tisdagen den 31:e maj 2011

festfin




Tanken är att jag ska bli det. Festfin inför min 30+ årsfest på fredag.
Oh yeah baby.
Typ.

så där ja

Och visst känns det bättre så här efteråt!
Det var ett jobbmöte jag hade. Inget mer dramatiskt, men för mig som varit borta från den svängen ett bra tag, ett tag då massor har hänt som jag inte fått information om mer än på ryktesväg, var det en hyfsat stor sak ändå.
Och det gick väl bra. Typ.
Kändes så nyss, nu vet jag inte.
Vet heller inte riktigt vad eller om ens något jag ska, kan eller vågar skriva om detta just nu.
Kommenterade och reagerade häromdagen på ett kritiskt blogginlägg som i stort (eller en hel del iaf) handlade om mig och min framtida tjänst och det var inte bra. Visade därmed illojalitet mot arbetplatsen och utåt måste man vara lojal sin förening, företag och kollegor. Jag kanske inte håller med där helt och framförallt inte om arbetsplatsen och kollegor inte visat lojalitet till den enskilde arbetstagaren. Och faktum är att det är väldigt mycket så jag känner att det har varit. (Oj kanske var jag illojal nu igen, måste lära mig veta hut någon gång.)
Det var hursom en reaktion, jag reagerade, kanske lite över, var väl även möjligen lite löjlig, barnslig sådär, men allvarligare var det inte.
Enligt mig.
Men andra tycker annat och det med besked tydligen vilket gör att jag inte är helt bekväm med mycket som har med saken att göra.
Mest är jag helt slut.
Tar på kraften att ladda och sedan, ja vadå?

Känns sorgligt.
Jo faktiskt, jag är ledsen.
Ledsen för att jag egentligen är så taggad på att börja jobba, har varit det i flera år, längtar riktigt. Har verkligen älskat och brunnit för mitt jobb, verksamheten, människorna där. Fast det jag längtar efter känns avlägset, kanske helt borta.
Jag vet inte.
Och hatar det faktum att jag går emot mig själv och konstant just nu försöker vakta min fingertunga så jag inte skriver något som kan tolkas stötande eller kritiskt.

Nu ska jag mata Mimmi.

god morgon





Tittar på djungelhjul och nynnar på rulla på, rulla på.
Känner mig inte helt frisk eller så är det kroppen dom ber om att få slippa och bara sova.
Fast det är bra att ibland göra sånt som tar emot, för oftast är saker inte lika jobbigt som man tror och Efteråt blir man stärkt, blir man inte?

laddad och klar?

Har en mycket jobbig grej, ja vad blir det, jo idag. Klockan är visst precis så sent som det känns.
Och blä för det.
Kommer du kunna sova?
Frågade Marcus.
Nä, ungefär lika mycket som sista tiden, alltså inte alls.
Blev svaret.
Tjo tjim, sniffa lim.
Eller inte.
Sniffa lim är dåligt har jag hört och inget någon ska testa. Men rimmet blev ju bra.
Nja.
Så bra jag kan få till det vid den här tiden -trött, bitande på en tandborste och med ågren inför morgondagen.
Har man förresten fortfarande ågren eller dog det uttrycket när vi bakfyllelidande festprissar (ha ha ett annat uttryck som väl förhoppningsvis hamnat i slasken?) från mitten av 90 (och en bit framåt) började nyktra till? Hoppas det. Ågren är inget att ha. Ångest däremot är väl lika vanligt och minst lika trist.
Jag har båda.
Gillar inte morgondagen alls. Än mindre grejen jag ska på.
Fast samtidigt.
Vad fan!
Hannah Graaf skrev något om att hon av respekt för barnen inte använder svordomar i sin blogg. Fint så. Men av samma anledning säger jag just skit och perkele. Och så fan då. För så känns det just nu och mina barn läser inte den här spyan.
Än.
(Och gör dom det sen har jag förklarat att mammor också är människor som ibland av yttre omständigheter bara måste få fana sig på annat håll för att inte låta det trista kladda på det fina och bra som ju är dom)
Så här kommer, igen. Ifall någon missade. Har ågren, men vad fan. Perkele. Jag är laddad. Som en finsk hagelbössa. Avbruten, men jäkligt kraftfull.
Jävlas med mig, så jävlas du med mig.

Ni lär höra mer om detta.

måndagen den 30:e maj 2011

morsdag varje dag





Vi hade en mycket fin dag igår. Det blev ingen tårta eller kaffe på sängen, men vi gick på museer, åt lunch och fikade hela familjen och det räckte bra så.

Jag verkligen fånälskar detta med att vara mamma. Blev det för fem år sedan men det är inte förrän för drygt två som jag verkligen kunnat njuta av det och jag gör det nu varje dag! Även när det är grinigt.
Livet är bra härligt och vi mammor (liksom andra kvinniskor med) toppen och det är barnen i och runt oss som gör alla så bra.
Inte att glömma.

lördagen den 28:e maj 2011

fotvård





 
 
I dagarna två har jag nu badat mina arma fötter. Badat och sedan filat järnet för att därefter smörja in i vaselin (salsyvase, som jag fick tips om) och sedan packa ner i plastpåse och avslutningsvis i strumpa.
Jag trodde det inte för två dagar sen, men det ska nog bli fötter av mina med!
Idag fick jag hjälp av Milo som tyckte mycket om leken "laga mammas fot". Han smorde in med badtvål och filade och klappade medan jag pillade på telefonen och bejakade honom och leken allt jag orkade.
Testa detta hemma. Roligare lek (för mamma) är svår att hitta.

Nu är det Champions league och någon skulle säkert tycka -jaaa, vad kuuuul!
Inte jag.
Sitter istället och halvstör mig på grannens aphöga dunkelidunkfestande (gissar på fest när musik spelas så högt) samtidigt som jag funderar på att gå ner och sätta mig där ett tag.

inloggad

Gjorde som bästa Sachiko tipsade mig om och loggade in via Safari. Det tog sin tid visserligen eftersom jag inte kunde skriva i snabel-a utan att det blev nåt vajs, men till sist kopierade jag användarnamnet från ett dokument och vips så är jag här.
Suck vad tröttsamt med strul.
Måste gå en kurs hos nämnda datasnitte så jag lär mig behärska detta verktyg och slipper elände. Dessutom känner jag att det kanske är dags att byta portal... wordpress säger vissa. Hmm tål att tänkas på.

Idag fyller fantastiskt fina människan Jessica år. Grattis, grattis!!! Ännu en 28-årsdag att fira. Vi har firat ett antal faktiskt, även om vi på sistone lite slött fast mer ärligt börjat kalla det för 30 plusdagar. Hur många plus känns väldigt oviktigt och vem kommer ens ihåg liksom. Inte vi gammelgäddorna i alla fall och det är ju det som räknas.
Min 28-årsdag, eller okej då, 30 nånting-dag är nästa vecka. Galet vad fort det går. Har inte firat sådär firatfirat på åratal. På ett sätt skulle det vara kul med kalas, men jag har lite svårt för att stå i centrum och värdinnepaniken skulle vara enorm misstänker jag så nä orkar nog inte. Men samtidigt, vad kul det kunde bli.

Ja ja. Nu ska jag hälla i mig mer kaffe, snart ska jag och Milo iväg och träffa Signe. Sinne sinne sinne som Milo saknat så.

fredagen den 27:e maj 2011

Hjälp

Jag kan inte logga in på min blogg från datorn sen ett dygn lite drygt.

Har ändrat och återställt lösenord så jag blivit blå och det verkar funka tills själva inloggningen och då ingenting.
Någon dom vet vad göra?

Mycket less just nu. Från telefon kommer jag tydligen åt fortfarande att skriva men på datorn är det tvärstopp. Jäkla blogger! Det blir till att byta "hem" känner jag efter senaste veckornas strul.



- Posted using BlogPress from my iPhone

torsdagen den 26:e maj 2011

Dante





Grattis min älskade lille Dante.

Idag för fem år sedan blev jag mamma till en vacker liten pojke. Vår förstfödde son.
Han föddes förtidigt och dog på samma sätt.

God natt, mamma älskar dig.

akas iska-rakas kissa-älskade katt






Milo älskar våra katter. Katterna älskar tillbaka. På sitt sätt.
Rätt ofta är de bara botta. Iskai botta, säger Milo o letar, men ingen katt nånstans. Försöker få killen att viska när han pratar med de håriga, fast hur lätt är det att viska när man är helt till sig av iver över kompisarna.
Iskai, iskai ropar han av förtjusning om och om igen och ska sedan följa varje steg de tar. Inte konstigt kanske att kattsen väljer vara botta en hel del.

onsdagen den 25:e maj 2011

Middags

Och så pasta på det. Mums.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Räkfrossa o lavemang?

Tappade precis känseln i tumme o pekfinger efter att ha skalat hälften av de kalla räkorna så nu är det paus.
Appropå räkor.
Det där bruna i strängen på ryggen de har, är det bajs? Om det är, varför är det vitt ibland?inget bajs i mina räkor i alla fall, så då får det kosta lite känsel.
Nä nu ska jag fortsätta. Inget tinar upp frysta fingrar så som lite pill på telefonen:)




räkgott

Har precis tagit ut en påse räkor ur frysen. Det blir tagliatelle med så av nämnda skaldjur, fänkål och chili ikväll, vilket ju åtminstone låter mycket mumsigt och kommer nog antagligen smaka likaså.
Efter några dagars förkylning har smaklökarna börjat återvända till sina forna jag och då plötsligt blir det förutom att äta också mycket roligare att även laga maten. Dessutom kommer Marcus hem så då är vi hela gänget samlat, vilket ju bara det är hur härligt som helst.
Mimmi och jag har hållt ställningarna hemma under dagen och snart ska vi hämta Miloboy. Jag ska även förbi apo och köpa en kräm och kanske fil eller skalare eller vad nu det finns för förstahjälp åt ledsna fötter. Ska försöka vårda dom bättre. Det är ju de som bär mig överallt och dagligen faktiskt uträttar ett rent hästjobb och ändå är det den delen av kroppen jag ägnar minst tid åt att sköta. Knepigt.

fotblues

Mina fötter är i dåligt skick. Mycket onda är dom och skriker efter hjälp och nåd. De är hårda, spruckna och just nu halvt blödande.
För jag fick nämligen nog, tog en sax och började frisera.
Och detta mina vänner ska ni inte göra hemma!
Just under själva klippandet kändes det fantastiskt bra. Klipp, klipp bort det hårda fula, väck med döda skinnet och repiga huden, här ska lena fina saker hittas och snart med titta fram. Tjohoo!
Men.
Tyvärr är sax en sax, en vanlig sådan, rätt slö till och med och ej lämpad för hudklipperier, så nu sitter jag med såriga fötter som gör mycket ont att gå med.
Skulle ha väntat tills jag hade ringt salong Christina och fått en tid, eller beställt det dära som Jess pratade om -Babyfoot nånting som tydligen ska göra mirakel med fossingar (någon som testat? Funkar?) eller vad som. Inte klippa mina fötter. Banna banna (aja baja) mammai som Milo skulle ha sagt. Man kan inte klippa någonting helt. Klippa sönder heter det ju. Ett hår kan klippas fint, men mina fötter blev allt annat än det.
Ja ja. Kanske jag nästa gång då förhårdnader frusterar mig, låter bli saxen.
Eller inte.

tisdagen den 24:e maj 2011

Mimmis makeovers
















Ja vilken frissa?



Denna såklart! Men om säg 15 skulle jag gärna se nr 4. Tuff frissa på tuff brud :)
Roligt med makeovers! Fast själv såg jag inte riktigt klok ut i nåt av håren.


Posted using BlogPress from my iPhone

undergången låter vänta på sig

Kvällstidningarna hade rätt häromdagen -jorden hade inte gått under. Bra! Fortfarande är den kvar och vi med av allt att döma.
Dock ska undergången ske i höst i stället.
Gubben som siade om smällen nu hade visst räknat fel, för jag vet inte, 8:e gången eller nåt. Men nu är det alltså dags. På riktigt. På riktigt, riktigt. Riktigt. På.
Den som lever får se.

Snart ska jag packa ner Mimmi och åka till sjukhuset för nackkoll. Ringde och kollade om vi verkligen skulle komma eftersom hon är förkyld men då vi inte kan få ny läkartid förrän efter sommaren bestämde vi åka in i alla fall.
Hoppas det ser hyfsat ut. Hon är rejält sned i vissa lägen fortfarande men det kanske ändå är på väg åt rätt håll.
Hoppas som sagt.

snoralainen

Milo är på dagis idag medan jag och Mimmi snorar ikapp här hemma. Marcus måste tyvärr vara ett par dagar i Göteborg hos familjen där så vi är lite amputerade hemmavid.
Men jag har legat i fosterställning på golvet och skakat av vinterkräkis samtidigt som två små klättrat på mig, så lite snor ska jag väl fixa. Fast det är ju minst sagt aningen svettigt. Bara att ta sig till affären och handla panodil blev till ett projekt stort som ett höghus igår, men se, det gick det med. Nu får i alla fall killen leka av sig med kompisarna så vi tjejer kan vila upp oss.
Typ.

måndagen den 23:e maj 2011

Linas kasse med frukt äntligen här

Ja, resten av maten kom den med och det bådar gott inför kommande vecka, måste jag säga. Men visst är det något speciellt med frukt!?!
Har faktiskt saknat Lina i mitt kök. Har saknat mitt kök med för den delen, men just matkassen alltså. Den förgyller verkligen min matvardag!
Och nej, jag får inte betalt för att säga så, vilket jag förtydligar eftersom jag har fått ett par sura kommentarer som tycker jag säljer mig eftersom jag lovordar kassen, när jag helt enkelt som vem som köper kassen, eller kassarna själv, är nöjd med min konsumtion och därför pratar högt och glatt om den. Jag skulle iofs inte säga nej om någon annan ville betala för mig, men så är det alltså inte. 
För vår del är det till och med så att vi lätt tjänar en bra slant i och med kassen, då vi annars handlar på närmaste butik, vilken råkar vara lyxkonsum och därifrån är det svårt att gå med varor värda mindre än några hundralappar och det är egentligen inte mycket du släpar hem då, men bara det, du får släpa det hem själv. Nu kommer allt, flera kilo frukt inkluderat, ända in i hallen.
I love it. 





- Posted using BlogPress from my iPhone

inför mors dag



Till alla er fina mammor vars barn inte fick eller kunde stanna.
Det tröstar föga kanske just nu, men en vacker dag kommer tårarna och det gör inte längre bara ont.

Speciellt vill jag krama Dutts mamma idag.

Tack Marie för länken!

kan man lita på kvällstidningarna?

Det sista jag läser på nätet för den här kvällen, när jag en snabbis surfar in och ut på bloggportalen, är att jorden inte gått under.
Det är ju trevligt tänker jag. Hurra och volter och allt det där. Men sen kommer funderingen om hur trovärdig en sån nyhet egentligen är.
Kan jag lita på Aftonbladet?

JUST NU: Jorden har inte gått under.

Helt ärligt så missade jag förspelet och då ter sig en rubrik som den ovan lite lustig i mina ögon. Men det var säkert rubriker i elefantstorlek som varnande om Armageddon som tydligen skulle ha ägt rum igår, men som alltså låter vänta på sig.
Om vi nu ska tro tidningarna.
Är fortfarande lite osäker.
Fast om det nu stämmer, det som står, att jorden fortfarande är här och vi likaså på den, är det ju tröstande för den som tvivlar på sin existens och tror sig befinna mitt i ett ingenting av slut att se och läsa Aftonbladets nyhet -Vi gick inte under!

Jag är febrig och rätt eländig JUST NU och barnen vaknar hela tiden i slalom (Mimmi har börjat hosta och snora -ta i trä) så jag väntar tills imorgon med att kommentera nyheten ytterligare.
Hoppas dock det stämmer för alternativet känns ju rätt mycket mer eländigt.

God natt och hörs imorgon. Hoppas jag :)

söndagen den 22:e maj 2011

kikar fram






jag tror på änglar

Jag tror på änglar!
Jag tror på vackra små fladdrande änglar, ljus av kärlek, tröst, hopp och tro.
Jag tror att alla de barn som inte får bli, som blir men tas ifrån oss blir till dessa vackra fladdrande små varelser, till ljuset som visar oss vägen när mörkret faller och stigen framåt blir luddig, svår att se.
Jag tror på ljuset, lyckan, glädjen, allt det goda som trots det onda lever kvar i fotspåren av de små fötter som inte fick gå, de som gick men stannade för tidigt.
Jag tror men vet också att kärleken är större än döden, än allt det andra som ibland hotar.
Kärleken är just de vackra, fladdrande små ljus som ger oss tröst, hopp och tro och en möjlighet att se.

Idag är det ett år sedan himlen lystes upp av en stjärna så stark.
Lilla Lova hade förlorat kampen mot det onda i hennes sin kropp, familjen förlorade henne och hela världen kommer alltid sakna de steg som inte längre tas.
Men Lova finns kvar.
I mammas och pappas kärlek, i lillebrors minne och i nya lillaysters leende. Lova är en tapper hjältinna, som jag tänder ett ljus för idag.
När det ljuset slocknar lyser Lova vidare.

Mina varmaste tankar till a-m och hela din familj, speciellt idag.

Mimmi mumsar majskrok







- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Hamngatan,Norrköping,Sverige

lördagen den 21:e maj 2011

stolt mammai


Jag är fortfarande väldigt stolt över hur fin artikeln i tidningen Mama blev!
För det är en fin berättelse, min fast också vår, den om barnen som inte blev men framförallt de som sen efter en del kamp kom och stannade. Kärlek! Sorgligt är det såklart och bitvis ganska så tungt om jag får säga det själv, men ändå fint, hoppfullt och kanske tröstande.
Och så bilderna. Fotona där jag ser ut just så som jag vill se ut!
Ceen Wahren -fotografen, vilken pärla! Inte för att jag suttit framför många proffs men hon måste vara nåt väldigt mycket utöver, för stela rätt kroppsnojiga jag blev plötsligt modell och hur bekväm i mig själv och de tighta kläderna som helst (hade ju bara gått i mys tills då). Tänk om man hade råd att ta med henne till Venedig för att fota bröllopsbilderna (när det nu blir, hoppas på hösten fortfarande) och då får gärna sminkös-Linda hänga med för hennes sminkning, ja mina ögon har inte sett så vackra ut någonsin.
Milo såg tidningens översta del sticka ut igår på hyllan i affären, pekade och sa -Mammai, mammai.
Jag blev mycket glad att han kände igen mig bland alla andra där i smeten, för då måste jag ju nånstans se ut så. 

Puss och god natt.

lekt lite

Det blir nog inte tokmycket bloggande med telefonen och bilderna, aj då, vilka stora bilder. Men risotton blev hursom mycket god!
Har ett hemligt, tills nu, knep och det är att jag krämar till det med kryddad färskost. Som idag klickade jag i rostad-vitlöksmakande Philadelphia med bara 11 % fett. Onödigt enligt mig att ösa i en massa smör (om man nu inte kör fettdiet och det gör inte jag. Fast iofs. Risotton, går nog fet(haha)bort med den dieten hur man än vrider och vänder på det i och med kolhydraterna i riset.) Jag har hellre lite lagom med parmesan eller varför inte västerbotten- eller cheddarost som också ger crema och dessutom massa god smak och skippar som sagt smöret för en lättare måltid.

Jag är mycket nöjd just nu med min tele. Väldigt skoj att spara appar, surfa och lyssna på finsk radio helt gratis!
Den där repan var ingen repa heller, utan ett streck som tyvärr kan synas i skyddsplasten. Killen i affären visade sin iphone och där fanns likadana, så ok, den får va.

Nu ska jag pussa på Milo i soffan. Han är suuuuk stackarn och tog helt slut efter att vi gjort en jordenruntresa, under vilken jag bar honom på ryggen. Förstår ni då hur färdig jag är? :-D Han hade i alla fall kul på trippen och det är viktigast.

Ha en fin lördagkväll!

Kram.

Färdigt!


Och kock


GeoTagged, [N58.59317, W16.19015]

Ris Otto


Risotto till tonerna av i phone

Medan jag styr i pannan med ena handen leker den andra med nya leksaken. Roligt faktiskt. Hade gärna bjudit på en bild med fast det blir en annan maträtt.
Måste ändå säga att vi numera är mycket goda vänner även om det började lite vingligt.

en repa senare

Är med I-phone 4.
Äntligen kan man tycka.
Ska erkänna att det kändes hårt att skiljas från min nokia men någon gång måste man ju och jag har ett tag velat surfa mobilt ute. Eller velat kunna välja att göra det ifall jag skulle vilja göra det. Dessutom blir detta billigare med nya abonnemanget för mig än vad det har varit med gamla skrutten, så det borde bli en win win situation.
Tids nog.
Fast just nu sitter jag med min nya datatelefon i handen och känner mig äldre och gaggigare än någonsin. Detta är ännu inte så roligt som jag hade hoppats för jag fattar inte allt och jag kan inte ha det så.
Har i alla fall lyckats spara några appar på skärmen men sen vet jag inte riktigt vad göra med dom. Touchpad är helt klart roligare i tanken (kommer spara pengar på att inte smsa så mycket nu när det är ett bestyr och inte alls lika roligt som det vara med kära nokianallen) och så är det en repa på skärmen. Den var där från början och kanske kan hända det är någon smutsfläck under plastgrejen killen i affären satte dit, men vad det än är så stör jag ihjäl mig. Måste tillbaka så de får kolla på den. Kan ju inte ha en repa på orepbart, dessutom livstidsskyddat "glas". Det går ju inte.

Så här blir det för mig alltid när jag uppgraderar mig, byter till nytt eller slänger gammalt. Får nästan separationsångest när jag sitter och bajsar. Men det blir säkert bra snart. När jag lärt mig hur fota och lägga upp bilden direkt på bloggen eller facebook (hur gör man?) och när jag lyckats ladda ner bra musik från I tunes och sitter och lyssnar på det i en park nära dig.

Fast nu först blir det tur till affärn och få repan fixad.

fredagen den 20:e maj 2011

surt som apelsin


video

Vi ska snart fortsätta se filmen vi igår påbörjade innan Milo vaknade och inte ville somna om. Monsters heter den och jag måste säga att den lovar gott!
Marcus ska bara reda ut lite bekymmer i telefonen först (hoppas jag) och sen så. Uj uj uj.
Milo somnade tidigt ikväll och Mimmi somnade nyss. Och då jag inget annat att göra har under min väntan på Monstersfortsättningen bjuder jag på lite apelsinklipp med Mimmi.
Var så goda.

bråka med bollen och höja sin röst

Mimmi krälar efter bollen samtidigt som hon skriker på den med en röst så hög jag ännu ej hört komma från den lilla strupen.
Bollen smiter tydligen. Hela tiden. Korta stunder får hon tag i den, fast efter lite närgånget mun mot boll hångel smiter den igen och det tar hon inte, vår tjej. Inte en chans att hon tar sånt.
Bra Mimmi, ryt ifrån!

bröllopsklockan tickar

Håller på med stora bröllopspulet. Inget spikat än och det var väl 17 vad svårt det var att göra det, spika.
Men såklart.
Mycket ska funderas på, planeras, räknas och det är inte vilken dag som helst vi pratar om, det är verkligen den stora-STORA, så då får det bli ett pul. Fast jag hoppas, liksom den blivande brudgummen tillika groomzillan i förhållandet att vi snart kan säga att då, ja då händer det!
Tills dess pular vi på.

Ps. I min fantasi är jag en mycket vacker brud, men har i verkligheten ingen aning om hur jag ska få till fantasibilden...

torsdagen den 19:e maj 2011

ser jag ut som en bajamaja kanske?

Igårkväll när jag var på jakt efter en p-plats (till lånebilen som nu är tillbaks hos ägarinnan), stannade jag för rött i en korsning utanför en pub inte långt hemifrån. Då kom plötsligt en av de fulla, vuxna, idioterna som häckade utanför på förmodad rökpaus mot bilen samtidigt som han började gräva i brallan efter en lika förmodat pytteliten penis. Idioten rycker upp bildörren på passagerasidan och jag vet inte vad han hade tänkt göra och jag tog inte reda på det heller, gasade instinktivt som den finnen jag är och bara körde med dörren fortfarande fladdrande för vinden. Fy fan vad skraj jag blev. Idioten med micropenis stod kvar, antagligen med nämnda sak i handen om han nu lyckades hitta den och skrek nåt  efter mig till ett ackompanjemang av annat fylleskrän från polarna.
När jag kört ett kvarter, stannade jag och drog igen dörren, låste och funderade ett kort tag på att göra om rundan fast den gången köra rakt på fanskapet. Gjorde inte det, men lusten fanns. Tack gode gud att vi bor i en stad med ingen trafik för det hade kunnat sluta jäkligt illa då jag gasade med trafikljuset fortfarande rött. Men vad skulle jag annars ha gjort?

Är det något man inte saknade i Rom så är det den här "offentliga" vuxna vardagsfyllan som huserar i varje hörn här hemma. Aspackade människor som går och står på gatorna, pillar efter nuppen och skriker på väg till eller från en pub eller under rökpausen.
Det är fan inte trevligt.

onsdagen den 18:e maj 2011

livet på landet

Jag passar i grönt. det har jag alltid gjort.

Utsikt.

Gäststuga med egen terass,

Obligatorisk tomatplanta.

Kaffe smakar gott på altanen.

Mimmi myser i vagnen.

Var och hälsade på Jess och Tess nyinförskaffade land idag med Mimmi, och vilket land sen då. Så himla fint! Sjöutsikt och alla bekvämligheter man kan tänka sig inom grepphåll, precis så som ett land för mig ska vara. Nu är det ju inte för mig, men jag tror minsann att även fröken Jess hade gått en lång omväg hade det bara funnits utedass och brunn :-D
Det är härligt med stugor. Skulle faktiskt kunna tänka mig en någonstans. Ett tag. Någon vecka kanske. För Sverige är fantastiskt vackert om sommrarna, vill det sig väl och åtminstone ett par veckor om året brukar det ju faktiskt göra det.
Kanske får börja kolla fritisdhus med på Hemnet, nu när jag ändå är i husletartagen.
Kolla men inte köpa.

tisdagen den 17:e maj 2011

bilrunda tra la laa

Jag frossar i filmjölk medan håret torkar.
Tittar på radhus på Hemnet och leker med tanken att äga något. Tanken är trevlig fast lite skrämmande.

Idag har jag kört bil. Känner mig mycket glad över den saken. Både själva körande och platsen dit bilen tog oss på väg hem -Ikea. Me love Ikea. Det är roligt där. Skulle spontanhandla bara lite och det blev lite av både det ena och det andra, mest gröna växter, vilket piggar upp.
Imorgon blir det en runda till. Inte till Ikea men med bil. TV lovar sol så det blir några timmar på landet. Mycket skönt.

måndagen den 16:e maj 2011

mammas och Milos goskalas



Från Pantheonhotellet.
En evighet sen känns det och idag var det dags för förskola igen. Tror jag hade svårare att lämna killen där än han hade att stanna kvar efter att vi suttit med en timme jag och Mimmi.
Imorgon är det dags igen och jag tycker nog han var liksom mer tillfreds och lugnare idag på eftermiddagen för hur mycket jag än leker packåsna och går omkring och kånkar på honom så är det nog kul att träffa lite andra och göra lite annat med för att sen, väl hemma igen, åter bli runtkånkad av mamma.
Älskade kille.
Nu ska jag lägga mig bredvid och sniffa lite på'n.

Natti.

träningstankar

Idag har jag drabbats av Tröttheten med stort T. Känner mig helt färdig. På alla plan. Orkar inte ens gå till Konsum och jag är i normala fall inte direkt den som tackar nej till att gå och handla mat. Framförallt inte med Marcus kort.
Gäsp alltså.
Sov hyfsat bra så jag vet inte vad skylla på. Vädret? Det regnade visserligen tidigare och så har det hållt på att växla en del fram och tillbaka, så det är säkert vädret. Vi säger så.

Ska förresten börja träna snart igen. I Rom fick jag naturligt motion hela tiden av alla promenaderna, men här hemma blir jag lätt lite av en potät i soffan. Fast jag orkar inte riktigt än slå slag i saken (va, säger man så?) utan väntar snällt till månadskiftet då mitt kort ska aktiveras igen. Då blir det till att lyfta skrot. Kanske jag så småningom vågar testa dans med igen. Borde ju ha stärkt de där slappa inre musklerna något genom vandringarna? Hoppas. Min rygg har onekligen varit mycket bättre på sistone (tjohoo), men fortfarande hamnar bäckenet ibland i ett låst värkande läge om jag inte är försiktig, så helt 100 är jag inte. Kanske aldrig blir.
Men bättre är det och bättre är bra.
Ja eller i alla fall bättre.

söndagen den 15:e maj 2011

äntligen

Gråter, skrattar och skriker.
Katterna kollar förundrat på mig.
Barnen sover som tur är.
Så mamma skriker lite till.
Som jag skrev till Jess -tur jag lagt hockeyn på hyllan, hade fan inte pallat mer än de tio minuterna jag var tvungen att se då deckaren plötsligt tog slut.
Men på riktigt.
Det var ju rättvist och bara liksom ja, i brist på ord, helt rätt detta.

Tack Tre Kronor för bra match (gissar jag) och till silvret! Det är bra det med (från en som firat silver ett antal gånger, något man inte ska skämmas för).

Sen vill jag utbringa ett skål för -kippis och skicka ett stort, helt galet jäkla stort grattis de Finska Lejonen för VM-guldet de skänkt oss alla med blod som dunkar i vitt och blått.
Tack!

Lycka och mys.

Pusu!!!

Mimmi kör


Efter att under en vecka ha backat sig fram (många lever sitt liv så), vände hon plötsligt (efter en aha!-upplevelse får man förmoda) lyckligt stegen åt rätt håll och började köra på allvar. Vilken underbar syn!
Mammas älskling!

taktisk tanke

Barnen och jag har haft en mycket fin dag ihop, men oj vad jag längtar tills imorgon när Marcus kommer hem igen för detta mycket fina och roliga (vi har lekt väldigt mycket -jag är oftast häst eller packåsna och det vänner, kräver sin kvinna) har verkligen tagit på mina krafter.
Hela tiden måste man vara fullt fokuserad och lika ofta är det någon som ska äta, badas, någon som har bajsat eller ramlat. Eller både och.
Snacka om att ha det lyxigt så som vi har haft det i ett par månader. Hela familjen samlad. Alltid två stora på två små. Kan inte förstå hur jag fixat det (man fixar allt) tidigare ensam när Marcus varit på jobb flera dagar rad för just nu är jag fullständigt fallfärdig och bara längtar till det blir sovdags och lite lugn i huset.
Nu äter de välling så rätt snart är vi där.

Förresten noterar jag i Aftonbladet idag att skadeglädjen är den enda sanna.
På framsidan kan man läsa hur Saade krossade Finska Axel i gårdagens Eurovision.
Sverige -185 poäng, Finland -57.
Det är storseger det, men att det var finnkamp redan igår hade (kanske bara) jag missat.
Ikväll ska vi visst krossas igen.. Och jo. Risken är stor och även om jag kommer heja och tokhålla så mycket jag bara orkar på Lejonen, kan jag inte titta. För det blir lättare att låtsas att det inte hände, ifall det händer, ja ni vet vad. Genial taktik om jag får säga det själv. För jag planerar bo kvar i vackra Sverige, bland er fina svenskar (ni är ju faktiskt ändå i majoritet) och det är enda sättet känner jag :-D.
Dessutom kommer suveräna britdeckarn Brottet och Straffet på ettan och den har jag missat länge nog nu.

Nu är vällingen uppdrucken på båda håll.
Höres.

fånga sugrör

video

Det är inte lätt när det är svårt, men det går ändå :-D

majmånad

Det är något visst med nätterna i maj.
Sedan 2006 vaknar jag alltid väldigt mycket nattetid denna månad och känner olust. Blir ledsen och har svårt att somna om.
Sedan ett par år förstår jag varför.
Maj är Dantes månad.
En natt, eller närmare morgon var det i och för sig, klockan var 04:20 finsk tid föddes Dante.
Och dog.
Han hjärta slog visserligen något slag även utanför min kropp, men för få för att det egentligen kan räknas så han dog när han föddes heter det. Vår älskade förstfödda son kom och lämnade oss en natt i maj 2006.
Fem år har snart gått sen det hände, det är lång tid och tiden tröstar, det gör den, om än inte läker helt. Men just under nätterna varje maj sedan då, händer det igen.
I natt hände det. Jag vaknade hade svårt att andas, visste inte hur vända mig för att få luft lättare.
Sen vaknade Mimmi, älskade lilla barn som nästan alltid sover nätterna igenom och jag gick till henne. Plockade upp och tröstade med ett leende.
Aldrig är det så skönt att ha ett litet gråtande barn som pockar på uppmärksamhet som under nätterna i maj.

wow

Så spännande det blev!
Det gick ju åt fanders med mina topptips där. Den var nog för stilla för i år, Peters fina lilla önskan om att rädda världen och så kan det vara.
Men visst var det nästan nära. Mina storfavoriter Grekland var ju på g. Och jag sniffade på en storvinst där i ett par sekunder.
Hade ju varit kul att få hit tävlingen nästa år, men helt ärligt har jag aldrig kunnat sympatisera med Saade eller låten så ja, det var kanske helt ok ändå att det gick som det gick.
Vinnarna är värdiga och landet som börjar på A (vågar inte börjar försöka stava till det just nu) har varit så nära ett par gånger att man bara kan utbrista: GRATTIS!
Fast roligast var ju såklart för vår del Italien. Tvåa!!! Det trodde man inte. Eller jo Italienarna gjorde det, själva var vi mest oroliga att det skulle bli en sanslös flopp detta comebackande, men icke. Kul, kul! Forza Italia.
Nu sova.

lördagen den 14:e maj 2011

asch då

Det går ju inget vidare. För Finland och Paradise Oscar. Men håll för 17 tummarna för Greeeeekland!!! Jag vinner stort då :-D

att komma hem ska vara en schlager

...och är det också.

Missade Sveriges melodifestivalsfinal, vilket var synd i några sekunder, men sen glömde man bort det. Dock kom vi hem väldigt lagom till den stora viktiga veckan, då allt avgörs om hur det ska låta i Europa idag 2011 och det var ju väldigt bra tajmat. För jag gillar verkligen Eurovision! Galet förtjust i det faktiskt.
Kvaliteten på låtarna, framförallt i semifinalerna vi idag har tack vare det massvisa deltagandet, brukar vara lågt och lägre än vilket mobilbolags avgifter som helst, men just det höjer underhållningsvärdet på det hela.
Ett spektakel, ja visst. Men spektakel är kul att titta på framförallt i sällskap med någon annan då man i kapp kan skratta och le med det hela. För det är inte på allvar eller det viktigaste i världen (Christer Björkman), det är TV-underhållning, lite smågalen sådan, kul och bara ha ha.
Jag är mycket förtjust i alla östländer som senaste åren börjat delta och också i mångt och mycket ta över tävlingen. Heja säger jag! Alla ska få vara med (så sosse är jag, he he) och att rösta på grannländerna? Det är väl inget konstigt i om smaken är lika i länder som en gång i tiden delade ledare och mycket annat. Se på Sverige-Norge-Danmark tex. Det kommer ramla många röster de länderna emellan.

Mina favoriter i år? Och i just Eurovision går jag så objektivt jag bara kan in på känsla och tycke utan en tanke på vilka förger mitt hjärta slår för och faktum är att jag blev riktigt ledsen för Anna förra året, hon hade enligt mig förtjänat finalplats mycket mer än många andra.

Men i år alltså.
Den som vinner är... Finland.
Faktiskt.
Har en stark känsla om att så kommer ske. Och det är inte ofta om man säger så. Da dam är en trevlig trudelutt och mycket behaglig bland alla explosioner och shownummer och det oavsett som sagt om den kom från finskt håll eller inte.
Sen går min smak och slår några volter för jag blev helt såld på Greklands låt. Ja ni hör ju. (Någon annan?) Eller halva den åtminstone.
Erkännas ska att det började som en ren bajskorv med det sämsta rappet någonsin, fast sen hände något och det var några sanslöst vackra toner som trollband mig såpass att jag var tvungen att lägga 30 spänn på en vinst.
Och vinner den vinner jag tusenlappar.
En annan lite otippad favorit var Makedonien som inte ens gick vidare. Bu huu. Liksom Lettlands pubertala hip hop-melodi som jag skarpt diggade.
Gillar också som många andra verkar göra Frankrikes operaballad och Tysklands Lena med sin spännande sång. Också Estland är i min top fem. Och Bosnien-H.
Blir hur kul som helst ikväll. Milo sov sent i eftermiddags så vi blir tre i soffan som kommer dansa och svänga loss. Mimmi sover snart så hon få se reprisen imorgon, eller nåt.

Må bäste låt vinna!



Eurovision 1985, Sonja Lumme -Leve livet  

simsalabim

Jag måste trolla bort sulkyn.
Den ska väck. Bort, bye bye, auf wiedersehen -ciao!
Milo fick ju en leksaksvariant på tvåårsdagen i februari och den verkar fortfarande vara en favorit nu efter hemkomsten.
Då var det gulligt, han sprang och sprang med den framför sig. Min son med barnvagn liksom, vilket mammahjärta skulle inte smälta. Men nu. Inte så gulligt längre. Han springer och springer och springer, runt i hela lägenheten, gärna med lite osynkade ljudeffekter till och det skramlar och låter industrirock när den är som hårdast och sämst.
Nej sulkyn måste väck. Inte bara för vår utan även för stackars grannarna där nere (som iofs spelar musik på kvällarna så man inte hör TVn, eller gör dom det för att det under dagarna låter, om det nu låter, åskmuller av Milos framfart?)
Fast det tar emot. Kasta en älskad leksak bara sådär. Vi har försökt resonera och förklara för honom varför det inte är okej att rusa så, men det går inte direkt in. Eller in går det väl men väl där verkar den hamna på en bra och trygg plats för resonemang (finns rätt mycket där nu skulle jag gissa) som dryga tvååringen kanske en vacker dag tar till sig :-).

Hur "resonerar" ni med era små barn? Förstår de?

drömfinal för en finnjävel?

Sverige-Finland på söndag i hockeyn. En dröm? Jo kanske, men av vilken sort återstår att se. Ångest känns det mest som när jag tänker ditåt just nu, så jag påminner mig om att jag inte längre bryr mig.
Går så där.

Under min uppväxt var det inte alltid lätt att vara finne mitt i Sverige, lite som finnen i röven ni vet, ej helt välkommen i alla lägen.
Om någonsin.
Ok. Kanske, om den sätter sig på höften, lite på sidan sådär, där den inte syns eller känns när man sitter ned. Då kanske, kanske kan den få va. Men jäklar i min låda vad en finne får skit om den dyker upp i skåran. Liksom mitt i. Då blir det inte skoj...

Min lågstadieskola var (o)charmigt och väldigt ickepedagogiskt nog indelad i svensk och finsk sida. På mitten gick gränsen.
Där var svennarna och där -------------> finnarna. Vi hade egna sidor där vi lekte på under rasterna om rasterna ens råkade vara samtidigt och det var inte direkt så man gärna trampade på den svenska framförallt inte med flit.
Det ordnades tävlingar, snöbollskrig och annat och alltid var det finska mot svenska sidan. Helt sjukt när man tänker på det.
Och jag tänker på det ganksa ofta.
Vi, små 7-9 åringar lärde oss att det är skillnad. Dom är där och ni är här.
Vi och dom.
Dom och vi.
Det var inte uttalat att någon skulle vara bättre. Såklart. "Alla är lika mycket värda". Men som finne i svenneland kände man sig nog ändå oftast som dom.
Framförallt när det kom till sport eller andra tävlingar, då skulle dom få höra. Vi. Spelade ingen roll vem Finland förlorade mot, i vad eller hur, finnen skulle få höra om det.
Om och om och om igen.
Finnjävlar, det var vi och visst, vi var ett gäng stolta små barn i vitt och blått men som aldrig fann oss i att svenska barnen kallade oss finnar, jävlar eller annat gärna kniv eller alkoholrelaterat. Då skrek vi tillbaka, slogs om det ville sig illa eller bara började nästan hata lite lätt.

Senare blev det mer uppblandat och det hände att vi till och med lekte ihop på skolgården. Men förlorade en finländare i något mot någon i vadsom fick vi fortfarande höra det.
Om och om och om igen.

Ännu lite senare var och också är man ju med, sida vid sida, och på precis samma villkor. Men även nu, varje gång, får man höra det.
Om och om och om igen.
Det är på skoj. Såklart. Och man skojar ju -ha ha. Jag skojar tillbaka -he he och så vidare -ho ho.
Men nånstans sitter ett litet jävla finnbarn och hör något annat än skoj.

Det är svårt för mig att hålla på Sverige. Jättesvårt. Ens mot tyskar, tjecker. Vill så gärna! Vill vara med. Bor ju här, gillar Sverige, svenskarna. Jättemycket ju! Så jag försöker.
Men misslyckas.
Varje gång misslyckas jag.
Skyller en del på skolan och uppväxten där och jag tror jag gör rätt i det.

Så drömfinal på söndag? Kan bli.
Eller så vinner Sverige och man får höra det HÖGT om och om och om igen...

Finnjonna. Jodå. Är fortfarande stolt (dock inte vad gäller en hel del av den finska invandringspolitiken och lite annat) och också finne.
Mitt i.
Faktiskt så är jag precis där det kan klia som mest. Men skiten om den behagar komma, borstar jag numera lätt av mig.

God natt.

fredagen den 13:e maj 2011

MAMA-Jonna



Nya numret som damp ner i brevlådan idag med mig och barnen. Alla fyra.
Jag är så glad, stolt och rörd! .

Tack Ceen och Linda för styling och foto och Moa för att du orkade lyssna på mig :-)

jag -ett muffin

Mmmmm, mums.


Jag får på mig tre par av jeansen (tjohoo!) som väntat på mig i garderoben ett och ett halvt år. Tyvärr för kroppen är de alla väldigt låga i midjan, eller kanske är det just därför jag kan knäppa dom för onekligen har höfterna letat sig lite åt ursprungsläget medan partiet ovanför fortfarande vill utåt, om man säger så. (Se bild där jag dock försöker hålla in så mycket jag kan.) Muffintop tror jag det kallas och det är vad jag ser ut som nu, ett muffin.
Men muffins är gott så det får va så för nu. I juni börjar jag träna så då får vi se om något händer, annars gör det inte det och då är det ju bra att jag alltid faktiskt har tröja på mig så jäsningen kommer hållas gömd. 

morr

Alltså Blogger, mitt kära bloggverktyg, portal eller vad det nu är -bu på sig. I dagarna två, nästan tre har jag inte kommit åt att skriva här och det mina vänner, gör att finnen ser rött. Framförallt eftersom jag ju nu är hemma och därmed för att jag vill, hade tänkt vara lite mer aktiv ute i denna nätrymd.
Ja och så helt ärligt, vem ska jag berätta för att jag skurat alla fönstrena hemma om inte för er? För så är det. Det skiner nu, eller nja, men man ser igenom och jag är löjligt stolt över det faktum. Fönsterputs och urrivna dagstidningssidor (NT funkar kanon till detta ändamål) gjorde susen. Marcus har som vanligt duktigt tagit hand om tvätten hemma så jag kände att nu jäklars måste jag göra något som jag länge kommer kunna prata om vad gäller rena hushållssysslor och det är alltså gjort nu. I förrgår. Och katterna flyttade hem igår så det var ju väldigt bra planerat av mig med eftersom fönstertvätt och katter av gammal erfarenhet inte går så bra ihop.
Före och efter. Vad har egentligen hänt där ute kan man undra?
Sommar, höst och framförallt vinter tror jag.

onsdagen den 11:e maj 2011

adventsvår


Denna adventsstake stod på köksbordet när vi kom hem. Det är tydligen ett tag sen vi lämnade boet för ett annat för den går inte riktigt ihop med värmen som just nu råder och därför blir jag lite förvirrad. Den står förresten kvar och det minskar ju inte direkt förvirringen och jag kan önska att tummen inte satt så djupt i röva på oss och att jag (eller Marcus) tog ner den i källaren där andra stakar ligger.

Milo tycker det är roligt att vara hemma, ja han älskade Rom med, men nu har han alla sina leksaker och massa yta att kuta runt med lilla sulkyn på. Mimmi trivs hon med. Tutar och kör med gåstolen, eller tutar inte, bara kör, och jagar Milo som springer och hoppar undan för det har gjort aj när Mimmi ett par gånger råkat köra på hans fot.
Härliga barn vi är välsignade med!
Dygnet runt har vi hängt ihop i ett par månader och ändå får man inte nog. Fast visst smakade långfikat med Jess gott igår. Sitta ledigt och med två händer dricka kaffe på Waynes uteservering, Wayne som för övrigt (och som vanligt) får tummen upp för deras goda kaffe. Har ju blivit lite kräsen efter massa god java nereborta i Rom, men kände mig mycket nöjd igår alltså. Och ensamma fikastunder blir det fler av för ännu härligare kändes underbara barnen när jag sen väl kom hem och först möttes av Milo akas mammai, akas mammai! (Akas som i rakas = älskade). Snacka om ett fyrverkeri av lycka, glädje och tacksamhet i en och samma känsla när man lyfter upp en kille som borrar ansiktet i halsen och säger heeeeej akas

tisdagen den 10:e maj 2011

otrevligt välkomnande fast skönt ändå

Hemma.
Mamma följde med oss från Stockholm och bra var väl det. Vet inte riktigt alls hur det skulle, om det skulle, gått annars. Behöver heller inte veta, för nu är vi ju här och det mesta är i ordning.
Fast alltså, vilket jobb att komma hem.
Visste att det skulle bli till att packa upp allt och att bara det i sig är ett jobb, men sen sortera post och tidningar, städa och fixa, vattna blommor, kasta döda, tvätta det smutsiga och bara försöka landa när man fortfarande är helt resstinn och fullständigt slut. Så där som man motsägelsefullt nog alltid är efter semester. Jag i alla fall.
Sen har det varit rätt kaotiskt på sina håll de sista dagarna, vilket tagit musten ur alla oss och för att inte tala om... nej är inte riktigt redo att tala om det än kände jag nu.
Men hemma är vi och det efter en alldeles helt fantastisk och underbar resa! Vilka månader det har varit! Rom är så vackert och jag kommer sakna hänförelsen man kände där så fort man rundade ett hörn, människorna som ler och börjar prata om allt och inget, nyper barnen i kinderna, lyfter upp dom och ger spontankomplimanger om just det man sekunden innan var lite osäker om.
Norrköping är något annat. Fast inte helt fel och faktiskt och efter mellanlandningen och hetsen i Stockholm andas jag just nu mycket lättare.
Konstigt. Rom är stort, större än Stockholm, men det finns få ställen som jag upplevt så stressig, fullt av folk och just hetsigt som vår otroligt vackra huvudstad. Knappt någon ler. Ingen möter ens blick eller säger något trevligt bara sådär rent impulsmässigt.
Eller jo, det gör dom. Eller hon gjorde det. En mycket trevlig tjej, ung kvinna, kanske i min ålder, frågade mig -när jag ensam i söndags eftermiddag med båda barnen plötsligt sovandes letade efter en plats i solen att sitta på under ett andetag- ifall jag skulle äta eller dricka.
Hon satt själv och åt, pekade på ett litet ensamt bord och sa leende -Passa på. Det gör jag. Är mamma själv.
-Tar gärna nåt att dricka faktiskt, svarade jag och vips hade hon hämtat en flasköl åt mig (brukade jobba där visst) och bara sådär satt jag sen på bästa solplatsen och drack lite spontanbärs, läste tidning och tankade kraft. Precis lagom lång var tuppluren efter vilken vi skyndade till hotellet bara två kvarter bort och var där mycket gladare allihop. Den lilla pausen gjorde mycket av min dag. För min dag. Hon den trevliga tjejen gjorde så mycket. Hade precis innan trängts på Hemköp under Åhlens och mött så många sura miner och suckar att jag nästan blivit gråtfärdig.
Så jo, det finns faktiskt pärlor även i Stockholm och staden är ju som sagt himla vacker. När det är solsken. Fast Norrköping är bra det med. Lugna, gamla härliga stad.
Idag skiner solen och jag tänker just nu gå ut med Milo på vår balkis och lapa lite. Rätt fett bra om jag får säga det själv ;)!

söndagen den 8:e maj 2011

hemlängtan

Inte förrän nu har jag börjat längta hem. Hemhemma, det där i Norrköping ni vet.
Det har varit fina dagar på många sätt de här vi haft i Stockholm, framförallt gårdagens timmar på Gröna lund är värda att läggas in bland de minnesvärda. Fettunderbart  var det, som man säger här (har jag hört på alldeles för många håll). Jag fick dille på femkampsspel och vann faktiskt också en docka åt Milo. Han verkade så nöjd över att vara min hejarklack och vi sprang mellan spelen och tog några rundor i veteranbilarna däremellan. Mimmi och pappa Marcus var nöjda med att lätt strosa med.
Men nu.
Idag.
Ikväll.
Längtar jag hem.
Till "min" soffa. Storbilds-TV:n. Till katterna. Till köket, Linas matkasse och så vidare... Träffade Bror T och hans Cissi idag och det var härligt så jag skulle kunna flytta till Vallentuna med som det känns just nu, men först ska vi hemhem.

fredagen den 6:e maj 2011

bästaste bästa

Det bästa med Sverige, ja Finland med (tyvärr mycket som är ruttet där också, med tanke på senaste valets resultat, bu), men det bästa alltså, och nu pratar jag om både Sverige och Finland, faktiskt hela världen och rent av allt det vi vet och inte om universum -det bästa är gravad lax på finskt rågbröd!

Min mamma och pappa överraskade oss här i Stockholm igår. Såklart kunde de inte låta bli att komma hit av saknad efter småfolket som ju givetvis blev helt till sig av att träffa momma och moffa så där bara helt appropå. Jag blev mer till mig av det mamma hade med sig i kassen. Och helt ärligt, så har jag inte återhämtat mig än.
Sitter just nu på Hotell Viking och mumsar rågmacka med mammas gravade lax på! Förstå. Att jag älskade lax visste jag (ni) men så här mycket. Ja det vet jag nu. Behöver kanske inte mer gå in på den ljuva musiken som uppstått i munnen och just nu smiter ut i behagliga små stön mellan läpparna, men jag kan säga så mycket att jag precis just nu även tror på tomten. Jag som nästan var helt säker på att det var saltlakrits som efter hemkomsten skulle få mig att gå ner i brygga, märker nu med en laxbit i munnen hur ryggen vill vända sig liksom ner.
Ah vad gott det är. Saltlakrits -släng dig i väggen. Jag har en ny(gammal) älskling.

hemma typ

På Radissonhotellet vid Stockholmsstationen och smålandar lite innan resan hem fortsätter.
Vi kom igår och allt gick bra även om det tar musten ur en att resa med två små och ca 80 kilo packning. Bara en av väskorna vägde över 40!
Sen hände det som inte får hända.
Ja det hände när vi hade landat alltså, vår så fint och dyrt inplastade vagn rullade aldrig ut på specialbagagebandet. Och hur tar man sig från flygplats utan plats för barnen och alla hundra väskorna?
Jo så här va... nä orkar inte tänka på det, men det gick i alla fall, med viss assistans och sen kom faktiskt vagnen till oss redan idag. Den hade varit till Oslo en sväng. Jag har aldrig varit till Oslo.
Tyvärr var låsanordningen sönder så syskonsitsen kan inte sättas fast, men där fick jag hjälp av snäll kille vid receptionen (de är bra här alltså, personalen på Viking) så nu hänger en sporadisk ståltråd i kringla så jag tror nog vi ska kunna rulla ut en sväng idag med.
Okej för nu. Vi hörs mer.

Sköna sängar de har i Sverige förresten :-)

tisdagen den 3:e maj 2011

genom fönstret

Musiken tystnar plötsligt. Jag tittar ut och ser att det regnar. Inte roligt vara gatumusikant i regnet tänker jag och njuter en stund av tystnaden.
Vi har fönstret öppet mot Pantheon-torget mest hela dagen och njuter av melodierna som är trevliga, men efter några dygn av samma trallor känns det fint med bara lite regnbrus ett tag.
Pantheonutsikt var det ja. Eller inte. Vi ser de högra pelarna om vi lutar oss farligt långt ut eftersom det byggs just bredvid vårt fönster, men torget är helt ok att titta på det med så det gör inget. Annars är det hyfsat skönt att bo på hotell. Serverad frukost och städning varje dag, men nog saknar vi lägenheten som var vårt hem i två månader. Skönt att komma hemhem blir det med. Lite styrigt detta med att varje dag gå på restaurang med hela klanen. Gott visst, men det är inte många måltider som ätits med två händer. Kanske faktiskt just två och enhänt inslevande av god mat medan andra handen, armen gungar ett barn eller två kan smaka godare.
Ja ja.
Nu ska jag gå och titta ut. Antar regnet skrämt iväg turisterna med och det gör inget.

För övrigt 22 grader idag. Hoppas det fina vädret återkommer till däruppe med oss på torsdag.

söndagen den 1:e maj 2011

flytt och firande

Idag är en stor dag.
Johannes Paulus II, förra påven ni vet, ska bli helgon. Eller helgonförklarad, eller är det kanske saligförklarad inför att bli helgon? Jag ska kolla upp fakta så jag även på svenska vet vad han exakt han blir idag.
Hursom.
Det är en stor dag. En glädjes dag och jag gläds med alla miljoner som här idag och runt om i världen är glada för att fina gamla påvefarbror Johannes äntligen ska bli något ännu större.

Nu stressar Marcus på. Vi ska flytta till hotell idag. Hyrestiden i lägenheten är slut och det är packa och gå som gäller. Rätt segt detta, men det blir nog bra. Vi har badkar på nästa ställe och utsikt över Pantheon.
Kram för nu.

lek

video