hotel iofs exakt just nu) och Milo är så glad. Heeejjjjj säger han och spontankramas hela tiden. Det dröjer några veckor men sen kommer mumma och muffa och hälsar på oss därnere. Så himla kul!
Nä nu ska jag sova på madrass här i sovrummet. Mimmi har sovit hela nätter senaste tiden medan Milo envisas med hysteriskt mammapill om nätterna, så jag valde att en natt rymma från det och låta papps handled ta över. Fast helst hoppas vi ju att kanske alla får sova. Gott det skulle vara.

Kram och godnatt.

tisdagen den 22:e februari 2011

ännu mera fantastiskt finskt



Det här är en av de vackraste och vemodigaste låtarna jag vet.
Joutsenlaulu (svansång) av helt suveräna Yö, också finskt 80-tal. Man måste ju nästan gråta en skvätt. Igen. För herregud vad jag gråtit till denna. Från då när den raspade fram ur kasettbanspelarens högtalare efter att alldeles för många gånger spolats tillbaka och spelats åter till att jag äntligen kunde trycka repeat när häftiga saken CD uppfunnits.

Svan(e)sång, myten om svanen som är stum tills den ska dö och då sjunger en otroligt vacker sista och ja enda sång.

En annan god finsk grej. Jaffan köper jag från Makkarakauppa i Eneby, här i Norrköping.

nostalgiorgie

På finsk tv kunde man nyss se det fantastiska finska 80-talsbandet Dingos gamle (ja han har hunnit bli över 50 bast och då är man väl gammal, åtminstone i jämförelse med hur man var då) frontman Neumann dela med sig av minnen och sånger. Det var finska Stjärnorna på slottet, fast utan divor, tjafs och skitsnack och istället vanliga "stjärnor" med genuint intresse av varandra (som det kändes). Arja Saijonmaa var med där också, dubbel stjärna som hon är, men även om jag gillar henne på svenska så känns hon mer sympatisk på finska.
Ja ja, kan vara korven som talar.
Hursomhelst så var det ett riktigt bra program och ännu bättre var tillbakablickarna just ikväll från Dingos relativt korta men intensiva karriär från mitten av åttio.
Aaah vad bra det är. Finsk rock. Jag gillar, jag gillar!





måndagen den 21:e februari 2011

jag får på mig jeans, jag får på mig jeans...

...jag får på mig jee ee e aa aaannnsss! Fy fan vad jag är bra!

Har provat alla mina nästan tio par jeans som jag fick av A-K då för ett och ett halft år sedan (och som satt som gjutna den sommaren och hsten som följde) ett par gånger varje vecka sista tiden. Med förhoppning om att något par skulle rymma min rumpa och biten ovanför innan vi ska till Rom så jag kunde få med mig åtminstone ett par riktiga brallor på resan (har varken tid att leta efter eller råd att köpa nya.)
Men det har inte gått så bra. Rätt illa. Jag hade tillsammans med Jessica över en fika bestämt att jag skulle satsa på sommaren istället och inte stressa inför nu, eftersom det ju inte är så där jättemycket tid kvar och ja, alla jeans kräver ett antal centimeter mindre (minst fem) runt midjan och hur 17 liksom. Men ändå har jag naivt hoppats att mirakel skulle ske. Kom ju i stövlarna häromdagen.
Idag provade jag hursom för sista gången -jag lovar- all paren (på några månader) och nej, inte en knapp i närheten av något hål, hur mycket jag än drog in magepartiet. Lade snopet undan högen och beredde mig för att köra tights och mjukisar i vår när jag plötsligt såg ett par som jag helt missat under mina provorgier. Det var paret jag bar i början av Mimmigraviditeten, gummisnodden satt fortfarande fast i knapphålet och jag tog försiktigt fram dom, ålade in låren däri med nyfunnet hopp och drog opp. Och jaaaa. Jag kunde knäppa igen! Tjohoo och hej. Har ett par jeans, riktiga som jag kommer i! Tja la la la la la.
Jeans och stövlar är min nya vårmelodi. Finnjonna is back och track.
Glädje!

postfest

Har jag förresten sagt att jag är trött? Moahahahahaaa.

Var på tjejfest i lördags och det tog musten ur mig. Skyller på orutin.
Tog det väldigt lugnt visserligen och gick hem när de andra brudarna fortsatte till krogen och väl hemma väntade mammalängtande barn på mig. Underbara små. Resten av lördagnatten gick således åt till att trösta Mimmi som tydligen hade saknat mamma massor under kvällstimmarna och när hon väl somnat blev det några timmar handledspill av Milo som samtidigt höll nattmonolog. Marcus föräldrar och halvbror var här så det fanns ingen möjlighet att smita iväg och sova annansstans heller så jag fick snällt hålla armarna som killen ville ha dom och bara gilla läget. Typ.
Tänkte där och då och än mer på söndagmorgonen att det aldrig i livet skulle funka att vara bakis med småbarn. Inte så det är kul annars heller (jag vet, har med rätta straffats nog av bakistimmar och dagar så det räcker och blir över) men just med barn skulle det ju aldrig gå. Och bra är väl det! Men trött, det var jag. Fast med tanke på hur kul jag hade så var det klart värt det. Mer tjejfest åt folket. Eller tjejerna! Så mycket skratt och så roligt vi hade. Ja, jag i alla fall. Ha ha, ännu roligare nästan om ingen annan skulle ha haft det. Men det tror jag nog de hade.

Jahap. Svider i näsan. Blir till att byta blöja här igen. Gud alltså vilket bajsande det har varit på sista tiden. Av minisarna. Måste vara vällingen som Mimmi förövrigt gillar jättemycket och pureerna som gör det. Inkomster och utgifter heter det ju. Och skit är inget att spara på.
Säg det till mig och mina tarmar...

fredagen den 18:e februari 2011

målarmilo

Milo är en konstnär.
Det ska ritas och målas på precis allt, exakt hela tiden. Något som såklart är kul och gör en mamma mycket stolt. Framförallt när ritandet sker på papper något vi försöker vara väldigt tydliga med, att det är BARA på papper man ritar.
Jag tror förresten inte att han bara ritar, ibland skriver han med. När han ser mig klottra rader på mina otaliga 2do-listor sätter han sig bredvid, tigger ett papper och börjar lista han med. Och det verkar vara mycket han har på gång.
Men. Sen har vi ett men. Och mennet kommer när man hittar oidentifierbara figurer som plötsligt uppenbarar sig på väggarna, bordet, stolarna eller när han tagit favoritboken och ritat järnet så det måste ha slagit gnistor om det eftersom inte ett ord längre är urskiljbart. Eller när han som idag tagit försäkringspapper (de är iofs just papper och vad ritar man på? Jo papper...) som väntade på att skickas in och såklart signerat med speciella Milotecken över hela alltet, ja då kan man hålla sig för skratt.
Fast vad häftigt ändå. Att han har en passion, för en sådan eld har jag aldrig förr skådat. När han greppar pennan och börjar skapa ja då glöder det. Helst ska det enligt mamma glöda på papper och papper endast (dock ej viktiga, men det är överkurs).

torsdagen den 17:e februari 2011

en bit av himmelriket

Jag måste erkänna att jag nog aldrig är så religiös som när jag tar första tuggan av min finska rågmacka med några skivor sininen lenkki på. Närheten till Gud och allt det andra vackra blir än tydligare när jag sköljer ner härligheten med jaffa.
Mums.
Eller halleluja.
Eller vad ni vill.
Gott är det och jag glad!
Var med min vapendragare Päivi till finska korvbutiken (i Eneby) idag igen och det var nog för sista gången på ett tag. Snyft. Åker ju till Rom om en dryg vecka så dagens inköp ska räcka tills dess. Är det tänkt.
Jag ska varje dag som nu återstår tanka finska delikatesser (nej det är ingen motsägelse) som den lilla tok jag är, så att jag sedan klarar mig på den torftliga italienska maten i två månader.
Nädå. Skojar. Italiensk mat är helt ok den med, även om ingen lenkki finns att hitta i hyllorna ;-).

Förutom korvshopping så har barnen fått sina tbc-vaccinationer idag. Det gick bra. Ont gjorde det men gick snabbt över. Milo fick ett klistermärke efteråt med en katt på och det piggade upp.
Vi tog beslutet att ge dom skyddet eftersom det är vad som rekommenderades av flera av varandra oberoende läkare vi pratade med. Inte nödvändigtvis för att vi ska till Rom nu, utan för att tbc smittar och finns överallt i och med att folk, däribland vi, reser in och ut, hit och dit. Vi föräldrar är vaccinerade och då känns det bra att kunna ge barnen samma skydd.

ammamammammammamma

I natt (läs vid fem) fick Mimmi en flaska ersättning och lite tutte på det. Hon sover än. Gott förmodar jag.
Hade ju tänkt lägga amningen helt på hyllan nu när älsklingen blivit 6 månader, har minskat rejält på sistone och upplever henne som mycket nöjdare nu när hon blir ordentligt mätt också på natten. Ja eller natten, vällingen som hon får på kvällen (19:30 igår) verkar hålla henne mätt till morgontimmarna och det är ju bara kalas!
Fast så var vi ju på BVC igår.
Tänkte fråga lite angående det här med ersättning och hur mycket man ska ge det nu när jag inte ammar (så mycket) längre och hon ännu inte börjat äta några mängder mat. Fast läkaren hann före.
-Ammar du.
-Ja lite.
-Duktig mamma som ammar.
-Fast hon får rätt mycket ersättning nu.Har inte så mycket mjölk.
-Amma mer. Så mycket du kan. Jättebra att du ammar.
-O...ok.

Så var liskom den diskussionen över. För vem vill inte vara duktig och göra det bästa för barnet som ju alltid verkar vara att amma (?) enligt vårdpersonalen.
Minns på BB med Mimmi, i amningsstartgropen, när barnmorskorna (helt fantastiska i övrigt) frågade hur länge jag hade ammat Milo och jag svarade 10 månader.
-Åh, vad duktigt! blev reaktionen nästan uteslutande.
Tänkte då att bäst jag inte säger nåt om hur bröstvårtorna blödde mot slutet, för det är nog inte så duktigt eller att jag nog inte hade tänkt amma så länge denna gången. Eller kanske jag borde göra det, för vem vill inte vara duktig och göra det bästa för barnet som ju igen tydligen var att amma. Fast tänk om det inte går lika bra nu? Tänk om jag inte har mjölk så det räcker? Tänk om det börjar blöda igen, efter två månader?
Sa inget om min oro utan nickade bara leende och kände att jag i alla fall hade varit duktig då.

Jag tycker det är jättebra med amning! För mig. För min barn. Det har funkat kanon för det mesta, jag har haft mjölk och i det stora hela är barnen nöjda.
Men.
Varför är det nån enorm hysteri kring det bland vårdpersonal?
Om jag nu var så duktig med mina tio månader av amning, hur är hon som inte alls kunde amma? Eller inte ville? Det måste bli lite mer avslappnat inställning till det här med mammatuttar och mjälken i de för amningen funkar inte för alla. Det är inte bäst i alla lägen.
Som sagt -någon vill men inte kan, en annan vill inte ens (av vilken anledninge det nu mår vara) medan den tredje både kan och vill och alla är precis lika duktiga! Det finns ersättning och rent vatten hos oss och våra barn mår bra av det med.
Har ju skrivit om det tidigare, men Mimmi är mycket mer nöjd än Milo var i den här åldern. Hon har sovit hela nätter emellanåt sedan drygt två månaders ålder och har inte haft ont i magen så som jag upplevde att Milo hade rätt länge. Milo ammade jag ju, i princip hela tiden, medan Mimmi äter mer sällan, fast mer regelbundet och också mer då hon gör det. Både min mjölk men också ersättning (framförallt på kvällarna).
Nu säger jag inte att ersättning är bättre än mammas mjölk, med facit i handen borde jag ha ammat Milo mer regelbundet istället för hela tiden så hade kanske det onda inte uppstått (men hur lätt är det att veta med första barnet när rådet hela tiden var att amma, amma, amma så ofta han vill) och då hade kanske hans sömnvanor varit annorlunda och han nöjdare, såsom Mimmi verkar vara med kombinerad amning och ersättning/bara ersättning.
Jag ska framöver avveckla det här med tuttandet. Vill flyga till Rom först för på planet är det smidigt att kunna erbjuda tröst bara så där. Men sen. Och jag kommer vara precis lika duktig som jag var då eller som du.

onsdagen den 16:e februari 2011

filmtips

Tusen tack för era åsikter och erfarenheter angående vaccinera eller ej!
Vi har nog bestämt oss. Utifrån den informationen vi tagit del av på diverse håll och fått av olika personer vi konsulterat.

Jag såg precis en mycket bra film. Kärlek i New York är den något löjliga svenska titeln, happy, thank you, more please -den riktiga.
Mycket bra som sagt. Hade hört att den var väl värd att se och så var det. Lite mer ändå. Blev verkligen upplyft och glad. En härlig film som väcker massor av tacksamma tankar. Och de kan man inte få för många av. Se!

att vaccineras eller inte vaccineras -det är frågan

Tappraste Mimmi fick sin andra spruta på BVC idag och det gick bra även om hon blev rätt ledsen i ögat direkt efteråt, något som tack och lov snabbt gick över.
Det var läkarkoll också och allt såg bra ut. Jag passade på att fråga om det var något att tänka på inför vår två månader långa Rom-resa och fick rådet att vaccinera båda barnen mot tbc före. Dvs typ nu. Imorgon.
Är själv vaccinerad iofs och det går ju bra, men så läser man om det -försöker hålla mig till fakta men snubblar hela tiden in på skräckhistorier- och blir tveksam.
Vad svårt.
Skitsvårt plötsligt.
Fast samtidigt.
Både Finland och Italien anser vara lite av riskländer tydligen och med våra rötter där och så denna kommande resa till Rom och resor överhuvudtaget som vi lär göra i framtiden ditåt och annanstans så tyckte läkaren och sköterskan att det skulle vara bäst för de små att vaccineras. Och bäst för de små vill jag, vi ju! Såklart.
Försöker stenhårt välja tillit för om jag inte litar på dom där på BVC, varför skulle jag då gå dit överhuvudtaget och jag har ju redan valt att lita till det allmänna vaccinationsprogrammet (tycker det är ren lyx på många sätt att bli erbjuden skydd från tidig ålder) och då måste jag ju kunna lita till att de vet vad de pratar om i det här fallet.
Tänker jag.
Ändå tvekar jag just nu.
Har tid imorgon på eftermiddagen och ikväll ska vi besluta oss.

tisdagen den 15:e februari 2011

tura till stada

Det bidde inget badande idag, bara en tur till stan och tillbaka med Miloboy och helt ärligt så var nog till och med det i mesta laget. Visst var det kul att busa med mamma på Åhlens och springa och gömma sig mellan hyllorna (jädrar vad liten han är och mitt hjärta stannade varje gång han försvann bakom en hylla för liten visst men inte desto mindre snabb) men att gå dit som jag trodde han skulle gilla var inte hippt. Så jag fick bära. Dit och hem. Jag tog det som dagens träning och gick aldrig till gymet som planerat. Så får jag göra. Byta. Ska situpsa och planka mig ett tag på golvet innan spikmatta och kommer sen somna nöjd.
Får se om det blir bada på torsdag istället. Känns som det.

Puss och god natt.

badglädje

Funderar på om jag ska packa ner Milo i vagnen och dra till badhuset i em. Fick rejält med blodad badtand i Kolmården i helgen. Att det är så kul i vatten hade jag nästan glömt (trots några turer i pool och hav för någon vecka sen). Med några års badförbud i bakfickan känns det nu igen helt otroligt roligt att plaska i blött. Inte bara plaska förresten, jag skulle nog må bra av att simma några längder med, eller varför inte köra lite vattengympa. Borde vara toppen för den här kroppen.
Fast mest vill jag bara latja med Milo i varmvattnet under fontänerna. Det får det bli. Om inte idag så någon annan rätt snart.

måndagen den 14:e februari 2011

bra film

22 bullets.
Mycket bra fransk film. En hel del maffia och så lite hämnd ala Mel Gibson fast med suveräne Jean Reno -alltid väldigt sevärd! Rätt rå mellan varven, men man har ju lock för ögonen att använda när det blir för mycket.

Nu är det spikmatta och sedan sova. Eller varför inte få två flugor på smällen? Sömn på spikmatta är klart underskattat.
Kram och god natt.

Psst. Någon viskade i mitt öra att imorgon blir en galet bra dag. Missa inte det.

skrot

Det är inte kul vad denna kyla gör med min kropp.
Igår som resultat av lite travande ute i Kolmården slutade mitt vänstra ben att fungera, det blev verkligen helt obrukbart och jag fick hasa mig fram och sen ligga och vänta tills tablett verkade, vilket den som tur var gjorde hyfsat snabbt, för att sen fungera ett tag igen tills jag inte gjorde det längre och ja så fortsatte det.
Imorse var det bra (en natt med rätt många timmars sömn gjorde visst susen -älskade barn vad mamma är glad ni sov samtidigt och rätt bra båda två, tjohoo!) men rätt snart efter en tur i iskalla, för fy i 17 så kallt det var, fast ändå inte i närheten av de 34 minusgraderna mina släktingar uppe i Finland stred emot. Eller stred förresten, de är helt klart bättre rustade för vinter både i kropp och själ än jag, min vekling, som ojar mig vid -4.
Note to self -långkallingar!

Kanske skulle jag inte vara en sån gnällapa om min kropp höll och inte betedde sig som en gammal skruttig bil så fort temperaturen letade sig neråt, men nu är det som det är. Benen sviker och humöret bajsar ner sig.
Hade tid till sjukgymnasten idag och han tror att det är mitt bäcken som är boven i dramat. Det är antagligen så att jag fortfarande har foglossning. Ja! Nej. Kan ju tydligen vara så att det luckras upp i området ett bra tag efter förlossningen av alla hormoner som sipprar och inte fattar att sluta sippra och med alla mina graviditeter och besvär under under dom är det ju inte så konstigt det hela. Och inte heller ett dyrt pris alls att betala. Fan, rena rama rånet om man tänker efter och ser på vackraste barnen som fick stanna hos oss.
Det enda jag kan göra är att stärka upp, sakta men säkert, kropp och de aktuella områdena och det gör jag. Heja mig.
Det känns på många sätt mycket bra att det är upp till mig att bli bättre, för då fixar jag det. Klart det är eländigt med ont, rätt jobbigt faktiskt och jag gråter- kakelugnarna till trots ;-) när det värker som mest, men jag ska fixa det. Kroppen ska bli som ny. En ny bil ska köras i sommar (eller nästa, ja någon gång). Och tills dess ska jag ju få andas vår på varmare håll, något som kommer vara bra för maskineriet.

Nu blir det film.

söndagen den 13:e februari 2011

och så lite tiger

video

morr sa iskai (kissa=katt=lejon)

video

underbar helgtrip

Vi tog lite sportlov typ och en spontanövernattning med familjen på Vildmarkshotellet i Kolmården, som ligger sanslöst vackert bara en 35 minuters bussresa härifrån och upplevde poolbad och fantastiska djur på riktigt nära håll. Dock inte samtidigt. Men som det piggade upp!
För jo, trots kakelugnar är och har jag varit väldigt trött i kroppen sista tiden. Det blir en människa gissar jag när hon inte kunnat sova på mycket länge. Och då spelar det som sagt ingen roll att ens hyreslägenhet är begåvad med fyra(!) kakelugnar i olika nyanser eller att jag snart med familjen ska till vackra Rom. Eller att folk har det sämre (sen när blev det en tävling). Jag är trött i alla fall, fast piggare nu. Bra va :-).

(Men alltså, det tröttar ut en aning extra att få, om så bara några och av några, när inte en favorit upprapar sig som en toka, avundsjuka och elaka kommentarer. Jag raderar dom, ifall Du undrar vart de är. Vill inte att någon annan ska bli trött och då jag har blivit bättre på att gåsa av mig gör jag därför så efter bästa förmåga. Nu har detta fått nog så många rader.)

Hursom.
Helt otroligt att vara så nära lejon och tigrar även om det (tack och lov) var galler emellan. Delfiner fick vi klappa också. Så släta och fina! Milo kastade boll med en som kastade tillabaka och det var ju bortsett från elefantmatningen det häftigaste tror jag för en liten kille som hade en superhelg, liksom vi andra. Mimmi sov visserligen för det mesta och verkade inte alls så intressad av tex stora kattdjuren, som de av henne. Fy. Men hon var nöjd och det är hon ju när vi andra är det med.

Mamma och Milo åker omkring i strömt vatten och det är så kul!

Vem är mest rädd?
Lite som att vara i kyldisken -att vara vi. I buren.

Mums. Typ.

Åh en bebis som diar. Känner igen mig i mamma noshörning. Minus höet.

Skrattande elefant. För visst måste något ha varit riktigt roligt för att locka fram det leendet eller så var det min mössa den såg?

Modigaste killen någonsin längst fram medan vi stora häckade därbak.

Ett päron till.

Hög som en halv snabel. Inte illa.

Många päron gick det åt.

Mimmi och mamma softar.


lördagen den 12:e februari 2011

tusen tack för tips!

Dexter verkar vara en favorit hos många, vilket gläder mig då jag redan sen en tid har säsong 1 på dvd. Kanske blir att skaffa tvåan med och packa ner? Sen var det ju massa andra bra tips också, ska kolla in dom med.
Jag måste bara hålla med om Six feet under, Matador och Huset Elliot! Åh vilka serier. Nästan så jag blir sugen på repriser. Och flera andra därtill. Hade jag inte varit ett sånt nervvrak under min nedläggning med Milo i magen skulle jag ha kollat mer bra serier dvd. Tid fanns ju. Nu blev det visserligen massa Tv med Oprah och Dr Phil så det räckte och blev över, fast så mycket mer kvalitet hann, orkade, kunde jag inte med. Eller ja, jo Sex and the city rekommenderas alltid vid sängläge och lite bra brittisk deckare ibland när bricanylen verkade på ett bra sätt.

Jag har börjat med en 2do lista inför Rompackningen och stressen har minskat avsevärt. Har varit så inne i tankarna om vad packa, vack göra och vad köpa innan att det har stört den lilla sömn jag fått om nätterna. Har varit iväg på så många galna resor i mina drömmar, eller oftast har jag inte kommit iväg då alltid något har fattats i väskan eller tåg, flyg, båt har missats. En gång skulle jag skida till Finland och hade bundit väsrta väskan om midjan som jag inte orkade släpa på vilket ledde till dilemmat vad ta bort. Nästan lite komiskt hur mycket käppar drömmarna kan sticka in hjulen om det är på det humöret man är på. Men nu som sagt känns det lite lugnare på den fronten, har jag knappt drömt, eller så har jag lyckats att inte vakna mitt i för sedan ett par nätter kommer jag inte ihåg mycket och det är skönt.

Ha en fin vacker vinterlördag! För vackert är det ju hur mycket man än tycker att det borde ha räckt med puder.

Kram!

fredagen den 11:e februari 2011

tips önskas

Har tänkt köpa en dvd-serie att ha med till Rom för de kvällar man inte orkar med Rai och de lättklädda damer som skuttar omkring i egenkoreograferade stela steg. Kanhända det blir en eller två eller kanske flera.
Jag vill helst se något nytt jag inte sett än, men jag vill ju samtidigt ha lite garantier på att det är något bra och då är det ju en gammal goding som gäller.
Ja ja. Kanske får bli både och.
Tar hursom gärna emot tips på bra serier från nu och då.

sömnbrist

I natt skulle jag och Marcus ha sovit själva i Stockholm. Vi hade planerat en datenight för igårkväll med barnen i tryggt förvar hos mormor och morfar i Gävle. Fast det blev ingen resa för oss dit. Båda päronen insjuknade i veckan i vinterkräkisen efter att ha varit hos oss i helgen. Ja eller egentligen så ska ju ingen av oss ha varit smittsamma längre och ingen annan av gästerna har blivit sjuka så de kan ju ha fått det från hotellet de sov på eller nåt, men fan vilken skit. Visst hade det varit trevligt med en kväll på tumanhand, men det var ju i ärlighetens namn en natt på hotell jag hade suktat efter. Eller en natt av sova. Varsom. Bara sova. Ta en tablett och sova. Länge. Många timmar.
Är så trött.
Vet att jag gnällde här för ett tag sen, att jag var så trött, så trött, sååååå tröööött. Och ja, det är inte bättre. Mimmi kom ju tyvärr in i nån fas för ett tag sen och sen dess är det vakna hela tiden på natten som gäller. Milo sover bättre, dock fick jag hämta in honom efter inte så länge i egen säng i natt, men sen sov han bra. Fast lilla älsklingstjejen. Jag vet ju att hon snart kommer sova igen, hon är ju sovartypen och förhoppningsvis kanske de äntligen får samma rytm nattetid.
Ibland undrar jag hur länge man pallar. Inte så att jag hade trott man skulle få sova hela nätter med barn, framförallt två och har aldrig trott mig behöva det heller. Jag är som Thatcher funkar "bra" med säg fyra timmar i sträck. Men det här att vakna ungefär varannan timme varje natt så länge jag kan minnas, det tär så in i bajjan. Och inte gör det saken bättre att jag har svårt att somna och sova som det är, även utan gråtande eller pillande barn bredvid. Sovmorgnarna jag emellanåt har med ett par timmar extra om jag har tur verkar inte göra något heller. Det är på natten jag behöver sova, i ett svep.
I natt ska vi ge Mimmi ersättning. Det är dags nu.
Jag vet.
Kanske borde jag gett upp nattamningen tidigare, men det har inte varit riktigt läge eller jag redo så då har det ju varit som det varit, bara därför också.
Har också på allvar börjat fundera på att snart ta en tablettförstärkt ensam natt någonstans (nu när denna vår datenatt brann inne), för att i alla fall kunna komma i kapp lite innan vi ska resa. För så här trött är inte kul. Är ganska bra på att "rycka upp mig" trots minimalt med sömn och strålar, nåja, oftast dagtid men jag känner ju att det knakar rejält i fogarna som är jag.

En kul grej.
Mina vader kom in i dyra favoritstövlarna från förra året! De som jag inte tänjt ut och som verkligen inte gick att blixtlåsa igen för någon månad sen. Underbart. Ännu har jag inte testat med brallor på men bara att själva köttet tog plats där det skulle är en seger. Då måste ju vaderna ha krympt lite. Och det gör mig glad.

torsdagen den 10:e februari 2011

räcersulky






Det är helt sanslöst vilken fart han har, Milo, när han blåser förbi med sin nya sulky. Håret fladdrar i vinden medan ljudeffekterna utbyter varandra (wooooooo eeeeeeh aaaaaaaaaaa) och Mimmi kan inte titta nog på storebror som ju bara är det häftigaste på jorden. Älskade barn vad de är fina!
Både sover just nu i egna sängar. Milo kör premiär i sin nya som han fick av mormor och morfar i 2-årspresent och *ta i trä* det går bra än så länge och Mimmi börjar bli rutinerad i Milos spjälis som hon ärvde i "helgas".
På lördag ska vi på litet familjeäventyr men nu sova också för oss två stora.

tisdagen den 8:e februari 2011

dear Zachary

Kan inte sluta gråta.
Såg en bra och fruktansvärt gripande men också hemsk dokumentärfilm nyss på ettan. Missade ni, se reprisen när den går eller kolla SVT play, bör finnas där snart.
Dear Zachary är en film, ett brev, till en liten pojke som ännu inte är född om hans mördade pappa, skapad av pappans kompis Kurt.
På vägen intervjuas gamla kompisar, släkt och familj till fina pappa Andrew. Alla vill vara med och hälsa till lilla Zachary som sen föds och lever sin första tid med mordanklagade (mördar)mamman som av någon mystisk anledning får ha sonen mellan varven då hon är fri(!) i väntan på rättegång och hans fantastiska farföräldrar som älskar honom så det gör ont i en själv.
Det är en sån fin och kärleksfull hälsning till den lille pojken tills något händer som gör att filmen blir till en annan, fast fortfarande densamma.
Så här efteråt när man inte kan få tårfloden att sina, vill man inget hellre än att tänka -det är bara på film. Fast det är det ju inte.
Lilla Zachary.

måndagen den 7:e februari 2011

bio

"Om jag kunde skulle jag vilja bada i botox" sagt nyss av en New York-fru vars favoritsysselsättningar är utseende och shopping.
Mimmi som bara vägrar sova ligger i sin sitter och skrattar åt damerna och verkar inte det minsta fascinerad eller impad. Känns tryggt.

Ikväll var jag på bio och såg Winters bones. Jodå. Rätt bra. Skådisarna var på många håll topp topp tippelitopp (för att citera Musse), men det saknades något, någon rörelse, förändring, vändning... jag vet inte riktigt vad. Något. Amerikansk social realism när det är som bäst fast långt ifrån den brittiska ändå.
Lite roligt att se Laura Palmer skitig och osminkad och äldre i en kort scen.

glada fötter



Ska möta våren i Rom i dessa pjucks. Är mycket nöjd med mitt köp (Vagabond). Halva priset gör ju inte saken värre, eller det faktum att jag har 500 kvar på mitt presentkort, så det kan kanske bli ett till par innan avfärd. Wo hoo så skoj. Nya skor gör verkligen allt lite roligare.

Var till sjukgymnasten idag och vi ska försöka få lite ordning på ryggen nu i februari. Misstänkt diskbråck, men mycket annat var bra.
Bra va.

söndagen den 6:e februari 2011

DJ Milo

video


Vilken känsla för rytm och takt.
Vilka moves.
Det här är killen som kommer skapa och framföra toner som får oss att ligga sömnlösa om nätterna. Av bra anledningar endast.
En av Milos fina presenter.

lördagen den 5:e februari 2011

kalas





Det blev en fin tårta till bästa killen på hans 2-årsdag. Och inte bara fin, god var den med.
Vilken dag!
Nu borde han sova gott, dock inte i egen ny säng, men det tar vi imorgon. Bus och skoj med kompisar och mormor och morfar hela dagen, inte konstigt att han e färdig. Liksom jag. Sova.
God natt.

fredagen den 4:e februari 2011

hålla handen och no more kakbak

Marcus städar efter mitt muffins"bakande". Skönt. Jag leker med Mimmi, ja förutom två minuter nu då hon har en tuggpaus, kliar ju så förbajjat i tandköttet medan tupplurar.
Jäkla bak alltså. Så överskattat. Kostar hur mycket som helst att köpa grejer att baka med och så blir det stökigt och eländigt och ja åtminstone i mitt fall slutar det med inget att visa för det.
Nu är det bara tårta kvar.

Finaste barnen håller hand framför barn TV.
Åh mammas älsklingar!


varför finnjonna inte bakar




Behöver väl inte tillägga värst mycket. En bild, här tre, säger mer än alla ord.
Jag har stora problem med att följa recept och börjar närmast tvångsmässigt freestajla i tid och otid när något ska lagas. Med mat går det bra för där har jag ändå en viss grundtalang (om jag får säga det själv och det får jag) och lust, men när det ska bakas... ja då går det såhär.
Dessa sorgligt platta bär- och vitchokladmuffins smakar bättre än de ser ut vilket iofs inte säger mycket. Får se om Milo gillar, annars blir det sopsäck. Tur är att mina kladdmuffins på plåten innan blev hyfsade så jag kan bjuda på något imorgon. I övrigt blir det som vanligt egenköpta kakor. Varför ändra ett vinnande koncept liksom?

kalasdags

Imorgon fyller finaste Milokillen 2 år! Och det blir såklart tårtkalas för familj och vänner. Jag är ingen direkt bakmamma utan köper hellre själv än gör, men just tårta ska vara efter mitt hantverk. Åtminstone pyntet. Idag tänkte jag ändå tänja på mina egna gränser, slå på stort och göra lite muffins med. Milo gillar och allt han gillar ska han få imorgon på sin dag.
Det känns smått otroligt att den lilla varelsen jag för en vart sen varsamt bar i magen nu ska bli hela två år! Idag är hans sista dag som enplussare och imorgon börjar livet som tvååring. Det är stort detta. Varje dag är stort. År är än större.
Underbara Milo.

Nu måste jag jaga reda på utsmetad bajs. Hittade ett spår tidigare som killen hade trampat på och det luktar misstänksamt mest hela tiden så mer finns någonstans. Fast var? Iiiuh.

onsdagen den 2:e februari 2011

ha ha happy

Hade svårt att gå upp i morse. Mimmis natt lämnade övrigt att önska och så också min.
Men.
När jag väl tog mig i inbillade kragen, gick upp, såg solen ute och mina underbara barn blev jag plötsligt sanslöst glad. Ville skratta högt och gjorde nog det med när ingen såg. Marcus är febrig idag och det är såklart inte kul, men vi övriga mår bra och det är ju de flesta av oss vilket är bättre än tvärtom.
Mimmi skrattar åt allt. När jag tittar åt hennes håll lyser hela ansiktet upp och världens största leende avfyras. Om och om igen. Hon är så fin! Milo vill krama hela tiden och när han inte gör det ritar han i tidningar eller drar glatt runt på någon grej i ett snöre medan han håller monolog om tillståndet i världen eller vad det nu är han bubblar om. Älskade unge! Hur kan våra barn ha blivit så perfekta och galet underbara? Vill ju bara tokkrama om hela tiden och pusspusspussa deras vackra små ansikten helt blöta.
Det är fantastiskt vilket piggserum de små kan ge sin mamma helt utan ansträngning. Och jag tackar för det och solen som skiner.
Blir en bra dag idag!


ps. Ni som rest med små barn och vet. Får man inte sitta där det finns mer benutrymme med småttingar? Vid nödutgångarna alltså. Läste något om detta och funderade då om det är värt att ta prioriterad ombordstigning på tex ryanair om man skulle välja flyga med dom.
Trodde naivt innan resan med Mimmi att man per automatik fick plats med mer av den varan när man reste med bebis i famnen men så var det ju icke.

tisdagen den 1:e februari 2011

längtar sol

Det är kallt för länge här uppe. En månad skulle räcka gott, kanske två, men sen vill jag se sol och känna värme igen.
Något som ju direkt blev påtagligt när jag kom hem efter en vecka i varmarestans var att mitt onda bäcken och biten i korsryggen från vilken värken startar och vandrar ner i benet gjorde sig påminda. Inget sånt därnere inte. Och då gick jag massor, i trappor, i backar och berg. Här tar jag mig till ett fik i stan (7 minuters promenad) och måste sitta och gnälla av mig för att klara hemfärden på lika många minuter och sedan gnälla lite till och i värsta fall ta tablett. Det är som mitt mittparti är i ett ilsket skruvstäd så fort det är runt nollan ellen mindre.
Skulle gått till sjukgymnast igår men var ju postkräksjuk och har nu ny tid på måndag. Får se vad han säger.
Har lite semester i Rom att se fram emot och där är det kanske inte badväder direkt men i alla fall lite mildare. Blir gott.

Appropå sjukdom och så. Jag är frisk. Tjohoo. Om man jämför med häromdagen. Lite feber än men magen mår topp. Milo och Mimmi simultankräktes i natt i flera omgångar fast verkar sedan dess hyfsat pigga. Nu är Marcus inte glad i magen och har feber så snart kan vi väl alla räknas som forna vinterkräkoffer. Skönt att man slipper tänka mer på det sen!

Efter många trappor men ännu inte framme. Helt färdig redan och härligt svettig men inte aj aj.

Bror A och jag rör oss mot toppen och lämnar gamla Puerto Rico bakom oss.


solbilder för att pigga upp mig -och dig?

Mimmi gillar playa.
Fötter, små och stora.

Mamma och Mimmi-bus.

Två småbröder-bus.


Solbabe.

Tre prickar i havet, Cissi, Toni, Aleksi. Tror jag.

Beachbabe.

Beachbabes och där bak, upp vårat hotell.